Hej,
Under hela 2000-talet har jag omstöpts från grunden i ett uppvaknande som inneburit mycket smärta men också glädje. Den ytliga världsbilden krossades och ersattes av djup och insikter. Pressen har funnits där hela tiden med perioder av vila. När en förändring ska komma till stånd finns där smärta, en smärta som öppnar och krackelerar egot/intellektet och därmed får du kontakt inåt. I det andliga växandet går man från en fas till en annan och vid växlingarna har det varit så för mig att jag blivit nedstämd och har gråtit kraftigt. Dessa tårar har renat och hjälpt till att få ut det gamla. Man kan se sig själv som den nya fjärilen som sitter där i solen för att torka vingarna. Även jag har haft mycket kramper i kroppen. Delvis pga. av en stress som funnits med i bilden då jag under långa tider haft press på mig att lösa mina arbetslöshet och ekonomiska bekymmer. Fysiologiskt kan man tillföra magnesium och zink men det anses ju att viss kramp tillhör ett andligt växande och då kanske man får leva med det.
Sedan snart 9 år har jag genomgått en ökenvandring som varit stundtals extremt tuff - arbetslös, vänner försvann och mycket ensamhet. Många lärdommar har fötts och jag tror den viktigaste läxan har varit att våga tro på livet, acceptera livet och inte göra motstånd samt att klara av ovissheten. I början hade jag yttre hjälp av en vis individ men allt eftersom stod jag utan denna hjälp överlämnad till mig själv och därmed skapa en tillit till min egen förmåga utifrån egna insikter och utlämnad till mig själv kunde jag bara vända mig inåt. Det yttre hade fallerat totalt, inget att hålla fast vid så jag hade bara mig själv. Där fanns dock ovärderlig hjälp via drömmar men framför allt via min intuition som byggts upp rejält.

När man prövas hårt vill man naturligtvis komma ur plågan så snart som möjligt. Hopplöshet och lidande gör att man söker förståelse och hjälp. Efter ett visst mognande är tanken, åtminstone för mig, att enbart förlita mig på mig själv och det har byggt upp en stark tilltro till den jag är och mina egna resurser. Jag skulle vilja råda dig att förlita dig på dig själv och det du kommer fram till. Behöver du hjälp så kommer den till dig. I min väg till denna insikt har jag haft glädje av min intuition och via den fick jag ofta bekräftelser via tecken och i början flera gånger då jag var lite trög att tro på att jag verkligen hade rätt i det jag kom fram till.

Det är naturligt att meditera som en andligt sökande då vi därmed kan stilla tankebruset och minska egots  influens. I stillheten kan vi få tillträde till en betydligt större medvetenhet bortom intellektet. Du kan inte växa andligen om du inte får kontakt med ditt inre och meditationen är ett viktigt inslag.
Även jag kör qigong och jag leddes till den via intuitionen (jag bombarderades en tid tills jag fattade…). Den renar kroppen, fysiskt såväl som på andra plan, ger kroppslig kännedom och stärker psyket. Så snart vädret tillåter söker jag mig till naturen och genomför mina pass där.
Naturen har varit en oerhört viktig del under mina svåra år. Där får jag kraft, frid och svar. Dagligen har jag gått långa vandringar i naturen och under sommarhalvåret har jag tillbringat uppemot 10 timmar per dag i vacker natur. Samtidigt har jag lärt mig mycket om det djup som finns i naturen och hur vi människor är en del av den.

När det blir tufft finns det en anledning till det. Tro på livet så släpper oro och fruktan. Livet jäklas inte med dig i onödan och du har alltid hjälp utifrån "kulisserna". Försök bygga upp din egen förmåga att få svar och jag tycker din meditation låter bra. Använd dig av naturen så mycket du kan. Jag har själv en ek jag sitter under i timmar. Det finns mycket energi att hämta på det viset.

