Jag upplever det som att den själsliga utvecklingen tog fart ungefär samtidigt som jag började känna mig otillfredställd med att dricka alkohol och leva med sådan kultur.

Jag var då 24-25 år när jag helt plötsligt inte längre ville umgås med alkoholstimulans och i en sådan atmosfär. Detta var för mig mycket konstigt och jag undrade "vad ska jag då göra" och "hur umgås man istället". Det kom mycket plötsligt och jag hade svårt att acceptera att jag hade förändrats och det tog tid att acceptera det nya som ville börja visa sig.

Jag har inte hört talas om Straight Edge innan men det hade nog varit skönt att ha en annan grupptillhörighet att luta sig mot. Nu var jag ganska ensam i min förändring och det gjorde det svårt att acceptera eftersom jag inte förstod mig själv och den förändring som ville till och heller inte kom i kontakt med andra som var i samma situation.

Men jag lärde mig mycket på att lita på mitt inre och att följa den väg som känns rätt för mig. Det svåra var ju att min personlighet och identifikation med denna minskade och en ny själslig väg och intoning började göra sig hörd men då hade jag fortfarande inte kommit i kontakt med meditation eller esoterisk litteratur. 

Jag började bli mer medveten om det själsliga inre livet och efter några år så slutade jag helt med alkohol (jag har inte använt droger så jag har inga referenser till det).

Det jag har upplevt är att när jag varit mycket andligt stimulerad och "hög" på andligheten så känns det så mycket klarare och medvetet även om man också kan känna sig berusad. Jag har även upplevt att i en grupp som genom meditation och andlig aspiration höjts i energin (visst låter det flummigt )  så har energin plötsligt sänkts i gruppauran och jag undrade då vad som hänt. Då upptäcker jag att någon börjat dricka lite alkohol och sedan sänks det ytterligare när fler följer efter och en splittring i själva gruppenergin har jag då förnimt då inte längre gruppen är centrerad på tillräckligt hög nivå.   …… Jag menar att detta har hänt kanske under en dag eller några timmar som gruppen höjt energin i auran (gruppauran) och genom medveten aktivitet och den hade troligtvis minskat successivt om det inte medvetet fylls på av någon form av yoga men att det vid närvaron av alkohol försvunnigt ganska plötsligt.

Min livsstil har nog egentligen varit rätt så andlig så länge jag minns. Har nog inte bara varit medveten om det.

Började meditera runt 16-års ålder… Det har gett mig stark tillit, även om jag kanske inte riktigt varit medveten om det heller. Det har varit ett stöd, en vän… Som en familj.

Innan jag mediterade så följde jag mest med. Var ganska starkt kopplad till min familj, som hade en väldig "grupp-inställning". Vi, och resten. Vad vi i familjen gjorde, ansågs som rätt och bra.
Jag tänkte mig må bra… Eller tänkte inte så mycket alls åt det hållet. Tills ett hemskt förhållande egentligen ledde mig till att ta tag i det andliga intresset, och förstå att det egentligen alltid fanns där. Meditationen blev länken, och nykeln. Bryggan till djupheten. Den stilla sången som aldrig lämnar ens sida.

Alkohol är ett gift. Det förgiftar mänskligheten… Det bedövar, minskar medvetenheten. Och är mer accepterat än oaccepterat. Alkohol är som en stor religion… Inte lätt är det, att växa upp bland dyrkande av giftet man aldrig tyckt om. Nu kan jag smaka det, ha det i min mun, men vill inte dricka.. Första gången jag testade, var just som ett test. Medveten som jag var, så kände jag hur hjärnan bedövades, jag fick svårt att tala… Mitt sällskap började småskratta åt mig. Gick raka vägen till sängen så snart jag kunde för att inte ställa till med oreda.

Nikotin är också ett gift. Det håller bandet över människor, till en dödlig ovana. Jag spenderade en helg med en rökare. Det gick väl helt okej, men sorgligt var det att tänka hur hennes lungor nog ser ut. Och yr blev jag nästan… Så mycket hon sprang i väg för att röka. Jag uppskattade den tiden för att räta ut tankarna… Men nog vet jag att hennes lungor snart dör, om hon inte inser sin vilja att sluta.

