Verklig upplysning
är inte att förstå verkligheten.
Utan att se,
att det aldrig funnits någon verklighet
att förstå.

Vi kan ha all kunskap i världen,
veta allt om varje chakra,
kunna de hermetiska principerna utantill
som sägs förklara den dualistiska världen.
Vi kan ha studerat varje religiös skrift på jorden
och alla läror som någonsin formulerats.

Men det spelar ingen roll
hur mycket vi lärt oss.
Det spelar ingen roll
vad vi vet om hur illusionen är konstruerad.

Gräset växer ändå.
Livet pågår ändå.

Oavsett
om du förstår mekanismerna bakom det eller inte,
det sker ändå.

På samma sätt spelar det ingen roll
hur mycket du vet om chakrasystemet.
Du kan ha all kunskap i världen,
kunna varje energicentrum utan och innan,
och ändå leva genom de lägre chakrana,
driven av vilja, kontroll och begär.

När din uppmärksamhet
är riktad mot att uppfylla dina begär,
är det solarplexus som är aktivt.
Egot styr dig,
och du rör dig i separation och längtan.

Kunskap är värdefull.
Men den är inte upplysning.

För vi kan också, utan den minsta lilla kunskap,
leva genom hjärtats energi,
genom närvaro, kärlek och omtanke.

När hjärtat är aktivt,
när vi ger utan tanke på att få,
när vi ställer oss själva åt sidan
för att möta världen som den är,
då är egot tyst.
Då är vi närmare insikt.
Närmare upplysning.

När du ställer dig själv åt sidan
för att hjälpa någon i nöd,
är det hjärtchakrat som är aktivt.

När du ser världen med klarhet och stillhet,
är det pannchakrat som är aktivt.

När du vilar i varandet,
utan att något måste förändras,
är det kronchakrat som är aktivt.

Det är här den verkliga upplysningen sker,
när egot släpper taget,
som en levd erfarenhet.

Upplysning är inget vi lär oss.
Den är något vi lever.

I de högre chakrana,
i hjärtat, pannchakrat och i kronchakrat,
försvinner begäret att förändra.
Längtan efter något mer tynar bort.

Där existerar ingen separation.
Ingen kamp.
Ingen strävan.
Ingen verklighet att förstå.

Där finns bara
det eviga, gränslösa varandet.