Kan man gå igenom detta utan att vara medveten om att det är detta som sker? Genom en sorts inre icke medveten guidning?

Det är nog så det mest går till… att man i efterhand kan se vad som försiggick…

det man ska vara emdveten om att saker överlappar och inte går på fullt sådan rak linje och att man ibland jobabr emd saker från 2 invigninge och kan släpa med saker från 1 så…

men man kan verkligen använda detta ändå… för att dels checka sig själv och andra…

jag ska ta 2 an också…

Ja att bara börja lyssna till sin Själ är ett avgörande steg på vägen… Det förändrar livet till det bättre…

Ok, så processen går sin gilla gång oavsett den egna aktiva deaktigheten så att säga?

När man läser får man ju rysningar över hur det ändå liksom känns väääldigt välbekant.

Joo, det är ju så att de flesta av oss faktiskt går denna väg… vare sig vi vill eller ej..

det är iaf min uppfattning och tro…

Intressant… jag får väl säga att de flesta i min omgivning skulle jag nog säga inte alls är berörda av det som står beskrivet här ovan.

De har inte beträtt den ännu… men de går mot den…

Det man kanske ska tänka på här är ju att de som är långt ifrån denna invigning, jobbar ju ändå mot/till den… tillslut bär inkarnationerna fram till denna "port" då den egentliga andliga utvecklingen börjar…

man pratar ju om 2 förinvigningar innan den 1 invigningen…

Jo det förstår jag :) men som jag uppfattar det börjar processerna ganska långt innan det som står beskrivet här? Kanske har jag människor omkring mig som står inför sin första förinvigning snarare… eller är på väg mot den. Men å andra sidan vad vet jag… jag tittar bara på människors prioriteringar och tankemönster.

Det börjar långt innan och många vet ju inte om att de är på vägen mot denna port. Det vore ju intressant att sätta lite ord på de 2 förinvigningarna, vad de innehåller liksom… ev ligger redan de inbakade i dessa processer ovan…

Det vore ju en fråga till Asger nu när webbfrågestunden är i antågande

Men jag ställer den inte, jag har redan en fråga inne så….

grunnar vidare, det är ju vid 6 bladet i hjärtat som 1 invigningen slår igenom om jag inte minns fel…

Jag puttar upp denna och en annan tråd, för den som undrar vad jag och  Mariann susslat med i helgen!

Rysningar gav det,ja.Och några tårar.

Tankarna börjar snurra - jag har faktiskt inte mött en enda människa( när man får en närmare relation) som inte känner av tyngdkänslor av ensamhet, längtar efter nåt större,som förstår att nåt mer finns men inte vet hur de ska finna det osv.Även människor som annars inte är intresserade av personlig utveckling, andlighet etc. har detta i sig när de tillåter sig att stanna upp.

En fråga : är alkohol, tabletter, droger, sexmissbruk,arbetsnarkomani osv något som avstannar denna process att komma vidare, eller kan det vara en del av vägen? Många hamnar ju där när dessa känslor blir övermäktiga…

Hela samhället blir ett tecken på att många är i denna brytningsfas, i decennier har vi flytt in i jobb, relationsberoenden o droger men fler och fler vaknar upp och inser att det inte fungerar längre.

Jag får en bild av att en enorm klunga står inför att ta nästa steg.

 Att inte längre kunna fly från sin själs längtan.

Att söka inåt/uppåt är enda utvägen.

Exakt så är det!

svar på frågan din, så ser jag det som en del av vägen, vi har alla provat något eller allt av det….

Jag funderar kring detta med avskiljandet från samhället, status osv. Betyder det att alla som tagit den första invigningen lever avskilda från status och s.k. "normala" levnadsförhållanden? Eller är detta perioder i livet när man ska ta steg framåt i sin andliga utveckling? Är ensamhetens väg den väg man vandrar hela livet?

Om jag nu förstår dina funderingar rätt så lever de som har tagit första invigningen i den meningen att det fysiska inte har ett 100% grepp. Sedan är det ju också så att vissa saker kan släpa av processer som ligger nära första inv. Likaväl som man kan jobba på processer som ligger upp mot andra inv.

Det blir därför svårt med det generella för vi alla väljer liksom olika saker i olika liv att jobba med.

men efter 1 inv är det nog så att man vet att status är inte det som upprätthåller livet, om man rör sig bort från det inre livet känner man det och förhoppningsvis rätar upp på det, det är väl det man hela tiden gör i de efterkommande liven i all fall.

