#0:

Jag tycker att reiki är en bra metod, både för personlighetsutveckling och andlig utveckling. Andlig utveckling går hand i hand med personlig utveckling.

Men som med alla metoder, krävs det en viss beredskap att ta emot det som kan komma till ytan och som man kan bli medveten om. Det behövs mod att titta i en spegel som visar allt, även vad man inte vill se.

Det krävs objektiv observation så att man inte filtrerar bort vad man inte vill se och för att "smyga sig på sig själv" för att upptäcka det.

Första steget är alltid att bli medveten. Sen förändras ändå saker och ting med tiden. Det är inte viktigt hur snabbt det går, utan att det går åt rätt håll.

Oj, vilken igenkänning jag fick av det där att framhäva sig själv framförallt på anställnings intervju eller kanske annars också?? Om jag ska vara riktigt ärlig i ett sånt här öppet forum.
Jag verkligen kan inte berätta om vad jag är bra eller duktig på…. får tunghäfta eller babblar oväsentligheter….
Alla andra kan ju det jag kan liksom. Det är en ordentlig stoppkloss som jag inte begriper hur jag ska ta mig över.

#0: glömde säga: Tack för viktig tråd🤗

Sen jag är pensionär känns det befriande att ha den kampen bakom sig. Kampen att prestera i yrket, kampen att hitta och behålla jobb, att göra ett gott intryck i föreställningssamtal, att ständigt lära saker som har med yrket att göra, att anpassa sig till förändringarna.

I stället kan jag lära vad som intresserar mig. Visst, men när Fata Morgana gör sin utbildning, frågar hon mig saker som jag har lärt, t.ex. vad som gäller bokföring. Jag lärde det när jag var tonåring och har aldrig haft med bokföring att göra i yrkeslivet. Att titta på hennes uppgifter och förklara saker för henne var bara möjligt efter att jag tittade i hennes lärbok, lära på nytt vad jag hade glömt och sen förklara för Fata Morgana. Det verkar aldrig ta slut. 😄

#4: Ja, det måste vara skönt.

#2:

Ja annars också, men speciellt på arbetsintervjuer är jag bra på att göra bort mig. Sen skäms jag ofta efteråt över mig själv och undrar varför jag sa si och inte så 😄 Sen tycker jag inte heller att jag har några talanger att skryta över. Nästan alla kan ju det som jag också kan och t.o.m det kan de flesta mycket bättre än mig. Men tyvärr är det något som jag har framför mig nu och för att lyckas måste jag verkligen försöka att arbeta lite på mig själv. Om du har några goda råd att komma med tar jag tacksamt emot 🙂

#6: Ja, du inte vet jag. Tänker att det är väldigt svårt just detta.
Jag kan ju mitt jobb har många år på nacken och ändå så.. fastnar jag. Och precis som du, så skäms jag efteråt, jag klandrar mig själv. Det är jag oerhört duktig på och där. När jag hör mina tankar, eller vad jag säger till mig själv… Då flaxar det till i inom och jag ser vad jag gör…. Och betraktar. Sen frågar jag mig själv: Är det där sant? Det kan ta ett tag innan jag ser mitt inlärda trosystem och hur det fäller krokben för mig…. En långsam väg frammåt. Men frammåt är bra 🤗

Tack, det tar jag till mig 🤗

Det här är inte så lätt. Jag som är av en tillbakadragen personlighetstyp har lite svårt att alltid framhäva mig i sociala situationer och exempelvis i arbetsintervjuer. Men ändå har jag lyckats få en hel del jobb genom åren.

Men vad som har stoppat mig mest i arbetslivet (då vi nu pratar om det) är en vilja att aldrig vilja göra fel, och gör jag fel så når jag väldigt dåligt över detta. Det är något jag får jobba på hela tiden, rädsla för att något ska gå eller bli fel.

