ps

Jag har botaniserat runt här på sajten och funnit mycket ljusa energier och goda viljor , så jag hoppas på givande tanke-utbyte.

godatt igen.

Omedelbart tänker jag att vi har ju först och främst ett ansvar för den närliggande miljön, i första hand familjen och varteftersom vi växer i kraft och styrka och överflöd (inte pengar) så bör just detta överflöd av kraft och styrka riktas utåt, utanför familjen.

Det är väl först då som ansvar uppträder för annat och de områden skulle jag tro man väljer utifrån sina intressen och förmågor. Somliga går ju kanske in i kommunpolitiken och försöker förändra, några engagerar sig i diverse barn o ungdomsverksamheter osv.

Att jag vill ta upp det här beror på att jag sett många esoteriker bli sitttande och diskutera de djupare aspekterna på tillvaron. Ofta hamnar vi ju i rena hårklyverier. jag har också mött esoteriker som faktiskt inte vill diskutera tillvaron annat än ur vad de kallar det "andliga" perspektivet. jag har också läst ett tal av Blavatsky där hon grälade på sina teosofer för att de var för lata och inte vill dela med sig. Å andra sidan har hon också sagt att teosofins uppgift i första hand inte var praktisk, sätta upp soppkök etc, utan att ändra det mänskliga hjärtat.Tesosofer blev på den tiden nämligen anklagade just för att inte hjälpa fattiga mm. vilket iofs inte var sant, eftersom enskilda teosofer ofta angagerade sig i olika samhällsprojekt utanför själva samfundet.Jag har läst en skrift av Annie Beasant, där hon menar att teosofer bör dela med sig av sin kunskap och inte hålla den inom en mindre krets.

Egentligen tycker jag att frågan är komplicerad, eftersom just detta att dela med sig av kkunskap ju också kan leda till att man fastnar i nån sorts begrepps-diskussioner, som kan bli både högljudda och ofruktsamma.

Sedan tror jag som du, Mariann, att engegemangen tar sig olika uttryck och att det dessutom handlar om vad det finns för praktiska möjligheter i vår omvärld där vi kan gå in. I sammanhanget funderar jag också en del kring tankens kraft.

Med risk för att låta naiv så tror jag att vi är här för att sprida kärlek. Dessutom är vi här för att dela med oss till dem som har mindre, och då bland annat av det vi har lyckats lära oss. Vi ska alltså inte snåla med de visdomsguldkorn vi har. Sen är det ju så trevligt så att ju mer vi ger, desto mer får vi. Stillastående energier har vi inte så mycket nytta av, eller hur? Så där håller jag med de teosofer som tycker att de bör dela med sig av kunskapen. Sen är det väl oundvikligt att vissa personer alltid ska börja en massa tråkiga och långdragna diskussioner om begrepp och annat som inte är helt intressant för alla, men för egen del anser jag att jag tar gärna del av mycket, men jag tar bara till mig det som passar mig där jag befinner mig då.

#4 Nej, jag tycker inte du är naiv. men själv funderar jag gärna kring själva kvalitén i vårt sätt att tänka och samtala med varandra. Jag vet inte varför det måste vara oundvikligt att vi hamnar i långdragna diskussioner mm. Det här handlar om min egen önskan, förstås, att slippa detta till förmån för mer substans i samtalen.

För övrig, när jag talar om "esoteriskt ansvar" funderar jag över hur vi, med de uppfattningar vi har, kan påverka tillvaron till det bättre. Tex, för att ta ett svårt exempel: skulle vi verkligen kunna förhindra krig, tillverkning av vapen etc. Jag är fullt medveten om att det inte finns något enkelt svar på en sådan fråga, men det hindrar mig inte att ställa den. Alltså: kan esoteriken frambringa det krafter i oss och andra som gör krig och annan ondska omöjlig? Kärleken, naturligtvis, är ju den stora kraft som kunde förhindra detta och frambringa mer kreativitet och glädje. Den finns, och världen behöver ännu mer av den.

ps. med esoterik menar jag i det här sammanhanget de krafter vi har inom oss men kanske inte är medvetna om, och kanske inte vet hur vi skall använda eller hur vi skall rikta dem.

Så länge vi har delar ur mänsklighetens om är i solar plexus utveckling så länge kommer det finnas krig och annat elände. Som jag ser det så kan vi nå fred tidigare genom att större delar ur mänskligheten når hjärtenivån och även den mentala nivån. För deet kommer göra att de delen ju mer genomskådar folkvalda och gör att de av oss väljer andra representanter i regeringar och presidenter utefter en annan nivå. Då kan vi få en "påtvingad" fred på jorden.

Att sedan alla vi som kallar oss ljusarbetare har ett särskillt ansvar är ju självklart och då handlar det ju mycket om just det som #4 säger om kärlek. Att de av oss som har öppet till de mentala visionsplanen är öppna för visionen och vibrerar denna ut så att just folkvalda och andra kan fånga den och arbeta mot denna vision eller planen för jorden.

