Jag kan inte så här på rak arm säga något… men spontant tänker jag på den meditationen De tre ljuskulorna som ju ska gå mkt på den fysiska kroppen… har du testat den?

jag kommer ju alltid dragande med meditation… men jag är bäst på det.. ;)

annars vet du vad du också kan göra enligt mig…;)

Andra kanske har bättre förslag?

Tack tack, alla förslag mottages tacksamt :) Jag kör ju den andra meditationen, kanske ska jag börja växla mellan de två?

Marianns förslag är bra och som komplement, kan kognitiv terpi hjälpa dig. För ryggen handlar ju mycket om att stå upp för sig själv och allt vad det innebär. Kundalinin är ju nu aktiverad i oss och visar oss våra "svagheter" och oläkta sår.

Åhh… hade skrivit ett långt svar men det blev bara error… pust!!

Åhh stackars…vet hur det känns också!

jaaa det vet jag me hur det är…

O inte går det att kopierar förrän det är publicerat så att säga…

jag tror Hoppfull provat sådan som terapier i massor redan…

Jaa, det jag skrev var ungefär att jag har gått i terapi i flera år och att min psykiater anser idag att mina problem på det känslomässiga planet är bearbetade.

Kanske tänkte du på mina ryggproblem från en annan tråd? Jag tänker här först och främst på min låga energinivå. Jag har insett (hur sjukt det än låter) att jag inte ens kan omvandla maten jag äter till energi. Den staplas istället i högar inuti kroppen medan jag blir allt tröttare.

För ryggen kör jag yoga, jag hoppas att den ska få igång energibanorna längs ryggraden. Jag tror att de varit avstängda sedan fostertiden och därför startar de liksom inte igång trots att orsakerna till deras insomning är bearbetade.

Jag tror att det här med maten och energin är en knutpunkt. Jag har som sagt funnit trauman från fostertiden som rört just att jag inte fick det jag behövde. Kanske har det rent fysiskt gjort att fostret sänkte sin ämnesomsättning för att överleva. Och med den tredje graviditeten jag gick igenom med den låga omsättning blev det tvärstopp kan man säga. Knepigt är det iaf, och INGEN av alla de terapeuter av olika skolor jag sökt har kunnat hjälpa.

som sagt… jag hade gjort det jag föreslog i ett pm häromdagen  ;) 

Ok, ja jag vet inte men ryggen/kundalinin för mig står mycket för att ta upp kraften från rotckackrat upp hela vägen(tänker högt)och hur allt omvandlas på vägen. Att allt hänger ihop liksom.

Har fått ändra min egen kost mycket, för att matcha dessa krafter som nu är i omlopp i våra kroppar. Jag kan t.ex inte äta en paj, min kropp kan inte längre smälta den. Äter oftast fruktsallade och grönsakssallader med olika oljor, oliv, sesam osv för dessa är jätteviktiga för omsättningen i kroppen. För nu i denna tid, går vi upp i den eteriska världen och blir mindre å mindre fysiska. Var detta till någon hjälp?

Något som också hjälpt mig är att jag skickar kärlek å ljus från mitt hjärtchackra ut till de delar i min kropp som behöver.

Kom och tänka på att det finns homopatisk medicin som kan stärka kroppen. Jag tog av den själv när min kropp var helt slutkörd av allt som hände inom och utanför mig själv.

Sedan finns det ju healing och hypnos som alternativ. Ja, nu kan jag nog inte komma på nått mer…

Vad händer med din kropp om du äter en paj (matpaj eller?)? Du äter väl tillskott då för annars kommer du till slut att få brister pga de låga vitamin och mineralinnehåll som dagens frukt och grönsaker innehåller.

Saken är den att jag har ätit mest grönsaker hela mitt vuxna liv och det slutade med att jag inte fick i min tillräckligt med näring (fett och protein).

Nu har jag insett att jag kan inte äta så mycket som en normal kropp behöver för kroppen kan inte omvandla det till energi (för den egna energinivån är för låg, kroppen kan inte hålla mig vaken och förbränna mat samtidigt!!) utan då lagras det mesta. När jag äter så mycket som kroppen klarar att ta hand om (det blir mest grönsaker) så får jag näringsbrist och tappar energi av det. Som du förstår blir detta lite av ett moment 22.

