För mig är det så att jag bara är en kanal, jag sänder inget.. jag öppnar mitt hjärta för Gud och änglarna och ber dem hjälpa personen i fråga med det som dom ser som nödvändig hjälp. Vilket varken jag eller personen vet något som helst om.

Lite, ske Guds vilja inte min…

sedan är jag bara en kanal, en transformator, som  kan behövas för att människor, fysiska kroppar, ska kunna ta emot den i en mottagbar frekvens… en frekvens som går helt fysiskt ibland…

Okej, men då är du och jag helt olika på det planet.
Jag behöver kunna känna av för att dels underlätta för personen på enklaste sättet och för att kunna skicka över rätt sorts energier.

#1 Jag håller fullständigt med! Jag är en kanal, en transformator, ske din vilja inte min…

#2 Ok..

för mig så är det så att rätt sorts energi kan bara vederbörandes själ och eller Gud veta…

och för att kunna som healer veta det eller känna in det så för att vara 100% att man inte blandar in sig själv, eller får budskap från plan som man inte vet vilket… så krävs det en minst 3 invigningsgrad, innan dess är det alltid färgat av kanalen och i synnerhet om den skickar något helt specifikt…

Så ser jag på det iaf :)

Hmmm, kan tyvärr inte hålla med dig.
För jag litar inte på någon Gud eller Gudinna när jag hjälper andra.
För jag kan ju inte skylla på dem om det blir fel, det är ju jag som utgör hjälpen även om jag nu skulle be dem om vägledning.

Har passerat det steget att hänga mig fast vid små potatis om man säger så.

#5 Kan inte hålla med dig om att Gud-Gudinnan-Allt som Är är små potatis.

Att vi människor är småpotatis tycker jag kanske är närmare sanningen.

Kiowa…kanske syftar du på mig som bett om hjälp….jag är själv en väl "lärd" healer i flera traditioner och det jag "inte ska ha eller behöver" faller bort automtiskt då jag inte gjort mig mottaglig för det. Och för det andra så litar jag till hundra procent till de som är öppna för att att dela med sig av healingens krafter….

men om du inte hade mig i tanken…så är det i alla fall min åsikt i "debatten"

#7 Ja det var Lady-Oona som jag hade i tanken när jag skrev min fråga.
Anledningen till att jag måste kunna känna av är att till skillnad från er som jobbar med ljuset så går alla mina energier genom mörkret.

Ja, jag kan hjälpa om jag kan känna av, allt i mörkret är inte av ondskan kommen även om många verkar tro så.
*min typ av healing är inte den traditionella jag går inte genom änglar och Gudar*

#8  du skriver att mörker är inte av ondskan kommen…

Vad är  detta "mörker" för dig?

Mörker är kunskap som inte finns att finna i böcker eller på div målningar.
En kunskap som inte går att läsa sig till.

Enkelt förklarat kan man säga att mörker är allt det ljusa fast med släkt lampa.
Allt som finns i ljuset finns likväl i mörkret och tvärt om, men det finns mer än bara ljus och mörker, allt går ju i 3.

Att tro är att söka sig utåt, att söka sig till gudar av olika slag.
Att veta är att gå inåt, in i ditt egna mörker.

Några allternativ, finns flera sett att se på saken:)

Jag vet att jag leker i farliga vatten, den varningen har jag fått otaliga gånger, men det är den vägen jag fått till mig att gå och jag har lärt mig att ta det värsta genom humorns tecken.

Änglar och den så kallade kristna guden har jag avsagt mig allt samröre med.
Det som jag däremot leker mig fram med finns på följande länk att finna http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_demons

Jag åkallar dem inte via ritualer och annat utan låter dem bara komma och gå.
Varje gång de kommer av fri vilja så lämnar de kvar en kunskap, skulle jag åkalla dem så skulle de däremot ta en kunskap.
Vilken kunskap de lämnar är upp till mig att finna och det kan ibland ta ett bra tag innan jag ens är i närheten av svaret.

Ok, tack då har jag en liten förklaring.

Jag undrar bara Kiowa, vad innebär kärlek för dig?

Jag skulle vilja säga angående healing att jag föredrar, som "patient eller klient", en healare som inte tror sig kunna känna in och avgöra vad jag behöver. Jag har mött såååå många sådana som arbetar på det sättet, säger dock inte att du gör det Kiowa för det vet jag ju inget om, och samtliga av dem har läst in deras personliga tolkningar i mig, tolkat helgalet och hela behandlingen har blivit fel då det handlat om vad de känt om mig, inte vad det rena i mig behöver.

Att däremot få den rena healingen som inte är styrd av behandlarens ego och vad egot tror att jag behöver, vilket ju i sin tur styrs av vad just den personen bär med sig av erfarenheter, kunskaper och framförallt rädslor, är helt underbart! Då träffar det rätt och jag kan få hjälp att läka.

Men det är min syn som inte alls är healare själv utan som fått många behandlingar av många olika behandlare.

Min syn på saken:

När någon kommer till mig för healing handlar det inte alls om mig. Jag ska inte försöka förstå (något som kanske är omöjligt för en mänsklig hjärna att förstå) och tolka in något. Mitt högre jag, 'klientens' högre jag, 'Universum' (eller vad vi vill kalla våra högre makter för) - vet vad som behövs. Jag behöver egentligen inte veta något, eller förstå.

