Hej Northbridge!

Jag tror inte det är själen som är krossad,,, utan snarare det som jag kallar egot, Svåra traumatiska händelser försöker vi i det längsta att tränga undan.

För att det gör ont!

Smärtan vi upplever när det traumatiska börjar krypa sig på tror jag är själens sätt att visa att det är någonting som står iväg för oss i vår fortsatta utveckling och växande.

Här har vi två val: Förneka eller ta itu med och känna igenom den smärta som vi bara stoppat undan och försökt dölja, för oss själva och för andra.

Samtal med psykolog/själavårdare eller någon som "man" känner stort förtroende för, underlättar. Det är bra med ett bollplank så att "man" kommer förbi sina egna tanke föreställningar.

Lycka till!

Precis som #1 skriver!
Om du har personliga trauman som du binder dig till, genom kanske många saker som ligger här och var, en hel del orörda pengar på banken, och du kanske till och med befinner dig på fel ställe, och fel situation har du alltid möjligheten att byta liv, och omständigheter.

Det vill säga, börja med att slänga bort sådant du aldrig använder, sedan se över vad saker som drar din energi. Efter det kan du välja att ha ditt välmående, eller saken kvar.

Som skrivet har jag kastat det mesta av mina saker, och har vänt på noll. Men då skall man väl ha nått ett visst stadium av att vilja blir fri, och kvitt de problem man har.

Vill man bli fri krävs, Äkta, sökan, och att släppa taget…så tänker jag. Hänge sig åt sin andliga frid. Då finns det nästan inga undantag. Använd ditt sunda förnuft.

//grankvist

Hej!

Ett tips för att ta sig igenom detta som föregående skriver om är att gå på någon form av healing..

Lycka till…..