Så just nu kör jag en egen alldeles sprillans ny taktik. Jag äter vanlig mat fast mycket små mängder, tillsammans med mycket grönsaker. Och så har jag köpt näringstillskott och vitaminer som jag tar där emellan för att kroppen ska få alla näringsämnen man behöver.

Men det här har jag precis precis börjat med så bi får se om det får någon effekt. Jag mår jättedåligt rent fysiskt av min övervikt men har inte en aning om hur jag ska få bukt med den.

Ett litet OT-tips: Innan man trycker på Publicera, trycker man på Ctrl A, så att allt i skrivrutan markeras, sedan trycker man på Ctrl C så att det kopieras - och HEPP! så kan man klistra in det igen nästa gång man försöker publicera samma långa inlägg. Eller så kan man klistra in det i ett Word-dokument och lägga det på hårddisken tills iFokus vaknar igen.

Hoppfull, mitt enda tips är att sluta med meditation, terapi, diet, massage, yoga … och räkna sina tår. Fast det har du hört förut från mig .

Hahaha… men jag har redan räknat dem… de blir aldrig fler än tio

Fast jag fattar nog inte helt ändå… jag vilar ju i stort sett hela dagarna, yogan gör jag ju för att min rygg blir friskare för varje dag jag gör den (har kunnat plocka bort en hel centimeter av mitt inlägg i skon!!). Diet håller jag inte alls längre, har bara börjat äta mindre och tillsatt näringstillskott. Massage :) går jag inte på…. inte terapi heller (min psykiater är sjuk jämt :) så jag gör rätt mycket precis det du rekommenderar. Kroppen kan inte smälta maten ändå…

Jag äter nästan bara ekologiskt. Jag får det från ekolådan i Järna. Men äter också ekologisk spirulina för där finns både järn och protein.Oljor är jätteviktiga, förutom att de förbränner(!) fett, bra för ämesomsätningen, så mättar de långt. Ibland får jag ett stort sug efter en hamburagare och då äter jag det.

Annars på sista året har mitt sug efter vanlig mat försvunnit, men dreglar över fruktsallad.Den kan jag kombinera hur som helst med olika frukter, grädde, kanel å kardemumma. Är tokig i grekisk sallad också. Många tycker det är tråkigt med sallader, men om man använder olika oljor och kryddor blir variblerna fler och roligare!

Du kanske har dåligt med enzymer eller för lite magsyra i kroppen. För jag har det sistnämnda. Och jag äter något som heter metagest som är jättebra.

Jaa, jag har testat både hypnos och healing. Hypnosen gav absolut inget alls, men healingen gav god effekt… i ca 3 dagar sen var allt likadant igen!

Ja, nu äter jag ju tillskottet som jag hoppas ska hjälpa. Frukt gillar inte jag så mycket, det är så rasande sött… Sallad har jag ätit nästan uteslutande i tjugo år så jag kan väl säga att jag är lite trött på det nu :) Däremot är jag inne i en period av varma grönsaker just nu… det är ju just det att jag kan äta i stort sett bara grönsaker som gjort att jag fått näringsbrist, till viss del. Men om kroppen inte KAN ta hand om maten så hjälper det liksom inte vad man än äter.

Vi får hålla tummarna för mitt Mighty Greens och att det ger resultat. Kommer du ihåg vad homeopatmedicinen hette förresten Gahella?

#15: Jag vet, det funkade för mig, men inte för dig. Jag har blivit jättebra på att vegetera och räkna tårna hela dan och vara fullt nöjd med det. Att sitta å glo tills jag börjar drägla, i stort sett. För mig gick återhämtningen genom att nästan helt stänga av. Fast det är ju inget universalrecept, så därför kan jag ju inte veta hur någon annan ska göra.

Jag kanske kan skriva en självhjälpsbok: "Våga drägla!"

Det tycker jag!!

Sen får jag väl förstås tillägga att det är ganska svårt att sitta och drägla när man har en ettåring (som jag hade när jag var som sämst), en 9-åring och en 11-åring samt en fullkomligt skogstokig exman som bokstavligen förföljde oss och aldrig tog ansvar utan jag var våra gemensamma barns livlina dygnet runt.