Precis som Hoppfull skriver - tolkar jag in något som 'healer' baseras det på mina referensramar - livsåskådning, livserfarenhet, uppväxt, miljö osv, osv. Naturligtvis sker det att jag tolkar den 'info' jag får/de förnimmelser jag känner - men tolkningarna får jag försöka lämna därhän under healingen…

Min syn på saken har fungerat väl för mig och jag har många nöjda kunder. Missnöjda kunder finns säkert också - men de hör nog inte av sig igen, så jag vet inte omfattningen.

Healing är inte 'magi' för mig - healing är att få någon att må bättre och helst bra. På vilket sätt som helst. "Bara" att få ett gråtande barn att le igen - är väl Healing?!

Att "heala" är för mig att kanalisera helande energier - på samma sätt som ett medium kanaliserar budskap (från Andevärlden)…

Men - hur vi gör är egentligen inte väsentligt! Vi har alla våra egna vägar att gå och ska så göra.
Det som är viktigt är **intentionen! **Intentionen ligger bakom varje tanke. Tanken driver energi i rörelse - i den riktning vi tänker. Så intentionen är 'magin'. Har du en intention från Hjärtat att hela - så är det ditåt du driver energin, då 'helar' du. Egentligen - du kanaliserar den energi som din intention valt att kanalisera.

Har du intentionen att Hela - utför du en kärlekshandling.
Healing är Kärlek(senergier).

# 13 Kärlek för mig kan inte beskrivas med ord även att jag många gånger försökt mig på det.
Kärleken är bra mycket större än vad själva ordet älska betyder och står för.
Kärlek är en typ av balans i ett stillsamt tillstånd, en njutning för stor för små ord.

Kärlek har inget med den personliga kärleken att göra …. alltså inte mer än att det är en mkt mkt lägre form av Kärleken…

#13 Jag är bara nyfiken på hur du kombinerar kärlek med din "filosofi" eftersom du valt laget med dom mörka t-shirten.  Och då menar jag inte fysisk kärlek.

Hej Kiowa!

Jag tycker jag känner igen mig i mycket av det du skriver om hur healing fungerar för dig och om mörker. Känner du till Lilith? För mig förkroppsligar hon en hel del av det där mörkret. Jag tror att det slags healing du beskriver är en lite annan sort än den Mariann, Lionahd med flera talar om.

#18: Menar du med "laget med dom mörka t-shirten" något "ont"? För mig finns det i alla fall absolut inta problem att kombinera kärlek med mörkret. Mörkret för mig är inte ont, utan jordmörkt och alltomfattande. Kärleken är jordmörk och alltomfattande!

Förlåt om jag hoggat din tråd, Kiowa, men jag vill gärna veta mer om din syn på saker och ting.

Ja, jag försöker att svarar på din fråga Kiowa…

Som Reiki Healer behöver ajg inte fokusera på att energin ska gå till ett specifikt ställe. Energin går dit den behövs. Jag brukar dock vara noggran med att be om den mängd healing som mottagaren klarar av att ta emot. Så att det inte försämrar klientens tillstånd. Reiki energin har en förmåga att driva ut ex smärta eller sorg eller förkylning, varpå man blir försämrad innan man blir bra. Lite som homeopati ;)

Reiki healing skadar inte, inte heller healing som ovan nämnt är sänd utifrån kärlek. specifisera din önskan när du sänder som att energin ska gå dit den behövs.

Diskussionen om mörker o ljus är intressant. Skulle jag använda ordet mörker i samband med haling skulle det kännas mycket knepigt måste jag få säga. Men eftersom jag är häxa ser jag lika mycket ljus i jorden(marken) som i himlen. Är inte healing kärlek??

Men om man återgår till själva frågeställningen:

Hur kan man skicka healing om man inte kan känna av vad felet hos en person är?

Hur vet man att man skickar över något som hjälper och inte skadar?

Så blir min fråga, hur kan någon annan tro sig veta vad "felet" är? Och då blir ju följdfrågan automatisk… vet inte vederbörande vad felet är (vilket de oftast inte vet, men kanske tror sig förstå utifrån sin egen kunskap och förståelse) så är det väl inte helt osannolikt att healingen blir "fel" eller? Jag tycker inte att en healare ska rikta healing till ett specifikt fel om det inte är en stukad fot eller dyl. utan i så fall skicka dit det behövs… om ni förstår vad jag menar.

#22: Förstår vad du menar, men det är kanske en lite annan sak är den "riktade" healing som Kiowa nämner, och som jag försökt beskriva i andra trådar. "Riktad" healing är (i alla fall för mig) mer som det en vanlig läkare gör - man ställer diagnos och sätter in medicin.. För mig är detta något som används på fysiska tillstånd (stukade fötter eller så), genom att påverkar den fysiska kroppens kemi och energi. Det är inte så mycket något som påverkar de andra energikroppar som den esoteriska traditionen säger att vi har.

Alltså inte så mycket "här får du energi som hjälper dig att må bra"  som "energin från mina händer orsakar ökad blodgenomströmning som gör läkningen i det här skadade muskelfästet snabbare". Som sagt, olika saker, tror jag.

