Att lita på andra...
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Att lita på andra … eller vara misstänksam, vara på sin vakt, akta sig. Hur ska man VETA, om andra människor vill en gott eller illa?
- Du är så godtrogen jämt, du litar alltid på alla! Utbrast en vän för en tid sedan. Med undermeningen att människor inte alltid är pålitliga. Med oron, att jag skulle bli sårad, skadad.
Jag bara tittade på henne, och sa: Ja, jag litar på människor. Jag litar på, att de är mänskliga, och har fel och brister, såsom jag också har.
Jag litar på, att de gör sitt bästa i den stund och situation som de är i. Jag litar på, att de gör vad de KAN göra, vare sig det blir rätt eller galet. Även när det blir till svek, gentemot mig.
Och det jag VERKLIGEN litar på, är att JAG klarar av, när andra människor brister. JAG håller, JAG klarar av att bli ledsen, sårad, besviken. Jag behöver inte vara rädd.
När jag litar på MIG, behöver jag inte begränsa den jag är, inte inför någon!
Jag vet också, att om jag är rädd att bli skadad av en annan människa, blir jag "misstänksam" mot denne. På något vis läcker det säkert ut, att jag misstror den personen. Och misstrodda personer brukar inte visa upp sig från sina bästa sidor! Ingen vill bli betraktad som skurk.
En del till och med reagerar med "gensvaret" att är det vad du tänker om mig, så kan du få det.
Och allt handlar om omedvetna reflexer och försvarssystem. Dem (försvarssystemen) kommer man ändå inte ifrån, så varför aktivera några extra 
.
PS. Jag lånar inte ut några pengar, eller något sånt som kan försätta mig i t.ex. ekonomisk knipa 
. DS
![[rore]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#0
"Och det jag VERKLIGEN litar på, är att JAG klarar av, när andra människor brister. JAG håller, JAG klarar av att bli ledsen, sårad, besviken. Jag behöver inte vara rädd.
När jag litar på MIG, behöver jag inte begränsa den jag är, inte inför någon!"
Så himla bra skrivet.
Det går rakt in i hjärtat och Är min sanning också..
Fantastiskt bra skrivet!!! Det ger en dynamik i tänkandet.
Tack, Tack!!!
//Maria
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Tackar.
Just det här kanske mer hör hemma under personlig utveckling än under andlig utveckling. Men jag tror att båda delarna behöver inslag av varandra för att kunna växa på ett sant vis.
Och jag söker fortfarande (min "höga ålder" till trots). Det finns ALLTID något bakom nästa krök på livets stig. Det är livets tjusning, Upptäckterna tar aldrig slut.
Jag håller med #1 - det partiet slog an i mig. Visst är det ju så!
Jag läste en bok om föräldraskap och rädsla, som tog upp detta med att man ofta manar sina barn att vara försiktiga - varför då? Jo, för rädslan att MAN SJÄLV inte skulle klara av att något skulle hända. Om man litar på att man själv kan bära det som sker, så blir man trygg, och i det blir barnet tryggt och det ger då en slags kraft att kunna ta vara på sig själv på ett annat sätt. Om jag säger " jag litar på att du kan klättra upp i trädet , varsamt och utan att ramla" så klarar barnet det. Skapar man en oro och ojar sig om allt, så kan det antingen skapa oro hos barnet också, eller så kan de bli " dumdristiga" och vill bevisa att de VISST kan ,men då med en känsla av att vilja få upprättelse, och då kan de lätt göra saker ogenomtänkt. Jag minns att denna förståelse förändrade hönsmamman i mig radikalt.
Lite utanför temat, men kärnan är densamma, att inte vara rädd.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Jag håller med om att det är bra skrivet och det tar fram det viktiga i förhållningssätt och hur vi ser på andra människor och relationen till oss själva.
Jag tänker att när vi är centrerade i vårt inre så känns det inte som att man är lika utsatt för att man själv väljer att lita på andra. När man är mer ute i periferin av sig själv så känns det mer som att man blir utsatt för andras nycker och flyter runt i allt som händer omkring en utan att ha riktig koll.
Jag tycker absolut att det har med andlig utveckling att göra. Att lära sig att stå säkert centrerat i sitt inre och att veta att jag kan själv välja om jag vill lita på någon. Andlig utveckling handlar också om att förstå att vi är en del av en större helhet och att det är ok att andra har sina fel och brister precis som man själv också har det.
Den inre kärleken som finns på själsnivå för oss till en förståelse att separationen inte finns och att andra människor (från själens synvinkel i det långa loppet) egentligen inte kan skada oss.
Starta ny diskussion