Det retar mig nog om jag blir "utsatt" för oförståelse, eller liknande. Om någon annan blir det, blir jag oftast kanske inte uppretad.. Mer att jag känner empati med personen som blir utsatt för oförståelsen.

Säkert har jag fler blinda fläckar än denna😊.

#0: Sånt där får jag känslomässig allergi av och blir en taggig igelkott som väser mellan tänderna.

Dumheter som inte har varken rim eller reson.😡 Nä, det gillar jag inte alls.
Sen tappar jag även humöret när teknik och elektronik får eget liv 😵
Och störigt står där och vägrar göra det den ska……..😇😅

#2:

Tekniken är det lätt att bli arg/irriterad på…..😅😠

#0
Intressant frågeställning. Matriella ting är inte direkt någonting som jag stör mig på i någon utsträckning.
Däremot personer som måste hävda sig, ständigt och jämt, har jag svårt för.
Känner mig lätt kränkt i dess närhet. Men det är väl mera att man blir berörd, än att man retar sig på någon. 🤔Där har man någonting att jobba med.

#1:

Ja, man bemöder sig ju för att göra sig förstådd och om man ändå inte blir det känns det frustrerande.

#2:

Det där med elektroniken och tekniken är också en av mina trigger. 😊

#4:

Ja, man kan ju inte bli arg på något materiellt, utom om det är elektronik som får ett eget liv. 😄 Ibland har har det hänt att jag har skrivit något ovänligt till chat gpt eller bing copiloten om jag inte var nöjd med svaret. 😄🤣

Sammanfattning:

Ofta blir man retad för att man förväntar sig något som inte uppfyller sig. Jag förväntade mig att när jag ringer till ett företag, att jag pratar med en kompetent person och inte med en dumskalle.

Man förväntar sig att bli förstådd, att elektroniken som man köper fungerar och att personer beteer sig hänsynsfullt. Om förväntningarna inte uppfyller sig kan det lätt hända att man blir retad.

Men om jag skulle förvänta mig, att personen som svarar i telefon är en dumskalle, skulle jag inte ringa. Om man förväntar sig att elektroninken inte funkar, skulle man inte köpa den och man skulle undvika människor som man förväntar sig att de inte beteer sig hänsynsfullt. Att inte ha förväntningar alls är himla svårt, för i bakhuvudet finns de ändå.

En sak som kan vara irriterande, är när man ringer till någon myndighet. En telefonsvarare som säger att du har plats 27 i kön. Tack för att du väntar, vi tar strax emot ditt samtal.
Man lägger på, och ringer upp någon timme senare. Då har man plats 35 i kön!!. Vilket känns frustrerande. 😑

#6:

Eller när man är på plats 1 i kön så bryts samtalet… Suck.😞😆

#6:

Ja och det är inte bara myndigheter. Ringer man till ett företag kan det också hända och speciellt när man ringer upp sin internätprovider. Väntetid ungefär en timma.

Hehe, vissa triggers börjar man att bli immun mot. 😄 Förra vintern, när jag var hos bilverkstaden för att byta till vinterdäck, visade det sig att mina fälgar med vinterdäck som jag nog skulle ha kunnat köra 1-2 vintrar till, var försvunna. Seniorchefen gav mig nya fälgar med däck, enligt lagen.

När jag sen bytte till sommardäck, var det någon som sa att jag inte har betalat mina fälgar och däck. Jag förklarade att jag fick de här hjulen som ersättning för att mina blev bortslarvade. När jag bytte till vinterdäck i början på november, sa dom igen att beloppet på över 800 euro inte är betalad. Jag förklarade samma sak igen.

För ett par veckor kom en räkning per mejl. Jag svarade på mejlet, med kopia till seniorchefen, att jag fick de här hjulen som ersättning av seniorchefen för att mina blev bortslarvade. Jag förklarade att jag enligt lagen inte behöver att betala dom och citerade vad som står i lagen.

För en vecka fick jag en påminnelse att betala räkningen. Sen ville jag ringa till seniorchefen, men han var på ett möte. Juniorchefen fick jag heller inte tag på. Då förklarade jag läget till tanten som jag pratade med. Hon sa att jag ska vänta ett ögonblick, för hon måste prata med någon. Sen sa hon att jag inte ska betala den räkningen. Idag kom räkningen per post. 😄 Ska man skratta eller gråta?

