Den som tar världen för seriöst vet inte vad världen är…

Jag tycker att alla de tre beskrivningarna av seriositet är ganska bra. Men jag saknar kanske en variant att man tar livet självt seriöst… med det menar jag inte att man inte kan ha roligt, jag menar att för mig är det liksom en seriös gärning att leva. Vetskapen om att ALLT det jag gör klingar av sig på människor och omvärld gör att man behöver ta sitt liv på allvar. Både den mat och de prylar jag handlar, liksom de relationer jag vistas i eller väljer bort. 

Jag har känt att det varit mycket viktigt för mig att med stor seriositet ta mig an det känslomässiga skeppsvrak min familj är för att stoppa det arvet här och nu. Det verkar bli livslångt :) Men jag kan redan nu skörda resultat i form av hela andra relationer till mina barn än mina föräldrar har till oss barn.

Likaså är mitt miljö och samhällsengagemang resultatet av att jag vill ta livet seriöst. Jag vill förändring och går in seriöst för att lära mig om samhället och hur det ser ut. För ur kunskap föds förändring tror jag.

Det är en viktig del av seriositet för mig!

Jag minns hur jag var för en tolv år sen. Jag deltog i LaUna Huffines seminarium Path of Light i maj 1996. Efter att ha haft kommunikation per brev med mig sa hon till mig "Take lightwork lightly.". Hon upplevde att jag lätt blev för seriös och ville lätta upp mig lite.

Idag och sen dess invokerar jag Själen dagligen och den är alltid glad! Jag ler när jag känner själskontakt. Jag tror faktiskt humor är mer utbrett bland människor med god själskontakt.

Jag kan vara glad och seriös samtidigt.

Saken är väl också den att när man hålelr på att bli mentalt polariserad och i synnerhet när man befinenr sig mellan 2-3 invigningen, upplevs man TORR!

Man kan bli så fokuserad på uppgiften att man inte lyssnar på hjärtat och Själen. Så ser jag på det…

Själv har jag gått igenom en massa konstiga invigningar genom åren, bland annat reikimaster och några andra som min mentor gjorde (utan riktigt upplysa om vad det innebar).

#5 där känner jag verkligen igen mig… jag fokuserar på uppgiften för att liksom "bli klar" med allt det jobbiga så att jag kan få lugn och ro sen :)