Så detta #0 är ett bra inlägg, något man kanske ofta glömmer på den andliga vägen då man tittar så mycket inåt

Stenar jag förresten använt mig av några gånger är i alla fall snöflingeobsidian som Condor tipsade om här förr, den där jordande övningen.

#6
Helt ärligt, var dig själv. Det där att man ska gärna ge sken att man är mer duktig än man är lyser igenom.
Ett tips som kan hjälpa.
Tänk om du skulle vara arbetsgivare och skulle anställa en person.
Hur skulle du vilja se hen är både i arbetet, men även funka socialt.

Idag är det så vanligt att man ska maila in cv och personligt brev.
innan man kan träffa arbetsgivaren mellan fyra ögon.
Och att skriva personliga brev, fy vad svårt det är.
Det är då lättare att gå till arbetsgivaren direkt.

Tänker vidare på detta inlägg och affirmationernas verkan på folk.
Detta har tyvärr aldrig funkat för mig. Det känns som om jag vrål ljuger. Även den enklaste affirmationer studsar ljudlöst runt och får inget som helst fäste.
Så det har jag slutat upp med.
Det käns så oäkta och tomt på nått vis.

#10:

Man kan skriva ett sådant brev som man kan och sen låta chat GPT skriva det perfekt. 😊

#10

Nått jag har upptäckt med mig själv är att personligt brev har blivit lättare att skriva - men just i mötet så blir jag halvstum och jag känner mig utstirrad (under luppen granskad) så obehaglig känsla.. Och det jag har skrivit vet de ju redan, så vad finns det då kvar att prata om? Vill ju inte upprepa mig.

Och just det här att veta vad man kan och är bra på men ändå ha det svårt att säga eller skriva ner det. För andra ögon att se eller andra öron att höra.
Tror jag i mångt och mycket handlar om vad man fått med sig i ryggsäcken sen uppväxten. En del skit (ursäkta språket) sitter hårt fast och är svårt att ta sig igenom.

#12: Ja det kan man kanske göra men min inre dömande domare skriker rakt ut - Det är att fuska.
Fast, nu när jag ser och hör vad min tanke skriker så inser jag ju. Nä hä du! Det är det inte alls det.

#11:

Jag brukar heller inte arbeta med affirmationer. Det som jag kan tro på behöver jag ingen affirmation för och för det som jag inte kan tro på hjälper inte affirmationer. 😄 Men för somliga verkar det att funka.

#14:

Om alla andra fuskar, går det inte utan fusk. På utbildningen som Fata Morgana gör, använder sig alla av chat GPT. Men somliga gör det för uppenbart, så att en lärare en gång sa att han vägrar att korrigera arbeten som chat GPT har skrivit.

När jag gick i skolan skrev jag fusklappar och ibland lärde jag så mycket av att skriva fusklappar att jag sen i provet inte behövde den. Man lär också om man låter chat GPT korrigera ett brev som man själv har skrivit.

Däremot gör dom tryck på eleverna i Fata Morganas utbildning. Dom får tydligen mer pengar om eleverna lyckas att hitta ett jobb under utbildningen. Fata Morgana måste skriva saker i hennes CV att hon t.ex. är "mycket bra" på saker som hon inte är bra på och ha kvalifikationer som hon inte har. Det är idiotiskt, för man vill ju behålla jobbet. Men det verkar inte vara viktigt för dom.

#9: Det där känner jag igen mig i sååå mycket, att inte vilja göra fel. Det är också något som jag kämpat mycket med. Det ligger en sådan perfektionism inom mig, att jag hela tiden strävar efter att göra allt perfekt, att prestera med 100% osv. Det tär på en ganska mycket och när man verkligen granskar det, inser man att det bara är man själv som är den strängsta domaren. Ingen annan dömer oss så mycket som vi själva gör. Men det är svårt att verkligen realisera det.

