Hej Nidlo. Vad var det som hände och vad bråkade ni om? Det är lite svårt att försöka hjälpa när jag inte vet vad som hände.

Hejsan.

Problemet var nog min förälskelse som gjorde att hon inte riktigt ville ha kontakt, och det stora jobbiga var att vi är kusiner… Därför har jag svårare att släppa bråket eftersom att man har ju andra band med ens släktingar.

Vet inte just nu var jag vill komma med detta.. Kanske släppte en del av att skriva ned det, brukar skriva en del på papper också men nu blev det här i stället..

Har någon föreställning att vi skulle vara samma själ inkarnerad i olika människor…flummigt ja…och att detta skulle göra att vi är så lika. Kanske att vi då fick lätt för att bråka.
Känner på det att jag har något ansvar mot henne…som att vi ska göra något tillsammans som jag inte vet och som att hon motsätter genom att vara totalt ignorant.

Alla tjejer är så klart inte så men hon har visst bara bestämt sig för att det ska vara ett problem, och att det inte ska gå att ordna heller med lite viljekraft.
Kanske hon inte kan…men då har jag fortfarande denna frustration kvar som jag nog behöver vänta på henne för att den ska försvinna.

Den tynger enormt som det ser ut nu, som att man bara vill lägga sig och sova tills hon får annat i tanken. Hon har ju inte samma tänk som jag med själar/inkarnation/karma så hon vet väl inte något om detta jag skriver om här.

Kanske tar jag över hennes mående en del för jag har visst förmåga att hela och då jag har gjort det brukar jag känna personens smärta i mig i stället.
Det kan ske ganska spontant också till exempel då jag fick ont i benen när en annan äldre släkting hade det, eller att jag känner förkylningar som inte är mina.

Skulle mer vilja bara bryta kontakten jag och hon har så att hon får ta hand om sina egna problem, eftersom att hon inte ens kan ge mig något som det verkar bara så att saken lättar lite.

Orkar över huvud taget inte ta in andras mående egentligen. Men det är väl mer en diskussion om healing antar jag.

Blev långa inlägg detta..

/N

# Nidlo du kanske kan få vissa svar i denna bok..Lycka Till

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9197639974

Hej.

Om hon inte vill ha kontakt måste du acceptera det. Du måste låta henne vara den hon är med tänket hon har. Uppfattningen jag får när jag läser ditt inlägg är, att du mår enormt dåligt för att hon inte uppmärksammar dig som du vill att hon ska göra. Att hon är din kusin är inget hinder för att älska varandra. Man kan älska alla människor, vänner som "fiender", sjuka som friska, svarta som vita, fattiga som rika, dumma som intelligenta osv… Det är äkta kärlek, att låta människor vara som dom är och att älska dom ändå.

Du låter inte din kusin vara, utan du vill att hon ska göra något för dig. Du vill träffa henne, du vill det ena och det andra. Annars kan du inte gå vidare, annars mår du inte bra och det är här felet ligger… Du ger henne ingen möjlighet att älska dig som du är, eftersom det inte är ditt riktiga jag som du visar, utan du visar endast dina krav på henne och hur du mår om ni inte… Hur skulle hon kunna älska detta?

Hej Shakti.

Jo jag förstår det att jag ska acceptera vad hon vill, och det gör jag. Har haft svårt med att vara utan hennes kontakt men nu på senare har det verkligen blivit bättre.

Som sagt är jag gärna utan hennes kontakt även den jag upplever på andra plan än i den fysiska världen så att säga.

"Hur skulle hon kunna älska detta?"

Det gör mig inget om hon inte älskar mig. Speciellt om vi är på avstånd och inte hörs, vad skulle den saken spela mig för roll?

Nu vet jag att det är fint att älska folk på avstånd och allt och visst kan det vara så. Men i denna värld så har den saken ingen betydelse för mig. Har vi inte alls kontakt nu så gör det mig ingen skillnad vem hon älskar eller inte.

