#0:

Jag kan heller inte föreställa mig att permanent vara i samadhi. Däremot tar man med sig en energiboost och lycksalighet som kan vara i veckor till månader. Detta avtar ju mer man börjar att klamra sig fast i saker och ting igen och att sträva efter det ena eller andra. Kan hända att det finns folk som inte faller tillbaka till detta mönster och som ständigt "surfar på den energivågen"? Men det är inte riktigt samma sak som själva samadhi erfarenheten, där egot försvinner för en stund.

Men jag har hört om en person som har befunnit sig i en pemanent samadhi i Indien, som sen behövde någon som tar hand om en och sköter om ens liv. Men jag vet inte om jag ska tro på detta.

#1:

Ja, det är saker som är lite svåra att svara på. Man har ju bara sin egen erfarenhet, och andras ord att gå efter.🤔 själv har jag inte den erfarenheten i alla fall, av ett permanent samadhi tillstånd.
Sen beror det ju på ord, och vad man menar med ordet i sig också.

Jag har själv läst berättelser om personer i Indien, som mest sitter i meditation osv. Men hur deras inre erfarande är, vet man ju inte.

#2:

Jag tror att det måste ha varit den här mannen som jag hörde talas om:

https://en.wikipedia.org/wiki/Ramana_Maharshi

"He spent the first few weeks in the thousand-pillared hall, then shifted to other spots in the temple, and eventually to the Patala-lingam vault so that he could remain undisturbed. There, he spent days absorbed in such deep samādhi that he was unaware of the bites of vermin and pests."

När jag googlade omkring hittade jag en sida där han beskriver olika typer av samadhi. Men jag har inte läst det.

http://prashantaboutindiaa.blogspot.com/2010/02/ramana-maharshi-about-different-types.html

#3:

Ah, honom hör man ju ofta talas om. Det var intressant, det om olika typer av Samadhi. Men undrar fortfarande hur man kan tala, tänka och svara på frågor emellanåt om man är permanent i den djupaste Samadhi.🤔 Om man då inte är förankrad i tystnad samtidigt som man talar, tänker, och svarar på frågor

En övetrsättning av artikeln:

Följande korta definitioner formulerade av Bhagavan Ramana borde vara tillräckliga för att vägleda den oinvigde genom samadhis terminologiska djungel.

1. Att hålla fast vid verkligheten är Samadhi.
2. Att hålla fast vid verkligheten med ansträngning är Savikalpa Samadhi.
3. Nirvikalpa Samadhi smälter samman i verkligheten och förblir omedveten om världen.
4. Att smälta samman i okunnighet och förbli omedveten om världen är sömn.
5. Att förbli i det ursprungliga, rena, naturliga tillståndet utan ansträngning är Sahaja Nirvikalpa Samadhi eller Sahaja Samadhi.

Källa: Talks With Ramana Maharshi

Fråga: Vad är samadhi?

Ramana Maharshi: Tillståndet där den obrutna upplevelsen av existens-medvetande uppnås av det stilla sinnet, enbart är samadhi. Bara det stilla sinne som är utsmyckat av uppnåendet av det gränslösa högsta Jaget är Guds verklighet.

När sinnet är i gemenskap med Jaget i mörker, kallas det nidra [sömn], det vill säga nedsänkningen av sinnet i okunnighet. Nedsänkning i ett medvetet eller vakent tillstånd kallas samadhi. Samadhi är ett kontinuerligt inneboende i Jaget i ett vaket tillstånd. Nidra eller sömn är också inneboende i Jaget men i ett omedvetet tillstånd. I sahaja samadhi är nattvarden kontinuerlig.

Fråga: Vad är kevala nirvikalpa samadhi och sahaja nirvikalpa samadhi?

Ramana Maharshi: Sinnets nedsänkning i Jaget, men utan dess förstörelse, är kevala nirvikalpa samadhi. I detta tillstånd är man inte fri från vasanas och därför uppnår man inte mukti. Först efter att vasanerna har förstörts kan man uppnå befrielse.

Fråga: När kan man utöva sahaja samadhi?

Ramana Maharshi: Även från början. Även om man utövar kevala nirvikalpa samadhi i flera år tillsammans, om man inte har rotat ut vasanas kommer man inte att nå befrielse.

Fråga: Kan jag ha en klar uppfattning om skillnaden mellan savikalpa och nirvikalpa?

