#0
När jag läste din sanna text, så tänkte jag låten " När guldet blev till sand".
Ur musikalen Kristina från Duvemåla.
Lyckan kommer lyckan går, ingenting består..
Det döljs så mycket kring ordet lycka. Tänk om, då skulle man..

#0:

Vilken slump att du ställde in den här fina texten 2 dagar efter att vi såg ett klipp av shaolin mästaren Shi Heng Yi där han talade om lycka. Han sa vad alla upplysta säger, att det finns 2 sorters lycka:

Extern lycka: Den beror på yttre omständigheter, som t.ex. framgång, relationer, materiella ting eller hur andra behandlar oss. Problemet är att dessa faktorer är föränderliga och utanför vår kontroll. Därför är denna lycka ofta tillfällig och det är ingen varande lycka.

Intern lycka: Den kommer från ett lugnt och balanserat sinne. Det är en inre frid som inte påverkas av vad som händer runt omkring. Denna lycka bygger på självinsikt, närvaro och förmågan att acceptera livet som det är.

Om man varken är lycklig, eller för den delen inte olycklig.
Man bara är, allt annat är väl bara ord som egot värdesätter.

Ni får ha överseende, ämnet är intresserant. Men jag tänker inte riktigt klart idag. Får skylla på vädret, det är tryckande kvaft ute.😇

#3: Gråeld.. håller med dig. Det ena kan ju inte existera utan det andra tänker jag - ytspänningen mellan två motsatser som drar.

Det där som inte kategoriseras… Det bara Är
💚

#2: Jag var lite orolig om jag lagt in denna eller inte
Slumpen kanske 😇😉

#5:

Inget att vara orolig för. 😊 Kanske det inte var en slump?

Jag håller föresten på att författa ett inlägg där också slumpar spelar en roll, att slumpar kan vara universums sätt att kommunicera med oss. Men det blir ett längre inlägg som jag inte blir färdig med idag.

#0:

Fint, sant, och djupt skrivet.

Jag tycker Condor också beskriver det bra i #2. Så ser jag också på saken, med lycka..😊

#6: Det ser jag fram emot

#0

Det här var så vackert och vist skrivet att jag knappt vet vad jag mer kan säga än att du har så rätt – drömmen om lycka är inte mer än en dröm. Så det är bara att sluta jaga, så gott det går och så mycket som det är möjligt 😊🤗

#9: Tack.🤗

                   2

Vad är då lycka och olycka?
Annat än en markör, en slags
skala mellan ett och tio
som människor
mäter sig med.
Likt två motpoler som
drar emot eller ifrån varandra.

Mentaliteten starkast vinner
Eller
Balansen i välbefinnandet?

Den inlärda kampen att
ständigt sträva efter
och jämföra sig med
och vara bättre än:

Någon annan eller
sitt forna jag?

Där missas magin i Nuet
som så stillsamt och
tyst går förbi.

Av den där snudd på osynliga
Onöjdheten som har så svårt
att stanna upp och vara
i de stunder
som vi faktiskt har.

Det som ännu inte skrivits Ur samtal med livet Tystnad råder

Du satte ord på det osynliga onöjdheten, som aldrig blir nöjd.
Ofta är man där, vandrade. Man väntar liksom på någonting,som aldrig kommer.

#12: Onöjdhetens tremänning är nog iallafall Otåligheten som helt enkelt inte står ut…… i Stillhetens Nu…..😇

#13
Den otåligheten, som inte vet vad här och nu betyder överhuvudtaget. 🤔

#14: Ja, just den. Den går att tämja ibland😆😉

#11:

Det var visa ord och så är jag alltid fascinerad av var du får tag på dina fina fotomotiv. Synd att resten av den tjocka trädstammen inte finns kvar. Det måste ha varit ett mäktigt träd och det ser ut som om det skulle växa på stenmark.

Lycka och olycka är egentligen bara 2 olika sidor av samma mynt. Det ena kan inte existera utan det andra och därför finns det ett yin i varje yang och ett yang i varje yin.

#16: Mina foto motiv finns för det mesta någonstans i närheten. Beroende på var jag befinner mig.

Visst är det så. 2 sidor på ett och samma mynt. 🤗

#16: jag tror stubben faktiskt står på en underliggande sten… hur nu det går till?

#18:

Det funderar jag också på, hur kan ett så stort träd växa på en sten? Var går rötterna ner? De kan ju inte växa genom stenen. Finns det kanske springor i stenen där rötterna har slingrat sig ner? I alla fall ett tecken på naturens kraft.

#19: Jag kollade faktiskt inte även om jag med var lite nyfiken. Naturens krafter och underverk får sköta sitt.
Men jag tror ju att det måste finnas nån slags spricka i stenen.

Ja, antagligen och naturen är fiffig på att låta livet gro.