har svårt för det. brukar försöka med att vara ute, som i mammas kolonilott eller den väldigt vildvuxna trädgården hos pappa. Eller sätta mig med en bok och försvinna iväg lite. Men då brukar jag
egentligen bara förtränga saker, utan att slappna av. Så den stillheten gör ingen nytta. Det som funkar bäst för mig är att komma lite närmare naturen än vad man gör framför tvn eller datorn. Eller bara vara tillsammans med mina djur, mest katterna och hästen. Sitta på en stol på gården eller hagen och iaktta dem och försöka tänka sig in i deras värld lite. Hunden blir man inte så stilla av, hon har aldeles för mycket energi. ^^

Hur gör du själv? :)

Den bara händer ! Det viktiga är att hugga den i hampan och gona sig i den när den gör der - annars kanske man missar de där underbara, viktiga ögonblicken.

Annars är ridningen ett slags praktisk meditation, för man KAN inte vara annat än närvarande i nuet.

ÅÅhh nu börjar trådarna att ta sig*s*

Jo  stillheten för mig i vardagen..är faktiskt ganska många trots att jag är ensamstående mamma till en liten femåring…jag har ett jobb som tillåter mig att vara var jag vill bara jag har telefonen med mig….

Så jag och lillefian är mycket ute i skog och mark….hon är ju en del av mig så vi har stillhet tillsammans …gör yoga ..mediterar…ligger på backen och ser upp på molnen och träden….blåsa moln är ett bra sätt att få stillhet i tanken…

För mig finns stillheten
i nuet!
i tystnaden som uppstår i allt sorl.
inom mig.

Låter fantastiskt med alla era berättelser…

kommer en artikel om stillhet snart… hoppas jag…

Jo… hur gör jag…

Jag har mediterat hjärtemeditationer/ljustjänster i drygt 15 år, och de stimulerar inre stillhet och öppenhet mot själens värld.

Så för mig är det väldigt lätt att ta klivet in i min inre stillhet, stillheten i mitt eget inre väsen… som jag uttrycker det. För mig hjälper det också att jag fått gåvan att bo på "stillhetens berg".

Även i stim o stoj… så är mitt inre oftast stilla, som en spegelblank sjö….

Självklart ramlar ju ur detta ibland, men det är där 15 års meditationspraktik hjälper mig, på två röda så ÄR jag där om jag väljer att ta klivet in…

Får jag berätta?

Det som är märkligt med vårt nya boende (2 år) är att detta ligger mkt mer centralt med både järnväg och en relativt trafikerad väg nedanför, det mesta av ljuden slår in i berget  att vi inte hör så mkt… men ändå…

Förut bodde vi i "skogen", nu nästan i samhället…

men när vi klättrade hit upp innan vägen var gjord, upplevde vi en sällsynt stillhet, ett stort varande (hittar inga andra ord).Vi sa till varandra att här är "världens tak" (också)

Både jag o gubben var mäkta förvånade och de vänner som jag sedan drog upp innan bygget var  igång kan intyga samma sak…

denna stillhet finns här trots byggarbetsplats!!??

Hur kommer det sig?

Jo här finns en landskapsdeva som helt klart står och jobbar i stillhetens - varandets vibration. Skapar stillhet som människor kan öppna sig för…

Jag samarbetar nu mer o mer med den devan, jag märker att den hjälper mig till ännu djupare inre stillhet. Defenitivt inte inaktivitet tvärtom!!

Får inte sticka under stol med att de retreats jag varit på under 15 år har skapat denna sjö detta stilla hjärta

de två retreaten med Mark Sullivan, från Mount Shasta. han är en riktig "Buddha mästare" (som jag kallar det) hans vibration är varande, en stillhet som är obeskrivbar… att fått närvara vid hans lectures och meditations, har upplevts som att "så måste det känts att få sitta vid Jesus fötter"

Sedan 2 retreat i Assisi, fridens och fredens by…. behövs inte sägas mer….

Så thats my story….

Stillheten finns hos mig mitt i larmet, mitt i stojet, mitt i livet.

Den härstammar ur 22 års meditation och min själskontakt.

#6 jag får jobba på "simplicity" ser jag ;) *fniss*

Stillheten för mig kommer från kultiveringen, från att släppa egots lägre känslor och begär och från att uppnå starkare kontakt med mitt sanna andliga jag. Och från meditationen och FG-övningarna.

Li Hongzhi skriver: "Om du vill förbättra dig själv ska du leta inuti och anstränga dig mer med att kultivera ditt hjärta. Då har du möjlighet att geniuint höja dig och gå in i ett lugnt tillstånd när du sitter i meditation. Att kunna gå in i ett lugnt tillstånd är en förmåga och hur bra ens meditationsförmåga är, är en manifestation av ens nivå."

