Sökandet efter det som redan är
Sökandet är som en hund som jagar sin egen svans.
Full fart. Massor av energi… och helt självgenererande.
Det uppstår ur en känsla av brist:
att “något saknas”,
att “jag inte riktigt är framme ännu”
och att “det finns något mer”.
Och sedan börjar rörelsen mot att hitta det.
Men om det från början aldrig fanns en separat någon som saknade något…
… då är hela projektet byggt på ett antagande som inte håller vid direkt granskning.
Det betyder inte att det är fel att söka. Det är nästan oundvikligt. Medvetandet verkar leka den leken, att glömma sig själv och sedan försöka hitta sig själv igen.
Men det komiska är:
att det som söks redan är det som är närvarande under hela sökandet.
Som att leta efter marken man står på,
eller efter luften som man andas in.
Här är en liten, men viktig poäng:
att se att sökandet är onödigt betyder inte att det måste stoppas.
Om sökandet dyker upp imorgon igen, så är även det bara något som händer.
Ingen behöver bli en “icke-sökare”.
Så det mest avslappnade är nog detta:
Sökandet får finnas.
Icke-sökandet får finnas.
Förståelse får finnas.
Förvirring får finnas.
Inget av det kräver en central ägare.
Och kanske är det, det som är den största ironin:
att det aldrig fanns någon som sökte.
Bara ett sökande som uppstod.
#0
Ja, kanske är det bara så enkelt. Att vi har glömt bort varifrån sökandet uppstod.
Sökandet är en utmaning i sig själv, att finna. Det är ju människan störta otålighet, att inte få söka och finna.
Men texten är intressant ur olika vinkar FM.😉
#0:
Sen ställer sig frågan "vad är det som söks?"
#1:
Ja, kanske är det så enkelt. Sökandet känns väldigt mänskligt på något sätt 😊
#2: En bra fråga att ställa sig 😊
#0:
Amen på det…..🙏
..Både sökande och icke-sökande kan observeras. Vi är varken eller…. Varför identifiera oss med något av det?…
#0 Spännande text Fm tack för den 🌸
Den sökande sökaren söker
Och i själva sökandet uppstår det som redan fanns så nära väldigt långt bort från sig själv.
Ingenting var borta
Bara glömt och gömt
En tittut lek med det som
alltid är och som alltid varit
Bortom medvetandets
omedvetna vara
Finns redan allt.
En outsinlig källa
Livet……..
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#6:
Tack, det var vackert skrivet 🌸
Ja, det är som du säger, det som söks har alltid varit där, bara lite gömt och glömt… 😊
Gällande sökandet, så tänker jag på den där historian där en man kryper på alla 4 under en gatulykta och letar efter sina borttappade nycklar. När en annan person kommer förbi och frågar om han är säker på att han har tappat dom här, svarar han "nej, jag tappade dom där borta. Men det är ljusare att leta här". 😄
…också som att söka efter glasögonen som redan sitter på huvudet.🙄
- Redigerat 2026-02-22 18:01 av snowy00
#9:
Eller som när man söker efter mobiltelefonen medan man pratar med någon 😄
#10:
Hehe😅 för att inte glömma, att söka efter pennan som sitter bakom örat, eller att man håller den i handen medan man söker………….😄
Men den bästa liknelsen, kan nog vara hunden som jagar sin egen svans
#9:
Det var en ännu bättre liknelse.
#12:
😊
Starta ny diskussion