Att vara i nuet är populärt att säga idag. Men visst, det är en förutsättning för att leva på riktigt och det behöver nutidsmänniskan. Ju mer medvetet närvarande du är desto lättare tycks livet flyta. Prova att meditera på den inre energikroppen, dvs. den energi som ger liv åt allt. Något så stort kan uttryckas så enkelt. Sätt dig, lägg dig och fokusera t.ex. på en hand eller fot, där det brukar vara lättast att känna den. Du kan känna pirrningar, värme och ju mer fokus du har desto starkare blir det. Expandera sedan till övriga kroppen och håll kvar känsla 10-15 minuter. Ett bra sätt at jorda sig i kroppen och befinna sig i nuet. Läs gärna Eckhart Tolles böcker där han bl.a. beskriver detta och övningen anser han vara den viktigaste andliga övningen.

Acceptera att livet prövar dig, sök svar bortom ytan, plötsligt finns där "något" och personligen har jag fått djupa insikter då jag varit ute och gått. Vandringen löser intellektuella blockeringar och får hjärnan att arbeta friare. Det är OK att vara ledsen då en andlig utveckling gör en känslig, smärtan är elden som värmer järnet och livet hjälper dig att smida något nytt. Har du det tufft har du alltid hjälp och du får "belöning" utöver ditt personliga växande via goda tider som följer det svåra.
Tro på livet, tro på dig själv och tänk på att du är på en utflykt som kallas livet där har det som tuffast men det är så du lär dig att vara människa.
Kom ihåg att du är aldrig ensam i din svårighet! Lägg dig ned och be om ett tecken på att du inte är själv, att du har stöd och bli inte förvånad om du kommer känna en lätt beröring i ansiktet, kanske på näsan som om något drog ett grässtrå sakta över din hud. Detta lilla esoteriska inslag avrundar mina rader till dig och tänk på att du klarar allt du möter, tro på dig själv och lycka till!

☀️

/John

Tack snälla John för dina ord! Får man fråga hur livet för dig ser ut idag? Känner du att ditt mående är så mycket bättre än innan du börja vända dig till ditt inre? Sen undrar jag om man måste meditera utefter de meditationer som finns? Jag mediterar ju dels genom qigong men sen sitter jag gärna ner blundar ser ett ljus i ljusstake. Följer flamman o när tankar dyker upp blåser jag bort dom om det inte är tankar som jag känner jag ska ta till mig gärna med lugn musik eller sittande mot ett träd. Kan man göra det ? Kram

En dag har jag mer distans till dessa år och det är en lång historia varav huvuddelen inte går att förklara i intellektuella termer. Men jag tror jag snart är genom denna extremt tunga period som löpt över många år. I våras var det extremt mörkt, ett antal prövningar kom i min väg och plötsligt såg jag med glädje på de svårigheter jag stod inför, det som upprepats så många gånger och plötsligt upplöstes dessa  motgångar. När jag stod inför svårigheterna så var de inte längre några svårigheter som jag fruktat tidigare.  Förmodligen hade mitt motstånd brutits ned på djupet då jag inte orkade längre, eller egot kanske. För en tid sedan märkte jag att jag betraktade livet som "futtigt", inget så viktigt längre då det fanns en djup insikt om vad det hela egentligen är. Inget kändes viktigt längre. Förnuftsmässigt var det inget nytt men nu fanns det en djup, känslomässig förståelse. Det är enbart livet som kan framkalla det, inga böcker eller andra lärare. Detta är endast en liten del av en utveckling jag ännu inte riktigt kan greppa. Det finns så otroligt mycket facetter.

