Jag tror att vissa djursjälar kan välja att utvecklas individuellt också, när de inkarnerat tillräckligt många gånger. Jag har hört eller läst detta någonstans. Fick bl.a höra i en clairvoyans att vissa människor har delfinsjälar, inte många men att det finns, så varför skulle inte våra kloka katter och hundar ha olika utvecklingsvägar också? Jag har två birmor varav den ena är mycket speciell (läs klok) och den andra är bara söt och go.

#0 Härligt att höra att du finner esoteriken intressant och att du får många aha upplevelser, precis så har det nog varit för oss alla. Bekräftelser på bekräftelser, på redan uppnådd kunskap. Att man sedan får tugga på nya förståelser ibland och se om de går att applicera in i ens egen livsåskådning är ju bara roligt och utmanande! (Tugga o smaka, svälj om smaken passar, spotta ut annars, det är min paroll!)
Kristalliserade tankeformer ska man ju helst inte ha, utan ju mer flexibel man kan vara i sinnet ju mer öppen är man nog då också för nyinkommen inspitration och förståelser som kan bekräftas/assimileras i ens inre.

Men till dina tankar i inlägget.

I min tankevärld, kan det mycket väl ändå fungera för jag tror att katter och andra domesticerade djur endast är ett fåtal individer ( 3-5 kanske) med samma själ och på så vis är de "ett".

Sedan fungerar det säkert så som det gör med oss när vi dör, att vi olika länge hänger kvar i astralkroppen på astralplanet och på så vis då också är kontaktbara för dem som kan "se" in på de planen.

jag tror det långt mer handlar om en astralenergi upplevelse än av faktisk "fysisk" existens av dem.

Just nu vet jag ex en kvinna vars man dog härom veckan och han besöker henne varje dag, vilket jag vet att katter o hundar också kan göra.

Men det är som jag förstår det en "avläggning" dvs en astralkropp. I Kvinnans fall så är mannen inte begravd ännu och då brukar de hänga kvar runt nära och kära tills jordfästningen ägt rum, för att då mer kunna glida längre in/upp  i de andra världarna. Hänger också på hur mycket vi fysiskt inkarnerade människor kan släppa dem, både människor och djur.

Sedan : Varmt väkommen hit till oss på AU och det ska bli roligt att se och höra av dig mer här i trådarna!

Tack båda för era svar och tack #2 för välkomnandet!

Jag förstår nog hur du menar #2 men hur menar du med att t.ex katter är ett fåtal (3-5) individer?

Min honkatt som jag skrev om ovan är den jag upplever har en "äldre själ" och det är också henne jag drömt om, fast då jag tidigare kände henne (enl. vad drömmen sa) var hon andra slags djur (djur jag tidigare känt och tyckt mycket om) detta kanske låter lite flummigt  men det kändes verkligen så sant efter att jag drömt detta och dessa djur liknar också varandra personlighetsmässigt och utseendemässigt på ngt sätt även om de är olika arter.

Som jag förstår det just nu så funkar det som så att ca 3-5 katter har en själ i hop. När inkarnationen är förbi så återkommer man i "hinken" = själen och där samlas erfarenheterna upp och alla får del av dem nästa gång de inkarnerar.

Sedan är de domesticerade djuren, de djur som man anser för speciellt intelligenta osv, var de djur som står på tur att individualiseras dvs få en kausalkropp vilket gör att de kan inkarnera som primitiva människor och börja evolutionen som människa genom chakrana…. till att bli "övermännsika" dvs mästare och då mästrar man alla de tre lägre planen, dvs fysiska/eteriska, astrala och de mentala planen. Sedan fortsätter utvecklingen även efter det men då blir det svårbegripligt….

Det här är hämtat ur Mästarna & Vägen av CW Leadbeater.

Kanske det ger något??