Angående ensamhetens väg så vandrar man den hela tiden, säkert ända bort mot den 3 inv tror jag.

Aha hehehe, typiskt mig. Jag är så praktisk och tolkar saker på ett väldigt handfast sätt. Det handlar alltså om en förståelse för de "riktiga" värdena i livet och världen? Om man alltid varit sådan då? Ointresserad av det som många hungrar efter i form av status, pengar och viktighet? Kan det tyda på att man tagit första invigningen redan då eller?

Hur menar du med att det fysiska inte har ett 100%-igt grepp? Den fysiska kroppen eller den fysiska omvärlden?

om man är i 1:a  invigningen,tänker jag att man redan genomskådat ganska fett illusionen med rikedomar, men det betyder ju inte att man behöver försaka det.Alltså på vägen dit kanske man nån period behöver släppa allt det,antingen medvetet ta avstånd  eller " så ordnar livet det" ; ),just för att man genom det ska upptäcka att det inte gör ngn skillnad på den andliga rikedomen. Men när man väl insett att pengars lycka är en illusion, så har det ingen negativ laddning och då kan man i stället (paradoxalt)njuta mer av och använda sina pengar medvetet( tex inom miljön,handla rättvisemärkt,biodynamiskt, köpa elbil,fixa solceller på taket - allt sånt kostar pengar men är en investering i miljön…)                       

Äh, jag kan inte förklara mig…jag menar att pengar i sig bara är "i vägen" för det andliga just när man håller på att krossa illusionen om dem,men när man väl gjort det så tänker man inte ens i statustankar längre.Blev det tydligare?

#17 Om man alltid ( detta livet) varit sådan så får man nog anta att första invigningen är genomgången. och så som #18 skriver det är så jag också föreställer mig det hela.

Pengar är ett medel inte en orsak till att leva. Fast det är nog också så att man drar det till sin spets i ett liv och sedan kan man nog återgå, och får jobba på att upprätthålla det förhållandet. Man vet inom sig att de fysiska attributen inte är livet, försvinner det inre livet så kvittar det yttre attributen, men det hindrar inte att man ändå är till viss del fast i det fysiska och får jobba på att släppa djupare o djupare.

#19…och hur var det du menade med "fast i det fysiska"?

 jag kan nog inte sätta bättre ord på det än #19

"Man vet inom sig att de fysiska attributen inte är livet, försvinner det inre livet så kvittar de yttre attributen, men det hindrar inte att man ändå är till viss del fast i det fysiska och får jobba på att släppa djupare o djupare."

Fniss, jag förstår precis då… det är bara jag som tycker att det fysiska som i den fysiska kroppen inte riktigt är samma sak som vår fysiska omvärld eller attribut som du skriver. För vår fysiska kropp är ju inte alls samma sak som de fysiska attributen många stråävar efter att omge sig med. Visserligen har vi i allt högre utsträckning börjat behandla våra fysiska kroppar som yttre attribut men det är ju en lite vansklig väg som jag ser det.

hej o Bon final (tycker det låter mycket trevligare än gott _slut_..) :- )

Jag undrar om någon kan hjälpa mig med mitt ..skoskav,jag fastnar i orden på vägen till 1:a invigningen..det är "bara" denna jag inte kommer runt eller in i

//Jag upptäcker när livet inte vill som jag vill

- och väljer avkall, rening eller smärta\\

..nog har väl jag lärt mig,när jag o livet varit på väg åt olika håll

att när jag "valt jag",istället för livet/flödet,att DET varit saknad,rotborste o plåga! ..eller menar du/ni att.välja livet..vägen till invigning "måste" vara avkall,rening-smärta..

menas det att det "ska vara" en plåga,att välja livet/(rätt väg) ??!!??

mina livs-erfarenheter är,att tidigare när jag ..valt rätt(men,tuff/svår)väg,har jag alltid haft ..medvind.det är därför jag inte får ihop det.

läser jag för bakvänt

eller är jag _för_ novisig*skratt* 

penke

Som jag upplever detta så är det ju just valet av avkall och rening eller smärta.

Låt säga du vill ha en partner och livet vill inte det för dig, du kan då välja avkall/rening dvs att acceptera det eller så kan du välja att inte acceptera "ödet" med påföljande smärta.

*ler*

Tack.Mariann. nu skymtar jag ljuset.

jag undrar om det inte var en del av mitt ..bagage,som låste mig vid en .. dum första-tolkning,men som också (nu) gör att jag kan skymta.. ljuset :- )

tack igen o bon final

penke

Bon final på dig också penke!!