Det finns så många olika sätt att meditera på och det är individuellt hur man vill göra. Ett syfte är att utveckla det som finns bortom tankarna, betraktaren i form av ditt sanna jag, själ, högre jag. Observera tankarna, i och med att du gör det skapar du en medvetenhet. Du behöver inte meditera för att bli mer medveten. Ha för vana att observera dina tankar och känslor. På så vis avidentifierar du dig från tankarna och egots illusion om vem du är och världen och du blir mer mottaglig för dina egna känslor, andras och djupare sidor av livet. Det är sällan jag är med om något speciellt under en formell meditation. Snarare när jag är ute och går, sitter i naturen men det kan ju också vara en meditation. Jag är ingen expert, sitter inte på något speciellt vis, använder inga ljus, rökelser eller annat. Kanske missar jag något men jag gör det enkelt numera och stillar tankarna, dyker de upp så låter jag de passera utan att bry mig om innehållet. Det finns många böcker i ämnet, finn något som passar dig. Som du gör är också OK. Andlig utveckling är dock inte bara meditation, det kan underlätta att komma framåt men till syvende och sist är det livet i sig självt som skapar förutsättningarna. Våra prövningar är vitt skilda och individuella och vi har olika mål. Alla utvecklas andligt hela tiden men långt ifrån alla genomgår fler år på raken så intensivt. Jag har behövt det med tanke fortsättningen och har tydligen kapacitet att reda ut det. Utmärkt för självkännedomen att samtidigt känna på sig själv i ytterligheterna i livet. Utan mina tuffa år skulle jag inte vetat vem jag egentligen är och hur jag är funtad.

Qigong är ju en sorts rörlig meditation, en träning i att vara medvetet närvarande utöver medicinska fördelar, om man nu kör medicinsk qigong som jag gör. Ju mer fokuserad man är, närvarande i rörelserna, desto bättre resultat. Utomhus förstärks effekten ytterligare.

Finn dina vägar, gör det du känner är rätt. Be om hjälp så får du det. En hjälp kan komma till dig på många sätt. Var öppen, lär dig tolka din kropps signaler som är betydligt mer tillförlitliga än intellektet. Känner du starkt för något utan logisk förklaring så följ känslan. Bygg upp din styrka och förtroende för dig själv för du kan mer än vad du tror. Skit i änglar och medium 🙂. Inte för jag fördömer det ena eller det andra då det finns underbara ting i det fördolda (har du en ängel på "tråden" är det ju vackert) och jag är själv medial (som alla andra är i olika utsträckning) men det läggs alltför mycket vikt vid dessa medium. Det finns de som är oerhört skickliga och seriösa men de är få. Det viktiga är det du finner i livet utifrån dig själv och dina upplevelser. Du har det som behövs för att komma vidare men visst, det kan dyka upp hjälpare enligt ovan, men sök inte upp sådana för att få hjälp. Tro inte att medium är mer andligt utvecklade än andra. Vissa är det men oftast är det helt vanligt folk och ibland är det helt enkelt charlataner och folk som så gärna vill tro de är det. Är tanken du ska möta en medial person som ska bidra med något så kommer den in i ditt liv hur du än gör. Ta det lugnt i tillvaron, allt är en konstruktion där du är en medspelare och det är faktiskt svårt att komma fel i längden. Du är som sagt inte själv och det du är med om är en reflektion av den du är, hur du tänker och handlar. Du skapar själv ditt liv.

"I varje stund skapar du din morgondag"

John

Många av oss som utvecklas andligt tror att vi måste göra det för att universum bestämt det åt oss. Vi glömmer att den andliga utvecklingens framfart styr vi helt själva. I bland går allt i ett så rasande tempo att vi mår dåligt och tappar fotfästet. Vi mediterar då lite för att finna frid inombords eftersom våra liv uppfattas som kaotiska. Detta gör tyvärr allt värre då meditation i en stark andlig utveckling är som att hälla bensin på en brinnande eld.

Alla människor utvecklas andligt utan andliga övningar. Meditation är en av alla övningar som snabbar upp den andliga utvecklingen. Om man upplever att den andliga utvecklingen är mycket svår och påverkar ens liv negativt i stor omfattning så kan man välja att sakta ned hastigheten genom att avhålla sig från andliga övningar.