Fysisk healing pratar ni då om här..d vs stukad fot eller annan fysisk diagnos… men ska det  healas på psykiska tillstånd dvs astralt och mentala och delvis eteriskt så bör man veta vad man gör 100% och det vet väl knappt någon idag… precis som hoppfull säger…

men helt klart kan även vi healers rikta healingen in på fysiska åkommor genom handpåläggning på aktuellt område…

Sedan har vi då problemet att de flesta fysiska åkommorna har sin grund i något psykiskt, i de tre andra kropparna eterisk, astral/känslo och mental kroppen.

#23: Jo, jag tror det är den skillnaden det handlar om. Fast jag tror också tvärt om, att många psykiska tillstånd, om inte alla, har fysiska orsaker eller åtminstone fysiska dimensioner, så att man kan påverka dem genom att påverka den fysiska kroppen.

Jag tror som sagt att det är en annan sorts healing än den så att säga astrala, där man kanaliserar. Båda har förstås sin plats och motivering, det är ju inte så att en är rätt och den andra fel.

Så då menar du att man kan jobba sig från utåt och innåt?

jag ser mer som att för att komma åt den fysiska åkomman bör man avlägsna den inre först… jobba inifrån och ut så att säga…

Jag anser att man kan arbeta utifrån och inåt och infrån och utåt. Vilken teknik man väljer är individuellt och beror naturligtvis på personen man 'jobbar' med. Eller "kombinera" teknikerna.
Det yttre är en manifestation av det inre. Så du kommer åt det inre med att arbeta med det yttre och tvärtom.

Ett "enkelt" exempel: Om du är överviktig beror det ofta till stor del på hur du mår i ditt inre. Och din övervikt bekräftar ditt inre värde… För att komma åt att bearbeta sitt inre kan det hjälpa att arbeta från det yttre (t ex med råkostdiet e d) för att skapa en förändring i energierna. Ibland har vi svårt för att våga dra i det inre och då kan en "yttre väg" vara nyckeln.
I just detta 'enkla' exempel kan jag nämna att om du har mycket obearbetat inom dig och sätter dig på en ren råkostdiet/levande föda - så händer väldigt mycket inombords, i ditt inre. Och denna diet är inte bara effektfull för övervikt, utan för alla möjliga inre rädslor och blockeringar. Jag har provat själv. Jag har provat med mina 'kunder'.
Alltså - jag håller med - er som anser att vi kan arbeta även utifrån inåt.

Jo där håller jag med dig Andina 100%, men du beskriver ju att man arbetar både med det inre och yttre samtidigt…

jag fick uppfattningen att man med den fysiska healingen helar den fysiska åkomman och vips är även den inre borta utan bearbetning… 

möjligt att jag tolkat fel de andra inläggen..

#25: Jag menar så här: Psykiska problem kan till exempel hänga samman med kemisk obalans i hjärnan. Detta tillstånd kan man påverka genom att påverka psyket (till exempel genom terapi eller andlig healing), genom att tillföra de kemikalier som saknas eller kemikalier som motverkar dem det är för mycket av, eller genom att påverka kroppens egna system så att den själv börjar tillverka mer eller mindre av olika saker.

Mer påtagliga tillstånd, som till exempel ryggskott, kan också påverkas på olika sätt. Det slags healing jag talar om, den "fysiska" sorten, är lika påtaglig och rakt på sak som att massera den onda ryggen - det är bara det att man  ökar blodgenomströmningen och syrsättningen lokalt utan mekanisk bearbetning.

#28 jag hänger med…

men t.ex. ryggont o ryggskott… … och om man då botar rygg skottet… kan väl det ändå några år senare dyka upp igen?

#27 och 29: Jag menar inte antingen/eller. Om man har återkommande ryggont för att man går och spänner sig av någon anledning, är det förstås viktigt att arbeta med orsaken till att man spänner sig. Annars kommer det ju att komma tillbaka.

Det akuta ryggskottet, som gör att man ligger dubbelvikt på parkeringen vid butiken när man klivit ur bilen på fel sätt, kan lösas upp på fläcken genom att rätt muskelknut påverkas. Och om muskelknuten blir helt upplöst kommer man också att spänna sig mindre och därmed kunna slappna och och inte vara lika låst i sitt inre. Om du får ont i ryggen för att ett oförlöst trauma får dig att spänna dig, kommer varje smärthugg i ryggen också att påminna dig om traumat. Man kan arbeta på att bryta den onda cirkeln på flera ställen.

#30 ja det var ju så jag menade  att det inte räcker med enbart fysisk healing den tar ju bara bort verkan…. inte orsaken… det är väl därför både yttre och inre behandling är det bästa… att göra vad man kan för det fysiska med fysiska medel  o fysisk healing och sedan arbeta med ev healing på de inre psykiska kropparna

Och när man då jobbar med distans healing är det ju givetvis mer de spykiska kropparna man jobbar med och då gäller det att "hålla sig själv borta"… och inte tänka och ha föreställningar om vad som ska skickas osv…

som jag ser det!

#31: Jovisst. Men jag skulle vilja ha ett annat ord för sådan "fysisk" healing, som är riktad mot ett visst fysiskt problem - annars blir det en väldig begreppsförvirring igen …

Förlåt, Kiowa, din tråd har slitit sig . Hoppas diskuterandet har givit dig en del svar … För att återknyta till din fråga om det inte kan göra skada, så tror jag visst att "fysisk" healing skulle kunna göra skada om man gör fel - på samma sätt som man kan förvärra en muskelskada genom att massera på fel ställe vid fel tillfälle. "Astral" healing däremot, där man kanaliserar energi utan att rikta den, tror jag inte kan skada.

