Hittade denna vishetshistoria av Osho som jag bara ville översätta och dela med mig av:

(Sufism är en beteckning som används som en samlingsbeteckning för den andliga eller esoteriska aspekten inom islam)

En sufists berättelse: En sufist satt en morgon vid en vägkorsning. Då kom en ung man fram till honom och frågade om han fick lära av honom.

'Ja, för en dag,' sa sufisten.

Under hela dagen stannade resenärer till och ställde frågor om mänskligheten och livet, om sufism och sufister, eller bad om hjälp … eller visade bara respekt och vördnad.

Men den resande sufisten satt hela tiden i stillhetens ställning, höll huvudet på knäna och reagerade inte alls. Människorna gick en efter en bort igen.

Mot kvällen kom en fattig man med ett tungt knyte till paret och frågade efter vägen till närmaste stad. Sufisten reste genast upp, laddade den fattige mannens tunga börda på sina axlar och ledde honom en bit på vägen till rätt väg.

Sedan återvände han till vägkorsningen.

Den unge eleven frågade: 'Var mannen, som såg ut som en fattig bonde, en helgon i förklädnad, en av de hemliga vandrarna av hög rang?'

Sufisten suckade och svarade: 'Han var den enda av dem vi sett idag som verkligen sökte ett mål som han enligt sina ord önskade.