Om den avlidne inte skrivit något testamente eller en sista önskan om hur begravning skall gå till eller arvegods fördelas så spelar det tydligen ingen roll. Om den avlidne haft en stark vilja om hur saker skulle skötas så hade den avlidne sett till att ordna alla papper.

Släpp tanken. Den döde har inga skäl att bli arg för något hon/han inte uttryckligen bestämt…

Kände de anhöriga till den dödes vilja och ändå struntar i det? För då tycker jag att det är egoistiskt. Självklart ska man gå efter den dödes vilja när det gäller sådant som begravning och vem som ska ha vad.

Om de däremot bara i efterhand får höra om den dödes vilja, från en vän som de själva inte känner - då blir det förstås svårare. De vet ju inte om vännen hittar på.

Sen kanske det kan finnas omständigheter när det gäller den dödes vilja, som verkligen ställer till problem för de efterlevande. Och som inte känns så väl genomtänkta. Man kanske misstänker att någon påverkat den döde till att tycka som han gjorde. Och att det blir väldigt orättvist för vissa anhöriga. Eller så handlar det om praktiska saker som gör att de efterlevande får det besvärligt att följa den dödes vilja.

Så det beror lite på, tänker jag.

Har man sagt hur och var man vill begravd så tycker jag att det är viktigt att respektera detta så långt det går.

Ibland kan det tyvärr bli svårt att samsas om man uppfattat olika saker om vad den avlidne sagt om begravning eller om vem man vill ska ärva något speciellt.

Det kan också handla om de efterlevandes sorgeprocess eller syn på döden. Har den avlidne flyttat långt bort så kanske man ändå vill kunna gå till graven och vill då att begravningen ska ske i "hemtrakten". Vi har olika behov och föreställningar om vad som sker efter döden och vad som är "rätt" sätt att begravas på.

Jag tror inte att det är särskilt vanligt att den avlidne hämnas på något sätt. Om personen har fastnat som en jordbunden ande så kan det hända att den vill visa vad som var viktigt för den. Men de flesta skulle jag tro släpper det jordiska livet och bindningar till det som var viktigt på personlighetsplanet.

Det som känns som viktigt här och nu är inte alltid viktigt efter döden. På astralplanet som man kommer till efter döden så finns det annat som man behöver arbeta med och som gör att det jordiska förbleknar och personlighetens önskningar och föreställningar tappar relevans.

Nu säger den anhöriga att hon känner närvaro i den avlidnes hus, så hon vill inte vara där själv.

Så på något vis så kanske den avlidne inte är helt nöjd?

Vill bara släppa allt men de är ju svårt när den avlidna sett den tredje personen som mer än en nära vän i 30år. Samt att vännen funnit där vid sidan för den avlidna sista dagarna h.n hade i livet på sjukhuset. Den anhöriga valde att inte komma till sjukhuset sista dagarna fast de var några kilometer därifrån..

Anhörig vill nu ha hjälp med allt från snöskottning till allt från vännen till den avlidna, men väljer att inte lyssna hur den avlidna ville att allt skulle skötas.

Tycker inte vännen behöver ställa upp hela tiden, för h.n har sitt egen sorg att ta hand om. samt har ställt upp mycket för den anhöriga och vissat hur allt fungerar och vart den avlidna hade sina papper och saker.

handlar inte om pengar men hur man utnyttjar snälla personer .

Nu känns det mera som vännen ärvde den anhöriga, och den vill bli omhändertagen på samma vis som den avlidna blev. låter helt sjukt men de är en hel soppa här..

Det är tråkigt när det blir sådär. Men vad ska man göra? Bäst är kanske att ordna med sina papper så att det blir mindre oklarheter. Det är också svårt när man är i sorg att ta hand om ett dödsbo. Det kan vara svårt att tänka klart och sätta gränser för hur mycket man orkar.