Hela evolutionen i dom lägre rikerna är inget annat än en förberedelse till utvecklingen av denna mänskliga konstitution. Ett djur har under sitt liv på det fysiska planet (och någon tid efteråt på det astrala planet) en själ precis lika individuell och avskiljd som en människas; men när djuret kommer tillslutet av sitt astrala liv, reinkarnerar denna själ inte åter i en enda kropp, utan återvänder till ett slags reservoar av själslik materia, som i våra (teosofiska) böcker kallas gruppsjäl. Det är som gruppsjälen vore ett ämbar vatten som tillgodoser flera djur av samma slag, t.ex. 20 hästar, med det vatten de behöver. Nä så en häst skall födas ur denna gruppsjäl är det som om man doppar ett kärl i detta ämbar av vatten och fyller det med vatten. Under detta hästens liv råkar den utför alla slags erfarenheter,  som modifierar dess själ, av vilka den inhämtar lärdomar, dessa kan jämföras med olika slags färgämnen, som kastats i vattenkärlet. När hästen sedan dör töms vattnet i kärlet tillbaka i ämbaret, och följaktligen så sprids det färgämne som upptagits i hela ämbaret. När så en ung häst på nytt föds ur samma gruppsjäl så fylls ett nytt kärl med vatten ur ämbaret; men det är tydligt att det är omöjligt att uppta samma vattendroppar och molekyler som utgjorde den föregående hästens själ. (Beträffande vidare detaljer om denna process se " A Text book of Teosophy")

När sedan ett djur har hunnit tillräckligt långt i utvecklingen för att bli människa, så innebär detta att dess själ vid slutet av dess liv inte hälls tillbaka i gruppsjälen utan förblir ett avskilt väsen. Alltså individualiserar. Och nu vederfares ett mycket egendomligt men mycket härligt öde. Den själiska materien, vattnet i kärlet, blir själv ett verktyg för någonting mycket högre, och istället för att verka som en själ så blir den själv besjälad. Vi (teosofin) har ingen exakt analogi på det fysiska planet, såframt vi inte kommer att tänka på hur det går till när man kolsyrar vatten. Om vi kan godta denna symbolik, har det vatten som förut var djursjälen, nu blivit en människas kausualkropp (övre mental) och kolsyran är det ego om vilken jag talat - denna människosjäl, som endast är en partiell manifestation av den Gudomlige Anden.

Cilla

Ja detta var ju "andra" ord på det som jag redan sagt. 

Bra cilla, vi hade samma tanke… Denna text är ju hämtad från en lite längre artikel som heter "själens evolution" hämtad ur "Mästarna och vägen" ligger på "systersajten"…

Sedan får också förstå hur astralplanet är uppbyggt och fungerar. Det kallas ju också som bekant emotionalplanet och påverkas/utvecklas till stor del på våra känslor. Dvs saknar vi någon väldigt mycket i ousäglig sorg och saknad så "binder" vi denne någon så nära det fysiska planet som denne någon kan komma. Dom döda ser alladeles säkert inte vad vi företar oss, om vi äter, dricker kaffe eller städar hemma, men dom känner våra emotionala känslor.

I djurs fall så går djurindividen upp i gruppsjälen ganska omgående och duret befinner sig inte på astralplanet såsom vi gör någon längre stund. Däremot så kan olika elementaler "bygga ihop" ditt älsklingsdjur utifrån dina känslor, sorg och saknad, dvs. du/jag/vi "konstruerar ihop" det vi så gärna vill ha och saknar.

Tack för svar!

Det var precis som jag läst mig till.

Ska jag alltså göra tolkningen att ett djur inte kan återfödas som samma själ som det tidigare haft?

#8 Alldeles riktigt…

Ok.

Jag läst HPB artiklar om djursjälar och har tagit med några citat som jag tyckte var intressanta. Just i dessa artiklar står det dock ingenting om gruppsjälar. Hoppas ni ursäktar att inlägget blir lite långt, hela artiklarna finns här: http://www.teosofiskakompaniet.net/HelenaBlavatskyBiografi.htm

…Detta påstående kommer att skrämma de goda män och kvinnor som, hur mycket de än älskar sina katter och hundar, ändå alltför mycket är hängivna sina respektive kyrkors läror för att någonsin erkänna en sådan irrlära. ”Är den irrationella själen hos en hund eller groda lika gudomlig och odödlig som våra själar?”, kommer de med all säkerhet att ropa – men så är det…

…Hinduerna förespråkar visserligen barmhärtighet mot de oskäliga djuren, men bara på grund av transmigrationsläran och därför att samma princip eller element besjälar både människa och djur. Men Paulus går ett steg längre: han påvisar (Rom kap 8 vers 21) att djuret hoppas på, och lever i samma förväntan på att ”befrias ur sitt slaveri under förgängelsen”, precis som varje god kristen gör. Den store apostelns och filosofens exakta uttalanden kommer vi att citera längre fram i denna essä och dess sanna betydelse kommer att klargöras….

