Kobran / En vishetshistoria
Det här är en vishetshistoria som jag läste någon gång på 80-talet. Jag vet inte från vem den är:
I Indien fanns det en kyrka, där det ofta brukade ligga en kobra på vägen till kyrkan och sola. När människorna gick på den vägen störde det kobran och den hotade folk genom att resa sig upp och försökte bita dom. Efter att den hade bitit en kyrkobesökare gick de andra till prästen och sa att dom inte längre vågade gå till kyrkan pga att de är rädda att kobran biter dom.
Prästen var en svami som kunde prata med djuren och som hade makt över dem. Han gick till kobran och sa att han förbjuder den att bita människorna som bara ville gå till kyrkan.
Ett par dagar senare när prästen gick på den vägen, såg han att kobran låg där skadad. Han frågade kobran vad som hade hänt. Kobran svarade "sen du förbjöd mig att bita folk är de inte rädda för mig längre. De kastar stenar på mig, sparkar på mig och slår med stockar på mig."
Prästen sa……. "Jag förbjöd dig bara att bita folk. Men jag förbjöd dig inte att väsa".
#0:
Ja, det finns nog en anledning till att vissa djur är aggressiva. Annars blir de själva uppätna och påhoppade. Kanske är det lika med människor. Fast vi behöver förstås inte bita andra, utan bara säga (väsa) ifrån ibland.
Så tolkar jag historian.😊
#1:
Ja, så tolkar jag den också. Ibland måste man väsa så att man inte blir trampad på tårna.
#0
Det är viktigt att bita ifrån ibland.
Oavsett om det handlar om djur eller människor.
Vissa gränser behöver vi alla värna om.
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#3:
Just det! Och ibland räcker det om andra är medvetna om att man kan bitas.
Kommer så att tänka på min förra katt. Han låg oftast på min soffa i början, och ibland när jag skulle mata honom så märkte han knappt att jag ställde fram skålen på golvet under honom. Då brukade jag efter ett tag ställa upp skålen alldeles framför honom, så att han skulle märka den och äta upp. Kändes inte bra att slänga massa mat pga att han inte märkte att jag ställde fram den åt honom.
Men det var nån gång när han sov, och jag smög fram för att ställa upp skålen framför honom, som han vaknade till, tittade på mig och väste stort (lät ungefär som en farlig orm…). Då insåg jag att jag nog inte skulle väcka honom för att ge honom maten… Så jag lät efter det bli att göra så om det såg ut som han sov där på soffan… Men han behövde ganska stort "personligt space" också, mycket mer än många andra katter, kan jag tro.
Men var ju bra att han väste ifrån, så jag fattade att han blev obekväm/förskräckt av att bli väckt så där, även om jag bara menade väl.
#5:
Ja, att väsa kan vara en sorts kommunikation. I vanliga fal l är det katterna som väcker deras ägare på morgonen för att bli matade. De kan ta till olika strategier som t.ex. att välta omkull saker. 😄
#6:
Eller bita ägaren i tårna.. 😄😉🤣
Men ja, han var kanske lite speciell så, Sotiz. Det var mest jag som "tjatade" på honom. Men ofta smög han fram när jag var i köket, satte sig och tittade på mig med stora ögon, så att jag skulle få dåligt samvete, och mata honom (igen)…….. 🤣
Starta ny diskussion