En historia som Sukadev Bretz berättade:

En gång sa Sivananda att han främst ville meditera hela dagen och därför inte ville komma till kontoret. I det ögonblicket mindes hans lärjungar inte längre att detta var dagen då vägen skulle göras som gick direkt förbi Sivanandas hydda. Så vägarbetarna jobbade där hela dagarna, med hammare och allt som hade med vägbyggen att göra.

På kvällen när Swami Sivananda kom till satsang bad lärjungarna om ursäkt för att de inte varnade honom. Han frågade varför och från vad. "Jaha, vägarbetet…" sa Sivananda, "Jag har inte hört något", och blev verkligen förvånad när de berättade det. Han var inte bara artig, han hade faktiskt inte hört någonting. Han hade inte hört en hammare precis bredvid sitt meditationsrum - det här är meditation när den är som bäst.

När man går in i meditation dras sinnets och sinnens yttre strålar gradvis mer och mer inåt tills sinnena, i fullständig upptagning, tillfälligt helt har upphört med sin normala funktion. Detta tillbakadragande av sinnena är grunden för mycket djup koncentration och meditation. Swami Sivananda var en mästare i meditation, mediterade i upp till 14 timmar om dagen! Om vikten av meditation sa han:

"Meditation är den enda kungliga vägen till att nå frihet. Det är en mystisk stege som sträcker sig från jorden till himlen, från villfarelse till sanning, från mörker till ljus, från lidande till salighet, från rastlöshet till bestående frid, från okunnighet till kunskap, från dödlighet till odödlighet. O strävare! Meditera regelbundet och systematiskt varje dag! Det är en stor förlust om du förlorar en enda dag!"