De inre demonerna
Människan har en tendens att skylla sina problem på andra. Det är enkelt att peka finger och säga: “Det är deras fel att jag mår dåligt.” För många är det kanske en familjemedlem, en kollega eller till och med en abstrakt fiende som “samhället” eller “regeringen” som får skulden. I många kulturer och religioner är det demoner man skyller sina och världens problem på. I New Age-kretsar kan det till och med vara en ond elit som hindrar oss från att upptäcka vår sanna natur.
Detta mönster att skylla på andra kan vara bekvämt, men det hindrar oss från självinsikt. Den andliga vägen handlar faktiskt om det raka motsatta, dvs att sluta skylla sina problem på andra och istället rikta blicken inåt. Det handlar om att bli medveten om sina egna mentala hinder och mönster. Genom att observera oss själva kan vi upptäcka våra egna inre demoner – inte de mytiska varelserna från religiösa berättelser, utan våra egna mentala hinder.
I buddhismen representerar demoner inte yttre varelser, utan de representerar våra egna negativa känslor och mentala hinder – som avund, ilska och begär. Det är inte så att vi först skulle bli besatta av en demon och sedan blir vi avundsjuka; istället är det vår avundsjuka som metaforiskt kallas för en demon.
Så sluta tro på yttre demoner. Det är bara ett koncept från religioner som tror på en separerad Gud och för dem finns det förstås också en motpol, dvs., en separerad djävul. Men om man inte tror på en sådan religions Gud, kan man förstås inte heller tro på deras djävul och på hans demoner.
Det handlar alltså inte om att hitta den skyldige och att bekämpa denne, vare sig det är i form av religiösa varelser eller andra människor, utan om att bli medveten om sig själv och att upptäcka att allt som existerar inom oss är en del av vår egen psykologiska verklighet. Först då kan vi börja arbeta med oss själva på ett djupare plan och börja läkas på riktigt.
Ja, dessa inre demoner som man plockar fram från det undermedvetna i bland annat meditation. Det kan vara skrämmande att bli medveten om sina egna demoner, och att acceptera att de inte är någon annans.🙂
Otroligt vacker bild du bifogade förresten.
Ja, de inre demonerna kan ta sig ut på olika sätt och får oss att tappa kontrollen eller det motsatta. Driva oss till att bli kontrollfreak ja, det finns säkert ännu flera sätt…
Drivet av ett skuggspel från vårt eget inre obalanserade - som projiceras ut på våra medmänniskor.
Som har en tendens att jaga upp oro och en massa andra starka negativa känslor - som är svåra att - stå ut med - att uthärda - 🤔
Och då kan nästan vad som helst hända - eller att få oss att tro på vad som hels när reaktionerna får fritt spelrum - och vi faktiskt väldigt många gånger - förstör - för oss själva och andra - i vår närhet.😔
Det är för den logiskt tänkande människan - många gånger svårt att förstå - de oreglerliga känslorna som bor i inom.
Och tanken lockar med
-Om bara inte… - Då skulle jag / det vara så mycket bättre.
Flykten från acceptansen av det som är.
Driver oss ut i hjälplös maktlöshet -
Och vi sprattlar…. Demonerna inom bords löper amok. När de plötsligt vaknar av någonting oförutsett….
🙄😘
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#0:
Människor ser sig gärna som "ljusa" och goda och i den föreställningen finns det ingen plats för något annnat, för något "mörkt". Därför projiceras de egna mörka sidorna (vad man inte vill se) ut i världen. Men grejen är den att vi har både gott och ont i oss och har själva valet att antingen utttrycka och leva det ena eller det andra.
Det är som du skrev bekvämt att skylla på andra men det leder till omedvetenhet om sig själv. och "by the way"…….. jag är förvånad att det i vår tid fortfarande finns människor som tror på bibeln och deras föreställningar av demoner.
#3:
Kommer att tänka på en bild jag såg i National Geographic (tidningen) i tonåren. Det var en Buddhistisk munk som satt med benen i kors framför ett av koncentrationslägren från andra världskriget. I artikeln stod det att munken sade ungefär som du, att det både finns gott och ont inom oss alla, och att vi måste se detta faktum i vitögat. Nu var det så länge sen jag läste detta, så minns inte exakt ordagrant vad munken sade, men innebörden var så.
Det var en kraftfull bild som jag tänker på än idag ibland.
#4:
Även inom psykologin ser man så på saken, att vi har gott och ont i oss. För C.G. Jung är gott och ont arketyper. Arketyper möter vi i oss själva i form av arketypiska bilder. Gott och ont är dualiteter. Det ena kan inte existera utan den andra, eftersom de bildar en enhet som förståndet klyver itu i 2 motsatser. Det måste man förstå, för att förstå varför vi har både det ena och det andra i oss.
Så sant som ni alla skriver här i tråden. Kan bara hålla med var och en av er. Tack för att ni delar med er av era tankar 🤗 Vet inte vad mer jag ska säga, har liksom inget mer att tillägga just nu 😊
Kanske inte direkt demonisk eller otäck att läsa ativt-på någotvis kändes det som om den kanske passade in i denna tråden.
🍀🍀🌼🍀🍀🌼🍀🍀🌼🍀🍀🌼🍀🍀🍀🍀🌼🍀🍀🌼🍀🍀🌼🍀🍀🌼🍀🍀
2016 04 06
Strilande faller regnet från grå tunga moln.
Likt gråten från själen som flödar. Utan kunskap om känslans sorg.
Som solen spricker genom den mörka skyn
Får känslan en glimt av Kärlekens ljus.
Tillstånden kommer.
Tillstånden går.
Sinnet är som väderleken.
Omväxlande
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#7:
Fint skrivet i vilket fall, tycker jag 🤗
#8: Tack så mycket 🙂
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#7: Visst passar den bra in i tråden. Fint skrivet 😊
#7:
Jag tycker också att det passar in i tråden. Tillstånd som kommer och går och ibland är det tillstånd där vi reagerar negativt enligt något mentalt program som inte är det som vi verkligen är. Det är de inre demonerna. Du lyckades förpacka det i fina ord. 😊
#10: o #11
Tack ska ni ha 🤗
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
Starta ny diskussion