Helt klart kan det vara påhitt.. Och att inse det, och därmed komma närmare verkligheten, det är egentligen riktig utveckling på ett sätt.. Och det fördjupar andligheten enligt mig eftersom man gör sig av med sådant som man upptäcker är just påhitt.. Det handlar väl om att upptäcka, reflektera, och gå vidare.. Sedan kan man återkomma till samma sak senare i livet, men med en djupare förståelse eller med en annan förståelse. ..

Det är ganska vanligt att man kan vara andligt fokuserad och ha en andlig närvaro under en period för att sedan tappa den andliga närvaron och fokusera på det världsliga och det materiella.

Andlig utveckling sker i cykler. Den själsliga närvaron medvetandegörs och utvecklas under en period. Därefter integreras andligheten i den yttre verkligheten. Man kan då bli mycket fokuserad på det yttre och "glömma bort" det andliga och uppmärksammar inte den andliga verkligheten.

Under den period som vi fokuserar oss i det materiella igen efter en tid med andlig närvaro, så pågår det en omorientering och integrering av insikter som vi gjort. Därefter går vi åter igen in i en period av andlig utveckling och själslig närvaro. För att följas av ännu en period av yttre fokus på det materiella då själsnärvaron inte uppmärksammas lika mycket. 

Ett intensivt utvecklande av själsnärvaron medför att personligheten reagerar på själens energier och svänger över till den världsliga och materiella fokuseringen. Personligheten kan dessutom bli mycket ifrågasättande mot det andliga och vill vara kvar i ett materiellt synsätt.

Det beror på att det går lite för fort för personligheten och behöver en tid för anpassning innan en ny inre strävan mot det andliga återkommer.

Man kan jämföra det med årstidens växlingar: På våren börjar växtligheten gro,och även den inre själsliga närvaron ökar sin närvaro. 

På sommaren fortsätter växtligheten att växa och blomma, och den andliga/själsliga närvaron som man uppnått under våren integreras med det yttre livet och det personliga.  

På hösten börjar växtligheten att dra sig tillbaka och på ytan ser det ut som att livet drar sig tillbaka men den finns hela tiden kvar som ett frö som börjar gro igen under våren. Den själsliga närvaron som växt under våren och integrerats under sommaren är man nu redo att omsätta i praktiken och man testar sina vingar på olika sätt. Man använder sig av de insikter man gjort och praktiserad dem genom att vara en del av världsliga och det materiella. Man kan bli så uppslukad av detta att man inte märker av själens närvaro, men den finns där hela tiden och kommer att gro igen. 

På vintern ligger det växtliga livet i vila och även den själsliga aktiviteten vilar och återhämtar och samlar energin för att börja gro och växa igen under våren.

Tack 1 och 2 för era fina svar!

Kram

Man kan också se sig själv som en pendel. Den svänger fram och tillbaka mellan två ytterligheter; den svänger mellan det andliga och det materiella. Med tiden tappar den sin fart, och tillslut stannar den helt. När pendeln har stannat, då lever du i balans; du befinner dig både i det andliga och i det materiella.

Att föra samman det andliga med det materiella, och det materiella med det andliga :)

Väldigt fint skrivet #4

Tack :)