Jag har också vid ett par tillfällen hört en röst i huvudet som uppmanat mej att göra vissa saker - som jag först inte ville göra för att jag förstod att det skulle röra till en hel del saker och ting - och "någon" skulle kunna "bli galen" på mej!

Men uppmaningarna upprepades gång på gång - och jag förstod då att detta var mycket viktigt - så jag bad först om beskydd - och gjorde sen vad rösten uppmanade mej att göra (det var en mjuk, kärleksfull, men bestämd röst).

Följderna blev att jag ställde till en salig röra och det gav mej en hel del ångest - men "kaos är granne med Gud" - sägs det och jag förstår att detta som jag då satte igång - håller på att i grunden förändra vissa saker som var helt nödvändiga! Det är visst sådana uppgifter som vi tagit på oss långt innan vi kom hit!

Däremot kan jag inte avgöra vem av mina olika guider som gav mej de här uppmaningarna. Man får bara ha tillit till att det är för allas högsta goda.

Intressant!

När jag "hörde" rösten kändes det som om jag blev omringad av ett lugn, det var en väldigt fridfull och rogivande känsla. Jag har alltid känt mig ensam och övergiven, men för första gången någonsin kände jag att jag faktiskt inte är det. Det gjorde mig glad.

Fast det hade varit kul att veta vem som pratade med mig.

Du kanske kan be om att få se personen i ditt inre eller få ett namn, eller en känsla/symbol för vad det är för en guide - tex om det är en indian - så kanske du kan få se fjädrar osv. Bara en tanke jag fick.

Det kanske jag gör … om jag vågar.  Jag har sett hjälparna några gånger i mina drömmar. Mötte även en av de i en ledd meditation. En av hjälparna kom till mig för bara några veckor sedan. Han presenterade sig i en dröm men utan namn, bara skakade hand och då stod de andra två bredvid mig. Jag är bra nyfiken på varför han är här.  Men jag tror att han är hos mig bara tillfälligt.

Hur gör du när du frågar något? Tänker du bara din fråga eller talar du högt? Jag är lite osäker på vilket man borde göra.

Det räcker med intentionen - att tänka att du skulle vilja veta mer om dina guider. Så kan du bara sätta dej ner, slappna av och ev. meditera lite - och låta det komma som skall komma. Det finns också vägledda meditationer där man bjuder in sin guide och pratar med denne - eller får ett budskap.

Jag har också haft väldig respekt för (och kanske varit lite rädd för) andevärlden. Men så en gång så tänkte jag att jag skulle vilja se en liten försiktig glimt av en ängel som jag visste att jag hade med mej.

Så jag satte mej ner, slappnade av och blundade - och plötsligt kommer där ner en gigantisk kraftfull manlig ängel alldeles bredvid mej! Jag såg honom i detalj. Han var väldigt vacker och hade enorma pärlemorfärgade vingar. Det kändes som om det var en ärkeängel. Så jag frågade honom vad han hette - och fick namnet Hezekiel i mitt huvud. Sedan gav han mej energier så jag höll på att tappa andan.

Jag kände att han var med mej i flera dagar, även när jag gav massage och healing på jobbet. Ett par jobbarkompisar undrade vad det var för speciella energier som jag hade med mej denna gång - de upplevde ett alldeles särskilt välmående direkt när jag tog på dem - det är min nya medhjälpare, sa jag.

Visst jag har stor respekt för dem..

 - men kom ihåg att de älskar oss precis som vi är - och kommer mer än gärna för att hjälpa oss!

Tack för att du delar med dig av dina upplevelser! Det är verkligen roligt att få läsa dem.

Den gången jag genomgick en ledd meditation (en vän gjorde den med mig) så gick den inte alls ut på att möta en av mina hjälpare. Den handlade om min familj och att komma i ordning med dem, typ. Jag försattes i djup meditation och skulle placera mina familjemedlemmar i ett rum (skapat av mig) lite här och där och förklara lite saker om dem. Sedan, helt oväntat, dyker en man upp i dörröppningen. Han står med korsade armar över bröstet och ler stort mot mig. Det kändes som att han passade på att säga hej när han kunde.

