![[Mariann]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Inre och yttre upplevelse
Jag ska dela med mig av en helt underbar upplevelse jag hade i Assisi under ett gralsretreat med DGC.
Jag och Maud var där tillsammans, vi hade bestämt oss för att närvara så ofta vi kunde på Clarissornas mässa kl .07.00 ca 20 minuter promenad bort från Birgitta systrarnas kloster där vi hade vårt retreat.
Denna morgon en onsdag skulle vi inte gå hade vi bestämt jag o Maud. jag vaknade 05.45 och gick på toa, och gick till sängs igen, varpå jag vred o vände på mig…. det slet i kroppen…. jag tänkte ok nu när jag ändå är vaken o pigg varför inte gå själv till kyrkan? Sagt och gjort, tasar upp o kliver i kläderna och viskar till Maud att jag går.
Underbar klar sval morgon, man ser Basilican långa stycken av vägen upp från Birgitta systrarnas kloster. Jag gick som i meditation. jag kliver in i kyrkan o sätter mig, är bland de första, jag ser fler o fler Fransiscaner systrar av olika ordnar komma in o sätta sig, det blir många systrar och några få privata människor ungefär de som brukar bevista denna tidiga mässa.
Jag ser när mässan bärjar att detta är annorlunda, 3 präster, det brukar vara 1 + medhjälpare. Nu 3 stycken + en medhjälpare (munk). De presenterar 2 präster den som gör det är ordinarie präst. Så ajg förstår att det är något speciellt besök av någon speciella präster.
Italienska kan jag inte mkt…
Jag beslutar mig för att ta nattvarden, vilket jag inte alltid gör, men denna gång kändes det viktigt i mig. jag vet att jag egentligen bryter mot reglerna…
Jag går iaf fram o tar nattvarden i stor bön inom mig, Order of the Golden grail (OGG) har dedikationer som jag upprepar som ett mantra hela tiden…det blir som en djup bön inom mig.
Jag dedikerar mig till:
Jordens levande ande
Guds medkännande kärlek
utbredningen av det heliga livet
utströmningen från den Gyllene Gralen
Det var dessa dedikationer som gick i mig hela tiden.
När jag kom tilbaka till min plats ska man stå upp eller ligga på knä på rampen. När jag kom tillbaka började nunnorna sjunga just AVE VERUM CORPUS
Då var det något som tryckte ner mig på golvet, där hamnade jag i en hög, tårarna trillade på kinderna, en sådant djup kärlek sköljde över o genom mig att tårarna trillade, benen bar inte…
där låg jag på golvet på knä i djup bön och övergivning till Gud…i dessa dedikationer…
Jag vandrade sedan hemåt och allt hade varat i mkt längre tid än vanligt så alla hade ätit frukost när jag kom tillbaka. Hur jag vandrade hem vet jag inte, men hem kom jag…
Storyn slutar inte här…
Ovan var ju onsdag…
fredag hade gruppen på 50 pers bokat bussar för att åka upp på Mount Subasio, ett heligt berg. Halvägs upp på berget finns, Eremo delle Carceri, det var där Frans drog sig tillbaka i djup bön o retreat. Där finns en kyrka som man bara får lov att som turist gå in i om man ska be, inte annars.
Vid den tiden hade nu en svenska till anslutit sig till gruppen och vi tre skulle vandra runt här, jag kom bort av någon anledning från de andra och fick vandra själv, jag vandrade först ute i naturen, hälsade på de vita duvorna som bor där och aldrig blir uppblandade av gråa… märkligt….
Jag tänkte att nu var det nog lagom att sätta mig i kyrkan och mediterar en stund för att sedan ansluta bussarna för vidare färd upp till toppen, där vi med Asger skulle ha en meditation/tjänst.
Jag gick in i kyrkan och där var det mässa med en herrans massa tyskar, jag fick inte gå in sa en gammal munk. samma gäng tyskar som hade splittrat mig från Maud o Carina.