Ramana Maharshi: Att hålla fast vid den högsta staten är samadhi. När det är med ansträngning på grund av psykiska störningar är det savikalpa. När dessa störningar saknas är det nirvikalpa. Att förbli permanent i det ursprungliga tillståndet utan ansträngning är sahaja.

Fråga: Är nirvikalpa samadhi absolut nödvändigt innan man uppnår sahaja?

Ramana Maharshi: Att vara permanent i någon av dessa samadhis, antingen savikalpa eller nirvikalpa, är sahaja [det naturliga tillståndet]. Vad är kroppsmedvetenhet? Det är den okänsliga kroppen plus medvetandet. Båda dessa måste ligga i ett annat medvetande som är absolut och opåverkat och som förblir som det alltid är, med eller utan kroppsmedvetandet. Vad spelar det då för roll om kroppsmedvetandet går förlorat eller bibehålls, förutsatt att man håller fast vid det rena medvetandet? Total frånvaro av kroppsmedvetenhet har fördelen att göra samadhi mer intensiv, även om det inte gör någon skillnad för kunskapen om det högsta.

Fråga: Kan den som mediterar påverkas av fysiska störningar under nirvikalpa samadhi? Min vän och jag är inte överens på denna punkt.

Ramana Maharshi: Ni har båda rätt. En av er syftar på kevala och den andra till sahaja samadhi. I båda fallen är sinnet nedsänkt i Jagets lycka. I det förstnämnda kan fysiska rörelser orsaka störningar för den som mediterar, eftersom sinnet inte helt har dött ut. Den lever fortfarande och kan, som efter djup sömn, när som helst vara aktiv igen.

Den jämförs med en hink, som, även om den är helt nedsänkt under vatten, kan dras ut av ett rep som fortfarande är fäst vid den. I sahaja har sinnet sjunkit helt in i Jaget, som hinken som har drunknat i brunnens djup tillsammans med sitt rep. I sahaja finns inget kvar att störas eller dras tillbaka till världen. Ens aktiviteter liknar då barnets som suger sin modersmjölk i sömnen och knappt är medveten om matningen.

Fråga: Hur kan man fungera i världen i ett sådant tillstånd?

Ramana Maharshi: En som vänjer sig naturligt vid meditation och njuter av meditationens lycka kommer inte att förlora sitt samadhi-tillstånd vilket yttre arbete han än gör, vilka tankar som än kan komma till honom. Det är sahaja nirvikalpa. Sahaja nirvikalpa är nasa [total förstörelse av sinnet] medan kevala nirvikalpa är laya [temporärt avstånd av sinnet].

De som befinner sig i Laya samadhi-tillståndet kommer att behöva ta tillbaka sinnet under kontroll då och då. Om sinnet förstörs, som det är i sahaja samadhi, kommer det aldrig att gro igen. Vad som än görs av sådana människor är bara tillfälligheter, de kommer aldrig att glida ner från sitt höga tillstånd.

De som befinner sig i delstaten kevala nirvikalpa är inte realiserade, de är fortfarande sökare. De som befinner sig i tillståndet sahaja nirvikalpa är som ett ljus på en vindstilla plats, eller havet utan vågor; det vill säga det finns ingen rörelse i dem. De kan inte hitta något som skiljer sig från dem själva. För dem som inte når det tillståndet verkar allt vara annorlunda än dem själva.

Fråga: Är upplevelsen av kevala nirvikalpa densamma som den av sahaja, även om man kommer ner från den till den relativa världen?

Ramana Maharshi: Det finns varken att komma ner eller gå upp - den som går upp och ner är inte verklig. I kevala nirvikalpa finns den mentala hinken fortfarande kvar under vattnet, och den kan dras ut när som helst. Sahaja är som floden som har anslutit sig till havet från vilket det inte finns någon återvändo. Varför ställer du alla dessa frågor? Fortsätt öva tills du har erfarenheten själv.

Fråga: Vilken nytta har samadhi och existerar tanken då?

Ramana Maharshi: Samadhi ensam kan avslöja sanningen. Tankar kastar en slöja över verkligheten, och så realiseras den inte som sådan i andra tillstånd än samadhi. I samadhi finns bara känslan "jag är" och inga tankar. Upplevelsen av "jag är" är "att vara stilla".