Men jag upplevde inte honom som en "ängel" utan mer som en människa. Dvs inga vingar och klädd i en vanlig skjorta och svarta byxor. Men vad jag har hört så kan de anpassa sitt utseende efter oss, om du förstår hur jag menar. Men om det är sant vet jag inte.

Men hur märker man skillnaden mellan hjäpare och astralväsen?

Det är nog något som man bara känner på sig. Man bara VET. En annan är att man upplever ett stort lugn (i varje fall jag) i deras närhet. Man blir inte rädd.

Medan spöken (dvs de som dött men inte gått vidare) kan upplevas skrämmande om de är på dåligt humör. Nu säger inte jag att det känns så alltid, det var bara ett ex.

Ibland kan det vara svårt att veta vad som är vad. Men de befinner sej i olika dimensioner - och våra hjälpare har alltid positiva, kärleksfulla energier. Man kanske kan känna en försiktig strykning på kinden, en beröring på skuldran - pillepill i håret (det brukar de tycka om) eller någon annan kärleksfull beröring när man behöver det som mest. En gång fick jag en änglakram - det var härligt!

Man kan också få en telepatisk kontakt med dem - som svar på en fråga eller funderingar. Man kan även få en känslomässig kontakt. De finns alltid runt omkring oss, och vet vad vi gör, känner och funderar på, men tränger sej aldrig på - håller sej i bakgrunden tills vi ber om eller behöver deras hjälp.

Astralandar är också något vi kan träffa på. Det är vilsna människor som har dött - och inte vet var de skall ta vägen. De har ofta en lägre energifrekvens och har fastnat i mellanplanet mellan jorden och andevärlden.

De kan däremot tränga sej på - och är inte alltid så trevliga. De kan finnas var som helst, vara bundna till en plats, ett hus osv. De kan också följa med personer hem! Det lättaste sättet att bli av med dem är att visualisera en ljuspelare framför sej - och be dem att gå mot ljuset. Man kan också be att någon från det högsta ljuset kommer och hämtar dem.

Det gör inget om du skulle råka ta fel och be dina guider att gå mot ljuset - de lämnar dej inte!

Det stämmer bra det du skrev #8 !

#10 Tack!  Du kom visserligen med en mycket bättre förklaring.

Som jag ser det är väl astralväsen på de lägre planen väl oftast ngn form av elementaler snarare än osaliga döda människor?

Jag är ingen expert på astralvärlden - det jag har träffat på är andar av döda människor som jag har fått hjälpa vidare.

Men jag har också stött på olika sorters naturandar som trädandar som följde med mej hem en gång, troll och en sjöjungfru. I våras mötte jag också en jättestor deva - som gav mej massor av positiv energi.

Men det finns också mycket annat i astralvärlden - som kan påverka människor. Hittade den här infon av David Pratt:

"Enligt teosofin omfattar astralvärlden eller astralljuset flera sfärer av mer eller mindre eterisk och plastisk materia, vilka omger och genomtränger den fysiska jorden. Astralvärlden är den "planritning" från vilken den fysiska jorden härleds, och kan jämföras med människans astralkropp. Dess lägre avdelningar be­finner sig bara en vibrationsnivå över den fysiska världens materia, medan dess högre flyter samman med de akashiska eller andliga regionerna….

….De lägre astrala regionerna är befolkade med döda människors i upplösning varande astrala skal. Dessa skal kvarlämnas när den högre mänskliga själen hö­­jer sig till de högre akashiska regionerna, och blir av medier ofta tagna för att vara de dödas "andar". Eftersom skalen är instinkstyrda varelser, helt utan självmedveten intelligens, är de meddelanden som medierna mottar från dem of­ta triviala och banala. Vissa slags elementaler kan också dra till sig information från seansdeltagarnas sinnen för att ge sken av att en avliden persons själ är närvarande."

