Nu har jag inte läst hans bok och vet inte om det här kommer att vara till någon hjälp, men tänker och tror att felet de flesta som mediterar gör är att man försöker och vill för mycket, men enligt mig fungerar meditation inte så, utan meditation är det som blir kvar när alla försök och all vilja är borta, när meditation sker utan syfte. När tankarna stillnar och förståndet tystnar och man låter allt vara precis som det är träder meditationen fram i form av korta stunder eller ögonblick av inre frid och stillhet. Det är inte den övriga tiden som man sitter och mediterar, där tankarna flyger och far som hjälper en frammåt, utan det är dessa ögonblick av inre stillhet som får en att se klart och sant hur det verkligen är och som får en att utvecklas.

 Ta ingen stress med din meditation och flyger dina tankar iväg gör det heller ingenting, acceptera att även dessa kommer och går och att du även försvinner ibland. Kanske upptäcker du en vacker dag ögonblick av inre stilhet och närvaro och att du inte måste göra någonting, att det är det som blir kvar när alla dina försök har upphört.