Läst 1631 ggr
Ia*83
2013-07-14, 17:55

Katastrof för att bli medial?

I hela mitt liv har jag till och från fått höra att jag kommer jobba medialt och hjälpa människor från olika medium och andra människor som är bra på att känna in. Är väldigt intresserad av detta och läser det mesta inom ämnet för att lära mig mer. Har gått lite kurser för att komma vidare, men känner mest att jag står och trampar vatten. På sistone har jag snubblat över tidningar, böcker, inlägg och liknande där huvudämnet har varit att människor genomgår stora kriser i livet för att sedan upptäcka att de har utvecklat en medialitet av något slag pga det de gått igenom. De senaste åren i mitt liv har varit väldigt bra och jag har alltid varit noga med att aldrig ta mina nära och kära för givet. Och nu ännu mer sedan jag läst allt detta. Det verkar ju vara mer regel än undantag att man ska gå igenom något slags trauma innan man kan öppna upp helt? Kan detta verkligen stämma?

[Lynx1]
2013-07-14, 19:27
#1

Jag tror inte att man måste gå igenom en katastrof. Däremot ser många människor många _förändringar_ som katastrofer (till en början sen inser de att det var till det bästa) så du ska nog inte vänta in en katastrof. Men en förändring måste nog till. Du kan påbörja den förändringen själv. Genom att börja bryta de mönster du har idag.

Lycka till,

Lynx

Ghosthunter
2013-07-14, 19:43
#2

Jag tror inte heller att man måste gå igenom en kris. Men av en kris så kanske man inser saker som man inte har gjort innan och detta kanske stimulerar vissa mediala gåvor….liksom lyfter fram mediala gåvor?

"I parabler av rastlöshet, cirklar av regnbågsro - peut être?"

"Världen skulle må bra med lite mer
Värmland"

"Don't be normal, stay paranormal"

Ia*83
2013-07-14, 21:15
#3

#1 Tack :-) skönt att höra! jag gillar taoismen och försöker alltid se på saker med det synsättet, så jag har inget katastroftänk så, och är inte rädd för förändringar. Är i förändring nu och har varit det ganska länge då mycket händer på jobbet och även bland vänner. Däremot är det detta med att förlora en närstående, vara nära döden i en trafikolycka, ens barn får cancer eller liknande som man alltid hör om, och som ofta öppnar upp det mediala i folk som skrämmer mig för man hör det så ofta. Och när jag nu bara står och trampar på samma ställe så länge och plötsligt snubblar över de här berättelserna vart jag än vänder mig så blev jag rädd. Men jag vet att det alltid kommer något gott ur allt ont och att livets prövningar är till för ens eget bästa till syvende och sist. En Annan sak som gjort mig lite orolig är att jag har drömt mycket otäckt senaste tiden. Att jag ser mina barn dö i olika situationer utan kunna hjälpa dem och liknande. Några drömmar har varit så verkliga och känslofulla att jag tror att det kan vara minnen från tidigare liv. Jag får fysiskt ont i hjärtat när jag tänker på dem. Sorgen efter ett barn har jag inte upplevt i det här livet, men varför kommer detta upp just nu? Jag brukar aldrig komma ihåg drömmarna annars. Hade förmågan när jag var liten att kunna styra mina drömmar, och även att vakna i drömmen och sedan fortsätta den när jag blundade och eller somnade igen, men i vuxen ålder har jag inte kommit ihåg vad jag drömt om på det här sättet. Min magkänslan säger mig att något är i görningen.

Ia*83
2013-07-14, 21:28
#4

#2 ja jag tror absolut att det hjälper en på traven om man går igenom jobbiga saker, då man får bättre förståelse och kan se saker ur andras synvinklar. Frågan är om det är en slump att Jag upplever detta nu, eller om det är en slags förvarning. Jag som aldrig brukar vara rädd för livet såhär. Jag brukar alltid kunna luta mig tillbaka och lita på att universum ger mig det jag behöver. Men den här fysiska smärtan i hjärtat som jag får av drömmarna O att jag samtidigt snubblar över all denna information om just detta gör mig livrädd.

Ghosthunter
2013-07-14, 21:52
#5

Jag är på väg genom en livskris nu. Jag får väl se och hoppas att det kan stärka mig och min medialitet. Men ack….dessa prövningar, det är så tungt….livet kan vara riktigt riktigt tungt😐

"I parabler av rastlöshet, cirklar av regnbågsro - peut être?"

"Världen skulle må bra med lite mer
Värmland"

"Don't be normal, stay paranormal"

Ia*83
2013-07-15, 05:18
#6

#5 ja det kan vara riktigt tungt. Hoppas du snart är igenom det och kan se meningen med det.

Ghosthunter
2013-07-15, 08:05
#7

Tack kära du!!

"I parabler av rastlöshet, cirklar av regnbågsro - peut être?"

"Världen skulle må bra med lite mer
Värmland"

"Don't be normal, stay paranormal"

retep
2013-07-15, 15:34
#8

Man kan ju undra om det är så att de livsstadier och kriser vi går igenom och utvecklas av, betyder att vi skall bli medium?!