Facebook har ingen dragning till mig. Där finns många som gillar alkohol… Om ni förstår. FB kan vara bra som ett sätt att ha kontakt med vänner. De man känner på ett ställe. Men att säga till världen vad jag gör väldigt ofta, är inget jag vill, eller har behov av. Åtminstonde inte den delen av världen.
Dock så har jag ett sånt konto. Jag ser egentligen inget fel med FB. Kan endast se att det har tendenser att vara en stor gruppmedvetenhet som till stora delar är omedveten om sig själv och sin egen medvetenhet.

Rörelser som är emot gift, som alkohol, och nikotin, har ju effekten att använda en slags gruppmedvetenhet, eller ett grupptryck, för att "stödja" folk. Men det är fortfarande ej kopplat i en själv! Tills man inser att vanan inte är som den ska, och förändrar sig.
Ett grupptryck mot gifter, kan likväl vändas och bli för gifter… Läskigt!

Tack för intressanta svar!

Gaiatri,

på wikipedia kan man läsa lite om om straight edge. Jag har en god vän som "anslutit" sig, men hon upplever stor frustration över att inte bli tagen på allvar för att hon inte ser ut som en straight edgare. Så jag vet inte om rörelsen i sig är någon tillhörighet som är särskilt skön att luta sig mot. Men så är det ju med många gemenskaper, att det ska vara tydligt vilka som är medlemmar i form av klädstil och andra attribut.. men det är bara en parantes i den här diskussionen.

Var det ett medvetet val att sluta helt med alkohol eller blev det bara så att du slutade? Jag känner igen mig i det du beskriver. När jag slutade dricka alkohol i berusningssyfte (numer tar jag gärna en öl en varm dag eller ett glas vin till maten när ekonomin tillåter) så upplevde jag mig väldigt obekväm i exempelvis festsammanhang. Kanske berodde det på att jag kände mig förvirrad i min identitet. "Varför tycker jag inte att det är kul längre?". Det gjorde slutet av min tid på folkhögskola mycket jobbig då det vissa veckor kunde drickas flera dagar i sträck. På ett internat är privatlivet ibland mycket begränsat och när det var fest kände jag mig rastlös över att inte känna mig hemma. Nu har jag till stor del kommit över den obekvämligheten, men berusade miljöer är fortfarande rätt påfrestande och jag orkar helt enkelt inte vara med särskilt länge.

Intressant iakttagelse. Det kanske är det som är det jobbiga med att umgås med alkohol. Att gruppen liksom försvinner rent "tillsammansmässigt" (i brist på bättre formulering..)

Nidlo,

paradoxalt nog har jag alltid trott att det inte är någon skillnad på kropp och själ, samtidigt som jag inte har brytt mig om de fysiska verkningar som exempelvis rökning har på min kropp. Men nu har jag börjat känna mig förslavad, särskilt av nikotinet, och börjat uppmärksamma hur mitt sinne mår. Men samtidigt är jag glad att jag fått lära känna drogerna. På sätt och vis kan man ju säga att de har hjälpt mig att bli mer medveten, fast jag säkert har fått ta mycket stryk på vägen.

Och ang. olika rörelser så är det ju tyvärr mer ofta än sällan som man alltid inom gruppen ska måsta hävda sig i form av ex. klädstil, åsikter, musiksmak. Samtidigt som det är en gemenskap så är det också en tävling i vem som är mest "true". ..och denna ständiga "vi och dom-mentalitet" som är en gemensam nämnare för de allra flesta gemenskaper är bara så tröttsam. Även om gemenskapen i sig vill stödja en bra sak, som exempelvis nykterhet, så är det alltid så mycket gift i form av prestige, hierarkier och separatism.

ringnos.

Själen är kroppen, och tvärt om. Det är sinnet som delar upp dessa. Man kan bara vara slav i sinnet.