…Syftet är, i vilket fall som helst, att visa att hur dum föreställningen än är att människa eller djur kan fås att återuppstå efter det att livsprincipen har lämnat kroppen, är sådana uppståndelser – om de förekommer – inte mindre möjliga för djuren än för människan; ty antingen har båda av naturen fått det som vi så löst kallar ”själen”, eller så har varken den ena eller den andra fått det….

…Den vuxna människan är begåvad med förnuft, barnet med instinkt, och det unga djuret uppvisar mer av bådadera än barnet gör…

..Envar av de tvistande känner faktiskt lika väl som vi till detta förhållande. Om någon materialist inte vill erkänna det, så beror det på stolthet. Han förvägrar både människa och djur en själ och är inte beredd att medge att de senare är begåvade med intelligens liksom han själv, om än i oändligt mycket mindre grad. Präster, religiösa naturforskare och moderna metafysiker drar sig för att öppet erkänna att både människor och djur är begåvade med själ och tankeförmåga, om inte jämställda i utveckling och perfektion, så åtminstone jämställda till namn och väsen…

..Våra moderna biologers tänkande har nått fram till teorin om ”automatmänniskan”, men dess förespråkare bör lämnas ifred att syssla med sina idéer och slutsatser. Det jag för närvarande koncentrerar mig på är det slutgiltiga och absoluta beviset för att varken Bibeln eller dess mest vetenskapliga tolkare (oavsett i hur hög grad de brustit i en klar insikt i andra frågeställningar) någonsin med ett bibelord som utgångspunkt har förnekat något djur en odödlig själ lika lite som de i Bibeln funnit fullständig bevisning för existensen av en sådan själ hos människan, dvs i Gamla Testamentet. Man behöver bara läsa vissa verser i Job och Predikaren (3:17-22) för att nå denna slutsats..

…vill jag visa att brahminerna varken säger mer eller mindre än vad aposteln Paulus själv predikar när de lär ut att fröna till alla varelser lämnas kvar och överlever alla de periodiska och tidsberoende förstörelserna av allt synligt, liksom rishis, dvs Guds söner, som ska uppenbara sig för den framtida mänskligheten. Både brahminerna och aposteln Paulus inkluderar allt djurliv i hoppet om en ny födelse och förnyelse i ett mer perfekt tillstånd, då varje varelse som nu ”sträcker sig efter” ska jubla inför ”Guds barns uppenbarelse”…

…Inte ens för en världslig, icke-initierad kritiker kan någonting framstå tydligare än dessa den store apostelns ord, och det oavsett ifall vi tolkar dem i den esoteriska filosofins ljus eller inom den medeltida skolastikens ram. Hoppet om ”vår kropps förlossning”, dvs om den andliga entitetens överlevnad befriad från ”sin träldom under förgängelsen”, serien av tillfälliga materiella former, är ett hopp för ”alla levande” varelser, inte bara för människan…

…För det är i sanning så, att när världen känner sig övertygad om (och en sådan dag kan inte undgå att komma) att djur är lika odödliga och eviga varelser som vi själva, kommer vivisektion och andra ständiga tortyrer som de stackars djuren dagligen utsätts för att framkalla ett utbrott av förbannelser och hot från folk i allmänhet. Det kommer att tvinga alla regeringar att sätta ett stopp för dessa barbariska och skamliga aktiviteter…

Visst är det skamligt hur vi behandlar djur som realiteten är våra yngre bröder och systerar på utvecklingens långa väg hem.

"Vad I gören mot mina yngre bröder gören I också mot mig" var det någon som sa.