Möjligen kanske energin kan bli "kapad" för otrevliga syften? Vad tror ni andra? Kan den man skickar energi till använda den till medvetna, själviska ändamål?

jag har hört det sägas att man inte ska skicka energi till typer av Hitler sort… för de använder den i egosistiska syften för att tillskansa sig ännu mer makt…

För min del och du frågar säkert inte efter den, för du känner väl till den vid detta laget 

så bör alla healing ske med "Ske Guds Vilja inte min" attityd….

det är ju detta med orden som är så fattiga och inga nyanser… jag o Hoppfull efterlyser många nya ord…

#34: Det var ungefär så jag tänkte. En del människor är som svarta hål av maktfullkomlighet och egoism, dem behöver man kanske inte ge mer …

I fråga om fysisk healing tänker jag mer som så, att man har en bild av hur den friska vävnaden skulle se ut och så liksom uppmuntrar man den att bli sådan. Om en muskeltråd är av "visar" man den hur mycket bättre allt skulle fungera om den var hel, och då kan den behandlades egen kropp lättare styra energin till att läka den. Men det är som sagt en helt annan sak än att kanalisera energi med änglars eller någon guds hjälp.

Så jobbar jag också… att visualisera friskhet och hur tex vävnader och nervtrådar växer fast igen…

jag gör precis så med plantor också… som jag omplanterar…

#37: Men då styr du ju vad energin du kanaliserar ska gå till? Eller?

Är detta bara ännu ett tillfälle av att prata om samma sak med olika ord ?

japp.. men det är ju när ett mindre skada på muskel oxch blåmärke osv… ett sår som ska läka ett operations ärr mm…

sedan mina blommor när jag skadar deras rötter har jag också jobbat så… det ser jag som en annan sak…

men om jag ska heala på en person gör jag inte så, om de inte har dessa fysiska åkommor då… men är det tex. ryggont så skulle jag inte göra så… utan mer hålla mig öppen för änglarnas helande…. och ha i tanken "ske guds vilja inte min"… allt för att inte styra o leka gud… ska personen av karmiska orsaker ha  en dålig rygg så ska hon ju det så att säga…

jag ahr inte tänkt så mkt över hur jag gör… jag bara gör…

#36 Jag måste bara få flika in med en liiten kommentar trots att mitt föregående svar kanske inte alls var vad som behövdes utan rörde till det än mer.

 Att skicka healing till människor som är som svarta hål kan ta på krafterna, ett bra sätt är att ge dem en ljus dusch för att fylla på så att säga.Innan man sänder den själva läkande dosen. Jag tror ändå att healing är bra för alla även de som är "onda"… Kärlek är förlösande. Att sända healing till någon som gjort dig illa är absolut bästa försvar. Kärlek ger kärlek helt enkelt. Där kommer de inte undan…

#39 tänkte på operations ärr… När jag steriliserade mig tänkte jag först healat det för att få snabbare läkning. Men jag vågade inte, det kanske hade läkt ihop mina äggledare igen… Eller?

#40

vet inte…

jag har jobbat mest med själva läkningen av sår…

Jag tror som er här… man kan läka saker både inifrån och utifrån. Genom att heala ihopdragna muskler exempelvis (muskler som varit ihopdragna under massor av år), så tillförs det energi som ökar genomströmningen i muskeln och det trauma vilket gjort att muskeln dragit ihop sig från första början får "syre" igen, släpps upp till ytan och kan börja bearbetas.

Men man behöver vara medveten och förberedd på det som ploppar upp så att man inte blir skrämd och knyter sig ännu hårdare, det är ju det som kan vara knepigt med healing. Att bli healad ex på huvudet och sedan svullnar hela magen upp i panik… och healaren vet inte alls vad som händer och inte du själv heller.

Jag funderar mycket på detta utifrån min scolios, det är ju muskler som dragit ihop sig, knytit sig, vilka sedan drar hela ryggraden snett. Jag är helt och fullt övertygad om att det handlar om gamla trauman, mina eller andras, som sitter fast inuti muskelns kramp. Jag ber själv nu om healing från änglar och andra för att öppna detta så att jag kan rensa ut traumana och slippa detta… spännande ska det bli att se vad som händer.

#19 Lilith är den första man lär känna när man går ner i Kliffot, kunskapens träd. Hon är allas våran moder med djuriska instinkter, en man måste tillfredställa sexuellt för att få hennes hjälp ner i den så kallade avgrunden.

Med en moder vid sin sida så har man beskydd, näste person man lär känna är lille Lucifer, killen som är ljuset i mörkret, med han och sin moders hjälp så behöver man inte frukta för att gå vilse OM man vågar lita på sitt hjärta.

Det är som sagt början, känns som ljus år sedan även att det bara är lite drygt 4 år sedan.

#20 Av egen erfarenhet så vet jag att reiki kan skada.
Jag har en nervskada i nacken och en ljus person sa sig kunna lindra min smärta med reiki, visst det gjorde det med när jag hade fått morfin inne på shalgrenska, för som sagt först utlöste den smärtan.
*tror dock att det var morfinet som lindrade i slutändan iaf*

Healing kanske är kärlek, beror på betraktarens ögon.

#22 Det jag haelar med mina så kallade gåvor är inte det kroppsliga utan mer det själsliga så som sorg och inre smärta.
Vet ännu inte hur och varför jag gör det, men jag vet att det är tacksamt när personen senare säger tack för hjälpen.