Plus en egen uppväxtfamilj som betedde sig som dårar de med… Hade det bara varit jag hade jag nog isolerat mig jag med, men det fungerade ju liksom inte.

#20: Såklart det är mycket enklare när man rår sig själv, jag fattar inte hur föräldrar (oftast mödrar, verkar det) klarar att hänga ihop ens om de har maratonkondition … menade inte att verka nedlåtande.

* går ut i trädgården och äter mask *

Det tog jag det inte alls som :)

Men jag tror att det är en återkommade eller ökande stresskollapsfaktor! Alltså att kvinnor gör för mycket. Har man då som jag kanske lägre energinivå redan från scratch så är det kanske inte helt konstigt att man klappar ihop av alla yttre påfrestningar.

Jag klappade ju ihop när jag träffade en man som var pålitlig… när jag började släppa efter lite så rasade jag ihop fullständigt!

Mask är nog rent och bra proteintillskott

Haha ja visst är det härligt att dregla…när lusten bara sprutar ur oss. Ops, nu blev det visst väldigt drägligt

Men jag tror det är en mycket viktig ingrediens; lusten till livet, ha roligt och rycka lite mer på axlarna, gör att min resa har blivit lite roligare och lättare.

Förstår att sallad står dig hit upp! Jag har gjort som du också, gjort ett lappkast, ibland i ren desperation. Hade för några år sedan förstoppningar upp till 3 dgr, det kändes som jag ibland inte kunde andas.Och varenda gång på toa fick jag sitta å klämma ut skiten som endast kom ut som små torkade kulor. Det var fruktansvärt!

Nej tyvärr, kommer inte ihåg men har du någon bra homopataffär i din närhet, som du kan fråga?

Jag skulle bara säga Gahella att jag tycker att du är himla duktig om du äter bara krav och andra nyttigheter.

Tack Hoppfull, men det handlar inte om att vara duktig, det har utvecklat sig så bara.

Kan berätta att din situation påminner om den som jag varit i. Ensamstående med 3 småbarn, brände ut mig -91 och hade bronkit. Det var innan jag hittade till homopatin som har bra medel mot det. Så jag låg och hostade lungorna av mig dygnet runt. Hade jag inte haft mina föräldrar, så vet inte jag. "Männen" till barnen var ömsom arbetsnarkoman som även drogade annat, den andre en skitstövel som drogade och utövat olika former av misshandel. Den vägen kröp jag fram och hade jag inte haft min inre styrka och tro på Gud, hade jag nog kollapsat helt.

Det har tagit år och 1000 vägar att komma hit,där jag befinner mig nu. Och för mig har det varit lektioner i att älska och respektera mig själv, och tillåta mig att dra mina egna gränser. För jag inser mer å mer att jag är faktiskt värd det, att få ha bl.a hälsa och sinnesro i mig och i mitt liv. MEN vilken tid det har tagit för mig att FATTA det!!

Hm, ja då har du förstås hållit på lite längre än mig! Jag brakade ihop 2002 men hade klarat mig fram dit uteslutande på vilja och vrede. Jag har haft samma känslomässiga resa och jag har mycket att tacka min fantastiska psykiater för. Hon är något så ovanligt som en läkare som har lika stort tilltro till det andliga och alternativmedicinen som jag har :)

Jag känner mig som att det är kroppen kvar nu och kanske vill jag mer än kroppen hinner med när jag läser om dig. Jag var sjukskriven helt 1,5 år och sedan dess har jag varit igång i studier på heltid förutom förra våren när jag efter att vi sålt ett hus, köpt ett annat (ni vet med allt som ska göras med tapeter, målning mm mm), flyttat hela familjen och städat ur det gamla huset, skrivit en C-uppsats och begravt min sambos farfar (och därmed mött hans släkt som vi varit tvungna att säga upp bekantskapen med ett år tidigare) så rasade jag ihop igen… vilade över sommaren, fortsatte studera för att rasa igen i nov i fjol.

