Jag tror Ylva inte bara är Björns vän, utan också något av en vis, andlig lärare…😊

#1: Ja men det är hon själv inte medveten om 😊

#2:

Det gör ju det hela på något vis ännu mer äkta, från hennes sida…

#3: Ja, precis. Hon har ju aldrig varit särskilt intresserad av att läsa böcker, befatta sig med teorier eller ägna sig åt andliga praktiker. Hon har inte heller funderat på att vägleda andra. All hennes vishet har istället uppstått genom mötet med andra människor och genom att hon låtit sitt hjärta leda henne genom livet.

Men i min kommande bok, om det nu ens blir någon 😄, kommer även hon att ställas inför utmaningar som får henne att tvivla.

#0:

Björn verkar att vara en lite flummig person som behöver många erfarenheter av samma sort och gå vilse flera gånger för att lära.

Men kanske han kan dra nytta av det? Han lär känna alla villovägar. En som aldrig går vilse eller behöver så många frustrerande erfarenheter känner inte till dessa villovägar lika bra. De som känner till villovägarna kan bli bättre andliga lärare och varna andra för dom.

#5: Det kanske kan bli slutet på boken, att han blir en andlig vägledare till sist 😉

#6:

Och bok nummer 2 kan handla om björn som en andlig vägledare och till slut gifter han sig med Ylva och de lever uppe på ett berg i enödet och mediterar resten av livet. 😄

#4:

Tänkte just fråga det, hur det går med boken 😊, och om dessa texter du lägger ut här är en del av den, eller om de är helt "fristående"? Bara för att jag är nyfiken…

#6, #7:

😮
Ni kan ju inte avslöja slutet på böckerna. . . 😉 Nädå, skämt åt sido. Det hade säkert varit intressant att få följa Björn som andlig vägledare oxå…

#7: 😄 Ja varför inte, men först måste jag bli färdig med bok nummer 1 och det kommer nog att ta månader 😊

#8: Det går nog bra med boken, men jag har inte kommit så långt än. Jag håller fortfarande på med kapitelindelningen och skriver ner i vilken ordning jag vill presentera alla visheter. Boken ska ju handla om Ylva och Björn som ger sig iväg mot det upplysta berget. Först passerar de städer och byar, men ju närmare berget de kommer, desto mer öde blir landskapet. Det är också i ödesmarken som de ställs inför sina svåraste utmaningar, där det till och med kommer att handla om liv och död. Så det kommer också att bli en spännande bok 😊

Men jag kommer att behöva ändra en del av mina vishetshistorier härifrån, eftersom de inte kan sluta med att Björn alltid kommer till insikt. Men jag kommer nog att baka in budskapen på ett snyggt sätt i boken, åtminstone några av dem.

#10:

Det låter bra och spännande😊 det påminner mig nästan om ett par böcker av Deepak Chopra som jag läst, kanske inte just handlingen, men en handlade om Buddha, och en om Jesus, och var skriven i fiktiv form. Det är alltså inga religiösa böcker, på något sätt. Men bra är dem.
Även denna är en andlig bok som är skriven som fiktion, som också är bra.

Men ser fram emot att kanske få läsa din bok sen i alla fall 🙂

#11: De kände jag inte till, men tack för tipset. Skulle jag inte vara så upptagen med mitt eget skrivande just nu och hade lite mer tid, skulle jag definitivt läsa dem, men kanske en vacker dag i framtiden 😊

#12:

Ja, precis, det kan rekommenderas😊

#0
Att skriva texter och göra det enkelt, som du gör det på. Är en konst att nå fram till läsaren, som i sin tur ska kunna relatera till texten.
Det är bara att fortsätta på ditt författarskap, tids nog så.😊

Jag kom att tänka på några andra saker med "det stora genombrottet", men ur en annan vinkling. Man kan ju också vänta på det genombrottet i andra, mindre andliga, sammanhang. Man kanske väntar på att "bryta genom" som fotograf, pianist, eller med sina målningar. Eller varför inte som författare 😊 Eckhart Tolle nämner ibland detta… Han pratar ibland om sitt eget genombrott som andlig lärare. Trots att han nu är väldigt känd inom de kretsarna, så består varje sak av små, "vardagliga saker" . När han ska till en sammankomst där han ska prata, går han först ut till bilen, sitter i bilen och tittar ut genom fönstret medan han får skjuts till sammankomsten, sedan tar han ett steg efter det andra till rummet där han "förbereder sig". Där dricker han vatten, tar en klunk efter den andra… Sedan går han ut på scenen, ett steg efter det andra. Sätter sig ned i tystnad, utan att veta vad han ska prata om, och lyssnar sedan på sina egna ord som kommer ur hans mun. Ungefär så förklarar han det, att även "stora, extraordinära" saker består av små vardagliga steg. Och allt utför man i Nuet, med uppmärksamheten här.

En del kanske siktar så mycket på sitt eget genombrott så de stressar ihjäl sig, och när de väl kanske "bryter genom" mår de så dåligt inombords att de ändå inte kan njuta av genombrottet. Det var inte som de tänkt sig, och den tomma känslan infinner sig; "och nu då..?"
Bättre är det nog att vara uppmärksam i nuet vad man än gör. När man spelar på sitt piano, är man närvarande, och gör sitt bästa, i nuet, även när man sitter för sig själv och spelar. Om man delar sin musik, eller spelar för någon, är man precis lika närvarande här och nu, utan förväntningar om framtiden eller var det ska leda. När man skriver på sin bok, låter man orden flöda i och ur nuet, utan att förvänta sig något eller sikta ansträngande på var det ska leda till i framtiden. På så vis blir man inte lika besviken om det inte "går vägen" som man förväntar sig, man gör allt med bättre kvalitet, och njuter mer. Man är mindre stressad. Man kanske till och med blir "en kanal" till nuet, och kan dela det ögonblicket med andra, som lyssnar på en, läser ens böcker… Eller på annat sätt tar del av det man skapar.

