![[snowy00]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
De "uppbyggande och nedbrytande krafterna" (och att ta saker personligt)
Jag minns en person som var ganska erfaren i det här med andlighet. Själv var jag en "nybörjare" och hade många erfarenheter kvar att göra. Denna person sade något till mig som hade med de "uppbyggande och nedbrytande krafterna" att göra… Minns inte att hen förklarade det i detalj, men det hade något (som jag tolkade det) att göra med att egot "måste" brytas ned, för att sedan byggas upp igen… Kanske mer ödmjukt? Kanske med mer inre erfarenhet, så att säga…och kanske även lite visare.
Det kan ju vara just när egot tar något personligt t ex, och känner sig sårad… Som det bryts ned. Och det är väl när egot är "nedbrytet", när väggen till omvärlden börjar spricka.. Som det inre ljuset kan börja lysa genom.
Detta kan ju vara en liten tröst, om man någon gång tar något personligt, och blir sårad.
Jag kommer också ihåg en kort vishetsberättelse på temat:
Två buddhistiska munkar var ute och rodde med en varsin eka. Deras vägar korsades och de råkade slå i varandras ekor… Men ingen av munkarna tog det personligt, eller illa upp, eftersom båda ekorna var tomma.
#0:
Egot är ju bara en process i hjärnan och är ingen "sak" som kan brytas ner. Men kanske personen menade det där med den inre kapitulationen (egot kapitulerar och släpper taget) och efter det föds man på nytt?
#1:
Ja, jag vet inte exakt vad personen menade. Men det var hur jag tolkade det iaf.
Men även om du säkert har rätt… Så finns det ju något inom, som tar illa upp ibland. Kanske kan man kalla det personligheten, eller egot?(även om dessa saker så klart egentligen inte existerar, på djupet)😊
#2:
Egot känner sig bara därför sårad och tar saker personligt för att det tar sig själv och andra allt för viktiga. Tänk dig att du tillsammans med en annan person sitter på en bänk. Först kommer någon främmande person förbi och förolämpar personen brevid dig. Sen kommer någon annan främmande person och förolämpar dig på precis samma sätt. Reagerar du precis lika på båda personerna som förolämpar eller reagerar du starkare när det är du som blir förolämpad?
Man kan ju också tänka sig att personerna som förolämpar har sina egna obalanser som de uttrycker. Man kan inte förvänta sig att alla människor som man träffar är balanserade. I så fall reagerar man varken när personen brevid blir förolämpad eller när man själv blir förolämpad. Det är som det är och man behöver helller inte ta en person som förolämpar pga egna obalanser för så viktig.
#3:
Ja, visst är det väl så.
Ps.
Det jag skrev lite om till FataMorgana i PM är egentligen inget som är så farligt för mig. Det var bara så att tankarna började snurra lite smått imorse.🙄
#4:
Ju mindre uppmärksamhet som du ger de snurrande tankarna, ju fortare slutar de att snurra. 😊 Uppmärksamhet göder dem.
#5:
Sant 😊
Starta ny diskussion