Men hjälp, och det samtidigt som du jobbar med ditt inre!? Ja, jag har varit en duktig slavdrivare mot mig själv också. jäklar va jag har piskat på mig själv. Och att jag aldrig blev nöjd, med det jag gjort och gjorde! Kunde alltid vara bättre eller göra mer, jag måste lidit av superkvinnokomplex: ALLT skulle jag göra och DET jävligt bra.

Jaaa, hahaha… det är väl förstås jag i ett nötskal! Jag har iofs aldrig lidit av superkomplex, jag har alltid tyckt att jag är sämre och mindre värd än alla andra… men just därför måste man ju ta i hårdare och anstränga sig mer för att någon kanske skulle kunna tycka om en ändå

Nu har jag ytterligare en fråga kring detta med våra kroppar. Kan man få fysiologiska förändringar när man börjar gå igenom dessa processer?

Det måste man ju svara Ja på… om det är meningen

jag tror devor har en förmåga att kunna gå in helt fysiskt och heala… t.ex. gör lama friska, blinda seende osv…

I det läget Jesus kanaliserade Kristus  och gjorde dessa fantastiska helanden, så vill jag tro att det var ett samarbete med helige ande energin och devorna som gjorde det fysiska jobbet,  so to speak…

Mycket kloka råd här.

Mina funderingar är lite såhär..du "flyr upp", ut ur kroppen när den gör för ont, däruppe kan man driva sin trötta kropp nästan hur hårt som helst. Men när man gör det tar all energi i kroppen slut….den vill inte mera.

Bli ett med din kropp igen! Ett jättebra sätt är att varje morgon gå en promenad i naturen, en lugn harmonisk promenad. Har du en stenmur i närheten? Gå balansgång på den, så länge du vill eller orkar, när man hoppar ner igen har något hänt!  Mer effektivt än yoga för mig.

Ät fruktsallad, yoghurt, nötter till frukost accumulerad jord och solenergi när den e som bäst :) 

Lite tankar från mig.

Jag har nog gjort så tidigare, inte för att den gjort int fysiskt men för att den känslomässiga smärtan varit för stark. Det har jag dock inte gjort på många år nu.

Ja tänk om jag klarade en promenad :) men se det går inte! Tar jag en promenad, om så bara en liten kort i lugnt tempo, så får jag ligga resten av den dagen och antagligen delar av de två som kommer efter med.

Jag MÅSTE få upp energinnivån innan jag kan klara fysiska aktiviteter. Har man inte ens energi till att hålla sig vaken och smälta mat samtidigt så har man inte till annat heller… det är svårt att förstå, jag vet det (de flesta tror inte eller kan inte tro att det är så pass lågt som det är), men det är så här för mig. Sedan jag slutade använda kortisol och/eller ilska för att hålla kroppen igång så orkar jag i princip ingenting alls längre!

Vi får hoppas vi får knep till detta snart… jag vill också få upp din energinivå…

men du mediterar väl iaf?

 prova kulorna och se vad som händer… testa går ju!

Jo jag mediterar varje dag men liggande, när jag sitter så somnar jag vetdu, jag kan inte hålla mig vaken när jag sitter och slappnar av så… det räcker liksom inte till.

Jag ska testa kulorna i morgon :)

Går utmärkt å ligga.. det som är bäst gör man helt enkelt… man ska inte krångla till det i onödan…

Det ska bli kul å höra ( shit där var jag rolig utan mening) den kommer ju faktiskt från Mark Sullivan o han e speciell han kan jag lova… sägs vara en 4 invigd ifall man nu blir impad av det… men att sitta på en stol vid hans undervisning är något jag gärna vill uppleva igen… känsla var att så här måste det har känts för de som satt vid Jesu fötter och lyssnade på hans undervisning…

och det skulle jag gärna uppleva igen…

Aha, ok, jag rapporterar i morgon :)

Kära medsyster Hoppfull: Ja, det är som att läsa om mig själv på de flesta punkter. Precis så har jag också haft det, bara låg och låg helt utbränd. Den sommaren kom inte jag ner till ett bad med mina barn ens en gång, de fick leka på gården och den äldste fick(aj) ta alldeles för mycket ansvar för de mindre.