Skall alla skall bli medium?

Hur många behövs det?

Det tycks mig som det är en epedemi av mediala strömningar, som om var och varannan tror att de är menade att bli medium.

Varför i hela…är det så många nu som vill utveckla just mediumskap.

Varför all denna villrådighet och föreställning om att mediumskap och andlig utveckling går hand i hand. När andlig utveckling egentligen handlar om medvetandeutveckling och personlig mognad, tänker jag.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

[Lynx1]
2013-07-15, 19:10
#9

#8 Handlar väl mer om att när man utvecklar sitt medvetande så inser man att mycket information finns tillgängligt. Och att man kopplar det till just medium och liknande. Att utöka sitt medvetande är kanon och att behärska mediumskapet är väl bra om man nu vill det. Men det kan vara bra att fundera på vad ens egen själ egentligen är ämnad att göra här på jorden och använda sina "förmågor" till just det.

#3 Lugn i stormen, inget "hemskt" behöver hända. Min erfarenhet är att vi på vår resa (resan i att utöka vårt medvetande) för olika typer av chanser att göra det. Du behöver absolut inte drabbas av elände för att det ska hända, du kan ta rodret själv.

Dessutom: vad är elände egentligen? Allt är ju perfekt precis som det är oavsett vad som händer därför att poängen med allt som händer är just att du ska bli varse att allt som händer är till ditt bästa.

Låter brutalt när vi talar om barnadöd och ingen vill väl mista sitt barn? Men vad är då döden egentligen för dig? Kanske sådana tankar du ska ställa dig och därmed också face-a din rädsla att förlora ditt barn.

Döden är inget annat än en förändring. När du förstått att allt finns där ändå så har du minskat på fler av dina rädslor, och tagit ett steg ytterligare på din resa mot ett ännu mer utökat medvetande.

Ghosthunter
2013-07-15, 19:14
#10

Vad är det för fel med att vara medial, retep? Om man nu vill det och tycker att det är kul och intressant så är det väl bra och man kan ju även har stor nytta av det….förutom glädje.

"I parabler av rastlöshet, cirklar av regnbågsro - peut être?"

"Världen skulle må bra med lite mer
Värmland"

"Don't be normal, stay paranormal"

retep
2013-07-15, 19:55
#11

Lynx! La märke till att du bara i ditt senaste inlägg nämnde och hänvisade till utvecklar och utökat medvetande fyra gånger. Och visst är det så att allt vi utvecklar vårt medvetande genom olika upplevelser och erfarenheter vi får i livet. Men att aktivt utveckla sitt medvetande det menar jag sker framgångsrikt på annat och andra sätt än genom mediumskap. Jag tänker t.ex. då på meditation som en teknik och metod att bli medveten om sin egen ande och andlighet. Kanske har jag fel men har svårt att tro att det är ett resultat och något som sker med den inriktning mediumskap har. Även om det är så att medium måste öppna upp, vara, närvarande, vidga sina sinnen och vara medvetna, så är ju uppmärksamheten och kontakten med andar och andevärlden en utåtriktad aktivitet. I min Värld rimmar det inte med andlig utveckling och ökad medvetenhet, som jag menar först och främst handlar om kontakt med den inre egna anden och den Universella Anden.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

[Lynx1]
2013-07-15, 20:19
#12

Jag förstår! Jag tror att många använder ordet medialitet när de menar utökat medvetande eller liknande. Tror inte du?

retep
2013-07-15, 20:49
#13

#10 Jag säger inte att det är fel att vara medial! Inte heller att det är fel att vara medium. #12 Jag är inte insatt eller engagerad i mediala sammanhang, så jag vet faktiskt inte om "många använder ordet medialitet när de menar utökat medvetande eller liknande." Vet inte heller vad "liknande" skulle vara. Varför använda ordet medialitet om något som mer har att göra med kontakt med andar och andevärlden, än det har att göra med utökat medvetande. För mig som har och expanderar kontakt med medvetandet. Med min egen ande och Anden, ser att andevärldens andar oftare befinner sig på ett lägre astralt plan och en lägre medveten nivå. I ett tillstånd där de inte är befriade från det Jordiska och fortfarande i ett beroendeförhållande. därmed och därigenom också mer tillgängliga för de levande, typ de som är mediala.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

[Lynx1]
2013-07-15, 20:56
#14

Spännande retep, har du skype eller något? Jag tycker dina resonemang är intressanta och skulle gärna vilja fortsätta diskussionen utanför forummiljön. PM:a mig om du är intresserad :-)

retep
2013-07-15, 21:06
#15

Helt okey 💭Lynx!