När livet på jorden blir svårt att leva så har vi tappat balansen. Vi lever på jorden men glömmer ofta bort det när vi börjar utvecklas andligt. Då går vi in för vårt sökande och längtar enbart efter djup i våra liv. Plötsligt sitter vi där och mår pyton men intalar oss att allt är som det ska vara. Vi inser att vi nu mår sämre än innan vi påbörjade vårt sökande och vi fattar inte alls varför. Vi längtar efter de små vardagliga sakerna, allt som vi uppskattade förr, eftersom det fanns i vår närhet. Nu längtar våra själar efter frid, förlossning, förändring och mediala förmågor. Våra kroppar längtar däremot efter en kopp kaffe med en god vän, ett givande telefonsamtal och en lunch på stan bland massor av folk.

Vi har under vårt sökande avskärmat oss från verkligheten och finner ingen väg ut ur detta tillstånd. Vi väntar och längtar. När tar skiten slut? Varför ska jag behöva lida så länge? Det har ju gått flera ÅR!

Känner du så här som jag beskrivit ovan så kan det vara dags att ta en paus från andliga övningar. Sluta sök, sluta meditera, sluta titta inåt, sluta lyssna på andra, sluta läs andlig litteratur, sluta grubbla över livet.

Ring en polare och ta en kopp kaffe med vederbörande. Ingen orkar söka i evighet och i bland ligger sanningen närmare än vad du tror - den kan ligga på ett café nära dig eller i ett samtal med en god vän.

Andlig utveckling kräver balans och det är oerhört lätt att tappa fotfästet i sökandet efter den inre sanningen. När vi slutar söka och nöjer oss med den väg vi avverkat går vi hem till oss själva igen. Resan är över och vi är jätteglada att få vara hemma igen. Det är trots allt inte så dumt att få känna sig VANLIG bland alla andra…

#4 sereena

Tack för ditt inlägg! Det var som skrivet för mig! Det förklarar också min motvilja att just nu meditera! 😃Det är ju för att jag utvecklas för snabbt och kommit ur balans! Därför ska jag ju inte öka upp takten!

Tack för dina ord! Mycket klokt fick du med!

❤️

Seerina!

Jag vill hålla med dig i mycket av det du säger och"Det är trots allt inte så dumt att få känna sig VANLIG bland alla andra…"

Men när det kommer till frågan om andlig utveckling och meditation har jag en annan erfarenhet och uppfattning.

Andlig utveckling behöver inte vara svår eller avskärmande och balansen mellan det vanliga och det andliga livet skall inte behöva rubbas av meditation. I sådant fall menar jag att man använder meditation på ett felaktigt sätt, utövar fel sorts meditation och kanske har skapat sig ogynnsamma föreställningar kring andlig utveckling.

Hela yogasystemet, inklusive meditation tillkom för att skapa balans och utveckling i  och mellan vårt personliga och andliga liv.

Älvan, vad roligt att mitt inlägg hjälpte dig! I bland behöver man en påminnare utifrån eftersom det är lätt att bli hemmablind. Din ovilja till meditation är en bra vägledning om att din kropp behöver vila från dessa övningar. Vår själsliga längtan efter djup och förlossning kan i bland vara större än våra kroppar klarar av att hantera. Eftersom vi lever i våra kroppar och behöver dessa i hyfsat skick så kan det vara vettigt att lyssna på den då och då. 🙂

Peter, jag förstår din synpunkt men delar inte riktigt din uppfattning om att meditation alltid är bra. Du säger att personen oftast "mediterar på fel sätt" om det gör mer skada än nytta.
Alla människor har tyvärr inte kroppar som klarar påfrestningen av daglig meditation. En människa som ligger i stark utveckling kan behöva en tid i vila från det andliga eftersom kroppen skenar ändå. Med det "andliga" menar jag då inte bara meditation utan även healing, yoga m.m. 