Ja, vill man ingå i en grupp, så får man välja. Universum ser ingen skillnad på människor… Det är den sanna "gruppen".

Själen är aldrig fysisk! Det är kroppen!

Så kropp och själ är separerade. Även som upplyst är separerationen där, när vi är i och använder kroppen!

Tillhörighet till en grupp kan vara mer eller mindre harmonisk och samordnad.

Så länge deltagarna i en grupp är beroende av att tävla och hävda sig och uppmärksamheten kretsar kring det. Då är där likväl inte så mycket av andlighet att dela, kunna ge och få.

När ens andliga liv och livsstil utvecklas får man vara beredd på och inse att man är ensam om det…även då man ingår i en grupp.

Trösten och det fantastiska är att det andliga livet ligger bortom alla dessa sinnesupplevelser. Och först när man inser det och väljer att se och ta sig bortom det, då hittar man öppningen och många gånger också en sådan grupp att dela sin andliga livsstil med.

Men Peter, är det inte sinnet i Peter som ser separationen mellan kropp och själ? Om kropp och själ är separerade, hur kan själens kraft påverka kroppen, och tvärt om? Det finns ju ingen separation… Det är ju en illusion.

Den trösten längtar jag efter. En andlig grupp att dela allt med… Något som kallas familj, även om det ordet har en syrlig klang…

#0 Intressant det här. Jag har precis tvärtemot vad jag läst och förstått osv ökat mitt intag av alkohol  under en period. Hujedamej! Tidigare hade jag en riktig tränings period med bara nyttig mat. För mej verkar det gå i vågor.

Jag inser att det säkert inte alls är bra för den andliga utvecklingen - men ett glas vin har nog trubbat av mina känslo toppar och plockar fram kärleken i mej. Det här känns som att svära i kyrkan - men det är ju sant!

Det har nog mer med min personliga snarare än andliga utveckling att göra tror jag..jag har kanske helt enkelt inte kommit upp i så höga energier än.

Ett sinne och en kropp som är fyllt av yttre aktiviteter och upplevelser likt de som ringros nämner i #3 kan inte se mycket alls genom allt brus. Genom alla orenheter som ett sådant levende förhindrar.

Seperationen förhindrar dig t.o.m att inse att det är en illusion

För att kunna se seperationen krävs stillhet i sinne och kropp. Det är i ett sinne och en kropp som är bortom och intuitivt förnimmer seperationen som det sker…transcenderingen och erfarandet av det rena Medvetandet…Efter transcenderingen är man åter i separation.

Så att rensa ut och bort sina rädslor och föreställningar, sina gamla vanor och beteenden som hindrar en…det är grejen!

UPPMÄRKSAMHET! är nyckeln, liksom stillhet och meditation m.m.

Först efter att man är etablerad i Kosmiskt Medvetande kan man medvetet styra seperationen och enligt kosmisk lag, med viljan välja vilken verklighet man är i.

#7

Trulig. Det kanske kan jämföras med att jag äter kött då och då nu… Jag gillar inte kött, har varit ej köttätande under ett tag och trivs väldigt bra med det. Men nu så finns det stunder då totalt avstående från kött skulle vara mer dumt och ignorant… Obalansen som lever, den kan inte riktigt hantera ett leverne utan kött. Vad ska jag göra? Inget. Vad kan man göra…? Det skulle bli en lek, om jag försökte vara "den rene"… Hur mycket jag än vill, vara utan köttet för alltid.
Lika kanske ditt intagande av alkohol varierar, på grund av din öppna andliga sida. Trots att du vet, att alkoholen inte gör dig mer gott än i din föreställning.

#8

Du skriver nog inte till mig. Men visst kan man se separationen… Sinnet, sina föreställningar… Viljor, känslor, och allt annat. Sedan det rena… Djupheten. Man vet att den finns… Och så långt kan man gå… Man vet att den finns

Trulig!