En del i min så kallade healing är att jag förflyttar sorgen, smärtan så den blir lättare att bära, sedan får vederbörande tillbaka det i samma takt som personen bearbetar situationen.

Är det bara jag som har problem med att läsa Kiowas tre inlägg? Det saknas ord som verkart ha hamnat utanför osv.

Det verkar vara något strul ja… jag trodde kanske det skulle vara så….

Lilith är den första man lär känna när man går ner i kliffot, kunskapens träd. Hon är allas våran moder med djuriska instinkter, en man måste tillfredställa sexuellt för att få hjälp nere i det så kallade mörkret. (genom en astralresa får man lite gåtor att lösa och som sagt ha sex med henne) 

Med en moder vid sin sida så har man beskydd, näste person man lär känna är lille Lucifer, killen som är ljuset i mörkret, med han och sin moders hjälp så behöver man inte frukta för att gå vilse OM man vågar lita på sitt hjärta.

Det är som sagt början, känns som ljus år sedan även att det bara är lite drygt 4 år sedan.

Ska inte vara så, och jag förstår inte varför det blir det

Hej Kiowa!

Din relation till Lilith är inte riktigt densamma som min, men mycket, mycket spännande. För mig är Lilith snarare en man talar med, förhandlar med, och så ser man om man tycker det pris hon begär (vilket inte behöver vara sexuellt) är värt det. Tvärtom tror jag att den som har sex med Lilith alltid hamnar i beroendeställning. För mig är Lilith den vilda coh en man går parallellt med på sina resor. Men Lilith är alltid intressant att kommunicera med! Däremot ser jag henne inte som någon modersfigur. Det finns en tråd här om min syn på henne.

Det du skriver om att förflytta sorgen och smärtan är också väldigt spännande, jag tror nämligen att det är så man hanterar sina egna trauman: Genom att förs synliggöra den smärta man förträngt, placera den i ett avskiljt men inte förträngt utrymme, och sedan ta ut den därifrån lite i taget och bearbeta den. Dock tror jag att långt ifrån alla kan göra detta (i alla fall inte med lätthet), det kanske är förbehållet Aspergare och andra, som äger och styr sin tankevärld mer än "vanligt folk"?

Jag anser mig inte beroende av Lilith, hon är en av många följeslagare som jag givit tillåtelse att komma och gå.
Hon är min moder, mer än fjollig och svaga Eva i vart fall, henne kan du inte kräva lydnad av, du måste förtjäna den.

Jag har dock en hel del förhållnings ordrar gent emot henne (och många andra så kllade mörka Gudar och Gudinnor), jag får inte åkalla henne (eller någon annan), för då tar hon ( eler de) något av mig istället för att ge när hon (de) självmant kommer.

Lilith är det djuriska, för mig visar hon sig oftast som kvinnlig överdel med spindelkropp, men det har skett att underdelen varit en orm.
*föruton när jag första gången hade sex med henne, en vackrare och mer attraktiv kvinna finns inte på denna moder jord*

När det gäller min healing så vet jag inte riktigt hur jag gör och eller varför det bara fungerar på vissa, men jag har lärt mig att inte ta in den sorgen jag hjälper andra med att bli av in i mig själv. *vilket underlättar en hel del*

Har ingen aning om det har med min Asperger att göra eller inte, vet bara att när det väl fungerar så har jag en tacksam själ som vän resten av mitt liv.

Intressant att din förståelse har så stora likheter med min och att vi båda är Aspergare. Fast jag skulle förstås få frysningar på ryggen av att ha "en tacksam själ som vän resten av mitt liv". Jag vill definitivt inte ha några sådana band!

Det där med att ge Lilith tillåtelse att komma och gå är jag med på, men inte att kräva lydnad av henne. Det tror jag inte går, hon är alltför ogripbar för det. Jag inbjuder henne att finnas intill mig, men välkomnar henne inte in i mig. Om jag gjorde det, tror jag jag så småningom skulle upptäcka att jag inte alls är den som bestämmer i förhållandet.

Inte heller tror jag att Eva är fjollig och svag, hon är snarare Shekinah stympad av en grotesk kyrka. Men hennes styrka ligger långt från den väg jag går också.

Jag ser det som att Lilith ligger utanför den "vanliga" treenigheten. Spana gärna i tråden jag länkade till ovan, där har jag beskrivit mer hur jag ser på det.

Hej igen, Kiowa! Jag hade faktiskt inte läst din presentation innan jag skrev #50, så jag visste inte att du har Aspergers - hoppas du inte kände dig pikad! Jag tog upp det därför att jag är sådan.

Ser som sagt inte Asperger som ett handikapp utan som en tillgång:)
*skulle jag skämmas över den biten så skulle jag skämmas över den person jag är, och så svag är jag inte ;p*

#54: Säger det samma, Asperger är en tillgång jag absolut inte skulle vilja vara utan.

Genom Aspergern och ADHDn kan jag ge mig in i 1000 saker satidigt och slutföra dem till EN, något jag märkt att såkallade friska har fruktansvärt svårt för.

#56: Har du varit in på Bokstavsfolk iFokus? Där finns många tankar kring detta! Men just detta att man kan hitta EN lösning på MÅNGA frågeställningar i ett svep, det är väldigt rationellt. Och att man kan se just den saken som måste lösas först så att alla andra trillar på plats av sig själva.

