#0:

Det var en djup text. Att låta tystnaden tala kanske därför inte funkar, för att så snart någonting talar är det inte tystnad längre. Man kan bara låta tankarna dra förbi, observera dom utan att ge dom betydelse och inte identifiera sig med invånarna i tankebyn. 😊

För mig är det födelsen och döden som är motpolerna. För själva livet hittar jag ingen motpol. Födelse och död är en del av illusionen och det är därför som det står på Oshos gravsten "never born, never died, just visited this planet". Livet ser jag som existensens uttryck.

#1: Ibland kan det också vara så att den enskilda människan behöver tid på sig att möta tystnaden för att komma till insikt.
Framför allt när mycket skit står i vägen…..
Ibland kanske livet behöver värka ut och omförlösa människan så att h*n till slut kan omfamnas och vila där i tystnaden.

#0:

Fint skrivet. Jag tror att många känner igen det där. När man blir stilla är det ofta inte tystnaden man möter först, utan allt det som länge legat under ytan. Tack för dina reflektioner. 😊

#0
Det som vi bär inombords ska ut, inte kvävas till tystnad. 🤗

#4:

Jag håller med. Det som får mötas som det är behöver inte längre göra sig lika påmint. Med tiden förlorar det sitt grepp. Det som däremot kvävs kan till slut börja pyra ordentligt 😊

#3: Jo, så är det för väldigt många har jag förstått… Tack 🙂

#4: Så sant som det är sagt. Tack vare den talande tystnaden blev jag varse detta…. 😇

#2:

Ja, absolut. Det är i tystnaden som insikter sker och ofta händer det när man släpper taget.

#8: Ja, då händer det grejer. Släppa taget. Om identifikationen. Det där var en svår nöt att knäcka.

#9: Fortsätter på inlägget
ovan. Det inte bara var en svår nöt att knäcka…. Det är liksom inte så att den bara försvinner av sig självt. Identifikationen menar jag. Den är ju lite som en förbannelse, skulle man kunna säga, eftersom människan inte har så mycket annat att välja på i den fysiska kroppen. För vem är vi i världen med alla dessa skan, måsten och inlärda normsystem… Om inte en helt vanlig människa….. oavsett vilka titlar/ etiketter som vi benämner oss själva och andra med?

#10:

Det är just dessa inlärda normsystem som är en stor utmaning att bli av med på den andliga vägen. Det finns olika sorters tankar, dom som kommer från invånarna i tankebyn och de egna tankarna.

Jag har ett inlägg om tankar i huvudet som jag tänker skriva de närmaste dagarna. Men idag hinner jag inte, för vi ska strax göra oss klara för att fara till sjön.

#11: var rädd om hjärnkontoret i den där värmen bara. Ska bli intressant att läsa🙂

#12:

Jag är mer rädd om Fata Morganas hjärnkontor, för hon klarar av hettan sämre än jag. Ska se om mitt hjärnkontor får ihop inlägget idag.