Fråga: Hur kan jag upprepa upplevelsen av samadhi eller stillheten som jag får här i din närvaro?

Ramana Maharshi: Din nuvarande upplevelse beror på påverkan av atmosfären där du befinner dig. Kan du ha det utanför den här atmosfären? Upplevelsen är krampaktig (förekommer i trollformler och ofta plötsligt). Tills det blir permanent är övning nödvändig.

#4:

Jag översatte just artikeln. Kan hända att det som vi har erfarit är kevala nirvikalpa samadhi och det permanenta tillståndet är sahaja samadhi.

Men eftersom han själv förklarar så detaljerad, har han ju ändå sitt sinne och förstånd aktivt. Pratar han om saker som han själv inte har erfarit?

#6:

Ja, det står ju så här:

"Sahaja nirvikalpa är nasa [total förstörelse av sinnet] medan kevala nirvikalpa är laya [temporärt avstånd av sinnet]."

Så det kan hända att det är som du skriver.
Var också det jag tänkte, att Ramana Maharshi verkar ju på någon nivå ha sinnet fungerande och aktivt, det var nog där jag inte riktigt kopplade.🙂

#7:

Ja precis! Hur länge han än befann sig i samadhi, så måste han ju fortfarande ha sinnet kvar.

Jesus och Buddha var heller inte utan sinne, så jg skulle gärna vilja se ett exempel på någon som befinner sig eller befann sig i sahaja samadhi.

Så här står det på yogawiki (översättning)

https://wiki.yoga-vidya.de/Sahaja_Samadhi#:~:text=In%20Sahaja%20Samadhi%20heißt%20es,Gottesbewusstsein%2C%20was%20auch%20immer%20kommt.

Sahaja Samadhi (sanskrit: सहजसमाधि sahajasamādhi m.) naturlig, permanent samadhi, naturlig samadhi, medfödd samadhi, medfödd samadhi, samadhi av sig själv. Sahaja samadhi är samadhi för en självförverkligande. "Sahaja" betyder "naturlig, inneboende". Samadhi är det övermedvetna tillståndet. När samadhi kommer naturligt är det sahaja samadhi. Ibland kallas det vardagliga tillståndet för en självförverkligad också Sahaja Samadhi: När en självförverkligad är i vardagen ser han världen som alla andra, men samtidigt kan han uppfatta enhet.

Sukadev på Sahaja Samadhi
Transkription av en föreläsningsvideo (2014) av Sukadev om Sahaja Samadhi

Det finns så många olika uttryck för samadhi och det finns små graderingar. Sahaja samadhi är specifikt en samadhi som kommer naturligt för en människa. Det finns människor som Anandamayi Ma som inte behövde göra några speciella Sadhanas, det hände av sig självt. Och Sahaja Samadhi betyder också evig Samadhi, vilket betyder att ständigt vara i ett övermedvetet tillstånd, att ständigt uppfatta enhet. Detta är sahaja samadhi. Det finns andra former av samadhi också.

Till exempel, om du är i savikalpa samadhi, i det övermedvetna tillståndet, fortfarande med dualitet, då kan du komma ut och se världen som andra gör efteråt. Det kan till och med vara lite smärtsamt när du har varit i de djupaste medvetandetillstånden och du har känt den där glädjen och den där kopplingen, den kraften och den enheten, och sedan kommer du ut igen, det är smärtsamt. Du har upplevt det vackraste du någonsin upplevt och du kommer ut igen. Då ökar längtan.

Det finns nirvikalpa samadhi. Nirvikalpa Samadhi – Samadhi utan dualitet. Om det efter nirvikalpa samadhi också finns karma som involverar någon dualistisk handling, kan du återgå till normalt medvetande även efter nirvikalpa samadhi. Det vill säga, även om du kommer ihåg "Jag är det odödliga jaget" och du vet att det finns en högsta verklighet, så uppfattar du världen dualistiskt som andra.

I Sahaja Samadhi sägs det att du alltid är medveten om enhet. Även om du ibland ser människor, även om du interagerar, även om du gör allt möjligt, är du i konstant Gudsmedvetande, vad som än kommer. Så detta är sahaja samadhi – naturlig samadhi, inneboende samadhi, samadhi som är helt för sig själv.

