Lite extramt, va? Man kan uppnå kunskap genom att uppleva, och ännu mer om man söker upplevelser, men måste det vara så drastiskt som att "man bryter mot lagen"?

Frågan blir väl då:  Hur djupt sätter sig den kunskapen?

Vi snackar ju inte en vilken kunskap som helst… man kan ju också läsa sig till kunskap, det finns ju ett betygsystem på det

Här i boken Kosmisk Eld snackas det den kunskap som fastnar i kausalkroppen som osjälviska egenskaper och förmågor. De kunskaper du har med dig liv efter liv och som är själens kunskaper, inte personlighetens kunskap.

ska kanske också tilläggas att lagen är inte den människopåhittade lagen, utan här syftas det på de Kosmiska lagarna.

Så enkelt uttryckt och ändå så djupt… Den verkar väldigt bra den boken

Tyvärr är det nog många som inte vill ta till sig att vi är underställda en kosmisk lag och att det får konsekvenser om vi bryter den. På den här nivån som vi lever i är individualismen vår gud, vilket egentligen inte är nåt annat än själviskheten. Så genom de läxor vi får pga av att vi i själviskhetens namn och intresse bryter mot de kosmiska lagarna, utvecklas vår själ genom erfarenheten av att lida pga av vår okunnighet. Därför är det så viktigt med de etiska riktlinjer som religionen velat ge oss. "Som du sår får du skörda".

#3: Jo, att det inte var Svea Rikes lag som åsyftades, begrep jag.

Menar ni alltså att kunskap man skaffar sig på mindre extremt sätt, utan större lidande, är självisk kunskap som är bortkastad på ett högre plan?

Jag uppfattar det som att när man skaffar sig kunskap som är av egoistiska syften så bryter man mot sin egen livsväg.

Jag tror aldrig att någon erfarenhet eller kunskap är bortkastad, däremot kanske vissa saker man skaffar sig kostar väldigt mycket i form av energi att reparera. För att man inte lyssnade till sitt inre som säkert försökte få en att bromsa i tid.

#6: Tror du det finns saker man inte borde ha lärt sig, alltså?

Självklart finns det kunskap och så finns det evig kunskap, om man kan få kalla det så. All kunskap är av vikt även den som vi lär oss varje liv, jag menar typ knyta skorna och räkna, läsa mm dessa kunskaper är givetvis väldigt viktiga för att vi ska klara oss som personligheter på jorden.

Men de eviga kunskaperna, de osjälviska, de som byggs in i själen och kausalkroppen/egoisk lotus de har vi med oss från liv till liv.

Men vi måste ändå lära oss kunskapen om knyta skor varje gång vi föds.

#4 Precis vad religionerna har varit här för

Jag vet att mycket av min kunskap eller kanske visdom kommer från mitt liv jag hittills har levt. Utan alla dessa motgångar hade jag inte blivit den jag är.

Jag är tacksam för vad jag har fått gå igenom, jag omfamnar mina motgångar.

Jag känner att när jag upplever så kommer kunskapen och ur kunskapen föds visdomen. Är visdom och kunskap samma sak?

Lite roligt att jag vetat det där rätt länge…;)

#9: Nej, jag tror inte visdom och kunskap är samma sak. Visdom är mer att förstå om, när och hur man ska använda (eller inte använda) kunskapen.

Jag tror heller inte att det är samma sak.

Visdom är också mer genom hjärtat och att de högre chakrana är med i detta.

Så som Gronstedt säger tycker jag låter jätte bra också.

#6 nej det tror jag inte, men jag tror att man skulle kunna lärt sig vissa saker utan fullt så stora egna insatser om man varit mer lyhörd för sin inre röst, sin själ kanske. 

Det finns en oerhört bra bok vi läste i sociologin under en delkurs som just avhandlade skillnaden mellan kunskap och visdom. Den heter Ett oändligt äventyr och är skriven av Sven-Eric Liedman, läs den gärna om ni har lust, han skriver vackert och tänkvärt.

kundskap har inget med inteligens att göra utan mer med lusten och viljan att leva att göra :)