"Det har nog mer med min personliga snarare än andliga utveckling att göra tror jag..jag har kanske helt enkelt inte kommit upp i så höga energier än"

Visst kan man få den känslan och tänka så

Men som jag ser det går personlig och andlig utveckling hand i hand även om vi inte kan se hur.

På samma vis är vi nog inte alltid medvetna om hur och varför vi syndar och gör saker vi inte borde…!?

Men vår andliga varelse leder oss varsamt genom detta och om vi bara är uppmärksamma på oss själva, så är det ingen större synd.

Bara det att vi har öppnat oss och börjat se vår andlighet, betyder att vi lever i en högre energi…med oändliga möjligheter att uppmärksamma, höja och medvetandegöra oss om dem.

…den som skapade kyrkan, skapade också synden…

Han ångrar sig nog…

Jag har inte ändrat något i min livsstil.
Känner att jag älskar mig själv trots alla mina "brister".
Jag röker, dricker, svär, äter kött och har sex före äktenskap. Jag lider inte alls av detta och finner därför ingen längtan att förändra något. Förstår däremot människor som gör förändringar av sin livsstil och är glad för deras skull. Så länge de blir lyckligare av det så fyller det sin funktion. 

#11

Synd är förknippat med kyrkan men handlar egentligen mest om okunnighet och bristande medvetenhet

#12

Denna mening "Så länge de blir lyckligare av det så fyller det sin funktion" har en värdefull betydelse i nästa utvecklingsfas.

#12

Har inte mycket för mig. Väntar på bättre tider, därför blir det en del inlägg från mig. Svårt att sova. Ingen mjuk säng… Inte mycket pengar. Ingen riktig kärlek.

Hur som helst. Lena. Känslan att du älskar dig själv, är det en känsla? Att du röker, du lider… Din kropp lider. Alkoholen tär på dig, din kropp. Ord kan skada…

Jag har hört att om alla globalt sett, inte åt kött… Alltså en liknande vegetarisk livsstil, då skulle krisen med ingen mat, svält, osv inte finnas. Detta är något som sades på en universitetsutbildning. Kommer inte ihåg ordagrant… Men ni förstår bilden?

Vad vi gör… Även om det inte rakt skadar oss, och den distans vi tycker vi har. Så har det rak och direkt inverkan på omgivningen, alla omkring oss, naturen.

Det är av vikt. Och vi har ansvar att göra det vi kan.

#Peter

Vilket är något lättande, för det tar "tyngden" från kyrkan till personen…

#14

Jag är inte perfekt och det är helt okej. Tycker andra annorlunda så får de göra det. Jag vet bara ett sätt att älska och det är via hjärtat. Antar att känslorna sitter där, så då är det nog en känsla jag känner.

Jag kanske är lågt utvecklad som inte kämpar för jorden och mänsklighetens fortlevnad men då får det vara så. Jag kan ju inte vara någon jag ännu inte är. Om det nu är som Peter säger att nästa utvecklingsnivå innefattar att försaka sina "laster" så har har jag en bit kvar. Har inte bråttom dit utan det kommer när det kommer. Vad jag är tacksam över är att jag funnit en plats i min utveckling där jag trivs och mår bra. När det är dags att vandra vidare så reser jag mig upp och går. Jag känner nog när den tiden kommit.

Som du kanse vet så är känslor lika mycket verklighet som tankar. En kärlekskänsla kanske är bättre än en hat-, men det är lika mycket känsla.

Det handlar inte om att vara högt, eller lågt utvecklad. Ett tecken på att du inte älskar dig själv, och att din känsla är fin, men inte riktigt riktig. Det handlar heller egentligen inte om tid, eller "dags". Ett bra sätt att se på det… Men det saknar verklig betydelse och mening!

När kärleken till sig själv, och allt kommer. Då kämpar man inte längre varken för sig själv eller andra. Då blir egentligen allt man gör, för jorden, mänskligheten, och de andra värdsliga tingen…

…vilket är en del av andligheten vi så mycket valt att respektera oss själva i.