#8

låter lite samma i  mina öron, eller?

alla får ursäkta mig, men just nu letar jag likheter mellan mig o Falun Gong, så alla får stå ut med det, iaf önskar jag att ni gör det…

Min fastighet har lite av den samma stillheten som du beskriver, Mariann. Jag tror det beror på det förbund jag slutit med verkligheten där, för det är en oas av frid och markkontakt. Det är inte bara jag som kan känna det, men en del blir tvärt om provocerade och lite rädda av att vara där …

Åh, det låter underbart! Jag är nog inte den bästa på stillhet… jag har så stort behov av tystnad och det får man inte överdrivet mycket av i en familj på fem + hund…

Hmmm… det är den inre jag pratar om iaf…

mitt i allt stim o stoj… här har vi också varit 5 o nu 4… ja katten ska väl inte nämnas,  han är ju den stillsammaste av katter….

o som sagt huset vid vägen o järnvägen… men det finns en inre stillhet här som inte "borde" finnas… byggarbetsplats fortfarande det sprängs o grävs… o byggs hus… 44 ska det bli…

men min inre stillhet och denna inre stillhet som finns i området…de hänger ihop… vet inte hur men det gör det…

det känns som ett heligt berg… ett tempelberg…

Om jag får lov att väcka en kompletterande fråga kring detta att en del blir rädda/provocerade/störda av stillheten …

Har ni upplevt detta? Varför blir det så?

När jag började vara ensam (=skilde mig och fick veckor utan barn och störig exman) så blev jag lite lätt skogstokig av tystnad och stillhet, yttre sådan alltså. Larmet inuti blev outhärdligt utan distraktion…

Jag har även en f.d. väninna som bara inte klarar lugn och ro, hon måste ha saker inplanerat varje snskild sekund och mår riktigt psykiskt dåligt av stillhet.

Min slutsats är att om det inre är kaotiskt och obalanserat blir lugnet ytterst provocerande eftersom inget då distraherar kaoset utan man slungas in i det med full kraft.

Det är många… många männsikro som inte kan o vågar konfrontera den eller uppleva den alltså… för då väcks det ångest…

Blir det stilla så kommer tankar o känslor upp som de inte är mogna för att ta itu med eller iaf inte vågar o vill…

Idagens samhälla så ska allt gå så fort… finns det t.ex. någonstans radion inte går hela tiden? Allt för att slippa att umgås med sig själv…

Hos mig är det tvär tyst… inte ens på jobbet går den… som är tradition iom yrket… Nix jag väljer samtal istället….

spelar jag (hemma) så är det typ sådan musik som finns i min meditationsmusiktips tråd… som stimulerar just stillheten i hjärtat och öppning till ljusets världar o änglarna…

där stillheten finns naturligt….

stillhet i en väldig aktivitet!!

Det finns tillfällen under mina kurser som jag blir hänförd av stillheten som blir när alla är upptagna på att ta in….det jag lär ut…då hamnar hela gruppen i ett rum av stillhet…och där oxå jag befinner mig pratandes utan att ha en susning om vad jag säger…precis som att rummet blir en annan dimension…..de här tillfällen kan ha pågått i timmar…men känns som 5 minuter..

precis som att jag "vilar " men ändå jobbar för fullt….detta har förklarats på olika sätt av de som varit med …men jag kallar det undervisning i stillheten….*ler*

Jag är av den enkla skolan…och behöver inte ha förklaringar ,ord eller en massa regler och annat …. 

Försöker att bara vara så mycket som bara är möjligt…..I stillhet

Det är nog därför jag är kort och gott häxa

#17: bara vara … Word!

#18 Word …????

#19: Betyder "Där slog du huvet på spiken!" ungefär .

#20 jaha hehe …..Trög ibland !!

#17 jag hamnar också där ibland… men jag är inte häxa…

jag fattade inte  heller  det ordet!!

Stillheten är. Den är egentligen inget jag behöver finna någonstans, utan den är. Jag är den, den är jag.
Hur kan jag tappa bort och leta efter något jag redan är? :-)

Men, om jag för en stund råkar "glömma" stillheten (vilket jag förstås gör emellanåt) och sen blir medveten om att detta skett, så finns det en fråga som jag ställer och som funkar riktigt bra, för mig:

Finns Stillheten här nu, redan innan jag letar efter den?

När jag med uppriktighet ställer den i ett ögonblick av vilsenhet, så känner jag omedelbart Stillheten. Det riktigt vibrerar och jag blir gränslös och öppen, igen. Otrolig känsla. :-)

Stillhet för mig är att vara i en total inre harmoni, där inte huvudet är stressat, där inte magen gör ont, ett tillstånd när energierna är i balans och man känner att man växer inombords.

Denna stillhet finner jag ensam i naturen, i solen vid havet eller  med någon själsligt nära vän ;) tex..

#24 själsligt nära vän,hmm vad menar du (skojar bara)

Jag håller med dig om den inre harmonin att försöka varva ner och inte tänka för mycket bara vara helt enkelt…

Stilla flyter min tanke ut i Universum….längre och längre bort från det Gråa töcken Jorden omges av

Stilla vilar jag i Ingentinget

Stilla viskar min Ande

Välkommen till Verkligheten

Stillhet är Ingenting, Inga Ting, bara vara

Med respekt för den som tänker annorlunda

OOna

Vackert!