Mitt problem var att jag hade gett allt och tagit allt från mig själv och hade ingenting kvar. Jag var undernärd och hade menstrutionsblödningar som inte var av denna värld. Allt liksom bara rann ur mig.

Jag ska kolla upp vad den där homopatenergidropparna heter. Men vad jag förstår så skulle jag råda dig att gå till en vitamin/mineralterapeft, för när vi är utbrända har hela systemet tagit stryk, bl.a lecetin som behövs för nervbanorna. Stressen gör att cellerna öppnar sig och därmed har vi inget som skyddar oss. Du kanske också har candidasvamp, det sitter på tarmväggarna och gör att du inte kan ta upp näringen ordentligt. Här på insidan-sajten, kan de hjälpa dig med det, för de har bra råd där om det.

Och lova mig: Inse att du är viktigast i hela världen nu, för både dig själv och barnen, skit i allt annat. För superkvinnekomplexet handlar just om att man har så dålig självkänlsa/bild att vi alltid måste ta i från tårna,alltid, för att duga lite i våra egna ögon.

Jag jobbar för fullt med min självbild-självkänsla konstant, och när jag jämför mig med själv idag, och bara ett par år sedan så har det hänt massor!

Stor Varm kram till dig Hoppfull från mig!

Har gjort allt det där… det hjälper inte… tyvärr!!! Det är nämligen DÄR problemet är, inget jag gör tar min kropp till sig. Den har stängt av på något sätt och jag hittar inte on-knappen.

Kom ihåg att det är du som är Gud i ditt eget universum, och den lyder endast dina tankar.

Detta hade jag hört förrut, men inte fattat tills jag fick se det själv, förutom min egna läkning. Jag skickade healing till min mamma som var både deprimerad och svårt sjuk fysiskt. Vad jag fick se, var att runt min mamma stod Änglarna på rader runt henne, och ville ingenting annat än att hjälpa henne. Men min mamma ville inte, trodde inte att hon var värd detta. Så hon satt som i ett mörkt rum med väggar och tak. Och utanför stod änglarna och ljuset men som inte fick hjälpa, för det är att gå emot människans fria vilja. Det finns också en andlig lag som säger;Be och det ska komma.

Ja i så fall ber jag fel på något sätt…. jag har fått höra hela min sökande tid att det är "mitt eget fel" att jag inte mår bra och jag har gjort allt som står i min makt och vrängt ut och in på mig själv men det blir inte bättre! I kroppen alltså, den är det enda som inte läker trots att mina känslor och min ande läker.

Knuten är någon annanstans hos dig Hoppfull…. *tummar hålles för att vi med tiden kan få veta mer*

Det kan ju även ligga en del i det som varit uppe förut att jag har höga krav, förväntningar, på kroppens läkningsförmåga. MEN jag kommer inte ifrån min magkänsla att något är fel… den har jag burit med mig sedan jag var 11-12 år och den försvinner inte.

Det finns terapeuter som kallat mig fixerade vid detta (eftersom det yttrar sig som övervikt och jag alltid har slitit med den) och bara måste lära mig att leva med min kropp. Men hela mitt inre har protesterat då…

Däremot så kan jag tänka som så att om det finns en sådan stark energi, kärleksenergi, så borde den kunna läka felet! Och frågan är varför inte DET fungerar…

Nu efter allt diskuterande kring mat och andlighet och balansen har jag kommit fram till ett beslut. Jag ska under ett par veckor uteluta kött och se vad som händer med min sargade mage och matsmältning :) Experiment på hög nivå hahaha. Återkommer i ämnet :)

Spännande…

Jag har haft sådan oerhörd huvudvärk den sista tiden, egentligen sedan jag började köra ljusöppningen varje dag. Förstår inte riktigt vad det är, men jobbigt är det iaf! Sitter mitt i "tredje ögat" med.

aha… bra!!!! vi har bra med skit i huvet om man så säger… kör "hårt" hoppfull med meditationen….

hjärnans tröghet är tung av Maya… när den lättar ser vi klarare, förstår klarare… och lite tungt om huvet kan det allt bli dessa processer….

det man ska komma ihåg här är att ljuset gör inte ont eller skapar friktionen, det är mörkret som gör det…

Rom skapades inte på en dag…

Så du menar att jag är lite trög i hjärnan  

*asgarv*

du om nån är inte trög i hjärnan… men ja aj du vet vad jag menar… när skit rensas bort o i synnerhet omkring de högre chakrana så känns det… jag gick jätte mkt runt med ett tryck över pannan de första året… som ett pannband…

 men vi som körde denna meditation för 15 år sedan (Camilla var en av oss) hade diverse känningar av sådant o annat… vi gillade det… det var ett teceken för oss att den funkade!!!!!