Sen var jag och handlade idag. När jag nästan var framme vid affären hade jag en bil framför mig. Jag såg redan på hans körstil att han inte är "rumsren" och han körde extremt långsamt. Sen svängde jag in på filen för att svänga till vänster till affären. Jag var på vänster fil och bilen framför på filen rakt fram. I vanliga fall trampar jag på gasen och kör förbi snigeln. Men en känsla sa att den där bilen kommer att svänga till vänster och det gjorde han också. Skulle jag ha kört förbi, skulle han ha kört in i min bil. Eftersom jag förväntade mig vad som händer blev jag inte triggad. Jag tutade för att väcka upp honom så att han håller koll på trafiken och vad gjorde han då? Jo den dåren bromsade och det blev jag triggad av.

Men meningen är ju inte att aldrig bli triggad, utan att kunna släppa loss det som triggar.

#9:

Ja, sådana saker händer ändå relativt ofta. Och det verkar som att "vi" lättast blir triggade av andra människor… Som idag på min aktivitet t ex;
15 min innan jag tänkte gå ifrån aktiviteten frågade handledaren om jag kunde hjälpa henne med en sak. Jag sade att jag nog hinner, även om klockan blev senare än vad jag tänkt mig… Så jag gjorde så, och satte mig bredvid henne och vi började titta på vad hon ville ha hjälp med.
Då kom en annan deltagare och ställde sig ganska så nära handledaren, typ "petade" på henne (retsamt), och tog tag i datorn och vred skärmen så inte jag kunde se den längre. Denna deltagare (mer eller mindre medvetet) "knuffade" alltså undan mig från att hjälpa handledaren, och började försöka hjälpa henne i stället.
Så där satt jag bredvid och gjorde ingen nytta längre (förutom att jag berättade för handledaren lite snabbt ändå hur jag skulle ha löst problemet)..först kom en ytlig känsla av att bli lite sårad, och något överkörd. Efter några minuter sade jag bara att jag ska nog gå och handla lite istället, och att vi ses nästa dag.

(denna deltagare gjorde något liknande en gång tidigare oxå, men då brydde jag mig inte alls)

När jag promenerade mot mataffären dök det upp i mitt huvud sådant vi har sagt och diskuterat här..t ex vad du har sagt Condor, att människor ofta agerar utifrån sina egna obalanser. Sedan kom jag att tänka på historian om två buddhistiska munkar som krockade i varandras båtar, men inte tog illa upp, eftersom "ingen styrde båten"…
Då lättade den ytliga, och milda, sårade känslan från min kropp.

Som du säger; meningen är ju inte att vi aldrig mer ska triggas så här. Utan meningen, och konsten, är nog att kunna släppa triggern.😊

Det som retar mig mest är nog busschaufförer 😄 Jag kom att tänka på busschauffören i våras som satt på AC:n när det var +18 grader ute. Istället för att njuta av den sköna värmen när solen lyste mot fönstret satt jag 40 minuter i bussen och huttrade och hackade tänder 🥶

Eller på vintern, när chauffören sätter värmen på fullt, som om man inte redan hade vinterkläder, mössa och vantar på sig 😄 Och så finns det de dagar när det är fruktansvärt varmt ute och chauffören vägrar sätta på AC:n.

Jag förstår ju att busschaufförer också är människor och kanske inte kan köra bekvämt med tjocka kläder på sig, men för mig blir det nästan outhärdligt 😄

#11:

Det hade retat mig också 😄

#10:

Ja just det. Ingen människa klarar av att aldrig triggas. Till och med Jesus triggades när han kastade ut handlarna ur templet. Det handlar bara om att antingen bära ilskan med sig i sig i timmar eller att släppa loss den och återvända till sitt inre lugn.

Den där situationen med handledaren skulle jag ha betraktat positiv. Om en annan vill hjälpa kan man ju själv gå hem i stället.

#13:

Ja, jag kände faktiskt lite så. Skönt att gå hem ist..😊 Sen tänkte jag oxå, "så länge hon fick hjälpen hon behövde"….😊