Lagom är bäst. 😎

Nej meditation är inte alltid bra! Det är inte vad jag säger eller menar. Vill bara som jag skriver, påpeka att om man inte lärt sig en beprövad och väldokumenterad meditationsteknik, då kan meditation och meditationer, tillsammans med bristande kunskap och förståelse, orsaka problem och obalans. När du skriver…"vila från det andliga eftersom kroppen skenar ändå." Då vill jag gärna bidra med…att det är alltid först vad som händer i sinnet, som får kroppen att skena! Kanske känns det som att kroppen gör grejer på egen hand, men inte utan sinnet och den oharmoniska aktiviteten i nervsystem, känslor och tankar. Nervsystemet utgör kopplingen mellan sinne och…till kropp. Tänker vidare att…vila från andlighet…mer handlar om ens förhållningssätt, om vilka känslor tankar och föreställningar man har förknippade med sin utveckling och sin andlighet. Det är här jag menar, som jag sa om yogasystemet, att en beprövad meditation harmoniserar och balanserar all aktivitet i sinnet, kroppen och livet. Hoppas att du förstår att jag bara vill informera om något som jag väl känner till. Självklart skall var och en få följa vad man känner och tror är bra.

Peter, det är lugnt, jag vet att du inte dömer eller påstår att något är rätt eller fel - det gör inte jag heller.

Jag tror definitivt på en livsstil där man funnit en balans i vardagen och kan tillföra daglig meditation utan att det blir problem inombords.

Jag tror också att daglig meditation i ett andligt kaos kan bli tokigt och det är mer den biten jag pekar på.

Självklart är det upp till var och en att avgöra vad som känns bäst. Det som funkar för mig behöver ju inte funka för dig, och tvärtom.

Andlig utveckling handlar ofta om att hitta sig själv och i bland går man in i ett rum där man inte hittar dörren ut igen. De gångerna kan det vara bra att pausa för om man inte hittar ut så letar man fortfarande, fast den här gången efter utvägen, och sökandet får därför aldrig ett slut. Man tror att man måste hitta dörren för att komma ut men i själva verket behöver man inte hitta någon dörr - man slutar bara leta - DÅ kommer man ut.

Om jag får fördjupa frågan…vad menar du då att ett andligt kaos är? Som jag ser det och ville förmedla till dig är att det är sinnet som är i kaos och inte anden och det andliga. Om vi lägger bort grejen med meditation för tillfället och i stället uppmärksammar vad som händer och vad kaoset består i, då kommer vi tveklöst fram till att det sker i min egen föreställning, känsla och tanke. Vila och återhämtning är viktig, men att komma fram till den egentliga orsaken är lika så viktig. Åter till meditationen och betydelsen av meditationens harmoniserande och balanserande effekt vid sådana tillfällen. Nu skall jag inte envisas mer om det, utan medge att man först kan behöva lugna ner det värsta kaoset.

Mycket intressant har skrivits i tråden! Hur lugnar man då ner "kaoset" i sinnet/själen/anden/kroppen/psyket? Jag vågar i allafall inte meditera. Jag försöker att åtminstonde tidvis vara stängd mot andevärlden. En meditionslärare jag gått hos var mer inriktad på "att fylla på kraft" som hon tyckte direkt ur källan dvs ej via änglar/ guider osv. Hon var buddhistiskt skolad. Hon tyckte att meditationen skulle vara "ren" från sökande av olika upplevelser och "kickar". Är det så du menar med " rätt" meditation Retep?

Hej Älvan och tack för att du frågar! Den meditationsteknik jag använder är Transcendental Meditation. Det är en väldokumenterad och beprövad enkel teknik, som utan ansträngning får sinnet och kroppen att spontant komma i djup vila och ge återhämtning. Det är en rätt och ren teknik på så sätt att den inte handlar om eller tar fasta på något i det yttre, inte upplevelser, änglar, guider eller något annat, inget kontemplerande eller konsentration. Det stora värdet ligger i att transcendera och gå bortom all aktivitet i sinnet och kroppen, nå Källan och ett tillstånd av rent medvetande. Som jag ser det så är det meningen att man av egen vilja skall kunna stänga av, eller rättar sagt välja bort att ha uppmärksamhet på andevärlden och vad som helst som binder, hämmar och påverkar en negativt, destruktivt.

Peter!