/N

Ok. Om hon älskar dig eller inte spelar för dig ingen roll, men vad hon har i tanken spelar uppenbarligen en stor roll för dig, för annars skulle det inte tynga ner dig så enormt att du helst skulle gå och lägga dig tills hon får annat i tanken. Du verkar inte må särskilt bra och det tycker jag är synd. Det är inte hon som behöver få annat i tanken, utan det är du som måste det, för att kunna bli av med blockeringen som hindrar dig från att må bra. Först när du fullt ut kan acceptera tänket som hon har kommer det inte längre att tynga ner dig och göra dig helt slut, även om du inte ens skulle existera där i hennes tankar….

Precis, jag vill inte att jag ska vara i hennes eller hon i mina tankar. Men så länge jag slipper tänka på det är det väl bra för min del.

Jag går inte och tänker på henne men det är som att hon finns där ändå, inte som tankar utan som ett tryck, eller som ett krav av något slag och det tynger mig…

Sedan blir jag irriterad att det tynger mig för känner nu att jag inte faktiskt bryr mig om vad hon gör. Det är vad som känns som ett krav. Som att någon tvingar mig att fundera..så här..och vänta på något jag inte ens vill ha.

Håller med dig om att jag behöver acceptera något för att kunna släppa det. Kanske acceptera att jag inte kan släppa vad som finns mellan oss, och det är inte kärlek som finns.

Tror att det är irritation som inte vill släppa för saker hon har sagt och hur hon har betett sig och inte brydde sig då jag gjorde det. Sedan hennes familj också som har varit kalla, smått elaka och oförstående.

Det grunar jag på att de inte säger sig veta något och spelar…det blir nästan löjligt för förstår väl själv att de har koll på sin dotter, och kan tro att det har att göra med principer om att kusiner inte får gilla varandra så. Antagligen därför hon är så kall också, då hennes familj inte är så öppna.

Öppna på det sättet att de kan släppa in det lite för att inte skapa en så stor grej av det. Som att de är de enda som finns och så länge de har det bra spelar det ingen roll vad andra känner.

Nu kan det se ut som jag gör en stor sak av det, men vad jag menar är att de kunde hjälpa mig att få det till en mindre sak genom att inte vara så som dom är.

Och jag kan inte ändra på dom. Tänker mer att … jag vet inte.

Har ju i och för sig fått mail av morbror som säger att det inte är fel med kusiner som gillar varandra, och kusinen sa att…eller försökte att inte bry sig om det.
Gjorde lite ont bara att få höra hur konstigt det var då jag berättade det efter att vi haft ganska intensiv kontakt.

Efter det fick jag massiv smärta i hela kroppen och jag fick meditera för att inte spricka. Som att en del av den smärtan är kvar i kroppen hur mycket jag än försöker att inte ha den.

Kan till och med ha med min familj att göra, speciellt mamma som kanske inte gillar det även om hon inte säger det rakt ut. Som att hon är rädd för att vi ska bli tillsammans eller så.

Hmm…

#3: Kollade efter boken som ljudbok men hittade inget. Verkar intressant i alla fall.

Tack för det tipset!

Men vilka saker är det som hon har hon sagt och hur har hon egentligen betett sig? Att familjen varit kall, smått elak och oförestående skulle jag också gärna veta mer om. Saker som blivit sagda, vad menas med det? Har någon kallat dig för något illa, kastat skit eller sagt något annat? Har dom varit kalla mot dig, eller kan det hända att det är du som gör dom till kalla för att dom inte uppfyller dina krav och förväntningar på hur du vill att dom ska vara och beté sig? Har någon verkligen sagt något illa eller är det du som anser att vad som sagts varit illa för att det inte är det som du ville höra?  

Att någon tycker något är konstigt är egentligen ingen sak som borde göra ont. Varför är det så viktigt vad andra tycker och tänker? Så viktigt att det gör ont om någon annan tycker något är konstigt? Alla människor har all rätt i värden att tycka att något är konstigt utan att bli dömd för det… Låt folk tycka och tänka vad dom vill, det finns inget som hindrar dig att älska dem ändå, även om någon tycker du är konstig.

Under den tiden hade jag uppfattningen att hon gav mig smärta. Det var några år sedan nu. Hon har inte sagt så mycket mer än den största piken hon kunde ge mig, i ett känsligt läge.

