Jag har genomgått samma sak. Jag förstod inte mina "egna" känslor, som ju inte alltid var mina egna och jag var ständigt trött. Mycket känslig och fick en massa ansikten framför mig ibland, hörde röster osv. Ett fall för psyk började jag tro… men jag har lyckats tona ner mig genom att sätta en bubbla runt mig som jag fyller med vitt helande ljus. Fungerar mycket bra. Den använder jag även när jag tex åker flyg, bil eller något annat där jag vill skydda mig. Funkar helt ok för mig. Hoppas du också hittar nåt som funkar. Kram

#1 tack för ditt svar.. får se om jag hittar nåt som kan hjälpa. prova olika metoder tills jag hittar en som passar mig.

Hej!

Jag känner igen den där känslan med hur det var för mig i början. Nu har jag lärt mig att hantera det, att "stänga av". Det har inte varit helt enkelt att lära sig men det är jätteviktigt att man gör det annars kommer man bara att känna sig dränerad av alla andras energier..

Vad jag ofta gör rent konkret är att jag tänker mig en blå ljusbubbla runt mig (om jag har med en påträngande eller "jobbig" människa att göra, eller en slags sköld av ljus som skyddar mig, ibland har jag tänkt mig en dragkedja som jag drar upp över ansiktet :)) (som huvan på en onepiecedräkt..) Jag rekommenderar dig att prova dig fram för vad som passar just dig bäst. Att stå en liten bit ifrån andra kan oxå hjälpa så att man energimässigt skapar distans, likaså att undvika alltför mycket ögonkontakt med folk på allmänna platser om man är känslig för intryck.

Att träna på att "jorda sig" kan oxå hjälpa. Det kan man göra genom t ex avslappning, med hjälp av olika kristaller t ex bergkristall, yoga, att unna sig tid för sig själv så att man tydligt lär sig att känna var man själv börjar o slutar..

Finns säkert mer saker att göra o tänka på.. Det här var några i alla fall. Och det kanske kan vara skönt att veta att du inte är ensam om att känna så. För mig blev det så att jag blev mer känslig/sesitiv som människa o mer inåtvänd men det har varit bra för då har jag kunnat utvecklas med skrivande, foto osv..

Lycka till!

#3 skogspinglan tack för ditt svar. Att stå en bit ifrån känner jag kan hjälpa att distansera mig från andras energier men det var bra att du tog upp det så jag tänker på det bättre. Jag är inte en person som tycker om att hälsa genom kramar, jag är ingen touchy-feely person och jag tycker det är jobbigt att titta folk i ögonen därför att det känns som att jag ser rakt in i dem. Obehagligt.

Däremot, jag har träffat en person en gång och honom kunde jag titta i ögonen i evigheter.. han var en väldigt ljus människa sett från insidan. Mycket vitt ljus fanns det hos honom och jag tyckte även om att röra honom väldigt mycket för det kändes runtom honom, som en aura. Behöver jag nämna att jag föll och blev kär? Haha..

Nåväl. Tack för dina tips!

som du säger, att bli mer känslig och inåtvänd har också gjort mig mer kreativ vilken är en intressant "twist" på det hela.

Gud vad jag känner igen det du skrivit i denna tråd..Skönt att höra andra som känner "likadant"

obliviate: känner igen det du skriver om att det är svårt att titta folk i ögonen, jag blir nervös, för som du skriver känns det också som jag ser rakt igenom dom & det enda jag tänker just då på utom på samtalet är "varför känner jag såhär" Är jag knäpp" & människan tycker jag säkert är jätte arrogant & skiter i att lyssna. Vet inte- men det känns som jag kan känna vilka människor som gillar mig & vilka som inte gör det..& det är jobbigt.

Det där är en tricky sak… Människor bär rädslor m.m. som de döljer och som inte visar deras egentliga personlighet… de gömmer sig och det du ser är inte den person du möter, inte den du ser…för den du ser är inte sig själv och den den utger sig för att vara…

Se igenom detta med dina ögon, inte med den andres…

Ser du med utgångspunkt i var du befinner dig, med din närvaro i dig sjäv, då kan du se igenom personen du möter, men kan förhålla dig till det med lugn och balans, för du vet att den andre har det värre än du har det… se att oron och osäkerheten ligger där i den andre och inte längre så mycket i dig själv.

