Hittade denna korta text på min dator, som jag skrev för länge sedan, men som jag av någon anledning glömt att posta 😊 Som vanligt är det väl inget nytt som jag kommer med, bara ännu ett ytterligare sätt att beskriva det här om att släppa taget om våra föreställningar och övertygelser.

Föreställ er ett litet nyfött barn, vars ögon öppnas för första gången och möter världen. Från vagnen tittar hon upp mot himlen och ser månen, som lyser starkt på den mörkblåa bakgrunden. Men för barnet är det ingen måne och ingen himmel, för ingen har berättat för henne att det där är en måne och det där är himlen. Barnet ser inte ens att månen är skild från himlen. För barnet är allt Ett. Det finns ingen separation; inte ens känslan av ett Jag existerar. Med andra ord är barnet lika rent som ett oskrivet blad när hon föds. Hon bär ingen tro, ingen föreställning om saker och ting, och hon frågar sig inte vad som händer efter döden, varifrån hon kommer, vart hon är på väg, eller vad som skulle vara meningen med hennes liv.

För att utveckla högre visdom och komma till insikt om sin sanna gudomliga natur måste vi bli som detta lilla nyfödda barn. Vi måste befria oss från alla våra förutfattade meningar och föreställningar om det gudomliga. Vi måste våga släppa taget om det personliga jaget och sluta försöka förstå det gudomliga med vårt begränsade förstånd. Endast då kan vi närma oss den rena insikten om vår egen gudomlighet.