Vad för pik var det hon gav dig? Vill du inte berätta vad hon sa och varför det gjorde så ont. Skulle du ha reagerat annorlunda om det var i stabilt läge du hade befunnit dig i?

Det som var den största piken för några år sedan…är ju fortfarande starkt närvarande i dina tankar och känslor…för att du envisas med att hålla det kvar, i tron att det finns en lösning. Du vet att lösningen är att acceptera och lämna allt det bakom dig. Problemet är att du inte använder dig av den kunskap och medvetenhet du har tillgång till.

Shakti: Det om att något jag verkligen uppskattade var "jättekonstigt". Hade jag inte haft problem med familjen så hade det nog inte gjort så mycket.

Peter: Lösningen kan vara att släppa det. Kanske tänker jag att meditationen ska hjälpa det och det, att familjen är det och det och alla andra.

#12

Eller kanske är det det som han behöver göra, ta fram saken till ljuset, det som verkligen hände, för att kunna släppa, acceptera och gå vidare. Därav min fråga i inlägg #11. För det kan ju hända att det som verkligen hände inte riktigt stämmer överens med hans uppfattning om vad som hände och därför tror jag att det bästa för Nidlo skulle vara om saker och ting kom fram i sina rätta sken.

#13 Vad var det som du uppskattade som var så "jättekonstigt?" Och vem bedömde det som konstigt? Vill du inte berätta lite mer?

Okey Shakti jag förstår vad du menar…det är bara det att "vi" redan har vridit och hänt på det här tidigare.

#14 Visst är det så, för jag har gått till kurator ett tag och de (han) hade svårt att lyssna.

#15 Jag uppskattade vår kontakt som lyste upp i mörkret. Vad som enda betydde något när alla andra var idioter och äntligen ett "andningshål".

#17: Nidlo: Jag tycker du själv verkar ha ganska svårt för att kunna lyssna på andra. Du försker vrida och vända på saker så att det ska passa in i din så kallade verklighet - istället för att inse att din verklighet kanske inte är densamma som andras verklighet - i det här fallet din kusins.

Du säger att du känner av andra människor till höger och vänster och du känner andras närvaro osv.. har tanken slagit dig någonsin att det kanske bara är så att du tror dig uppleva det? Jag menar det var ju inte länge sedan du hävdade att du är Jesus…

Du har fått massor av goda råd både i flera olika trådar och via otaliga pm.. Vad är det du vill höra? Kommer du inte att nöja dig förrän vi svarar det du vill höra? Har du ens försökt införliva något av alla de råd du har fått här på forumet?

Det här kanske låter elakt, men är skrivet i all välmening, för du skriver ju att du inte mår bra.

Jag har redan givit dig rådet att du kanske inte ska tolka saker så mycket som att du känner av andra utan att hellre försöka känna av dig själv. En som inte känner sig själv känner inte heller andra. Finns det verkligen ingen möjlighet att det är dina egna känslor du känner av och inte andras?

I all välmening/ den stränge Magica

#16

Men det har inte jag Peter.

#17

Mitt inlägg skrev jag till Peter och med "han" syftade jag på dig. Att det som verkligen hände kanske inte stämmer överens med din uppfattning om saken. För att göra en historia kort, ska jag berätta för dig om att jag själv var jätte ilsken på man som jag hade älskat en gång i tiden. Jag var i flera år arg på honom. När jag träffade min nuvarande man berättade jag för honom om denna man och hur arg jag var på honom. Min man frågade mig varför och vad han hade gjort mig. Vad han hade gjort mig? Jo, han hade lämnat mig ensam när jag mådde som sämst och han ringde mig inte när jag behövde honom. Inte svarade han mig heller i telefon och inte öppnade han dörren för mig heller när jag besökte honom. Va, sa min man… Du är arg på en man för något som han inte har gjort, för att han INTE ville träffa dig och för att han INTE var där när du behövde honom? Då har du ett stort problem med dig själv om saker och ting som folk inte gör gör dig så arg.