#8:

Jo, har man inte sinnet intakt känns risken stor att man inte kan ta hand om sig själv, skaffa mat, äta, osv, mm. Det känns inte riktigt realistiskt, och skulle också vilja se ett exempel på någon som varit/är i sahaja samadhi (om det nu alls finns).

#10:

Sen är det ju så att vem som befinner sig i en permanent samadhi, där sinnet verkligen är borta för allltid, kan inte längre beskriva den. Därför kan man anta att alla beskrivningar kommer från människor som inte själva har erfarit det. Därför handlar det bara om deras föreställningar. Men jag kan föreställa mig att den där energivågen som jag surfade på i flera månader efter erfarenheten går att förlängra till kanske resten av livet om omständigheterna stämmer.

I mitt fall var det inga bra omständigheter pga mitt jobb som jag hade på den tiden. Mitt jobb var att överföra uppdrag och kunder från andra företag till vårt företag, dvs. konkurrenskamp. 😄 Sen hade jag privat också ett par saker som var ett hinder. Men jag kan föreställa mig att om jag skulle ha blivit eremit, att jag fortfarande skulle surfa på en energivåg av lycksalighet. Men på den tiden var jag inte tillräckligt erfaren att haja vad som hände med mig.

#11:

Det är ju sant. Den där lycksaligheten är ju "bara" en effekt av samadhi erfarenheten… Och den verkar hålla i sig olika länge för olika personer. Själv minns jag att under några veckor hade jag flertalet "längre stunder" av erfarande av samadhi i meditationen. Jag mediterade ju regelbundet två ggr per dag då, och hade jag inte gjort det hade jag kanske endast haft en "stund" av samadhi, och inte flera.
Minns också att jag gick till jobbet där vi hade ett möte… Och allt var som omslutet av ett skimrande ljus av guld, och trots att jag var på jobbet fanns det då ingen sorg i mig… Jag saknade inget, och var totalt tillfredsställd i nuet. Men efter kanske fyra-fem timmar hade lycksaligheten lagt sig. Så höll det på under några veckor efter att jag mediterat.
Men har också hört beskrivningar där det höll i sig i månader, som för dig, och bl a Eckhart Tolle. Men alla jag hört berätta om sin erfarenhet säger att lycksaligheten har lagt sig med tiden. Kanske för att som du säger, om någons sinne permanent "förstörts" i Samadhi… Så kan de i vilket fall inte berätta om det

#12:

Därför tror jag att en pertmanent samadhi inte existerar. Det existerar bara lycksaligheten efter samadhi, som kan vara olika länge och vissa personer kanske behåller detta hela livet. Under denna tiden agerar man mer utifrån hjärtat. Kanske det är detta som man kan beteckna som permanent samadhi eller "buddhamedvetande"?

Vad som dock är lika för alla är medvetenheten om sin sanna natur och enheten med gud.

Denna medvetenheten leder till en förändring av sinnet, till andlig och personlig utveckling. Man börjar att se världen och sig själv med andra ögon och det är en utvecklingsprocess som varar hela livet. Vem som vekligen skulle ha ett förstört sinne, skulle ju heller inte kunna ha någon sorts personlighetutveckling, för att personlighetn heller inte skulle existera längre. Jag tror att det råder missuppfattningar om vad en permanent samadhi egentligen är.

Sen tycker jag att det är lustigt att det i österländska läror finns så många beteckningar för olika tillstånd,, förstås sanskrit beteckningar. Det är bara förståndet som håller på att klassa saker och ting på det här viset. Man kan ju bara bedöma det som man själv har erfarit och det är svårt att jämföra sina erfarenheter med andras efarenheter, för att man inte själv har haft andras erfarenheter. Kanske varje människa erfar samadhi på sitt eget sätt?

#13:

Ja, jag tänkte så. Vad onödigt egentligen att dela upp dessa erfarenheter i olika tillstånd, och delar, för det man erfar är ju ändå enhet och att det är det enda verkliga…. Delarna är ju bara skapade av det sinne man erfar egentligen inte existerar, så som du skriver.

Och säkert erfar olika individer samadhi på sitt eget sätt🙂

#14:

Ja så är det nog. Har du förresten fått dina snöflilngeobsidianer än och gjort den där övningen?

#15:

Fick stenarna här i dagarna, och de ligger och väntar på att få användas. Ska nog göra övningen senast i helgen här.
Berättar sen hur det gick efteråt, spännande😄

#16:

Ok. 😊