#10: Ja att vara sig själv är nog det allra bästa. Att låtsas vara någon jag inte är, är det som känns så fel och det känns som att det just är det som arbetsförmedlingen vill, dvs att man ska låtsas vara bättre, mer talangfull, mer kvalificerad än vad man är. Det är så genomskinligt som du säger. Men jag ska göra mitt bästa med att försöka vara mig själv. Tack för dina tankar 🙂

En av mina fusklappar från skoltiden. 😄

Idag behöver jag förstorningsglas för att läsa den.

#19: 🤣🤣🤣🤣 kul att du sparat den.

#20:

Ett roligt minne. 😊 Jag kunde skriva 6 rader på en cm.

#17:

Ja, jag minns på mitt arbete där de ville att jag skulle lära mig jobba med CNC (automatisk svarv/fräs). Jag var så rädd att upptäcka att jag kört 100 dyra produkter fel, eller att krocka med CNC-maskinen som blir väldigt dyrt. Det var i den vevan jag blev sjukskriven av stress och annat. Det jobbet var verkligen inte för mig😅

Men som du skriver dömmer man till största del sig själv

#22: Det kan jag förstå, att det inte var ett jobb för dig. Jag skulle heller inte klara av den stressen som ett sådant jobb skulle ge mig.

#11:

Tänkte ännu på det här med affirmationer och känner mig heller inte riktigt bekväm med det, som att jag skulle ljuga precis som du. Men sen tänkte jag; hur många lögner har jag inte tills nu matat mig själv med, genom att tuta i mig själv hur dålig jag är på allt och hur lite jag kan? Det är väl heller inte sant?

Tänker att det då kanske ändå är bättre, att jag säger till mig själv innan alla mina utmaningar som jag står inför; att det här kommer jag att klara av, än att övertala mig själv hur dåligt allt kommer att gå. Men jag vet inte om jag kommer att lyckas med det 😄

Det är svårt det här med affirmationer, för det som Osho säger här är också värt att tänka på (det handlar nu inte om affirmationer, utan om positivt tänkande, men fungerar kanske så för affirmationer också?)

"Tekniken med positivt tänkande är ingen teknik som transformerar dig. Den undertrycker bara de negativa delarna av din personlighet. Det är en metod som du väljer. Den kan inte stödja medvetenhet; den är riktad mot medvetenhet. Medvetenhet väljer aldrig. Positivt tänkande innebär helt enkelt att skjuta det negativa in i det omedvetna och konditionera den medvetna tanken med positiva tankar. Problemet är dock att det omedvetna har mycket mer makt, nio gånger mer makt än den medvetna tanken. När något har blivit omedvetet får det nio gånger mer makt än det hade innan. Det kommer inte att visa sig i den gamla klänningen, men det kommer att hitta nya sätt att uttrycka sig.

Positivt tänkande är således en mycket fattig metod utan djup förståelse, och den ger ständigt felaktiga föreställningar om dig själv. "Identifiera dig inte med det positiva eller det negativa, identifiera dig inte med glädje eller smärta, med preferens eller aversion. Anta himlens inställning till båda, var bara ett utrymme. Låt preferenser komma och gå, låt också aversioner komma och gå. Du borde vara utanför båda - bara ett utrymme, tomhet, ett vittne."

#24: positivt tänkande är mycket lättare än affirmationer det håller jag med om.

#24:

Skillnaden mellan affirmationer och positivt tänkande är att affirmationer är en metod att ändra tankemönster och öka självförtroendet genom att omprogrammera undermedvetandet, medan positivt tänkande är en metod att där man medvetet fokuserar på att ha en positiv syn på saker och ting.

Jag håller med Osho vad han skrev om positivt tänkande.

Förr gillade jag att tänka och vara positiv. Men nu känns det inte som att det behövs längre. Det finns inte så mycket mörker i mig som måste vägas upp av positiva tankar. Det är bättre att låta allt vara som det är… I ett fridfullt varande av acceptans.

Affirmera har jag nog aldrig känt mig så intresserad av. Jag känner också här, det är nog bättre att bara vara med det som är🙂

#27: Det är nog bra så 😊

#27: Ja, det tror jag med