Läst 1694 ggr
retep
2015-05-15, 17:48

Om att erfara och erkänna sig själv som Medvetande

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

Gaiatri
2015-05-17, 20:22
#1

Vad jag funderar på är vad han upplevde sig själv som innan han insåg att han var medvetande. Jag menar inte vad som är medvetande och hur man erfar det, utan vad är skillnaden. Hur såg han på sig själv och livet innan. 

Vad är insikten i förhållande till? Är vi inte alla ett medvetande och upplever vi oss inte som medvetande?

Sajtvärd på Andlig utveckling

retep
2015-05-17, 21:45
#2

Att uppleva sig som medvetande tillhör det relativa medvetandet, det sinnliga, kännande och tänkande. Det är inte heller en insikt, för även insikt tillhör det relativa, föränderliga. Han kunde inte annat än att se sig själv utifrån sin upplevelse…av… Först när erfarandet av det Absoluta, oföränderliga är en medveten erfarenhet samtidigt med erfarenheterna av det Relativa föränderliga kan man se förhållandet! Medvetande Är, d.v.s oföränderligt och medvetande blir, är och var, d.v.s föränderligt. Så skillnaden är att medvetenheten om sig själv som Medvetande utgår från erkännandet, erfarandet! Och i erfarenheten av och Upplevelsen av, är de båda Ett! Varandet och upplevelsen förenad. Denna förklaring är ingen förklaring för ingen förklaring är möjlig! Förklaringar tillhör det relativa. Svaret ligger i Varandet, i Själva erfarandet, i Det Transcendentala Rena Medvetandet.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

Gaiatri
2015-05-18, 07:26
#3

Nu frågade jag inte om "erfarande av medvetande", utan jag frågade om medvetandet som det utgår ifrån. Om man har en upplevelse, insikt, eller ett erfarande (som du vill kalla det) så utgår det nya man erfarit, och uppenbarligen gärna vill berätta om, från en tidigare upplevelse av… . Det är det jag frågar om. Hur upplever man sig innan man erkänner sitt medvetande. För att något ska vara nytt så måste något annat vara gammalt. Hur upplever sig personer som inte "erfarit medvetandet".  Vad tror du. Du skriver om medvetandet hela tiden, men jag tycker att det borde relateras till "hur upplevde jag mig innan".

Uppleva, erfara, få insikt eller andra ord, är bara ord. Du förstår ju ändå vad jag menar när jag använder ordet upplevelse eller insikt. Att jag använder dem som du använder erfara när jag diskuterar dessa saker. Erfara är ett ord och kan inte beskriva eller upplysa på något sätt.

Medvetande är också bara ett ord, och kan inte förklara eller beskriva det du vill ha sagt. Alla är medvetande, alla har medvetande. Alla erfar medvetande.

Erfara betyder uppleva, förnimma enligt svensk ordlista. 

Varför skulle just ordet erfara kunna beskriva det som inte kan beskrivas.

Sajtvärd på Andlig utveckling

retep
2015-05-18, 10:32
#4

Gaiatri Om du nu inte frågade om "erfarande av medvetande" vad är det då du egentligen frågar om och varför? Jag tror att du känner till betydelsen av ord som Varande, av Atma, av Samhadi och Transcendens. m.fl. Kanske vet du också att dessa betecknar ett annat medvetandetillstånd eller nivå av medvetandet. Att det är ett tillstånd som inte kan förklaras eller sant beskrivas, utan kräver att man är i det, erfar det! Upplever att du märker ord och det verkar som om du inte riktigt vill ta det till dig. Tänkte att du i din tankegång skulle kunna använda dig av och se skillnaden mellan Absolut och Relativt, oföränderligt och föränderligt, se eller föreställa dig att man kan erfara, uppleva, vara medveten om dessa tillstånd var för sig och tillsammans. Du säger" Medvetande är också bara ett ord, och kan inte förklara eller beskriva det du vill ha sagt. Alla är medvetande, alla har medvetande. Alla erfar medvetande." Om nu alla erfar eller upplever att de är är och har medvetande! Vad är då skillnaden och vad är det då man i så fall inte redan har och vet och frågar om? Du frågar här om något som du redan har svaret på! "Hur upplever man sig innan man erkänner sitt medvetande. För att något ska vara nytt så måste något annat vara gammalt. Hur upplever sig personer som inte "erfarit medvetandet". " Ser inte det så att ". För att något ska vara nytt så måste något annat vara gammalt" Personer som inte erfarit Medvetandet och därigenom är bekant med Det Absoluta, med Varandet, de kan inte annat än uppleva sig som Relativa och föränderliga!