Ett "andligt kaos" är när den starka själsliga utvecklingen påverkar din kropp och ditt psyke så svårt att du inte längre kan stå stadigt på jorden. När du befinner dig i ett andligt kaos har du tappat fotfästet och befinner dig i ett stort stormande tomrum utan mening och mål. Själen utvecklas likt tusen eldar som brinner och hjärnan går på högvarv för att bearbeta allt som händer. Känslorna stormar inombords och du känner dig som en tickande bomb. Kroppen är totalt utmattad för det går åt massor av energi att utvecklas andligt. När själen utvecklas dras sinnet och kroppen med i arbetet eftersom dessa också transformeras av utvecklingen. Dessa tre delar hänger alltid i hop. Vid en stark (uppmärksamma att jag alltid säger STARK) själslig utveckling så möter själen alltid motstånd från sinnet och kroppen. Sinnet bär vårt dagsmedvetande och kroppen bär alla våra minnen kopplade till tankar och känslor. Det tar tid för själen att övertyga kroppen och sinnet att gå själens väg och allt motstånd skapar oerhört många konflikter inombords, speciellt hos en stark och envis person. Dessa konflikter, som inte alltid går att sätta ord på, skapar stora mängder känslor och hos en person med känslomässiga blockeringar kan de inre konflikterna vara oerhört svåra och tidskrävande. Mentala spärrar skall också övervinnas i den andliga utvecklingen och detta skapar naturligtvis också känslor i kroppen.

Den nya medvetenheten som också medföljer utvecklingen gör att allt som du ser och hör analyseras. Alla relationer begrundas. Alla handlingar och alla ord du uttrycker gås igenom. Medvetenheten om livets innehåll får stormarna att fullkomligen ryta inombords. Känslor av frustration väller upp ur ditt inre för du orkar snart inte längre. Allt känns meningslöst, all glädje är ju bara små ögonblick. All längtan efter det högsta och största tar över ditt hjärta. Saknaden av Gud kan också finnas där liksom saknaden av LIVET. I en stark själslig utveckling missar du livet för du är så uppslukad av ditt inre. Nu känner du dig trött, energilös och uppgiven. Din utveckling har tagit all din inneboende kraft och den lugnar heller aldrig ned sig i styrka och omfång för du matar den hela tiden med ny kraft - via meditation. Att meditera när ditt inre är i kaos är det samma som "ja, jag vill ha mer av detta".

Här, just HÄR, kan det vara bra att ta en paus.

Kanske är det så att du Peter vet en del om höger och jag vet en del om vänster, har du tänkt på det? Ingen av oss vet HELHETEN för vi ser tyvärr bara vår egen upplevelse.

Så kan det säkert också vara, att man vet mycket om vänster och upplever att någon annan vet mycket om höger. Kanske kan det vara så att vi kan veta en del av både höger och vänster. Det du skriver i #13 är en tydlig och bra beskrivning på hur det kan vara. Det jag vill säga är nog bara, att det inte behöver vara så.

Det ar valdigt viktigt att jorda sig. Ofta fokuserar vi pa "uppat" , pa guider, anglar, universum etc. Men i den har processen ar det oerhort viktigt att varje dag under meditation aven jorda sig. att visualisera tex. att  du ar forankrad till moder jord med en tjock pelare,, anda ner till den innersta karnan. Genom att gora detta ar det lattare att infinna balansen, annars, sarskilt for kanslig personer blir det latt att man ar helt ojordad och "flyger ivag" och till och med har svart att stanna kvar i sin kropp, vilket skapar ett kaos. Ar vi medvetna under var utveckling , behover det inte bli ett sadant kaos, tror jag. Sedan ar vi alla olika, men om man kanner sig sjalv tillrackligt, kan man ocksa utveckla metoder som passar en sjalv. Vi blir bara paverkade om vi tillater att bli det, och om vi da kanner att man inte har kontroll, sa ar det dar man far "jobba" hitta en vag till att bara tillata det man vill tillata.☀️

Detta med jordning tycker jag var intressant. Jag upplever inte samma "andliga kaos" som beskrivits ovan, men helt klart en obalans som faktiskt gjort mig sjuk. Jag känner just att jag "svävar iväg". Det var även ett medium som sa att jag var öppen hela tiden och inte ens med hennes vägledning kunde jag sluta mig. ( hur många dörrar och stenar jag än satte ovan mitt huvud. :-) ) därfär kunde ju jordning åtminstonde delvis lindra detta problem jag har. Igår var jag i naturen och låg och slumrade i gräset. Då upplevde jag mig i balans. Är detta att jorda sig eller är det en annan mekanism för att uppnå balans?