#6  Ja, ibland kan man behöva "andra" ord för att förstå helheten, ibland behöver man en annan vinkel för att förstå..

det är väl inget fel i det eller?

Jag la ut texten i all välmening….

Cilla

Tja, så därför tänker ni väl på vad ni stoppar i er, hur dessa djur levt sitt liv, transporterats och dödats..? Så att teorin blir till praktik och ni gör en skillnad?

självklart tänker jag på det. Klart att det är karmatiskt bindande precis som allt annat..

#12 Missade du den kanske i #6?
Låter nästan som om du läser in sådant som inte finns

Tillägg: Det är jätte bra med många ord ibland på saken.

Jag tycker det låter som vanligt att vi mäniskor är mer värda även efter döden.Kan det inte vara så att djuren har kommit mycket längre än vi ? Det är roligt att vi säger att dom är djur men det är inte vi.Kan det vara så att vi är exakt lika före o efter döden ?

#16 tycker du?  hur och varför då? utveckla gärna…

#16, jag tror att det kan vara mycket möjligt att du har rätt. Ang att det skulle kunna vara så att vi är lika före och efter döden så kommer jag att tänak på en del av de citaten ovan:

”Är den irrationella själen hos en hund eller groda lika gudomlig och odödlig som våra själar?”, kommer de med all säkerhet att ropa – men så är det…

#16 o #18

Får jag rekommendera en utmärkt artikelserie vi har och som kanske skulle bringa klarhet i saken. Läs gärna Andens involution

och följ länkarna till del 2  o 3 osv.

#19 Det är intressanta och tänkvärda artiklar.

Dock måste jag säga att jag inte blev mycket klokare i just den här frågan. 

Visst är det en intressant fråga.

Jag kan inte så mycket om den andra sidan man kan säga noll.

Men jag tycker att man ska leka lite med tankarna lite tvärtom.

Vi mäniskor har själutnämt oss till högst i näringskedjan men är det verkligen så?Kan det vara så att på anndra sidan kanske vi är sist ?

Jag vet inte jag bara spånar.Vad tror ni?

jag tror nog att det försiggår som i artikeln ovan. dvs att vi går från ett mindre medvetande  dvs växtriket och utvecklar oss uppåt via djurriket sedan människoriket osv… till ett större o större medvetande. Djuren lever mycket astralt/känslor och det gör vi också men vi rör oss också in mot mentalplanen och ännu högre.

#22 tom mineralriket uutgår vi ifrån…

Du har förmodligen rätt Mariann.Jag hoppas det så man inte återföds som en fästing.

#24 För mig så går livet alltid framåt och man kan aldrig gå tillbaka

Det har du rätt i,men man ska alltid fundera på varför man gjorde si o så.

Man önskar att man bara kunnde köra på..

så här säger Dzyans 7 sång 5:e versen om "gnistan" som färdas genom naturrikena…..

GNISTAN HÄNGER VID LÅGAN MEDELST EN DEN FINASTE FOHATISKA TRÅD. DEN FÄRDAS GENOM MAYAS SJU VÄRLDAR. DEN STANNAR I DEN FÖRSTA OCH ÄR EN METALL OCH EN STEN; DEN ÖVERGÅR TILL DEN ANDRA, OCH SE - EN VÄXT; VÄXTEN HASTAR FRAM GENOM SJU FÖRVANDLINGAR OCH VARDER ETT HELIGT DJUR. AV ALLA DESSA FÖRENADE EGENSKAPER DANAS MANU, TÄNKAREN. VEM DANAR HONOM? DE SJU LIVEN OCH ENHETSLIVET. VEM FULLKOMNAR HONOM? DE FEMFALDIGA LHA. OCH VEM FULLÄNDAR DEN SISTA KROPPEN? FISKEN, SIN OCH SOMA. . . .

#26 Jag håller med dig, om det att man ska fundera och analysera varför man gör si eller så. Många gör det inte, men jag anstränger mig verkligen att ofta kika in bakom och studera syftet och orsaken till en handling.

man kan köra på och samtidigt hålla ögonen på sig själv