(I följande inlägg kanske jag verka burdus, men det är alla personer som ropar att ”kejsaren har inga kläder” ;) Jag inbildar mig att jag ropar något i stil med att "kejsaren har inga kläder"… "evangelister saknar känsla för uppriktighet." Ta detta med lättsamt allvar.)

Jag tar upp två ställningstaganden kring ett bibel-citat, sedan diskuterar jag hur evangelisters tendens att ta ställning kring citatet, avslöjar deras brist på uppriktighet i relation till den egna kunskapen.

---

Hur kan vi förstå följande bibel-citat:

”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er" (Matt 28:19-20)

Det finns minst två sätt.

Den ena tolkningen är att Gud skapade jorden, människorna etc, så som det står i bibeln, och att Gud skickade Jesus hit för att förmedla Guds ord. Vi kan alltså se ovanstående citat som att det kommer från Gud själv (antingen direkt eller indirekt, men oavsett vad så bör en kristen person anse att orden är förenliga med Gud).

Den andra tolkningen är att bibeln har fungerat som ett dokument för att förena folk inom ett samhälle, och för att sprida samhällsideologin till andra samhällen. Ovanstående citat uppmanar specifikt till att sprida kristendomen till andra samhällen. Anledningen till att ett kristet samhälle vill sprida sin ideologi är att det ligger i samhällens natur att sprida sina ideologier. Det ligger också i samhällens natur att betrakta den egna ideologin som en naturlag (exempelvis är kapitalism en naturlag om du studerar vad ett kapitalistiskt samhälle anser), eller att betrakta den egna ideologin som något ännu större än en naturlag; att betrakta ideologin som en gudomlig kraft (vilket ett kristet samhälle gör). Mot bakgrund av vad jag har nämnt, förstår vi att ovanstående citat inte alls behöver komma från någon Gud, utan mycket väl kan vara påhittat och inskrivet av aktörer inom en viss kultur, därför att kulturen vill fortplanta och glorifiera sig själv, utan att nödvändigtvis vara intresserade av sanning.

Jag är inte intresserad av att diskutera vilket av alternativen som är rätt eller fel. Jag vill istället diskutera evangelistens avsaknad av uppriktighet, vilket kan synas i hur, eller främst att, de väljer bland dessa två alternativ. (Evangelism = ändlös och bångstyrig predikan av någon lära).

I dessa fall syns evangelistens brist på uppriktighet. Här skulle en evangelist säga att enbart det första alternativet är rätt, utan att ens kunna avfärda den andra tolkningen. Att evangelisten inte kan och inte vill avfärda det andra perspektivet beror på två saker: 1) personen saknar kunskap; man skulle få studera en hel del för att kunna avfärda den forskning som med stor sannolikhet stödjer den andra tolkningen. Man skulle få studera en hel del bara för att förstå den forskningen. Man skulle får studera en hel del för att kunna tolka och bedöma diverse kristna ”forskare” som hävdar allt möjligt. 2) Evangelisten har inget intresse av att förstå annan forskning, och hänvisar istället till att ”min tro är stark”.

Det är inte så att jag anser att ”forskning har svar på allt”, men faktum är att forskning (och akademiska sammanhang) har en väldigt mycket djupare förståelse för saker och ting, och forskning – som allt annat – går inte att avfärda om man inte har förståelse för vad det är man avfärdar.

Hur kan vi se bristen på uppriktighet? Jo, eftersom evangelisten säger ”jag vet att saker och ting är si och så”, när hen egentligen borde säga ”saker och ting kan vara på olika sätt, och jag vet egentligen inte vilket alternativ som är rätt.” Det är uppriktigt att erkänna vad man inte vet. Evangelister erkänner inte – aldrig – det faktum att de inte har någon aning om innebörden och därmed rimligheten av diverse andra perspektiv. De tar ställning i blindo, för att deras ”tro är stark”. Majoriteten av oss tar ställning i blindo, men somliga – som inte är evangelister – är uppriktigt medvetna om att deras ställningstagande inte nödvändigtvis behöver vara sant.

(sedan säger evangelister att ”jag har upplevt gud, och därför är det första alternativet rätt”, men det är att göra samma självbedrägeri, som jag beskrivit ovan. Betänk att ett flertal mentalt störda personer har upplevt Gud, när de uppenbarligen inte har gjort det. Betänk därefter att du inte kan avgöra i en handvändning om dina upplevelser reflekterar Gud, eller något helt annat. Betänk, om ovanstående inte duger, att folk även tolkar och benämner sina upplevelser beroende på sociala och kulturella faktorer. Huruvida du upplever "Gud" kan bero på din kultur eller ditt sociala sammanhang snarare än att upplevelsen beror på Gud.. men åter igen, jag är inte intresserad av att diskutera riktigheten i dessa perspektiv, snarare är det tendensen att ta ställning som jag diskuterar.. och jag menar att du inte kan säga att enbart det ena eller andra perspektivet är rätt.).

Jag ska dock nämna att folk kan vara helt omedvetna om möjligheten att se på saker och ting ur flera perspektiv. Därmed kan evangelistens förfarande betraktas som enbart dummhet, snarare än medvetet bedrägeri.