Alvan, att vara nara naturen gor att du jordar dig:)

Sedan kan du gora en visualitions meditation dar du forestaller dig att en lang kanal (det kan vara ett rep, en pelare, eller vad som helst ) gar ner fran ditt rotchakra anda ner till jordens inre karna och fastnar dar,, Ofta nar man borjar med denna typ av meditation sa ar det ett smalt rep,, men sedan ju mer jordad du blir sa blir den tjockar och tjockar och fastare som en pelare, gor detta medan du andas och kanner hur du forankrar dig i jorden, och uppskattar moder jord.

Att jorda sig gor att det blir lattare ocksa att leva i vardagen, vi ar ju har for att vara fysiska varelser inte for att flyga ut i rymden~~~~ Att vara ute i naturen mycket ar jattebra!!!Har i Tokyo ar ju inte det sa latt, men jag har min plats dit jag gar,, nar jag bara kanner att jag behover kanna av natur.

OCH just darfor ar kristaller bra!  De fungerar som en connection till jorden, lite olika funktion for olika kristaller men leta ratt pa nagon och ha i fickan eller runt halsen jamt. !!

#17

Shiawase;

Intressant att du nämner kristaller! Jag har börjat använda en ring med ametist hela tiden och tidvis har jag haft både bergskristall, röksten och förstelnat trä i fickan. Jag vet inget om detta med kristaller, men det har känts bra. 😃

Har du någon kristall som är mer att föredra för detta? (jag vet ju inget om deras betydelse och vill inte gå runt med en kristall av misstag som gör mig mer öppen…😉)

Det där med det andliga kaoset känner ja igen,ä mitt uppe i det,,,,,väldigt lätt att bli ojordad.Många ger rådet att meditera men de känns inte som en smart idè när man är så ojordad?.Funderar på om hypnos är bättre?

Av med skorna och strumporna och ner i gräset/gruset/leran eller jorden med fötterna. Känn kontakten med från fötterna och upp i hela kroppen. Bästa jordningen någonsin. Åtminstone för mig :-)

När jag var som mest ojordad i början vågade jag inte ens meditera.

Konstigt det ni skriver om meditation- jag känner det enbart rovgivande att meditera…hitintills har jag inte upplevt det som jobbigt på något sätt.

Det här med andlig utveckling är ju inte något konstigt eller dramatiskt, vi är ju alla andeväsen inuti och utanpå, kroppen är "bara" en tillfällig boning eller vad man ska kalla det, men väldigt viktig den också.

vi utvecklas hela tiden, även då vi inte är medvetna om det.

Bara lev som vanligt och bara finns och gör det som känns bra ..

Allt sker i sin egen takt, och allt är precis som det ska vara.

Choklad

Vad skönt att meditation och andlig utveckling går smärtfritt för dig.

Tyvärr så är det jobbigt för mig och som det verkar har både Mauro och Lynx haft sådana problem. Jag kan inte heller meditera alls. Jag har börjat bli lite mer "centrerad" nu när jag inte koncentrerat mig så mycket på andliga saker på ett tag. Har börjat träna så smått och vistas ute flera timmar varje dag.

Nu på sommaren är det ju lätt att gå ut och få solen i ansiktet. Det fyller mig med energi. Att ligga på en gräsmatta gör också susen!

😃

# 22

Jag säger inte att det är smärtfritt att genomgå varken det ena eller det andra, men just meditation ska ju vara en källa till lugn och ro, de gånger jag känner mig stressad mediterar jag inte, för jag tycker inte att det är någon ide`. 