#3 Ringnos, ja en dag gjorde jag ett medvetet val men det tog tid för mig att göra det valet. Visserligen skulle jag kunna ta ett halvt glas men jag vill inte det. Jag har inte någon längtan efter det.

En tid efter detta medvetna val sökte jag efter mer andliga vägar och började meditera och utforska själsaspekten mer medvetet. Idag är jag fortfarande mycket intresserad av att vara fullt närvarande och uppmärksam i hur jag upplever saker och ting och vad som sker i omgivningen. Jag utforska  mycket av hur jag upplever det när jag är närvarande i själen samtidigt som jag verkar genom min personlighet. Det känns som att yttre berusningsmedel minskar min närvaro och uppmärksamhet på detta.

#12 Det verkar som att du förändrat vissa aspekter i din livsstil. Det man behöver kan ju vara något annat än att disiplinera den fysiska renheten. Det som är viktigt är att lära sig att lyssna till sig själv och att se vad man behöver just nu. Det är så olika för oss vad som själens stimulans ger för effekter i det personliga livet. Vi vet egentligen inte vad som är rätt för någon annan eller om en viss förändring i livsstil visar på mer eller mindre utveckling.

Kul att tråden rasslat till och att många sätt att se på representeras! Lite rörigt blir det däremot med en sådan blandad terminologi :P

Som Peter beskriver så har jag nog insett att jag inte kunnat se genom allt brus innuti och utanför mig själv. Ett tydligt exempel är ju nikotinberoendet som bara stör, gapar och skriker efter uppmärksamhet och för att kunna återgå till något så när lugn har jag varit tvungen att mätta begäret. (Kan tillägga att jag brutit vanemönstret och nu försöker stilla det fysiska begäret med mycket sparsamt användande av "tjejsnus" tills allt som är associerat till nikotinbruket försvunnit ur min vardag, det går över förväntan bra :) )

Jag har valt att ta bort dessa störande element eftersom jag har svårt nog att få ro. Jag ser det inte som att jag "renar" mig eller påbörjar en mer ren livsstil utan söker snarare finna koncentrationen åter. Lena har valt att behålla sina "laster", men du, Lena, kanske inte ser på rökning etc. som en last utan kan finna din ro och koncentration* med dessa i ditt liv. Jag å andra sidan försöker filtrera bort detta just för att jag inser att de stör mig, vilket inte behöver vara sant för alla.

Jag håller med Gaiatri om att vi egentligen inte vet vad som är rätt för någon annan och jag tror att så länge man själv upplever att man kan bibehålla uppmärksamhet och medvetenhet så kvittar livsstilen. När man väl "är där" så kvittar droger. Min pojkvän berättade om en upplyst snubbe som bevisade att det inte spelar någon roll genom att ta en hel karta LSD och ändå kunna genomföra dagens sysslor och göromål etc. etc.. (Jag önskar jag hade en källa att visa er..) För mig säger det att när man väl "är där" så kan man välja medvetenheten i alla lägen. (eh.. hoppas det inte blev för virrigt nu…)

..samtidigt så tror jag ju också att kropp och själ (och allt annat) är ett så därför borde själen (eller sinnet, medvetandet, eller vad man kan tänkas kalla det) påverkas av min kropp. Men det innebär också att min kropp kan påverkas av själen. Så därför kan man säga att ex. nykterhet bara är ett tillvägagångssätt för att hjälpa koncentrationen (uppmärksamheten etc..) på vägen :)

* med "koncentration" menar jag nog medvetenhet och däri finns även kärleken, enligt min mening.

…bara för sakens skull…Om någon upplyst är så högt utvecklad att Den kan eliminera effekterna av LSD, skulle Den inte heller ha behov eller vilja, att bevisa något!

En mer sann och sannolik berättelse är denna:

En illasinnad man försökte avslöja en Sadhu som han ansåg vara en carlatan, genom att lura honom att dricka kalk, i tron att det var mjölk.

Den upplyste Sadhun tog emot och drack ur hela glaset. I samma stund fick den illasinnade mannen fruktansvärda magkramper.