Nu är saken inte så enkel som jag beskriver den här, men hur jag än tänkte efter och försökte komma fram till någon handling där han verkligen skulle ha skadat mig, hittade jag inte något som han skulle ha gjort mig som gav mig en anledning att vara arg på honom. Han hade bara inte uppfyllit mina krav… Och när jag insåg det, släppte min ilska mot honom och jag hatade honom äntligen inte mer och när jag inte längre hatade honom kunde jag för första gången på länge verkligen känna hur jag i hela mitt hjärta önskade att han mådde bra och han var lycklig….

Vad jag vill säga med det här, är bara att saker och ting inte alltid är som man tror. Inte sagt, att det inte skulle ha hänt dig någonting som inte skulle gett dig en anleding att känna som du gör. Men för det mesta brukar orsaken finns hos en själv och inte hos dom andra. Det är där jag vill att du ska titta, hos dig själv.

Fint och vänligt inlägg från dig Shakti

#20 Tack Peter. Om jag någon gång låter ovänlig är det heller inte min mening.

#18 Känns som att du/några av er letar efter saker att fälla mig med..

#19 Tack för ett bra inlägg!

#22: Det är precis det där jag menar Nidlo.. du tolkar in saker som inte är sant.

Jag försöker inte fälla dig utan snarare ge dig den hjälp du ber mig om. Vilka är de andra som vill fälla dig?

Ser du verkligen inte hur du tolkar allt som du inte ser som positivt som att folk är elaka och illvilliga osv?

Faktiskt skriver du saker jag redan vet. På vilket sätt skulle det hjälpa mig?

Nidlo: Om du redan vet.. varför skickar du mig otaliga pm och frågar om samma sak då?

Genom att du på alvar börjar använda det du redan vet!

#25 Det är inte otaliga PM…och jag har inte tvingat dig att svara. Som jag skrev tyckte jag att det samtidigt var lite trevligt att ha kontakt också.

#26 Ja det har jag väl tänkt……..ser ingen mening att diskutera sånt med dig heller för efter alla våra diskutioner vet jag nog var det kommer leda

#27: Jo, det är otaliga pm och dessutom så verkar du inte minnas vad du själv har sagt. Det kanske är samma sak nu - att du inte minns att det är otaliga pm, för min inkorg är full med pm från dig.. du skickar dessutom ibland upp till fem pm i rad om man inte hinner svara nog snabbt. Sedan blir du sur och otrevlig för att man inte svarar i den takt du tycker att man ska svara.

/Magica

Jag minns att jag skickat en hel del PM, men otaliga låter överdrivet. Och på det sättet du svarar kan du nästan förvänta dig vissa reaktioner som inte alltid är stabila…

#18: Jag har inte hävdat att jag är Jesus… Jag är Niklas, och vad jag skrev i tråden…som nu är bortplockad…var att mina starkt påtryckande minnen av tidigare liv fick mig ganska övertygad om att den själen har inkarnerat i denna kroppen.

Jag vet självklart att allas verkligheter inte är de samma. Därför försöker jag lösa mina problem på de sätt som finns inom räckhåll.

Ja det låter elakt som många av sakerna du skriver som du kallar råd…och sedan undrar varför jag inte är så vänlig tillbaka mot dig.

Självklart är jag öppen för att det bara är mina föreställningar men du och andra här verkar ha föreställningen att saker ska lösas, bli bättre för att man skriver det till någon…

Nidlo: Du skrev tidigare att Jesu själ har inkarnerat i din kropp.. det skrev du dessutom kort efter det att Peter i din tråd "Levande mästare" hade skrivit som följer (jag citerar):

"En högt utvecklad Mästare, Guru eller Gudsinkarnation som Babaji kan ta vilken skepnad eller kropp och leva fysiskt i den här på jorden."

Det jag försöker peka på (som du upplever som så oangenämt) är att du verkar tolka saker och känna saker lite som det passar sig för dig.. du verkar inte heller betänka det faktum att det du upplever kanske bara är önsketänkande från din sida.. att det kanske är dina egna känslor du känner och inte kusinens, mina eller någon annans (av alla de du påstår att du känner av).

