En liten vishetshistoria av okänd författare:

En ung man kom till en gammal vis man.

"Mästare," talade han med en dragande röst, "livet är som en börda på mina axlar. Det trycker mig till marken och jag känner att jag kollapsar under denna tyngd."

"Min son", sa den gamle mannen med ett kärleksfullt leende, "livet är lätt som en fjäder."

"Mästare, med all respekt, du måste ha fel här. För jag känner att mitt liv lägger massor av vikt på mig dag efter dag. Säg mig, vad kan jag göra?"

"Det är vi själva som lägger bördan på våra axlar." sa den gamle mannen och log fortfarande.

"Men…" ville den unge mannen invända.

Men den gamle mannen räckte upp handen: "Detta "men", min son, väger redan ett ton…"