Många söker svar på de stora frågorna om varifrån vi kommer och vart vi går. Men tänk om jag skulle tala om för dig att vi inte kommer någonstans ifrån och inte går någonstans. Att vi inte är våra kroppar och den person vi identifierar oss med, utan det eviga varandet som finns djupt inom oss alla.

Kroppen kommer och går. Tankar kommer och går. Känslor och mentala reaktionsmönster kommer och går. Men djupt inom oss finns något som består, som varken kommer eller går utan som alltid är där. Detta är vår sanna natur – det eviga, gudomliga varandet, som finns överallt och genomtränger allt.

Om vi skulle komma någonstans ifrån skulle det innebära att vi har en början och ett slut, vilket skulle betyda att vi inte är eviga. Men vi är gränslösa och eviga. Vi existerar överallt: i varje levande varelse, i varje sten, på varje planet och i varje galax. Vi är allestädes närvarande, till och med i luften och på platser där det inte finns någon luft. Vi har ingen början och inget slut, vi kommer ingenstans ifrån och går ingenstans, utan är tidlösa och oändliga.

Sök efter detta och bli medveten om hur gudomlig du redan är, att du inte kommer någonstans ifrån, utan att du är det högsta gudomliga som finns, som uttrycker hela universum. Du är inte från världen, utan världen är från dig.

Gör det inte svårare än vad det är; att upptäcka sig själv som det eviga varandet är väldigt enkelt. Det handlar bara om att tysta sitt sinne och att titta djupt in i sig själv och se efter vad det är som aldrig kommer och går, utan som alltid är där. Men för att göra det måste du vara beredd att dö, inte fysiskt, men mentalt – du måste ge upp tanken på att du är din kropp och din person. Var sedan öppen för det som blir kvar och se vad som blir kvar. Det är du, ditt sanna själv.

Det är att dö före döden. Det är att födas om igen.