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

Ia*83
2013-07-16, 14:48
#16

#9 för mig är döden att få komma hem. Inget jag missunnar någon och speciellt inte mina barn. Det är inte döden i sig jag är rädd för då jag vet att allt och alla finns kvar (om än i en annan dimension). Utan det är mer resten av min egen tid här på jorden utan att fysiskt kunna lukta på mina barns lukt, fysiskt känna deras mjuka hår mot min kind, fysiskt kunna krama,pussa och höra deras röster varje dag. Det är det jag (och alla andra föräldrar) är livrädda för. Att behöva leva vidare, utan en bit av en själv, i kanske många sega jordeår, innan man till slut kan träffas i samma dimension, i samma energiform. Jag har många nära och kära på andra sidan som jag dagligen pratar med, energimässigt känner, jag har till och med fått uppleva njutningen i att bli klappad på kinden av min farmor från andevärlden, känner hennes doft titt som tätt här hemma och vet att hon finns där. Men det är inte samma sak som att fysiskt ha en annan kropp att krama och ta hand om. Det är det som skrämmer mig.

[Starman]
2013-07-16, 18:11
#17

#16

"för mig är döden att få komma hem"

Vad väntar du på, då?

Det som förvånar mig är att alla som påstår sig vara övertygade om ett liv på andra sidan fortfarande går runt och lever livet. Hade jag varit övertygad hade jag hoppat från Västerbron för länge sen.

[Lynx1]
2013-07-16, 18:35
#18

Lite OT kanske.

retep
2013-07-16, 18:52
#19

Starman! Varför tror du att du skulle hoppa? Inte särskilt troligt att du skulle göra det! Det är ju inte heller alls det Ia*83 säger eller menar!

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

[Starman]
2013-07-16, 19:16
#20

#18

Skrev du något som du förstod var OT och tog bort det? Eller menade du att någon annan gick OT?

#19

Om jag hade varit övertygad om att livet fortsatte efter döden, och dessutom för alltid (!) så hade jag inte gått runt och väntat på att bli gammal och sjuk. Jag hade lätt tagit livet av mig på MOMANGEN.

Men eftersom jag är övertygad om att döden är vår slutgiltiga destination, så gör jag inte det.

Det förvånar mig att alla påstått mediala och påstått troende fortsätter leva livet om de nu är övertygade om att de ska få träffa sina nära och kära igen på andra sidan.

[Melodica]
2013-07-16, 19:52
#21

Om du tar livet av dig så smiter du från det du ska gå igenom i detta liv…och då är risken att "samma svårigheter" upprepar sig i nästa liv.

retep
2013-07-16, 20:20
#22

#20 Av vilken anledning fortsätter du då att leva det här livet och gå runt och vänta på att bli gammal och sjuk? Det låter ju nästan som om att du hoppas på att livet skall fortsätta efter döden, när du säger att du i så fall " lätt tagit livet av mig på MOMANGEN"

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

[Starman]
2013-07-16, 20:29
#23

#21

Pah! Låter som en ursäkt för att inte gå vidare.

#22

Varför stanna kvar i detta korta ofta plågsamma liv när ett med ens nära och kära i all evighet väntar på andra sidan?

Ni vill ha kakan och äta den samtidigt. Något säger mig att ni är ganska osäkra på det ni påstår er vara säkra på. Jag tror ni tvivlar på er egen övertygelse ganska ofta, och att det är därför som även ni väljer att stanna kvar vid liv.

[Lynx1]
2013-07-16, 20:59
#24
yamher
2013-07-17, 21:40
#25

Det verkar som en del människor som öppnar sig gör det genom att något ofta drastiskt händer. Som nära döden upplevelser. Långvariga operationer osv.

Betyder inte att alla öppnar upp sig så eller blir medvetna om sin medialitet (som har det) på det viset, eller har med det hela livet sedan de var barn.

Eller att alla kan bli mediala.

Starman; Om inget finns, vad är meningen med livet (utöver fortplantning)? Vad strävar vår evolution mot? Var finner du, som överbevisad att inget finns efter döden, eller innan du föddes, din styrka att leva? *nyfiken*

Alis volat propriis Oskyldig

[Starman]
2013-07-18, 11:04
#26

#25

Intressanta frågor! Dessvärre är de meningslösa, eftersom evolution varken har syfte eller mål. Evolution innebär utveckling efter förutsättningar.

Meningen med livet är också en meningslös fråga eftersom det inte finns någon mening, eftersom ingen har menat för oss att utvecklas till den art vi är.

Däremot kan alla hitta något som de känner är meningsfullt att göra medan tid fortfarande finns.

En del vänder blicken in mot naveln och finner sin tröst i det bittra faktum att livet tar slut i någon religion som lovar att livet inte alls tar slut. Andra accepterar döden som slutgiltig destination och lever i nuet istället.

Jag hör nog till de sistnämnda. Jag njuter av att vara vid liv och av att umgås med min familj och mina vänner. Jag behöver inget guld vid slutet av regnbågen för att kunna sova gott om natten.

yamher
2013-07-18, 12:51
#27

så om du skulle befinna dig i en situation, på  liv o död, i ett utsatt läge. Skulle du ge upp o acceptera döden, fortsätta kämpa för livet och vad skulle i så fall vara drivkraften (utöver att du skulle ha nära o kära)???

Jag delar din åsikt att religion, eller vad vi än tror på (eller tror på att inget existerar) är endast en form av trygghet i vårt liv. I slutänden bli vi väll ändå varse om vad som finns eller brist på att finnas. Med mening eller utan mening.

Alis volat propriis Oskyldig

Upp till toppen