Läst 2002 ggr
trollsländan
2014-02-02, 22:27

Har nit träffat någon ni inte kunnat placera?

Tror ni på tidigare liv?

Jag har väl varit väldigt neutral till allt om tidigare liv och övernaturligt.efter att jag blev sjuk för ca 5 år sedan har min inställning förändrats.Jag har upplevt väldgit mycket,men nu till frågan.Har ni någon gång mött en människa som ni så väl känner igen men absolut inte kan placera? Detta hände mig när jag var i danmark för ca 4 år sedan.Jag klev in på hotellet och vid sidan av reception stod en man.Först reagerade jag inte eftersom jag hade fullt upp med att checka in men sedan märkte jag hur någon betraktade mig.Jag tittade åt sidan och såg honom.Men herregud tänkte jag där är han ju han står ju där framför mig,men gud så länge sen det var vi sågs.Han hade tagit några kliv närmare mig och tittade liadanr på mig.Och jag ville så gärna prata omfamna honom men stoppade mig själv-Herregud vem är han som jag känner så väl men inte vet namnet på.Jag tittade på honom och han tittade tittade på mig.Min sambo och familj sötte mig i sidan och sa att vi skulle gå till rummet. Jag försökte att inte tänka så mycket mer på det.Jag försökte fundera över om han flirtade med mig och jag med honom,men han var så bekant.När jag gick ut från hotellrummet var han överallt och han tittade på mig hela tiden. Men herregud flirtar han med mig eller vad är detta tänkte jag.Är det förälskelse eller.Jag äskar ju verkligen min man han är vekligen den snyggaste och snällaste jag vet.men mannen på hotellet var så bekant.Jag måste prata med honom för jag känner honom så väl att inte prata med honom vore onaturligt. Han gick förbi mig han var överallt där jag var och jag såg att han tittade och tänkte likadant,han kände så väl igen mig.Jag gick igenom hela mitt liv i huvudet, när kan jag ha träffat honom?denna man var några år äldre än jag max 8 år äldre.Jag såg i hans ögon en sorg som om han förlorat något. Han var så sorgsen .Vid frukosten satt han barra och stirrade på mig fast hans barn pratade med honom.Jag gick ut och lekte med mina barn på bakgården och när jag sedan vände mig om ser jag honom luta sitt huvud mot dörrkarmen och titta precis som om han längtar och saknar mig.Jag minns att jag blev lite fundersam för jag tänkte först om det var kärlek vid första ögonkastet, men jag kände så väl att jag kände honom och han mig.När jag skulleå ka hem stod han vid receptionen och väntade på att jag skulle komma och säga något.ja kunde inte för min familj var med mig,men jag frågade min man om han kände igen mannen men han ryckte  på axlarna och sa nej.

Har någon av er upplevt detta?

Aleya
2014-02-02, 22:43
#1

Ja du…. jag har varit med om nått liknande

Jag skriver mer sen.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

ALPHIRA
2014-02-02, 23:25
#2

Jag har också varit med om något liknande. 

Vi båda kände varandra "sen gammalt". 

Det hela fick något av katastrofala konsekvenser senare eftersom vi båda var redan "bundna" på var sitt håll.

Men vårt möte var ETT MÅSTE och även det som sedan hände, i vår relation och relationer runtomkring oss.

En riktig rysare var det. Men detta hände länge sen och idag är livet "normalt" (och lyckligt) igen. 

Men det var något som både jag och han behövde gå igenom.

Karma med stort K var inblandat i detta.

trollsländan
2014-02-03, 08:39
#3

Det är både jobbigt och roligt på samma gång. Trots att 4 år har gått har jag tänkt på honom nästan varje dag.Han var på väg fram till mig flera gånger och jag sa hej och log, sedan höll jag mig intill min man.Jag var verkligen tvungen att gå igenom mina känslor.vart stod jag.hade jag gått och blivit hastigt förälskad eller var känslan en annan?Jag vet att mannen på hotellet och jag har haft något gemensamt.Jag fick en sån känsla att här står någon som verkligen älskar mig och vill ha mig, som vill dela resten av sitt liv med mig.Jag fick ju inte låta detta hända eftersom min man och mina barn var med och jag älskar verkligen min man och är lycklig med honom.Men ändå kan jag inte låta bli att släppa tankarna kring mannen på hotellt i Danmark.Det här är riktigt pålgsamt faktiskt.Jag har funderat på varför jag vill träffa honom igen och jag vill ha ett svar av honom om han har och funderar lika mycket som jag.Jag är ute efter en bekräftelse att det verkligen förhåller sig så att vi har träffats förut i en annan tid och på en annan plats .Jag förstår inte riktigt meningen när man träffas så som vi gjorde utan att växla ord med varandraoch  bara gå runt och titta på varandra och se längtan i varandras ögon och känna som man känner varandra så väl.

ALPHIRA
2014-02-03, 22:33
#4

trollsländan.

Jag förstår dig, oj om du visste hur väl jag förstår dig… ❤️ 

INGEN kan/får ge dig något råd…

Ändå VILLE jag så gärna säga att du har en man och barn vilka du älskar. Det är din livsuppgift JUST NU.

För mycket står i spel om du inte kan släppa denne man.

Du kanske fick en hälsning/glimt från ett gammalt liv och om en relation som inte var avslutad. -Det kanske avslutas i nästkommande liv…

Aleya
2014-02-04, 09:05
#5

Jag är kompis med en som jag har träffat förr. 🙂

Vi har en riktigt stormig men givande relation, stormig för att vi kan bråka som fan. Men givande för att vi lär oss något. 🙂

Så det är inte som att träffa en man man kände förr, men det har jag också varit med om.

Var t o m tillsammans med han, och när det blev slut gick jag i tusen bitar. en sista gången jag såg denna mannen så insåg jag att han är inte samma person som jag älskade i detta livet och i förra, så jag kunde med gott samvete gå vidare. 🙂

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

trollsländan
2014-02-04, 09:37
#6

Tack för era svar.

Jag är väldigt nyfiken och det finns en väldig dragningskraft till att leta efter den här mannen.samtidigt så har jag min man och våra barn. Min man som jag lever med i dag har jag vetat sedan jag var liten att det var han jag ville ha.Hans ansikte såg jag framför mig redan när jag gick i ettan och drömde mig bort från klassrummet.Jag vet att den man jag lever med i dag har jag  haft många tidigare liv tillsammans, jag tror han har svikit mig i några samt att vi har förlorat några barn i något liv.Han har förändrat sig så mycket och verkligen kämpat för att det ska vara han,våra barn och jag.Det känns nästan som han älskar mig mer än livet själv och när jag ser detta oerhörda arbete från honom så känns det som att något sådant här som en glimt av tidigare liv inte får förstöra.Jag vet också att min gammelmormor har hjälpt oss i genom våra stormar i förhållandet för hon har talat om att det ska vara han och jag.Jag tror mig ha haft en älskare i många av mina tidigare liv  där jag också har levt ett hemligt liv med honom.För ibland när det är kaos så känner jag hur någon säger men åk till honom han ger dig kraft att orka vidare och vila upp dig.Men då säger jag oj det var länge, länge sen, jag vet inte var han befinner sig och vart platsen ligger längre.Usch att livet ska vara så smärtsamt.Men jag kommer inte att leta reda på mannen från Danmark eller längre ner i landet.JDet var 12 år sedan stormen lämnade vårt förhållande och jag måste tänka med mitt fönuft och hjärta och inte enbart med hjärtat och vad stunden säger. Så skönt att höra att det finns fler som upplevt detta. Tack och åter tack för svar.

Kram till er alla!

Upp till toppen