Nä,det har jag inte.

Har fått diagnosen, men inte orkat mig på att läsa om det.
*jag är som jag är, när jag inte bidde som jag skulle*

#57 o #58 Jag tycker ni är som just ni ska vara, båda två! Kul att lära känna er!

Jag är lite udda jag också, fast det passar nog inte med nån diagnos… Men jag har undrat ibland, det har jag gjort.

En kommentar om healing. För mig är det så utan tvekan att jag är en kanal då jag ger healing men en aktiv sådan som medverkar med min magnetism, min intention och mitt kännande för att bli ett så optimalt verktyg för helandet som möjligt. Genom att höja min frekvens till nivåer utanför det vanliga tidrummet, kan jag utplåna vilket avstånd som helst och känna i bokstavlig bemärkelse den person som är föremål för behandlingen fast många mil ligger mellan oss i 3D. Denna process underlättas faktiskt av att jag nyss varit i telkontakt med personen i fråga. Jag visualiserar personen och känner och behandlar den därefter, Det fungerar och upplevs i allmänhet starkt av personen. Däremot skickar jag inte iväg någonting, Man kan säga att jag flyttar patienten till mig istället. Det låter kanske konstigt men så här fungerar det för mig och det är inget jag läst i någon bok. Jag använder oftast den violetta, den gröna eller den vita flamman  och är mån om att ursprunget ska vara hierarkins kausal och essentialnivåer. När det gäller formen för helandeprocessen så utgår jag oftast från reikimodellen i kombination med upprättandet av helgade rum enligt inkaschamanism. Det är viktigt att vara mkt mån om skyddandet av helandeprocessen och kontakten (identifieringen)  av källan när man öppnar upp för ett utbyte av energi genom sina kroppar,( via chakras). En kraftfull men ouppmärksam healer är en utmärkt transportkanal även för objudna energier och väsen. Användandet av en aktiverad magnetism på ett nonchalant sätt är inte tillrådligt, Däremot tycker jag definitivt att man skall använda de styrinstrument man fått till sig på ett ansvarsfullt sätt. Det är meningen. Att leta efter samverkansformer med demoner(nephillim) som nämns i ett inlägg ovan är däremot överkurs i risktagande för mig. Men jag kan ha fel.

En fråga jag gärna ställer här är: Jämställer ni mörker med något ont?

För mig är inte mörker något ont.

I mörkret kan däremot finnas något jag inte ser…
(och för mig blir det en utmaning att försöka se i mörkret)

(Som t ex svart färg - som ju består av samtliga färger enl viss 'vetenskap' - men det gör ju även vitt enl annan 'vetenskap'…)

Det som diskuteras i den här tråden är väldigt komplext.

Begreppet mörker kan, liksom det mesta, definieras på olika sätt, och det är troligen så att vi var och en av oss har en egen uppfattning. För mig kan mörker bland annat stå för:

*  vilotid, lugn, trygghet

*  skuggsidor ov mig själv (positiva eller negativa) som jag ännu inte känner

*  all kunskap jag ännu inte har, den som tills vidare är fördold

*  depression, hopplöshet, existentiell vånda

*  ondska

*  medvetandets separation från The Mastermind (själen kan inte skiljas från själakällan)

*  frånvaro av (essentiell) kärlek, det vill säga rädsla

Generellt tycker jag att Livet är väldigt logiskt och enkelt, på så sätt att metaforer kommer igen genomgående med samma betydelse. Som metafor anser jag därför att mörker rimligtvis står för det som inte är ljust, i betydelsen upplyst, lysande, högvibrerande. Därför är det mig främmande att arbeta med healing i kombination med mörker.

Däremot använder jag mig av mörkeraspekten när jag vill arbeta med mina djupare lager, kontakta Jordens kärna med mera, vila i något som behöver sinneslugn.

Demoner kan jag tänka mig att kommunicera med, men inte ha som Medarbetare i healing. Jag har inte tillräcklig kunskap för att förhålla mig till det på rätt sätt energimässigt. Men jag vet att både Ljusets och Mörkrets krafter (som i slutänden ska assimileras till helhet) är oerhört starka, och att jag måste vara medveten om vad jag är öppen för och hur jag hanterar det.

För mig är änglar, ärkeänglar, devor och andra ljusväsen lika verkliga som demoner och mörkerväsen. De ingår alla i Planen. Här ser vi metaforen igen; både utanför oss och inom oss finns dessa världar av ljus och mörker, med aspekter av båda. Jag är övertygad om att målet är att upplysa, med ljus överföda och genomströmma, allt. Inget ska längre vara fördolt eller kärlekslöst.

Jag ser med andra ord både ljus och mörker som realiteter det är viktigt att relatera till på ett medvetet sätt. En för stor (för utvecklingsnivån) öppenhet mot mörka aspekter som till exempel demoner, kan generera psykisk ohälsa i form av besatthet, psykos med mera. Motsvarande insläpp av för stark ljusaspekt kan medföra såväl starka psykiska problem som fysisk kollaps, då materien inte är redo för den högre frekvensen.

Jag känner för övrigt väl igen mig i Asperger/ADHD-sättet att fungera.