Som jag har förstått det hela (utifrån min egen lilla synvinkel) - så medan vi utvecklas individuellt och kollektivt och höjer oss till högre och högre medvetenhetsplan - så kommer fler och fler av de lägre astralplanen att försvinna (de som påverkar oss negativt). Många personer har också som uppgift att rensa i dessa plan. De mörka energierna kan heller inte överleva i stark ljusexponering - när trollen kommer ut i dagsljuset - så spricker de!

Och nu går utvecklingen i rasande fart! Har läst någonstans (var det i mayakalendern tro?) att nästa år 2011 kommer vi att kollektivt ha stigit från tredje till fjärde dimensionen - och året därpå kommer vi att påbörja klivet in i femte dimensionen - (en del av oss kanske redan befinner oss där på en individuell nivå).

Allteftersom vi kliver upp i frekvenser så blir vi också mer o mer medvetna om andra högre existensplan, och vi kommer snart att kunna se både de naturväsen som finns överallt i naturen, liksom guider, änglar och andra ljusvarelser! 

Men under tiden så kan det vara bra att tänka på att skydda sej mot negtiv påverkan från astralvärlden genom att visualisera en stor  skyddande ljusbubbla runt omkring sej, speciellt när man går ut i stora folksamlingar. Är man känslig så är man också mera utsatt och påverkas av andras energier (och astrala). Man kan bli helt slut av att bara befinna sej i ett köpcenter tex!

# 13 Ja det var egentligen det jag menade. Att det lägre astralplanet befolkas av astrala skal, eller elementaler som "imiterar" avlidna människor m.m. Att dessa elementaler kan lura oss att tro att de är våra närstående avlidna, våra guider etc.

Hittade det här: 

Detta leder oss in på ett särskilt farligt ämne: att söka förbindelse med astralvärlden, i synnerhet med hjälp av medier och medialitet. En del människor önskar sig förmågan att lämna sin kropp medelst en viljeakt eller vill ha en ledare i de inre världarna. Men "ledarna" i dessa s k andliga regioner är nästan undantagslöst elementala varelser, magiker eller kvarlevorna efter döda personer på det lägre astralplanet. Dessa "andeledare" poserar ofta som ryktbara eller närstående personer och svarar på den hängivnes frågor. I ytterlighetsfall går kontakterna med dessa varelser så långt att de kräver att bli konsulterade i alla frågor, även i sådana som bara har att göra med vardagslivets trivialaste angelägenheter. De kan ge direkta befallningar som bl a stärker den hängivnes andliga iver och får honom att dra till sig godtrogna personer och själv framstå som en "andlig" lärare eller helare. Men en sådan lärares ledning hjälper inte den andlige sökaren att göra framsteg. Varje människas verklige andlige ledare eller skyddsängel är hennes eget högre jag, den inre mästaren.

Källa: http://hem.fyristorg.com/teosofi/TeosofisktForum/Artiklar_sorterade_efter_amne/Andlig_upplysning_kontra_psykiska_illusioner.htm

#14 Ok, det låter ju hoppfullt.

Jag tror också att slutdestinationen av vår andliga utveckling här på jorden - blir när vi smälter ihop med vårt Högre Andliga Jag - som är vår Gudsgnista inom oss alla. Men detta tar många livstider - och under tiden behöver vi annan sorts hjälp på vägen.

Jag tror att vi alla gör upp ett "själskontrakt" inför varje nytt liv här på jorden. I detta kommer vi överens om - (tillsammans med högre andliga rådgivare) - vad vi skall träna på i det här livet - vilka vi skall möta osv. och det bestäms där också vilka som skall vara våra andliga hjälpare i det här livet.