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

Gaiatri
2015-05-18, 16:43
#5

Läs gärna min första kommentar #1 en gång till.

Jag utmanar dig att ta det lite längre. Att försöka beskriva  eller förmedla något som inte kan beskrivas eller förmedlas med ord  leder kanske till nyfikenhet hos en del personer och ointresse och oförståelse hos andra. Det jag saknar är relationen till hur man upplever sig utan "erfarandet av medvetandet". 

T.ex. "innan jag erfor mitt rena medvetande så kände jag mig separerad från mitt sanna jag". Eller "jag kände mig separerad från andra människor", eller "jag känner mig hel nu", eller "jag är inte längre rädd",  eller " jag älskar nu mina medmänniskor men innan så var jag alltid irriterad och arg på andra", eller "jag vet att jag och mina bröder är ett", eller "upplevelsen av att vara oseparerad gör att jag har större förståelse för andra även om jag ibland inser att jag inte alltid är så förstående men gradvis så går jag mot en större förståelse och kärlek till mina medmänniskor".

Jag anser att samadhi (erfarande av medvetande) inte är ett mål i sig, utan att det som är det intressanta och som människor faktiskt kan relatera till det är förändringar i personligheten. Det kanske också kan väcka intresse hos människor att få ta del av sådana historier. 

Målet anser jag är att integrera det erfarna i det vanliga livet och göra de inre och yttre förändringar som behövs för att kunna leva utifrån själens högre medvetande och leva som en själsgenomsyrad personlighet.

Eftersom samadhi inte kan förmedlas med ord så har jag svårt att förstå att det finns så många som faktiskt talar eller skriver om det. Nu är det inte min meningen att ta ifrån dig att du vill prata om detta. Det är klart att du får det, men jag vill gärna ta det lite längre för att sätta det i perspektiv. 

Det jag menar är att många upplysta talar och skriver mycket om något som inte kan förmedlas med ord. De håller satsang där de pratar mycket och försöker förmedla det som inte kan förmedlas med ord genom att tala. Det finns många you tube klipp och många böcker. Däremot anser jag att buddhienergi kan nås genom meditation och att det kan också vara ett stöd när man mediterar med andra som lätt når samadhi. Det går också att förmedla buddhienergi genom satsang men det är inte genom talet utan det är energin som förmedlas genom att vara i den upplystas närvaro och genom den gemensamma fokuseringen.

Sajtvärd på Andlig utveckling

[niklaeri02]
2015-05-18, 17:28
#6

Hej Intressant diskussion. Jag minns då jag fick en upplevelse som är svår att beskriva med ord, efter att ha mediterar några år. Det kändes som att gå över till andra sidan, fast i detta livet. Som en närvaro som slöt sig kring en, som att bädda in allt i något mjukt. Men jag vet inte om detta hade med min sjukdom att göra, kanske något "inbillat" som mycket annat. Kan dock ana en närvaro fortfarande, som att den inte har förändrats sen dess… Men jag vet inte. Jag tycker också att det intressanta mycket ligger i förändringar i vardagen, och jag vet inga direkta förändringar av detta, men mer att jag fick sjukdommen och kanske även att jag på något sätt "vet" att döden inte existerar. Jag ser mer till min personliga utveckling, och livet nu, än det andliga och andra sidan. Men kanske är det mest andligt, att leva i balans och kärlek i vardagen? Mer så än att söka häftiga andliga upplevelser som det kanske lätt blir… Mvh, Niklas