Så vi har en mängd olika uppgifter i detta ansvar som jag ser det, alla gör inte samma saker och många av oss inkarnerade änglar o devor är just mer energiarbetare i det osynliga (än vad vi just nu i alla fall) är de aktiva fysiskt arbetande. Många av oss förbereder oss för just mer aktiva inkarnationer i det kommande.

All kärlek är bra kärlek.

Jag tror att krig finns för att vissa människor fortfarande anser sig vara i behov av krig. Det är kanske just dessa människor som behöver "kärleksbombas" (för att sno ett uttryck från sekterna och göra den till en mer positiv sak), men det är klart att alla i maktposition förmodligen mår bra av mer kärlek och ljus.

Lite lustigt för mig personligen med den här diskussionen om ansvar, för häromdagen kom jag precis till insikt om att jag kan gå hur långt som helst för att undslippa ansvar, och jag bestämde mig för att ändra på det. Perfekt tajming, tack så mycket för det, Tride! Hädanefter när jag får frågor om olika (andliga) saker från bekanta ska jag försöka besvara dem själv och inte hänvisa till böcker och länkar. Och jag ska fokusera mer på att leva kärleksfullt. Inte lätt alls, hahaha! Men varför skulle vi komma ner hit för att lära oss om allt var lätt?

#8: väldigt bra att försöka hitta egna formuleringar! De finns ju där, eller hur? Det är bara att låta dem komma fram ur gömmorna. 

Fö tror jag också att hjärtchakrat skall aktiveras och, framför allt, stärkas.

Jag kännner det som att ansvaret kommer av sig självt…genom en medvetenhet och empati så blir det omöjligt att inte ta ansvar -då får man ångest.Som att handling- konsekvens blir tydligare i ens liv om man har en andlig syn…allt hör ju ihop, så vad du ger ut kommer tillbaks.

Och där är hjärtat ledordet.För du kan ge hur mkt som helst av dig själv, men är inte hjärtat med så blir man tom i stället för fylld.Att förstå sig på dessa energier  kan man nog syssla med ett helt liv, om inte fler.

Kan inte låta bli att tänka på antroposofin också, apropå att ta ansvar, där jag känner att man ändå gör väldigt mkt av teorin till praktik.Holistiskt sjukhus, skolor, biodynamiskt jordbruk etc.Att finna en balans mellan tanke( intellektet) , känsla( hjärtat)  och vilja( handling) är enda förutsättningen…det går inte om man bara har en eller två av de delarna med….

Sedan tror jag samtidigt på att man alltid behöver börja med sig själv och sin omgivning.Känner man bitterhet, hat,avundsjuka och hämdbegär mot grannen ,en familjemedlem eller chefen så blir det nästan ironiskt att samtidigt döma de som krigar och tro att man har något vist att komma med….självrannsakan är oerhört viktigt för att kunna ta ansvar i ett större perspektiv.

Kan man känna kärlek i alla situationer?Om inte, vad beror det på, kan jag få syn på blockeringarna som finns kvar i mig?För att kunna vara en sann ledare tror jag att man behöver ha kommit väldigt långt i denna process…

#4 Med risk för att låta naiv så tror jag att vi är här för att sprida kärlek.

Det är inte ett dugg naivt -det är ju bara väldigt tydligt och enkelt beskrivet.Vi är här för att lära oss älska varandra.Och då menar jag varandra som i vi MÄNNISKOR.Var och en av oss har nog en hel del arbete kvar innan detta syfte är uppnått.Kärlek är stort…och komplicerat många gånger, eller hur?

Så fort jag känner överflödet, närvaron och upplevelse av stark kärlek och frid så sänder jag alltid ut den i världen med de bästa intentioner.Så kan alla göra och på det sättet vara en "ljusarbetare", om så i liten skala

Det är nog ingen liten skala, szirius. För av det kan ju bli ett nätverk av kärleksfullt ansvar och välvilja, hur stort som helst!

Och tack till er alla som svarat och engagerar er! Det känns meningsfullt.

Inga fler som har något att tillföra och fundera över angående ämnet?

#10 Det det allra viktigaste! (skulle jag säga) man kommer ju ingenstans genom att gå förbi hjärtat, hjärtat är dörren till själens värld.

Några fler som reflekterar i stil med #8 om eget ansvar, undslippa ansvar, formulera ansvar etc? Jag tänkder ibland att vi, som intresserar oss för esoterik, också har inre potentialer som vi inte riktigt vet hur vi skall använda, inte minst i en värld som är så fylld av oro och konflikter som vår stackars jord. Jag tänker också att var och en av oss har en nyckel, en gnista, som vi inte riktigt vågar använda, kanske för att vi inte vet hur vi skall gå tillväga. Någon som tänker kring detta? Finns någon som vill skriva lite om tex hur hon/han kan uppleva att gnistan finns?

För egen del så märker jag då och då att jag kastas in i situationer då jag måste ta ansvar för andra människor. Värre än så, jag kastas inte in av andra, utan jag tar själv på mig ansvar utan att tänka efter och komma ihåg att jag är feg för ansvar. Jag tror att det är mitt inres sätt att säga att så lätt slipper du minsann inte undan!