Vi har alla med oss minst två hjälpare - en skyddsande som skyddar och varnar dej för allehanda faror tex i trafiken. Sen har vi den andlige guiden, som oftast är en person som du känner väl från ett tidigare liv - som ser till att du utvecklas i rätt riktning. Det är inte alltid nödvändigt att vi vet vilka de är - de gör sitt jobb ändå.

Men allteftersom du utvecklas andligt så kommer du också att bli mera medveten om dem. Det sägs att när vi blir medvetna om dem och kan börja kommunicera med dem - så applåderas det i himlen - för då har din fulla kontakt med din guide etablerats.

Men så är det också så - att så fort vi är färdiga med ett arbetspass med en viss guide - så träder den åt sidan och lämnar plats åt en ny - som skall hjälpa oss i nästa utvecklingssteg. Så efterhand så kan vi ha flera olika guider med oss, men den mest aktuelle guiden finns närmast oss så att säga, och de andra håller sej i bakgrunden.

Så småningom får du kontakt med allt högre andliga varelser, mästare, änglar, ärkeänglar och den Heliga Familjen - och då har du etablerat en god kontakt med ditt eget Högre Andliga Jag.

I början på sin andliga upptäcktsfärd - när man börjar få olika andliga upplevelser - så är man ofta väldigt nyfiken - och kanske springer på allehanda kurser, seanser, pratar med olika medium osv. Detta är inget fel - och de flesta medier är seriösa och kan berätta mycket för oss - även om jag också har träffat på motsatsen.

Men detta måste man få göra för att hitta sin egen väg. Man måste få ha friheten att själv få utforska och utveckla sin egen andlighet. Även om man väljer "fel väg" en tid - så är ju det också en erfarenhet! Man får gå på sin egen känsla och bedöma vad som är rätt och fel!

Ingen skall skrämmas från att själv få utforska sin andlighet. Detta har religionerna varit duktiga på under århundraden - att skrämma folk med djävulen och helvetet för att kunna styra människor och hindra dem från att hitta sin egen inre gudomlighet!

Vi utvecklas i samspel mellan mörker och ljus - vi behöver båda erfarenheterna för att kunna växa upp till fullständigt andligt utvecklade människor.

Nu blev visst detta väldigt högtravande…

#13 Eftersom skalen är instinkstyrda varelser, helt utan självmedveten intelligens, är de meddelanden som medierna mottar från dem of­ta triviala och banala. Vissa slags elementaler kan också dra till sig information från seansdeltagarnas sinnen för att ge sken av att en avliden persons själ är närvarande."

Jag har flera gånger under min barndom fått följa med på s.k seanser.Jag upplevde det som att personerna som höll seanserna snarare " tog fram information" från deltagarna, än från någon död närvarande person.Jag tyckte att detta var mkt obehagligt, en slags manipulation.Ofta ställde dem dessutom ledande frågor och jag undrade hur så många kunde " gå på" detta spel.Men jag tror inte ens att dessa " synska" personer själva vet vad de håller på med, dvs att de snappar upp energier från helt andra håll än de själva tror, att det inte är " rent"….

Om man känner så här när man går på en seans - så är det ju en fingervisning om att detta inte är seriöst.

Jag har varit på några enstaka seanser - detta är inte mitt huvudintresse - men det är kan vara bra att få den erfarenheten att vara med o se hur det går till. 

Som jag sagt förut så varierar det väldigt hur duktiga medierna är. Jag tycker det i så fall är bättre att gå enskilt till ett medium som man har förtroende för - om man har nu behov utav det. Ibland kan det vara bra att få en utomståendes synpynkter på en situation man har kört fast i.

Annars är det egentligen bättre att träna upp sin kontakt med sitt eget högre jag, och den guiden som man har närmast sej - för att ställa frågor - och få svar inifrån.

#19 jag går aldrig på sådant, men jag fick följa med som liten, jag var kanske 5-6 och kände detta redan då…