Jag tänkte, vad gör jag nu? Jag tänkte att jag sätter mig här på trappen, det är lite varmare här och torrt. det ska ju varken gå in eller ut någon ur kyrkan, så ivägen var jag ju inte. Sagt och gjort, tog av ryggan och satte mig på stentrappen och drog min stickade ylleponcho omkring mig, och skulle börja meditera. Ska tilläggas att jag bönade o bad om att få komma in, I have to pray sa jag…
bäst jag sitter där o blundar, kommer den gamle munken och knackar mig på axeln, jag tänkte ååå nu ska jag få komma in ändå!! Han gör tecken (kan ingen engelska) att jag ska följa efter honom. Det gör jag och tror vi ska in i kyrkan, men inte då. Han öppnar en urgammal trädörr mitt i stenväggen/gången och visar med handen att jag ska gå in, jag tänker att han är ju munk så…
Jag kliver in o han stänger omsorgsfullt och låser dörren, vi går då ner ett par steg och sedan ser jag fler trappor som bär neråt, gamla gamla stentrappor, nötta sedan urmines tider… av munkars fötter…
jag leds neråt en lång bit och plötsligt uppenbarar sig en till gammal trädörr en urgammmal, han öppnar den och gör en gest att jag ska kliva in och säger, som jag tror, här kan du vara och be. Jag ser att jag är in en annan kyrka, jätte gammal coh där finns bara ett enkelt stenaltare, en grov, något platt sten. Jag ser att längs väggen står det 2 bänkar med plats för 3 personer på varje, det låg liksom bastrundlar, bordstabletter typ, 3 på varje bänk. Jag förstår att jag blivit inbjuden till munkarnas egen kyrka, jätte enkel, inget guld, inget "bling bling" någonstans…
Han lämnar mig, jag tar en rundel och lägger framför altaret och faller på knä, jag har hela tiden dessa dedikationer i huvudet o hjärtat, när jag har lagt mig tillrätta hör jag svagt en kör sjunga ovanför mig och vad sjunger dom?
AVE VERUM CORPUS och det är den tyska kören och jag befinner mig under den officiella kyrkan, tårar trillar igen, men denna gång ligger jag ju redan på knä. Återigen översköljs jag av en helt fantastisk "överjordisk" kärlek.
När jag är klar tassar jag själv upp och stänger omsorgsfullt alla dörrar efter mig, tackar av hela mitt hjärta…
Ansluter bussarna…
Birgitta systrarnas Kloster i Assisi
Eremo delle Carceri
Basilica Di Santa Chiara
Denna händelse/öppning och detta retreat resluterad i att jag började måla änglar och tavlor i olja i massor när jag kom hem…
det hade skapats en öppning till den delen av mig som dragit mig för att ta upp oljemåleriet igen… inte vågat…. + att jag fick en mer bestående hjärtöppning efter en tids "satt på undantag"….
där jag haft svårt att märka hjärtat och saknat o längtat djupt efter en djupare öppning…
men man måste svälta länge för att längtan ska bli djup….
Det var det…
någon annan som har upplevelser av vikt för sin hjärtöppning?
och som vill o kan dela med sig…
Vilken underbar upplevelse du delade med dig av Mariann. Tack för den! Det blir lite mer intressant när vi delar med oss av inre transformerande upplevelser och erfarenheter som fört oss framåt. Och våra positiva insikter som fört oss vidare och vad de lett till i livet.
Vad fint att få vara på retreat på ett sådant underbart ställe!! Jag älskar retreater helt i tystnad och stillhet och meditation och kontemplation. Men brukar ge utrymme åt det när jag kan i vardagen.
Jaa, håller helt med dig. 
Jag grunnar över ett sådant retreat i tystnad hos Birgitta systrarna i Vadstena… de har ju sådana… har en vännina som varit på ett sådant där…
Stiftelsen Berget i Rättvik har fina retreater. Där har jag varit bl a på en Taize retreat. Jag lärde mig också meditera där för 21 år sen.
Light and joy and peace abide in me. Lesson 93 ACIM
Fantasiskt fin upplevelse. Tack för att du delar med dig.
Jag hade en underbar upplevelse sista helgen i Danmark nu i maj.
Det var under en terapiövning, jag ligger på enmadrass på golvet. Plötsligt under övningen ör det som om alla slöjor drar bort och det tränger fram ett starkt gyllene ljus och i detta ljuset ser jag en ängel jag ser hela henn e hur tydligt som helst (jag har svårt att se tydliga bilder i meditation annars)
Jag ser hur hon sänder gyllene healingsenergi til mig, jag ser energin och känner hur den genomtränger mig. tårarna rinner och jag vill bara vara i det ögonblicket hur länge som helst.
En underbar upplevelse. När hon försvunnit framträder ett stort gyllene kors med ett guldhjärta i mitten, detta kors sänker sig sakta ner och går in i mig.
Detta är nog det bland det häftigaste jag upplevt nån gång.
Att få se samtidigt som man känner.
#11 UNDERBART!! 
ja det är inte ofta man får se och känna…
Starta ny diskussion