#0:

Det var en fin och vis text. 🙂Ja, så är det faktiskt.

Det är just det som även österländska läror hänvisar till, att egot dör och återuppstår om och om igen, varje bråkdels sekund. Lärare som Buddhaghosa sa att det händer miljoner ggr per sekund.

#0
Fint skrivet 🙂. När jag läste din text så tänkte jag på följande.

Igår var det en kamp om överlevnad, under naturens villkor.
Idag är det människan som påverkar naturens villkor, till stora delar.
Egot är detsamma som igår, men med andra förutsättningar idag.

Mina tankegångar.

#1: Tack kul att du tycker det… och visst har jag upptäckt att mycket av mina tankar faktiskt lutar åt det hållet.

#2. Tack!
Jo, jag följer i dina tankegångar också….. och tänker att mycket vill ha mer…. Det käns som egots ledstjärna… .

#0:

Det var vackert beskrivet. Det förlorade språket, den där subtila pulsen, den tysta rörelsen under allting - Något vi så ofta glömmer bort i all strävan och i allt brus. Egot som det som skiljer oss från livets puls. Den naturliga stillheten som alltid finns där, men som så lätt täcks över 💚

#0:

Vackert och djupt. Ja, egot verkar aldrig att vilja ge sig…men ibland tystnar det för en stund, och man ser Alltets Vara. Så ödmjukt, tyst, och ärligt.

Endast där är sanningen, den enda sanning som existerar. Som ett flöte som dras upp och ned vid vattenytan……så brusar, och tystnar tanken, om och om igen.

Till slut förstår vi nog, att inte alltid lyssna till den tanken. Den får komma och gå, vi vet ju ändå, det enda som består.😊

#5: Tack själv fint skrivet 🙂

#6:

😊 tack.