#16 jodu, det känner jag igen….man glömmer bort att man är för feg, haha, och så står man där och har öppnat lockat på tilltäppta konflikter som bara myllrar ut och man BEHÖVER stå kvar i det och rida ut stormen.Livet skapar situationer där man dras in i att ständigt behöva öva på att ta ansvar för ngt "högre gott",där orättvisor härjar.Skulle ju inte vara så svårt om man inte vore så himla RÄDD av sig samtidigt.

Tänker på mumintrollet nu…man kan inte vara modig om man inte är rädd….

#16 #17 Känner också igen det  … har hamnat i mycket sådant sedan ca 15 år tillbaka och egentligen vågar jag inte  eller vill inte…. men livet vill annat och jag kan ju se att träningen gör nytta

Jag måste bara få berätta att nu har jag verkligen gjort det! Jag sa ju lite längre upp i tråden att jag har bestämt mig för att ta mer ansvar, och nu helt plötsligt, utan att jag ens hade sökt något jobb, har jag blivit erbjuden en sorts chefsposition med hyfsat stort ansvar. Jag ska givetvis behålla mitt vanliga jobb, det här andra jobbet sköter jag hemifrån (åh, tänk om de ändrar sig? Hjälp!) via datorn. Jag är helt omtumlad!

Och jätteglad!

Jätte stor grattis! Kommer att gå kanonfint detta!

Ljus och kärlek!

Och ett tack till dig,Mariann, som tog ansvar att låsa tråden om Balavatsky och Vedanta.

Tack tack!!

Åh så spännande det ska bli! Och lite småläskigt, ansvar är läskigt, men det innebär ju också att växa!

WEEEEEEE! (Fortfarande uppe i molnen av lycka)

Men i alla fall, åter till det esoteriska ansvaret. Jag har fortsatt med att besvara frågor från bekanta som undrar saker (jag tycker det är lustigt att folk alltid frågar MIG! Men det finns väl någon mening med det). Inte vet jag allt, men jag svarar väl så gott jag kan. Förut var jag för rädd för att svara fel och orsaka problem, men nu svarar jag och säger till ifall att jag inte är hundraprocentigt säker, alternativt säger att "så här ser jag på saken, men andra tycker kanske annorlunda".

Nå, men hur tar ni ansvar? Vi är alla medvandrare här och jag är nyfiken på hur ni gör.

Kram på er, kärlek och ljus!

Själv försöker jag väl i första hand undvika att lämna över sådant ansvar på andra som jag kan klara själv. Och det motsatta: inte ta ansvar för sådant som någon annan kan klara själv. Det där är svårt ibland, tycker jag, och handlar om balansgångar.

Ock så är det intressant att läsa vad nu alla tycker och tänker om detta och att ni tar ansvaret att yttra er. Bara att ta del av hur andra tänker vidgar ju medvetandet. Vi är varandras  lärare.

Jag gör nog precis som Tride här och det blir jag bara bättre och bättre på rycker jag och hoppas jag…

Annat ansvar: att be om hjälp när jag faktiskt behöver det. Att hjälpa när jag fatiskt kan. Eller be någon annan att gripa in när jag själv inte kan.

Sedan tycker jag att vi har tagit ett bra ansvar tillsammans beträffande sajtens inhheåll och syfte. Jag tänker på tråden där någon ville bli spådd. Alltså ansvaret att säga nej eller förtyudliga. vilket leder till ansvaret att ocså kunna säga ja.

Mycket å ena sidan å andra sidan här. Anvaret att avväga och avvakta.

Jag ser det som att Esoterikerns ansvar gentemot medmänniskan är att förmedla sann kunskap i den mån det efterfrågas och är mottagligt, och att föregå med gott exempel. Förmedlandet förutsätter givetvis att Esoterikern är ansvarsfull nog att endast förmedla sann kunskap och inte illusioner/fiktioner, i annat fall är det inte en Esoteriker vi talar om.

HTL's defintition av en Esoteriker:

'Esoterikern har definitivt lämnat illusionernas och fiktionernas värld, som mänskligheten föredrar att leva i, för att inträda i verklighetens. Bevis för att "fakta" äro verkliga fakta erhåller han genom att de intaga given plats i pytagoreernas hylozoiska mentalsystem, äro de enklaste, mest generella förklaringarna på förut oförklarliga företeelser. På det hela taget kan man numera säga, att verkliga esoteriker, under i dagens läge rådande förhållanden, icke ingå i några samfund utan att de befinna sig utanför alla slags organisationer. De igenkännas på sin förståelse för allt mänskligt och sträva efter sant mänskliga relationer mellan alla, oberoende av ras, nation, kön, religion, politik och annat som skiljer människorna åt.' Henry T. Laurency, Kunskapen om verkligheten

Angående förhållningssätt till världshändelser så är jag övertygad om att en Esoteriker har full tillit till och respekt för Livslagarna och utifrån det gör vad han anser vara bästa sättet för hans del att bidra till mänsklighetens utveckling.