Instämmer helt i det Eremitha säger och "det har inte att göra med att hon är min kvinna och har ett häftigt humör", utan att jag i stort delar synen på definitionen av motsatserna ljus o  mörker. Några tillägg; Ljus är kunskap och successivt ökande ljusmängd och frekvens är successivt ökad mängd och alltmer förfinad kvalite av kunskap. Mörker är antitesen till detta. Dock!!  Många av de högst utvecklade mest kraftfulla och " farligaste" mörkervarelserna är mycket upplysta av ljus( Illuminated) dvs kunskap. Ljus är inte automatiskt förbundet med det goda eftersom garantin för att ljuset skall vara gott kommer först på den nivå då det innehåller kunskapen om kärlekens nödvändighet. så länge illusionen om polariteterna och separationen kan hållas vid liv så kan ljuset vara i onskans tjänst.

Kärlek är kreativitet. Kärlek är skaparkraften i universum oberoende av ljuset, men för komplexiteten och variationerna i planen i samverkan med den. Kärleken bär insikten att du och jag är två manifestationsformer av samma stora liv, och att om jag älskar dej så älskar jag mej och att jag kan inte hata dej utan att samtidigt hata mej själv.

Hela den här diskussionen visar även på komplexiteten i att sända varandra healing. Jag personligen tror dock generellt sett att så länge man skickar healing utan att rikta den till specifika problem som terapeuten bedömt eller tolkat, är sannolikheten låg att det ska gå fel. Däremot när terapeuter börjar tolka in vad problemen är eller handlar om då är man lite sämre ute som jag ser det, för det kan inte en annan människa bedöma, enligt mig.

Exakt så tror jag också, Hoppfull, det är jätteviktigt att betona. Man är mer kraftfull än man kanske tror när man arbetar med energier, däremot är det väldigt få av oss som har kapacitet att ha full kontroll över saken. Det kräver mycket större insikter i orsak/konsekvens/sammanhang.

Jag brukar tänka att intentionen är att åstadkomma högsta möjliga bästa för healingmottagaren "under the will of God, det vill säga det får inte interferera med personens livsväg och syfte. Man kan ju då fördröja utvecklingsvägen för den människan.

Håller helt med dig om att vi ska vara oerhört försiktiga med att tolka något för en annan person. Om vi har fel, men agerar utifrån vår tolkning, blir givetvis alltihop fel.

Enda gången jag tycker man kan skicka riktad healing utan förbehåll är i situationer typ "ramlat och brutit armen", då det inte kan vara fel att låta healingen he en smärtstillande och läkningsgynnande effekt till just det området.

Håller 100% med er! Fint beskrivet tycker jag!

Precis så tänker jag med :)

Anledningen till att jag gång på gång betonar detta är att jag träffat så himla många terapeuter som, självklart i bästa välvilja, tolkat mina "problem" på ett oerhört tokigt sätt. Som till coh med blivit arga på mig när jag protesterat mot deras tolkning och sagt: men skyll dig själv då om du inte vill ha hjälp! Så jag har blivit oerhört försiktig och gillar inte alls terapeuter som vill "tala om" för mig vad mina problem är…

Att skicka healing som du beskriver Eremitha, med öppet sinne och bara ung. ske din vilja är det bästa sättet. Då stör man ingen process och skickar energin till andra processer eller startar igång saker som inte hör till.

Sedan tror jag precis som du/ni att healing vid konkreta fysiska skador är absolut rätt. Men även där ska healingen bara skickas rätt in utan riktning så att säga.

Helt riktigt!!

Det finns en uppsjö med terapeuter som tror de vet allt. man bör välja med stor omsorg… fast iofs är ju det också en urskiljningsträning ;)

Jag tycker ändå att det är viktigt att påpeka att om man fått verktygen för förnimmandet av den utvidgade verkligheten aktiverade och kan bedöma energiers kvalitet genom dessa organ, samt bekräfta tillståndet i mottagarens lättare kroppar och få dessa fynd konfirmerade och förklarade genom den kunskap man har tillgång till från formulerade källor och skrifter, så skall man använda sin kompetens. Det har jag fått bekräftat. Man ska inte agera i blindo utan ansvar men att sitta på lösningen utan att använda den är också fel. Jag upplever en oerhörd skillnad i effekt och resultat om jag medverkar med mitt instruments utrustning jämfört medom jag inte gör det.Man får inte förföras av emotioner, men om energin följer den riktade tanken och intentionen är det ok. Då kan resultatet förbättras avsevärt. Sedan finns det regler om exakt var man bör lägga fokus vid olika tillstånd. Jag kan genom aktiv medverkan åtminstone tillfälligt avlägsna vilken grad av smärta som helst från patienten utan hjälp av morfin eller teknik av något slag.

Herren Buddha har sagt att ni ska inte tro på ngt bara för att visa  lärda personer har sagt så, eller för att ni läst det i någon högt ansedd litteratur eller för att det sägs vara kanaliserat från hög andlig nivå.

Men ni skall tro när det som sägs bekräftas av era egna sinnen, era egna minnen och er intuition. Då skall ni tro. Då kan ni veta.

Jag tror absolut att du har rätt MEN min personliga erfarenhet är att det finns en hel del terapeuter som TROR sig besitta denna kunskap utan att ha en siffra rätt! Jag har mött ett helt gäng bara jag.