Ta det som du vill. Jag tänker inte stryka medhårs bara för att du vill leka offer. Vänlighet är inte att bara vara "snäll". Jag anser att det här är något du behöver höra. Ta det till dig eller skit it…

/Magica

Du vet väl att jag har haft dessa minnen i över ett år och att det har varit väldigt jobbigt med dom.

Att ha dom minnena är inte önsketänkande…varför jag berättar det för människor är för att minnena ska lätta och för att höra andras åsikter och reaktion.

Jag har också gett dig flera exempel på saker som skett, fysiska som understryker att jag har så kallat "känt av saker"…

#32: Kan du här i tråden beskriva vad det har varit du har känt av då?

Visst kan jag det…men det är ju något jag i så fall får upprepa för dig.

Speciellt en gång för några veckor sedan hälsade min bror på här hos föräldrarna. Vi satt och pratade och han verkade väldigt spänd i nacken, något som han har dragits med länge och har varit hos läkare för att lösa. Gick fram till honom och rörde vid nacken. Hans reaktion var att det slappnades av. Snart efter det fick jag spänningar i huvudet, och har sedan dess haft problem vid halschakrat igen som nästan försvunnit innan det.

Sedan har jag helat mamma, och varje gång har jag fått tagit smärtan, mer eller mindre själv. Brorsans åkomma sitter fortfarande hos mig, och över halschakrat är jag spänd… med allt vad det innebär för huvudet, kommunikation osv.

Skulle du kunna förklara för mig vad jag känner, då olika energier kommer till mig…mer eller mindre närvarande…då jag har kontakt med en person…för visst jag vet inte om det är vad jag tänkt, någon människas närvaro…men VAD är det som fyller mig med lugn, och får mig att känna trygghet, och inte ensamhet då och då, om inte en levande energi?

Men du har också varit helt övertygad om att du har känt av min närvaro.. vilket jag vet att du inte kan ha gjort. Du påstår dig även känna av din kusin. Tycker du inte att du läser in lite väl mycket och utesluter idén om att det är dina egna känslor du känner av?

Berätta gärna lite mer om varför du är övertygad om att Jesu själ har inkarnerat i din kropp och hur det känns..

Nej Magica jag var inte övertygad om att känna din närvaro! Sa det lite lättsamt att "det kanske är din själ som är här" och din personlighet som tycker annorlunda, något som inte bara har skett med  dig.

Nej, jag känner inte av min kusin. Det var något jag skrev för ett år sedan nu och jag har inget att göra med min kusin längre. Inte mer än att jag inte tänker på henne i stort sett…

Och det är inga känslor! Det är minnen, fysiska upplevelser, och energier, luft som cirkulerar, blockeringar i mig som försvinner på en minut…

#35: Berätta gärna lite mer om varför du är övertygad om att Jesu själ har inkarnerat i din kropp och hur det känns..

Efter allt jag har upplevt…ska jag fortsätta att trycka undan det?..

Det känns inget speciellt, förutom att det är mest jobbigt. Jag känner mig som en människa som har varit med om mycket..och som..vill må bra.

#37: Och därför är du Jesus?

#38: Nej! Jag har ju sagt att jag är Niklas! Jag citerar mig själv:

Jag känner mig som en människa som har varit med om mycket..och som..vill må bra.

#39: Men i ditt inlägg #30 skriver du ju så här:

"… mina starkt påtryckande minnen av tidigare liv fick mig ganska övertygad om att den själen har inkarnerat i denna kroppen."

Vilken själ och vilken kropp är det du pratar om i ovanstående (ditt eget citat)? Kan du utveckla lite?

/M

#40: Jag kan utveckla…pratar om själen som skulle ha varit Jesus…som bär med sig hans smärtor från korset…och kroppen som är Niklas.

Vilket skulle förklara mina starka, brännande smärtor det senaste året. Men att säga att jag är Jesus tycker jag låter fel.

#41: Du menar alltså att Jesus själ finns i din kropp?

#42: Tack för frågorna…jo, det skulle man nog kunna säga. Hmm.

#43: Varför tror du att Jesus valde att ta sin boning i just din kropp?

