Synnerligen viktig i stora doser. Jag blir vansinnig utan den.

Extremt viktig! Har alltid varit. Redan som barn var jag oftast hellre för mig själv än med andra. Klarar inte att bo tillsammans med andra, till exempel. Har nästan inget socialt liv alls, det jag har är i små doser i samband med något gemensamt intresse till exempel musik.

Jag tror att det har både med personlighet, genetisk bild, karma och stråldominans att göra. Har alltid känt att jag måste ha  ensamhet och tystnad som grundvarande, så att säga.

Var still och besinna att jag är Gud

Förr när jag flydde från mig själv orkade jag inte med stillhet och ensamhet alls. Idag är det oerhört viktigt och jag blir alldeles slut om jag inte får lite peace of mind emellanåt. Med en stor familj är det sällsynt kan man lugnt påstå, är man dessutom som jag så trött så att man inte orkar ta sig hemifrån riktigt så kan det bli en ganska besvärlig cirkel man hamnar i.

#3 tänker på en meditation jag gjorde ofta,

 Flammeditationen…färgmeditation

där var en mening som jag sa 3 g…

Var stilla och vet, att Jag Är Gud!

Jag söker gärna också stillheten… men min stora uppgift känner jag är att kunna bevara den inre stilheten även i samvaro med andra… även när man är på köpcenter osv… dvs i ett visst stök…

den enda gången jag inte fixar det är på stökiga fester och festlokaler, med oerhört många människor som dricker och blir stökiga… då "hoppar jag av"…. där går min gräns… så jag undviker helst sådant nuförtiden… Blir det firmafest med respektive får han gå själv…

fast nu har han ju bytt jobb och ska jobba för en kristen man… som verkar ha en mkt bra personalpolitik… så kanske jag ska prova en sådan fest för att se….

#5 Jag har för mig att det var någon skrift av Eileen ? (från Findhorn) jag fått det ifrån.

Detta är viktigt i mitt liv.Är så tacksam att jag kan välja när, hur och var.

#7 Det förklarar saken att den kunde vara med i den meditationen…

Eileen Caddy heter hon kanon bra böcker som hon skrivit förresten…

Stillheten är viktig för mig.

 #9 Att öppna inre dörrar är en underbar bok med henne

Jag hade en intensiv dag igår i familjens anda, med pappa 91 år, syster och hennes barn och barnbarn. Äldst  91 år och yngst 2 år.

Då längtade jag efter ett antal timmar efter stillhet och tystnad.

Nåja, det söker jag ju upp ofta. Behöver det och ett lugnt tempo.

Jag tror vi är många som söker denna stillhet i det  yttre, för att ladda batterierna osv…

 men är det bara jag som känner av träningen i att behålla denna stillhet som uppnås i det inre (i det yttre) och ha med den i vardagen?

Nejdå, för mig har ju kroppen tvingat mig att arbeta med detta eftersom jag inte lyssnade till det behovet. Idag vet jag bättre och lever ett totalt motsatt liv till det jag levde för 10 år sedan.

#12 Jo, jag känner igen det. Det går bättre och bättre. Det ultimata är förstås att alltid, oavsett vad som pågår runt omkring, kunna vara centrerad i sitt inre lugn. Utan att för den skull skärma av och verka otillgänglig för omgivningen. Fortsätter träna, för jag har en bit kvar, kan man säga …

#14 Här är en till… låång bit kvar…

men det är kul när man ser att man blivit bättre, att hur som så går det framåt!

Jag har ett stort behov av stillhet, går istortsett varje dag till skogen för att känna känslan. Blir idiot annars… Försöker att finna stillhet i mitt innre även i vardagliga situationer, vilket är en utmaning. Var på Liseberg med familjen häromdagen, det var en utmaning för mig… Jag har så svårt att vara "nerstängd" om jag ser någon som mår dåligt, varpå jag då känner av alla som mår dåligt.. Så det var bara att sluta ögonen och be att få vara nedstängd. Det gick sådär, mådde kollosalt illa. Då ska ni veta att jag aldrig åker någonting. Inte ens rulltrappan helst!! (Vi var där dagen innan olyckan, jag stod och stirrade på Rainbow och tänkte att DEN ska de INTE åka. Och det gjorde de inte heller. Dagen efter fick jag veta varför, det blev en chock.)

Älskar att vara social på mina villkor, då har jag mer koll*ler*Jag jobbar vidare på innre stillhet… Att blunda och se en stilla skogstjärn framför mig hjälper, att andas djupt och öppna ögonen för att sedan möta livet.

Den svåraste konsten är att inte tänka. Och om du klarar av att nå  den tystnaden och ensamheten så genererar du otroligt mycket energi in i själen.

Mina funderingar går mer åt hållet att vi visst ska tänka, att jag  tom tror att vi måste ha flera liv där vi utvecklar intelligensen. Bäst är ju givetvis en perfekt balans mellan hjärta och huvud.

Men att de tankar vi ska tänka är universella tankar, själens tankar och därmed Guds tankar…. om vi sedan handlar på tankarna utför vi Guds Vilja… vilket är hela syftet med evolutionen och utvecklingen via inkarnationerna….

det är så som jag tror det fungerar

Tänka har sin tid och att inte tänka har sin tid. Men utan tid där man inte tänker når man inte inre stillhet. Ett evigt brus i huvudet är inte bra för själen. Man bör använda sitt huvud men också låta det vila.

