Precis detta har jag också lagt märke till att det går i cykler. Även detta med att vara "aktiv" och "inaktiv" har jag upplevt tydligt.

Väldigt tydligt upplevde jag det när jag läste Bailey för första gången och när jag sedan tog upp det igen efter ca 5 år, jösses vad mycket mer man förstod..

Exaktamente - tyvärr e människan sådan att denne skall kolla bakom nästa hörn så snabbt som möjligt - & nästa…& nästa - de kanske finns ngt ännu mer spännande där!?

Istf att ta till sig & ''smälta'' intrycken. Näe…i dag skall allt var klart…redan igår & i dag går åt till att planera för i morgon! Att sitta på altanen & titta på solnedgången i all sköns ro, tillhör gångna tider.

Min (lilla) erfarenhet e att man får en ny insikt - sedan blir man kvar på den nivån. Ett stadium av eftertanke & kontemplation ett tag - olika länge, helt beroende på div. individuella omständigheter & förutsättningar - innan man e mogen för nästa steg.

''Två år i varje klass'' - för en del av oss lite trögare. 

En del tycks stanna helt i sin utveckling & blir kvar i evighet på sin nivå…iaf sett ur mänskligt tideräkning. Massor av människor e ju medvetna att d saknar ngt. - tyvärr saknar de sinnesro att sitta ner & ta till sig de subtila signalerna.

Stället ''botar'' de sin vilsenhet med att köpa nya saker hela tiden - TV:n skall bytas till platt-tv - fast den gamla funkar. Sedan skall platt-tv:n bytas till en nyare platt-tv, för den har mer finesser & bättre bildkvalitet….bla, bla, bla.

Hur de skall komma på rätt spår igen - vete…

-----------

Man får ju hålla sig efter väggen när man e i butiken - annars blir man överkörd & massakrerad av alla som rusar omkring med kundvagnarna t.ex.

Apropå kundvagnar - de har blivit större med åren - annars får folk inte plats med allt!

De e faktiskt intressant - men ledsamt, att studera hur enormt med varor ''man'' tydligen måste handla - för att få sitt behov tillfredställt!? Detta ser man väldigt väl före storhelger - en vagn räcker inte, trots att den e så stor att ett par vuxna får plats i den nu för tiden.

/L

#2 intressant reflektion om kundvagnar… vi letar den minsta alltid, eller bara kör en släpkorg, ändå är vi 3 i hushållet. Vi kommer aldrig upp i samma berg av "mat" oavsett helg.

I USA har ju storleken på saker en otrolig skillnad.Min syster har nyss bott där ett år och hon berättade tex. att man kan köpa en 2 liters colamugg, med sugrör på bio.TVÅ LITER till en person!Det delar man ju på en hel familj, under en hel kväll! Galet. Samma sak med allt,2 liter glass till en person,  portionerna är kollosala osv.Men så har de också stora problem med fetma.

Mkt vill ha mer…men det hör ju också till utvecklingen, att leta i det yttre tills man till slut inser att det inte var där man kunde finna friden…för en del behöver sökandet nå absurdum innan de insett det, gissar jag…detta kan å andra sidan betyda att när det väl tippat över helt, så går utvecklingen snabbare.

#4 Efter två liter cola hade jag behövt göra frekventa toabesök… om jag lyckats få i mig det.

Det yttre planet eller personlighetsplanet är i obalans och vi går till extrema ytterligheter. Mycket mat eller för lite mat, och ibland väljer vi själva dessa ytterligheter och andra gånger har vi inte valt att vara utan mat.

Sen kan det också vara obalans mellan det yttre och det inre tex om man under en period får för mycket input av det andliga och då kan man gå till ytterligheter på personlighetsplanet för att kompensera. Jag har observerat personer tex som inte röker eller äter godis i vanliga fall behöver det efter kurser eller workshops. Det blir en slags balansering av det andliga och det personliga.

Jänkarna har väl aldrig varit kända för måttfullhet - om man säger så ;-)

Oh!-Oh!

/L

Hej.

Den andliga utvecklingen går ofta" på förväg" enligt min erfarenhet och inväntar sedan  personligheten som inte alltid är inne på samma linje som själen.Då kan det bli problem att förhålla sig till det vanliga livet efter att ha fått inblick i en större andlig medvetenhet(till exempel eftter att ha gått en andlig kurs eller varit med om en initiering.)

Mitt råd till alla som kämpar med att återfå fotfästet är att ha tålamod och undvik att få panik.Alla pusselbitar kommer så småningom att falla på rätt plats.

Mvh.

Lizel.Författare och medium.