Utan ego, ingen tidslinje
Jag fick just syn på dessa rader av Eckhart Tolle
i mitt Facebookflöde:
“Egot älskar en tidslinje.
Upplysning har ingen.”
Och jag ville bara skriva lite om det.
För det är något
som känns så självklart.
Så enkelt.
Och ändå så sant.
Jag kan verkligen känna igen mig i det.
Hur lätt det är
att leva som en berättelse.
Att luta sig mot det som varit.
“min historia”
och samtidigt sträcka sig mot något.
“den jag ska bli”.
Men det är just där egot lever.
Det bygger sin identitet
av det som varit
och det som ska bli.
Egot behöver en tidslinje
för att existera.
Det är i rörelsen mellan då och sen,
som egot håller sig vid liv.
Men utan den där linjen …
vem är jag då?
Om det inte finns något förflutet
att definiera mig genom,
och ingen framtid att bli till i,
vad återstår då?
Då finns inget jag
som måste bli något mer.
Ingen resa från A till B.
Men ändå fortsätter livet att ske.
Gräset fortsätter växa.
Molnen rör sig på himlen.
Tankar kommer och går.
Känslor likaså.
Men utan en person
som rör sig genom tiden.
Bara medvetande
där upplevelser uppstår.
Och där tiden uppstår.
Upplysning handlar inte
om att byta tidslinje.
Att stiga upp till en högre dimension.
Eller att välja en ny verklighet.
Upplysning är närvaro utan tid.
Att bara ta dagen, som den kommer.
Inget motstånd, mot någonting som bara är.
Vad som än händer och sker.
Är någonting man får ta det då det sker.
Om det sker någonting överhuvudtaget.
Egentligen undrar man på allt som spelas
upp i sin lilla knopp.
Kanske en överlevnadsinstikt,
när människan var ung.
Kanske en kvarleva, som följt med i modern tid.
En sak är dock säker, allt händer här och nu.
#1:
Ja precis, det är nog det bästa man kan göra, att ta dagen som den kommer.
Det som du skrev om överlevnadsinstinkten fick mig att tänka på hur kroppen egentligen bara gör det den är byggd för.
Förr handlade det om att överleva direkt, att reagera snabbt på fara. Och den mekanismen finns kvar, även om det vi möter idag inte är samma sak.
Om något upplevs som ett hot går kroppen igång direkt. Pulsen ökar, andningen förändras och musklerna spänns. Man gör sig redo för att kämpa eller fly.
Förr var det nödvändigt för att vi skulle överleva. Men idag är det sällan något vi faktiskt behöver, och det kan nästan kännas som att det är i vägen när man egentligen bara vill sluta kämpa och i stället bara acceptera, slappna av och låta allt få vara som det är.
Så mycket av det som spelas upp är egentligen bara gamla reaktioner som fortfarande går igång, rester från något väldigt gammalt som lever kvar.
Och ändå händer allt bara här och nu 😊
Fina rader ni skriver 😊
Det är nog just det;
Evighet är inte tid utan slut, utan evighet är frånvaro av tid…
Och det är just där vi finner oss själva.
#0:
Bra skrivit! Inom new age har man tagit ett begrepp från fysiken (som så ofta) och gjort något eget (flummigt) av begreppet (som så ofta).
Inom fysiken betyder tidslinje en världslinje genom rumtiden och det finns inga alternativa världslinjer som man hoppar mellan. Att byta tidslinje innebär att byta fysisk bana i rumtiden, inte att hoppa till en alternativ verklighet.
"Tidslinje” och ”dimension” har strikt definierade betydelser inom naturvetenskapen. Att använda sig av sådana begrepp för något helt annat än dess betydelse skapar en illusion av vetenskaplighet utan att följa vetenskapens logik.
Starta ny diskussion