#19 Absolut, men jag tror detta sker i olika inkarnation där vikten läggs olika… så därför kan man inte generellt säga att vi inte ska tänka eller använda huvudet…

Vissa inkarnationer är det oerhört viktigt att vi är stilla och träna i att tömma huvudet… ofta görs ju detta inom klostrens murar och genom inkarnationer i österlandet…

Men givetvis har vi också inkarnationer där det mentala ska tränas och endast det….

Sedan finns den sortens inkarnationer där båda ska tränas samtidigt och integreras….

Så det finns en så stor mångfald av träningar och kombinationer att det blir svårt att säga något som gäller generellt… för det gäller enbart en enskild människa och den måste ju själv hitta var fokus är på i just denna inkarnation…

Så ser jag det iaf….

Jag tror att man kan ha olika behov av olika saker under livest gång. Lever under vissa perioder under stark stress och stora påfrestningar kan nog tystnad vara av yttersta vikt, men jag tror även att riktade och fokuserad tankar kan ge lika mycket ro som tystnad. Det gäller att hitta det som känns bäst just för de specifika behov varje varelse har, just nu… för saker ändras ju under livet :) Det är väl därför det är så oerhört viktigt att inte låsa sig vid vad som är bäst utan säga att just nu behöver jag…

Mariann, vad du säger är att man i ett liv skulle tänka och i ett annat inte? Väldigt konstigt resonemang, då varje liv i sig behöver en balans och inte kan knyta en kropp till en annan kropp genom tiden och då varje själ behöver mogna till klarhet. Ett huvud som aldrig vilar, lyssnar och känner in utan bara tänker når inte mognaden.

 Jag ser inte alls att ingen inkarnation skulle behöva finna högsta ro och lugn, det behöver alla. Att hitta fokus i sin inkarnation som du säger är om ens uppgift här men inte att man inte behöver meditera och vila sin ande ibland.

 Man behöver inte vara munk eller nunna för att mentalt vila och lyssna. Du får det att låta som att man måste göra en sak jämt eller inte alls. I själva verket strävar alla själar efter en balans som helhet i varje liv.

Jag behöver massor av egentid för att må bra. Ibland behöver jag det för att tänka och ta in information, ibland behöver jag det när jag vill skapa, och ibland behöver jag det för mental avslappning. Men, det ena utesluter liksom inte det andra. Den mentala avslappnigen kan jag också få tillsammans med min man eller hela min familj. Som när vi tar ut med båten en fin sommarkväll och dörjer makrill tex, det är jättebra avslappning för mej. Tid att njuta av naturens mirakulösa skönhet, och njuta av stillheten på havet, och njuta av att ha mina kära nära i nuet.

Balans är inte nödvändigtsvis 50 50… en balans för en person/själ som haft många genomgående mentala liv, kan balansen vara att förskjuta "balansen" … och också då givetvis tvärtom…

Vem säger att balansen är lika för alla?

Det måste ju ändå bero på vad som är syftet med dels den enskilda inkarnationen och också det långa förloppet med flera hundratals kanske tusentals liv, som avgör vad som är balans för just den själen.

Det är därför jag vidhåller att i vissa inkarnationer så kan vi välja att ta liv som munk eller nunna, eller ett ordinärt liv där stillhet ska tränas för att få större balans… eller vi kan välja att träna  det mentala i andra liv… och när det är tränat till en viss nivå… så återkommer träningen i stillhet och fokus på hjärtat i några liv… för att senare upprätta den optimala balansen för just den själen.. vilket ju beror till största delen på vilken stråle monaden/anden respektive själen är på.

Så har mitt eget liv funkat också… små cykler av olika träning… mental… hjärta… tillbaka till metnal osv … så de stora cyklerna i en hel inkarnatiosncykel kan man se dessa svängningar och även i en enskild inkarnation, om man är lite observant…

Får man hela liv i träning inom ett område så syns givetvis inte dessa små cykler…

För att då ytterligare förtydliga eftersom missförstånd råder… så självklart tänker man… alltid.. men intelligensen kan ju tränas mer eller mindre, eller hur?

Tänker igen… ifall det är ok…

att dessa hjärteblad som vi kan ha max 12 av…

om vi inte ska i denna runda inkarnationer få utvecklat 12… utan vi ska enbart kanske nå 6 eller kanske 9 st… ( 9 st  ofta helgon inkarnationer)

Jag måste ju då tro att nivån av stillhet och inre varan som ligger i dessa olika nivåer av blad är djupare för varje blad som ska utvecklas…

och de flesta av oss har väl just dessa 6 eller 9 som målet denna gång i denna cykel.

*grunnar jag*

Vickevira, vad rätt du har om det där med att ta båten och åka ut, då är man en del av den stora harmoniska helheten.

Mariann, det är inte så komplicerat som du får det att låta :)

#27 Vad är det som låter komplicerat? :)

Alla dina snirkliga resonemang förstås.

Ok, så mina resonemang och funderingar är komplicerade

då får jag be om ursäkt för det….jag bara grunnar och spekulerar högt och tänkte inte att man kunde uppfatta dem som komplicerade.

*sorry*

Komplicerade ska du inte ta som en komplimang :) Att kunna klargöra en ståndpunkt kortfattat och briljant är en konst.