Plågad av smärta och ånger kastade han sig på knä och bad Sadhun om nåd. Lovade att vara hans trogna tjänare om den helige mannen bara tog bort hans smärtor och räddade hans liv.

#20

Det finns en lite känsla att man kan göra lite vad man vill som upplyst. Som jag tänker, så kan man inte vara en ren människa innan hela jorden, eller till och med universum är upplyst. Först då, så borde man kunna vara helt "ren" i alla sina aspekter.

Att upplysta väljer att göra si, eller så, har nog förankringar i helheten. Vilket allt egentligen har, men den upplysta lever väl efter de lagar, och gör de val vilka stödjs av allt som hänt, och kanske kommer att hända.

#21, nåja, det kanske var lite klumpigt återberättat av mig, då jag själv inte uppfattade historien som att personen ville "bevisa" något, utan snarare demonstrerade det hela för sina undrande vänner.

#22, Du får gärna förklara vad "ren" innebär för dig. Jag hänger inte riktigt med.

Jag ser det som att den fysiska hjärnan är en del av den fysiska kroppen. Tankar och känslor filtreras genom den fysiska hjärnan men produceras inte där. Vi tänker på mentalplanet och känner på astralplanet och det som vi uppfattar av det som förekommer på dessa plan har filtrerats genom hjärnan.

Sinnet (Mind) skapar tankar och är medveten om mycket mer än det vi förmår att förstå med den fysiska hjärnan. När vi då påverkar hjärnan med en drog så kan det hända saker i den fysiska hjärnan som ger både fenomenupplevelser och även tillstånd där vi upplever att vi är ett med Gud eller också att vi tex går ännu mer in i separationen och blir rädd för allt och alla.

Vi mixtrar därmed med den fysiska hjärnan och med den information som vi för igenom till vår upplevelse i vår fysiska kropp.

vi kan också bli medveten om olika nivåer (astralplanet, kausalplanet tex) och vad som sker där. Både vad vi själva genererar och vad andra människor genererar på dessa plan men som vi oftast  inte lyckas ta ner genom den begränsade hjärnans förståelse.

Både till exempel alkohol och droger påverkar hjärnans kapacitet och bryter i långa loppet ner hjärnans kopplingar och funktioner. Detta gör att vi blir begränsade i hur vi kan uppfatta och förstå på det yttre planet och när vi är fysiskt inkarnerade.

Om jag fortsätter på vad jag menar i #24 så är det själva meningen med meditation att bygga en bro i medvetandet mellan Sinnet (Mind) och hjärnan (brain) så att det som sker på högre nivå i medvetande blir registrerat i den fysiska hjärnan.

Själens påverkan blir då bättre registrerad och då är det lättare att uppfatta vad som behöver förändras i ens livsstil det som hindrar själens inflöde i personligheten.

Det blir som ett växelspel. Själen påverkar personligheten att göra små förändringar i tanke, känsla och/eller handling. Personligheten eller människan på det fysiska planet registrerad detta och vill uppnå mer själskontakt och den energin som själen omsluter oss med och genomströmmar i vårt medvetande. Så fortsätter vi att samarbeta mer och mer med själsenergin och göra de förändringar som behövs i det yttre livet.

Samtidigt så kan personligheten också protestera mot själsenergin och de förändringar som själsenergin ger upphov till. Då kanske man temporärt vill "balansera" upp energin och kanske går in i personlighetens önskningar väldigt mycket och gör de saker (tankar, känslor och handlingar) som man egentligen vet att man brukar må dåligt av. Ibland är det ännu svårare att bryta det där mönstret än man trodde att det var och det blir som ett stort hinder.

Gaiatri!

Tack för en fin förklaring…mitt i prick!

#23, ringnos.

