Jag tycker jag har haft flyt i livet. Allvarligt, alltså! Det ena övergår i det andra utan problem, förhållanden kommer och går, dödsfall här och där, jag flyttar än hit än dit, byter arbetsplats när jag känner för det osv. Jag gör förändringar när det inte känns bra. Jag känner mig fri att göra som jag vill… Jag är alltså en lyckans ost som glider fram på en räkmacka… tar livet som det kommer och är lycklig!

Ja, så är det faktiskt och jag tänkte för en tid sedan hur orättvist livet är för olika människor. Jag roade mig med att sätta en annan människa i mina skor och låta den gå den väg jag gått. En person jag känner alltså. Och herregud, vilket förskräckligt scenario! Så många problem som helst dök upp för den här människan, så många omöjliga val att ta ställning till, så mycket tärande ensamhet, förtvivlan, fasansfulla ekonomiska katastrofer, ständigt grubblandes till gränsen för vansinne. Så skulle den här personen ha kunnat använda MITT livs händelser, och skulle säkert ha gjort. Jag satte en annan person i mina skor och den hade det inte heller lätt.

Plötsligt förstod jag att mitt liv FAKTISKT har alla ingredienser för ett bedrövligt liv. Också.  Om man så vill. Om man väljer att fastna i dessa bedrövelser så finns det många episoder där man kan gotta sig i självömkan och spela ett offer. Jag som trott att jag var förskonad. Satt på undantag. Icke. Men lösningen finns till ett lyckligt liv. Det är enkelt. Det är alltså inte hur man har det, utan hur man tar det som gör skillnaden. Skål!