Men lugnet kommer så småningom ju mer man tränar på att meditera. Det är ju en stund med sig själv, sitt inre Jag. Och vad man hittar där kanske inte alltid är så roligt att se. Och då har det lite med personlig utveckling att göra, att lära sig att hantera sig själv. Och det är inte alltid smärtfritt, så det har jag fått genomgå ett antal gånger. Jag har fått lära mig en del om mig själv och för att gå vidare behöver jag förlåta mig själv och det som har hänt i mitt liv, och andra liv. Och det kan påverka oss både fysiskt och psykiskt.

Men det är ju mina erfarenheter..det som jag tänker är att man ska undvika att ställa alltför stora krav på sig själv, det viktigaste (för mig) är att jag förstår det som sker, och på det viset kan jag sedan gå vidare med allt som kommer till mig. 

Tänk själv- först vaknar man upp" och förstår att man bär på en massa 

händelser sedan alla liven, och det nuvarande, och då man förstår att det man gör i nuet, är påverkat av de andra livens "nu". Det lever kvar i oss och påverkar oss tills vi har behandlat det.

Det är ingen liten uppgift att ta itu med, så resan blir lång och smärtsam men även underbar och givande.

En resa som kan ta kommande liv i anspråk, för jag tror det tar många, många liv att blir en fjäril 🙂

Hej igen :-) jag vet precis vad du menar, förutom just tidigare och kommande liv-biten eftersom jag inte tror på flera liv just på jorden, men den rädslan vi pratar om är inte rädsla för inre upptäckter. Personligen var jag rädd för att blunda och hamna helt i meditativt tillstånd eftersom jag trodde jag skulle tappa kontrollen och alla andar skulle dyka upp och skrämma mig. Jag har alltid varit livrädd för andar men inte nu längre. Och det jag förstått varit problemet är min jordning, jag har inte haft båda fötterna stabilt på jorden, rotchakrat fungerat dåligt medan kronchakrat varit helt öppet och därför gett mig en känsla av svävande inre kaos. Så fort jag fick ordning på rotchakrat blev allt väldigt behagligt istället.

Meditation är nog bra för de flesta men när man är för mycket uppe i huvudet då blir det ingen lugn stund,då är nog skog,sol o gräsmattan de bästa.

Lynx1;

Hur fick du ordning på rotchakrat? Beskriv gärna i detalj!! Har ju samma problem just nu.

Hej Älvan!

Oj, det var nog en blandning av olika saker men:

Guidad hypnosmeditation med Glenn Harrolds (app, finns att köpa på itunes och är riktad till de olika chakrorna med affirmationer och toner som ska stimulera), gå barfota ute i gräs, jord etc, göra mig av med negativa energier i mitt liv (rensade faktiskt lite bland mina "vänner"), healing och till slut en dag så vågade jag släppa taget helt vid en meditation och insåg att inget läskigt kommer att hända :-)

Ett annat sätt att jorda sig är att äta bra mat :-) och så finns det en jätte bra grej som jag alltid gör innan meditation. Jag bjuder in moder jord och ser henne (som en grön lång kvist med blad) komma nerifrån jordens mitt, gå genom mina fotsulor, genom mina chakran och ut genom huvudchakrat och fortsätta upp till himlen. Sen bjuder jag in fader himmel, ser honom komma ( ibland som något rökigt slags moln, ibland som en blixt med stjärnor) uppifrån himlen, ner i hjässchakrat, ner genom kroppen, ut genom de små öppningarna i fotsulorna och ner till jordens mitt. Då är jag jordad och fast förankrad under meditationen, och kan in "flyga iväg" när jag mediterar. :-) har alltid funkat jätte bra för mig. Hur man "ser" moder jord och fader himmel kan vara olika och inget är rätt eller fel. Sedan ber jag alltid om andligt beskydd innan meditationen och sätter mig själv i en skyddande bubbla. Kram