retep
2015-05-18, 17:45
#7

Gaiatri! Tack för det, du förklarade det så bra! Jag har valt och nu i flera år inriktat mig på att skapa en nyfikenhet för TM tekniken och framför allt peka på möjligheten till och med Det Transendenta. Kan också se och uppleva att jag inte är så bra med orden, som du var nu i din beskrivning. Vill klargöra igen att jag inte ser Det transcendenta, Samadhi, Varandet, Källan som något slutgiltigt. Det är Medvetandet och själva förutsättningen för allt vad medvetande är och kan utvecklas till hos oss människor.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

[niklaeri02]
2015-05-18, 18:55
#8

(Jag tycker både Gaiatri och Retep beskriver det bra, med lite olika uttryckssätt).😃

Gaiatri
2015-05-24, 10:28
#9

Tack Niklas för att du delade din historia. Ibland står vi inför förändringar i medvetandet som är svåra att förstå och som leder till krispunkter i våra liv. Jag menar att det finns flera förändringar i medvetandet som vi kan genomgå och det är svårt för personen att förstå vad som pågår och hur man ska hantera det. Den andliga utvecklingen sker genom flera inre förändringar och detta behöver integreras med personlighetens tanke, känsla och handling.

Bra att du nu ser mer till det personliga livet och strävar efter balans  och kärlek i vardagen. De andliga erfarenheterna behöver omsättas i praktiken genom att försöka leva med kärlek och förståelse i alla våra relationer och till vår omgivning.

Sajtvärd på Andlig utveckling

Gaiatri
2015-05-24, 10:40
#10

retep, jag tror att olika personer förstår och tar till sig information på olika sätt. Det ena sättet som vi försöker förklara på behöver inte vara bättre än det andra. Det är så olika vi fungerar, så det är bra med olika infallsvinklar.

Jag tror också att det är bra att hitta de beröringspunkter som finns i olika traditioners förklaringar och ordval så att det blir lättare att förstå innehållet som förmedlas.

Sajtvärd på Andlig utveckling

[niklaeri02]
2015-05-24, 20:53
#11

#9 Tack själv. Ska dock erkänna att jag ibland faller tillbaka på att söka andliga upplevelser, speciellt då jag vill meditera. Men kanske är det en lärdom också, att finna balans i det andliga utövandet, som i livet i övrigt :)

[niklaeri02]
2015-05-24, 21:18
#12

Finner för övrigt esoteriken som beskrivs på denna sida rätt intressant :) tummen upp för det!

attunement
2015-05-26, 21:33
#13

Ordet var Med Vetenhet, sa Bill. Vetenhet Med, sa Bull

Citat: ”…..Något av det lättaste som finns är att, som till exempel Krishnanamurti gör, säga att livet är ett; att det inte finns något annat än enhet. Det är en banal formulering av en mycket gammal sanning, som idag är en ockult plattityd. Hur sant det än må vara att livet är ett så är det ännu inte ett i medvetandet. Skälet till detta är att livet är kärleksfull syntes i handling och idag uppvisas inte mycket av detta. Det som finns är ett liv i aktivitet, men kärleken, grundad på insedd enhet som leder till uttryckt syntes, saknas fortfarande….”

vidare

Citat:”….Om de som inser att det inre subjektiva Gudsriket är ett faktum, ökar pressen så kommer det att leda till häpnadsväckande resultat. Detta rike samlar till sig, genom sin främsta förmåga (en synteskvalitet, om ni bara kunde förstå det) kvinnor och män från alla nationer och alla delar av jorden. Det tar upp dem i sig självt, inte för att de är rättrogna eller religiösa i ordets allmänt accepterade innebörd, utan på grund av deras kvalitet……”

Ordagrannt citerat efter Tibetanen genom Alice A. Bailey

Medvetenhet? Kvalitet? Syntes?

Upp till toppen