Vad jag menar med "ren", är en hel varelse utan gifter. Och med "gifter" menar jag egentligen sådant som hämmar upplysningen. Jag har hört att det är syret i luften som gör att man åldras. Ändå så är det syret, och andningen som hela tiden får oss att leva, och fortsätta leva. Man kan inte leva länge, utan andningen…

Därför är det en otydlig gräns mellan gift, och naturliga skeenden… Att jag sitter här, skriver med datorn. Det är nog giftigt. Mina ögon tål säkert inte skärmen, jag får ont i armar, och blir trött. Men det är inte direkt ett gift för mig, för jag gör det med avstånd…

I en värld utan gifter, en upplyst värld. Först då går det att vara upplyst, och ren i personlighetens alla aspekter. För först då, så kan jag tro, och förstå, att personligheten är upplyst…

En sådan värld kan man fundera på, och kanske drömma om. Men den är Lååååångt borta. Den värld som är nu, är giftig… På gränsen till ett helvete. Det går inte att vara upplyst i ett helvete. Det går att vara en kanal för upplysingen, och målet som egentligen, nog är universums upplysning. Vilket endast är en föreställning… Trots allt.

Niklas1

Det är synd att du inte använder dig av uppmärksamheten och känner av din trovärdighet, din medvetenhet om dig själv, innan du försöker förklara något som du inte har erfarenhet av och förstår.

Du har fångat upp sätter värde på dessa ord uppmärksamhet, medvetenhet, upplysning men använder dem ganska godtyckligt och i det du skriver i "27 helt felaktigt.

Du har en föreställning om något som för mig och andra är en annan verklighet

Okej. Men… Hur ska jag då göra? Vad är min verklighet…

Suck. Kan inte någon ge mig ett svar, som förändrar saker?

Jag blir less på att inte… Komma genom med det jag vill. Varför kan inte folk bara ändra sig? Varför vill ingen lyssna? Vissa vill. Men. Jag vill att ALLA ska lyssna. För vill nå fram.

Ni behöver inte ge er uppmärksamhet. Ni har säkert annat för er.

#27 Du tar upp en intressant aspekt. Jag har förstått det som att vi inte kan bli fullständigt upplysta förrän hela mänskligheten är upplyst. Vi är ju ändå en del av mänskligheten och delar själ och eterkropp med våra bröder och systrar.

Så som en del av denna grupp är vi ju inte särskiljd från dessa. Vi är heller inte särskiljd från planetens eterkropp och energin i denna påverkar vår individuella eterkropp.

Jag tror att du är nära sanningen när du säger:

"Det går att vara en kanal för upplysingen, och målet som egentligen, nog är universums upplysning."

Gaiatri & Niklas!

Det är säkert så att man kan vara en kanal för upplysningen. Frågan är väl bara vad som krävs för att kunna vara det.

Jag kände för mer än 20 åren sedan en äldre man som var upplyst och som levt och utvecklats som upplyst under stor del av sitt liv här.

När han lämnade detta liv fick vi veta att han trots sin upplysning fortfarande på det personliga planet levde ett relativt osunt liv… åt kött och drack vin, var litet egensinnig m.m.

Så …vilken föreställning gäller när man tror tycker och tänker att livet är ett helvete…att man inte kan bli eller vara upplyst i ett helvete.

Som upplyst är man i himlen och ser att i ett helvete kan man leva men inte Vara.

Och visst kan fullständig upplysning inte bli verklig förrän hela mänskligheten lever som upplysta i Sat Yuga…och där är vi inte än.

Jag skulle inte säga att någon lever relativt osunt bara pga av att man äter kött eller dricker vin. Det beror ju på hur mycket man dricker och om man inte kan vara utan köttet eller vinet utan att det fortfarande är ett gnagande begär om man inte får äta eller dricka dessa saker.

#31…

Nu undrar jag lite här, om du inte skriver ganska precis det du nyss kritiserade i mitt inlägg #27?

Om inte, kan du förklara skillnaderna?

Det är ju intressant att höra din historia. Men nog kan jag se att det är väldigt precis vad jag sa, eller i alla fall menade i mitt inlägg…

#30, Gaiatri.

Tack, det var i ungefär de tankarna jag gick för någon dag sedan, och ville dela med mig.