Bara lite allmänna tankar om "det egna genombrottet", vägen dit, och att vara i nuet och njuta av det man skapar och förmedlar 😊

#15:

"När man skriver på sin bok, låter man orden flöda i och ur nuet, utan att förvänta sig något eller sikta ansträngande på var det ska leda till i framtiden."

Det var just det som jag skrev med andra ord i en annan tråd:

"Det ,måste ju inte nödvändigtvist bli en bok. Om du fortsätter att skriva för att det är roligt, kommer du att ha inspirationer. Om du skriver med syfte att det ska bli en bok, blir det en sorts kontroll som tar över och inspiratonerna stryps."

Siktar man på att det måste bli en bok är man inte längre i nuet, utan i framtiden. Men man kan låta det bli en bok om historierna som man skriver duger.

Jag tänkte själv en gång att skriva en bok om reiki, som skulle fylla luckorna som finns i "vanlig literatur". Det är nog 20 år sen och det blev inte ens en sida tills jag inte fortsatte med den längre. För någon dag tittade jag vad jag egentligen skrev och var inte alls nöjd med det som jag skrev. 😄

Det var ett exempel på hur det inte fungerar. Jag hade ett syfte att det ska bli en bok och ett syfte och förväntningar om vad innehållet skulle åstakomma. Därmed skapade jag en ram som begränsade det naturliga flödet av ord. Jag strypte mina inspirationer. Men man lär av erfarenheter. 😊

#16:

Ja, så är det. Man stryper kreativiteten, och slutresultatet blir inte lika bra, om det ens blir ett slutresultat. Jag älskar själv den kreativa processen i skapandet… Och bryr mig mindre om resultatet. Klart man vill vara nöjd och att det blir bra. Och om andra uppskattar det man gör, är det ju bara en bonus. Men det är ju inte huvudsaken 😊 för mig i alla fall. Det kan väl vara en anledning till varför jag inte tjänar pengar på vad jag gör, men det får väl vara så då.😄

Ditt exempel med boken var bra. Kanske är det så författare får en "skriv-blockering"… Man anstränger sig allt för mycket för slutresultatet. Men, det är inte så lätt detta ändå, speciellt om man arbetar som exempelvis författare, kan jag tro. Då har man ju en press på sig att leverera innehåll och ord…kanske är det en konst, som allt annat.

#17:

Ja, det är mycket möjligt att det är så som författare får skrivblockeringar. Utgivaren av böcker vill se ett resultat så snabbt som möjligt och det skapar tryck. Man skriver inte längre för att det är roligt, utan för att uppfylla andras förväntningar.

#14: Tack! Och här går jag och funderar på om mina texter inte låter som barnsagor ibland 😄 Men ja, jag fortsätter så länge jag tycker att det är kul och hoppas kunna utveckla mitt skrivande lite mer. Men jag har alltid gillat att skriva och kommer nog att fortsätta med det framöver också 😊

#15 #16

På tal om skrivblockeringar måste jag säga att det är mycket lättare att skriva nu än det var innan jag började jobba. När jag var arbetslös och månaderna bara gick, började jag fundera på vika andra sätt det finns att tjäna pengar på. Jag funderade till och med på att skriva böcker för att försöka försörja mig, men då låste det sig totalt. Jag hade till och med svårt att skriva texter till sajten.

Nu har jag förstås mindre tid till att skriva, men eftersom jag har ett jobb och slipper oroa mig för arbetslösheten, känner jag mig så mycket friare. Jag kan använda min fritid precis som jag vill, skriva hur mycket jag vill, dela med mig av det till alla – och till och med försöka skriva en bok utan att behöva bekymra mig över om någon vill köpa den eller inte. 😊

#20:

Det låter ju fint 😊 jag kan faktiskt känna igen den känslan. Om man har något att göra om dagarna, som ett arbete, som man trivs och mår bra i och som dessutom ger en lön, då fungerar man också bättre psykiskt på fritiden. Går man bara hemma sysslolös om dagarna, kanske ensam, och med oro över ekonomin, då mår man oftast också sämre psykiskt, och även sådant som det kreativa kan hämmas… Som du själv upplevde. Själv börjar jag faktiskt att sakna ett lagom arbete, som ger en inkomst… Därför är jag på mina sysselsättningar på nästan 50 % av en full arbetstid nu. Jag mår helt enkelt bättre av det när jag väl är hemma, så som du också verkar mena 😊 men då ska man ju också ha en bra sysselsättning som passar en, så att en bra balans kan skapas.

#19
Det kanske är din idé, att rikta in sig på en yngre publik. Fast du kanske inte tänkt så. 🤫
Ingen dum idé egentligen, för att kanske förekomma t.ex uppstigningar.
Berättelser är en bra information att ge ut.🤗

#19:

Själv tycker jag inte det är något att tänka på, att de skulle låta som barnsagor 😊 det är ju mjuka, vänliga berättelser… Men det kanske även vuxna behöver ibland 😄

#23
Visst är det så. 🤗

#24:

🤗

Även om historierna är skrivna som barnsagor, så är ju innehållet och vad de uttrycker någonting för vuxna, tycker jag.

Tack förresten för era kommentarer. Jag har läst dem alla, men har inte så mycket att tillägga. En bok för både ung och gammal låter ju inte så i illa 😊