Med den självkänslan, det lugnet lyfter du och skapar en trygghet i den andre och i dig själv, som genererar de positiva energier som ger harmoni åt situationen och mötet med en annan människa.

…och alla blir

liawilson, Jag hoppas att du också hittar en lösning! Och det här med att se/känna hur andra känner för en.. Jag känner igen det också. Att titta andra i ögonen är lite som att få en direktkontakt till vilka de är och ju längre jag tittar desto djupare kommer jag. Samtidigt känner jag att jag på min sida riskerar att råka ut för samma sak (att de ser djupare in i mig) och det vill jag inte alltid. Ögonkontakt är ofta något jag undviker om jag inte kan lägga en "skärm" över så att jag slipper det här .. djupa, i brist på annat sätt att uttrycka mig.

Peter, tack för det inlägget. Jag förstod inte riktigt första stycket "de gömmer sig och det du ser är inte den person du möter, inte den du ser…för den du ser är inte sig själv och den den utger sig för att vara.." men resten var klockrent. Jag har träffat några få människor som kunnat titta på mig på det sättet du beskriver, genom sina ögon och sin närvaro i sig själv. Jag har alltid mått bättre runt de människorna. Tack vare dina ord förstår jag bättre och hoppas kunna göra samma sak.

Tyvärr upplever jag att dem ibland går in i sitt ljus (vet inte hur jag ska beskriva det riktigt) så mycket att de inte lyssnar på mig utan bara på mina ord och jag har också märkt hur jag själv kan göra samma sak. Jag avskyr det, oavsett vilket håll det kommer från (om jag råkar göra så eller om jag råkar ut för att någon annan gör så mot mig).

Förstår du vad jag pratar om här? Har du någon tanke om det?

…att de går in i sitt ljus…låter ju bra …om det nu är det de gör.

Det jag menar med att de gömmer sig och inte visar vem de är…inte är sig själv, inte den de utger sig att vara. Då menar jag ungefär så som du också säger…

"så mycket att de inte lyssnar på mig utan bara på mina ord och jag har också märkt hur jag själv kan göra samma sak"

Om det är av rädsla, ointresse eller ouppmärksamhet…som en blockering i det naturliga flödet…kanske för att man har för mycket egna känslor och tankar som snurrar i huvudet.

Det handlar om att vara närvarande i nuet…men först om att bli medveten om vad det betyder och hur att vara närvarande…om att nuet blir ett naturligt flöde i kontakten med en annan människa.

"kanske för att man har för mycket egna känslor och tankar som snurrar i huvudet."

Kan vara så tillsammans med ouppmärksamhet för min del, jag är ofta väldigt tankspridd och har lätt för att låta huvudet vandra iväg.

Att vara i nuet och bli medveten om vad det betyder och hur det är att vara närvarande.. det är någonting jag håller på att lära mig.

"om att nuet blir ett naturligt flöde i kontakten med en annan människa".. ja. jag tror jag förstår hur du menar. Men hur gör jag då om jag är med någon, försöker hålla mig i nuet men den andra personen fortsätter att dra upp vad som varit..?

Det är då… i din närvaro och med kraften av din positiva livfullhet som du drar med dig den andre in i flödet.

Du kan använda dig av små knep, du gör, en gest, något du säger som drar uppmärksamheten till stunden…och du kan våga ta och hålla ögonkontakt och med det modet övervinna både din och den andres osäkerhet…övvervinna dendärirriterandevågaöppnadigkontakträdslan

peter tack för tipset!

här är en artikel (länk) jag vill dela med er alla som skrivit i tråden! Den är på Engelska.

http://tinybuddha.com/blog/how-to-set-healthy-boundaries-3-crucial-first-steps/

Kanske låter själva rubriken till texten inte lockande men innehållet, de tre stegen som hon senare går igenom, tycker jag är väldigt bra och inspirerande!

vad beror det på att man känner av andras energier? jag känner också av andras känslolägen jättelätt, så fort jag går in i ett rum t.e.x.

vad beror det på att man känner av andras energier? jag känner också av andras känslolägen jättelätt, så fort jag går in i ett rum t.e.x.