I sitt sökande efter
sig själv
skapade Livet allt som
nu finns,
efter sin egna livspuls.

Den som nu genomsyrar
allting i Jordens livsform.
Allt liv:
vibrerar - pulserar - samtalar
via kanaler så osynligt
förankrat
i alltings vara att den ligger
alldeles under
medvetenhetens radar.

Ett språk som människan
genom årtusenden har
tvingats att överge
genom egots tillväxt
i världen.
En drivkraft som övergav
skapelsekraften
i jakten
på egen vinning.

Som nu tar
sig formen
av ett enormt
vansinnigt
storhetsvansinne.
Där kärleken till Livet
allt liv har glömts bort.

Mitt i livet står döden.
Stolt och närvarande
utmanar den.
Den levande
omgivningen
med sin blotta
närvaro.

Medan tidlöshetens
ansikte vilar
med sitt milda sken.
Tålmodig i väntan på
alltings vara.

🌸 SLUT🌸