Och hur ska en terapeut eller en klient kunna avgöra detta? Terapeuter är ofta väldigt övertygande om att de VET vad de gör… men man inser efteråt (och ofta även i maggropen) att de inte har en aning. DE är själva övertygade till minst 100% om att de har rätt…

Du har rätt Andriel, men det är få som är så clairvoyanta och som har den intuitionen ( inte astral intuition) och har man den förmågan ska den givetvis användas.

men det är väldigt många som tolkar efter eget bevåg/huvud och inte står i kontakt med vare sig sin egen själ eller den behandlades.

Därför ska man välja med omsorg sin terapeut, menar jag.

Jag har varit med om tillfällen då mottagarens själ inte mottagarens personlighet utan själen avböjer all hjälp. Då har jag ett stilla utbyte med själen och respekterar till fullo ställningstagandet den gjort att börja dra sig tillbaka från kroppen (formen). Någon enstaka gång har det hänt att själen har ändrat sina planer och börjar aktivera sin form igen att ta emot.

Det är nog ytterst få som har den kontakten som du har… jag tror det iaf…

men det lär bli mer vanligt i en framtid när männskors utveckling gått längre. När ljuset i huvudet dvs chakrana där är aktiva och den sanna intuitionen visar sig…

För övrigt så har ni fullkomligt rätt i era inlägg om risken med att felbedöma sig själv sin nivå och förmåga samt att hålla sitt ego och förvärvsbegär borta från processen. Om jag börjar tänka tex på om och hur mycket jag ska begära i motprestation eller betalning från den jag behandlar så hakar några av mitt hjärtchakras kronblad upp sig och jag fungerar sämre och ansträngt. Därför tar jag inte betalt. Men jag har ju en annan försörjning så det går. Om jag befinner mig i ett tillstånd av tacksamhet över att få vara ett instrument för helande och känner det i sanning så fungerar jag bäst. Inga tankar av negativt slag, gruvelse irritation missunsamhet  etc som har med det lägre egots begärskroppar att göra kan vara närvarande eller aktiverade även om det är mänskliga egenskaper.

Jag kanske sticker ut hakan här men jag upplever mig ha mött en hel del terapeuter (har ju testat några…) där det viktigaste är deras egen duktighet. Det handlar om att de ska känna och göra rätt och de blir ganska sura när man protesterar. Självklart blir ju en behandling, vilken syftar lika mycket till att stärka terapeutens ego, inget bra för mig som klient.

Jag tror som Mariann, det är nog inte så vanligt med terapeuter som du Andriel, vore spännande att få healing av dig med tanke på hur svårbehandlad jag är och hur många andra som gått bet (ofta pga deras tolkningar som jag ser det) ;)

Det kan inte nog framhållas hur viktigt det är att vara sann mot sitt hjärta och sin intuition när man väljer terapeut. Minsta lillla känsla av att något inte är okej bör man reagera på, även om man inte kan definiera eller formulera tveksamheten. Men jag har också varit med om obehagliga situationer, där jag samtidigt upplevt olusten med att stanna och olusten med att gå.

Bara för att man har en gåva - till exempel som healer eller medium - betyder ju inte det att man automatiskt har de insikter och den ödmjukhet som krävs för att hjälpa människor via dessa gåvor. Att känna igen skillnaden mellan astrala, kausala och essentiella energier är ett absolut måste innan man tar sig friheten att tolka en persons problem. Och då endast göra det efter tillåtelse från vederbörande och med stor lyhördhet och respekt. Annars kan man, precis som du skriver, Hoppfull, göra mer skada än nytta.

Kanske en förklaring till fenomenet "tvärsäkra terapeuter" kan vara att man är tacksam för sin gåva, men inte har uppnått tillräckligt stor självtillit och självkänsla för att använda den prestigelöst. Man tror kanske verkligen att man "vet" allt. Och man har ett egobehov av att vara "duktig".

Det ligger massor i det du skriver Eremitha, lite skrämmande dock om det finns människor, terapeuter eller ej, som på allvar tror att det vet allt de behöver veta. Men men, mina svärföräldrar är ju sådana så det är nog inte helt ovanligt.

#65 med flera: Jag håller fullständigt med att om man är ute efter att läka själsliga/emotionella problem, så kan ingen människa utanför den som behöver hjälp, och kanske inte ens den som behöver hjälpen, veta vad som behövs tillräcligt väl för att kunna "bestämma" vad som behövs. Där tror jag som ni att man bara kan så att säga tillföra energi, men hur den ska användas hos den person som behöver läkning, det kan man inte styra.

Men när problemet är att knyta upp en muskelknut här och nu under mina händer, då kan man visualisera friskheten, som Mariann skrev.

Jag har såvitt jag märkt ingen talang för den förstnämnda sorten, så den försöker jag mig inte på - just för att jag kanske skulle pilla på fel saker om jag lyckades åstadkomma något.

Angående tvärsäkra terapeuter, så finns det även inom hästbranschen massor av människor som tror att de kan örtterapi och handpåläggning och fjärrhealing och allt vad det är - men många är kallade och få är utvalda, och de få som verkligen kan göra nytta tenderar att drunkna i bruset från dem som i stort sett bara läst Mannen som kunde tala med hästar och tyckte att den var jättebra …

Hahaha, ja det håller jag helt med om Gronstedt!! Det värsta tycker jag ändå är att det finns många ytterst välutbildade och erfarna healare och liknande terapeuter som har den attityden!

#79 Din sista mening: Dagens garv! Tack för det

*fniss*

men vi får inte glömma att vi får fin träning i urskiljning…;)