Men vad har det med saker att göra egentligen?

Ursäkta, #45 kom visst fel. Skulle komma innan #44.

#45: Jag tycker det är intressant. Varför reagerar du sådär?

#44: Det har jag funderat på också, varför jag skulle vara den själen. Har inget svar så har bara fokuserat på att lämna dom funderingarna på så smidigt sätt som möjligt :(

#47: Det var inte meningen, #45 skulle komma innan #44… :/

#48: Men vad är det som tyder på att Jesus själ bor i din kropp? Kan du berätta hur du vet att det är så?

#50: Det är väl inte Jesus själ längre, nu är det själen som är i denna kroppen. Vad som tyder på det är väl vad jag upplevt som sagt…hur jag vet? Kan jag veta det då?

#51: Okej, så du menar att du var Jesus i ett tidigare liv och att du sedan reinkarnerades till att bli Nidlo?

#52: Ja, så var det. Så visst är det på ett sätt Jesus själ i Niklas

#34 Det är ganska vanligt att man kan ta på sig andras åkommor. Det man behöver lära sig är att använda en helande energi som löser blockeringar (som i fallet med din bror) men utan att ta på sig blockeringen själv, eller aktivera en gammal blockering hos sig själv.

Fråga om de kan ge dig tips inne på healing om hur man går tillväga.

När jag lägger handen på någon som har ont pga blockeringar så brukar jag känna var blockeringen sitter och hur den känns och vilka tankar som finns med och orsakar blockeringen. Efter ett tag så känner jag att det släpper och då brukar personen också meddela att det känns bättre.

Jag kan också känna, utan att röra vid personen, att han/hon har ont någonstans. Jag kan nu observera det och sen släpper de smärtor jag tagit upp. Innan var det jobbigt att gå runt och känna andras krämpor men nu har jag lärt mig att låta det passera.

#54: Har tänkt att jag ska lära mig det. För tillfället är det enda som egentligen lockar att jobba med healing…

Har frågat på det forumet: http://healing.ifokus.se/discussions/4ee4af3688f4722f4f000b26-tar-over-akommor#discussions-1

Har läst denna tråd med stort intresse. Tänker inte delta i den då jag känner att det triggar igång mycket inom mig själv som jag tror har med mig själv och mina egna känslor att göra vilket lätt då kan bli fel.

Men har lärt mig väldigt mycket och fått lite nya vinklingar på saker jag behöver titta på hos mig själv så jag ville med detta säga tack för tråden och ett extra tack till shakti….retep och magicadehex.

Nidlo….hoppas det löser sig för dig och att du kommer att må bättre och kunna gå vidare.

Att Niklas skall komma att må bättre och bli självständig, det är också vad vi önskar

#56: Tack så mycket, Delfinen. Det känns skönt att du kunde se att vi inte är illvilliga mot Nidlo, utan att det bara är av omtänksamhet.

/Magica

Ärligt så blir jag knasig av både peter och magica här…

Det är okey Niklas! Det kräver mod och alvar att bryta sig loss från det invanda. Uppmärksamhet och självkännedom för att levandegöra det man fått och lärt.

Jesus uppfattar jag som en av mästarna, dvs som har tagit 5:e gradens invigning. En mästare har lämnat det personliga livet bakom sig och bemästrar de tre världarna; det mentala, det astrala (känslomässiga) och det fysiska. De fastnar inte i personliga tankar, har inte personliga känsloproblem om vem som gillar dem eller annat som handlar om det personliga. De har inte depression eller ångest eftersom det tillhör personlighetslivet.  

De har en så hög energinivå (vibration) att det är svårt att vara i deras närhet. De tampas inte längre med personliga problem och de tampas inte med att pendla mellan att vara en personlighet och en själ. Jesus behöver inte gå igenom de problem som vi ställs inför på den andliga vägen fram till 5:e invigningen. Han har redan gått den vägen. Han visade oss vägen. Vilka motgångar som man kan ställas inför och vilka frukter det ger.

#41 Det är många mystiker som upplever sig känna Jesus smärta på korset.

Peter: Jo visst är det som du skriver…

#61: Tack för informationen..