Så vi tog tacksammast emot varje litet tecken på att det gör ont här och det trycker där, hjärtklappningar o diverse annat smått o gott   det var hjärtligt välkommet…  ;)

Aha, då kanske de andra symptomen som pirrningar i fingrar, ben och tår och väldigt värkande fötter, underliga känningar i ryggen oxå är av detta?

Lite sent smyger jag in här och hoppas att du till slut finner energi i livet Hoppfull.

Jag förstår att det inte är helt lätt att hitta den, när den är i botten. För att få energi måste man kan kanske ändra på något, t ex att göra hälsosamma sallader och sluta äta kött! Det ger säkert resultat, men kräver en uppoffring i början då allt känns motigt. Har småbarn OCH en man som är hjälpsam men kan ändå låta bli att göra det där "lilla" för min egen skull bara för att jag är slutkörd.

Det här kanske är en orienteringsperiod för dig? Där du ska testa dig fram andligt/kroppsligt/själsligt? Kanske ett test på ditt tålamod? *Funderar högt*

Hur som helst: Håller tummar och tår för din skull!

Jaa, det är svårt att veta eftersom jag haft det så här nu snart tio år (plus innan med) och har funderat vänt och vridit på saker både ett, två och sju varv :)

Jag vet inte riktigt vad du menar med Har småbarn OCH en man som är hjälpsam men kan ändå låta bli att göra det där "lilla" för min egen skull bara för att jag är slutkörd. Det kanske var dig du beskrev? I mitt fall har jag fått sluta göra saker för min egen skull för flera år sedan. Gör jag det så är jag liggande sen… flera dagar, det kostar hela tiden mer än det smakar, hur kul det än är. Det är väl där min sorg ligger, jag kan offra i stort sett vad som helst utan några betänkligheter alls, men att offra allt det som gör mig glad (utom familjen förstås) för att man inte orkar, ja då är det något galet.

Jag har som sagt levt på sallad och grönsaker i över 15 år så att det skulle göra någon skillnad är föga troligt :) däremot plocka bort kött har jag aldrig provat trots att jag testat i stort sett allt annat.

Hm ja ett test av tålamod kan det ju vara… och antagligen hinner jag ju dö då innan tålamodet tryter eftersom det inte sker någon förändring överhuvudtaget trots att jag kämpat i 15 år med detta :)

Det där med småbarn etc handlar om mig själv  Tänkte bara att om du gjorde något för din egen skull massage, healing t ex, så kanske det skulle bli lättare, men om du vänt och vridit i flera år, så ger det ju föga hjälp…

Mitt inlägg gjorde varken till eller från, tror jag. Men, jag vill tro att du kommer till rätta med eländet! Och tålamod har du ju i massor.. 15 år är en lång tid!

Jaa det tror jag att alla vill som skriver här :) Jag är tacksam för allas vridande och vändande men för att komma vidare så blir det förstås så att jag måste förtydliga och detaljera vad jag redan gjort och vad jag inte gjort.

Jag förstod inte att du menade behandlingar, jag har gått på tonvis av behandlingar men kroppen tar inte till sig… det är en knut där på något sätt. Jag vet faktiskt inte om det kan handla om tillit… jag har ju alltid haft en stark egen vilja och egna idéer om saker  men det är sällan jag fått göra som jag själv vill… varje gång jag blir tvingad att göra som någon annan säger känner jag mig kränkt.

läser och läser…. bara en parantes nu. När det händer att jag efter att ha tryckt på publicera och kommer upp en sån där irriterande text om error så trycker jag bara på bakåtpilen och vips har jag fått tillbaka mitt inlägg

Klok som en bok korseett, som vanligt