Man kan också se det så här:

Vi har fått en gudomlig gåva, en fantastisk jord, så innehållsrik och mångfaldig. Det finns djur och människor av alla de slag och en natur med både skog och vatten, berg och dalar och med växter i hundratusentals och vi kan se ut i rymden, på solen och månen och på andra planeter. Vi har tillgång till både intet och allt och till ett förstånd som man kan lära sig en massa igenom. Så vilken kunskap skulle vara mer värd, än den kunskap man kan samla på sig här om vår fantastiska gåva, om vår fantastiska jord?

#0:

Ja det är faktiskt den andliga utmaningen i livet, att leva här och nu och hantera den fysiska verkligheten.

Vi är liksom allt det andra som vi ser i vår värld, själva det gudomligas uttryck. Så att säga det gudomliga som gör mänskliga erfarenheter. Vi erfar att vi har en sårbar kropp som vi måste ta hand om, liksom vi måste ta hand om andra som har en sårbar kropp. På så vis kan kärleken uttrycka sig. Om alla vore osårbara, odödliga och alltid vara lyckliga, skulle vi inte kunna uttrycka kärlek genom att t.ex. skydda andra. Därför behövs den ena dualiteten för att den andra kan uttrtycka sig. Ljus blir bara synlig i mörker.

Passande till ämnet är här en liten hemuppgift av Sukadev Volker Bretz:

Känn dig själv som det högsta medvetandet. Upplev att du själv i slutändan är Gudomligt Medvetande. Var medveten i vardagen om att hela universum är en manifestation av det gudomliga. Varje enskild människa är en manifestation av det gudomliga. Även i din egen kropp är alla krafter manifestationer av det gudomliga. Och bakom allt finns den enda högsta gudomliga verkligheten. Meditera på det och lev från denna medvetenhet!

Det finns ganska många youtube-klipp där ute som handlar om kvantfysik och kvantfält, om "gömda" läror, om esoterisk kunskap och om de hermetiska principerna osv. En hel säger att det finns rådande andliga lagar som man måste förstå sig på för att kunna utvecklas andligt och bli till kärleksfulla människor och sen håller de workshops och andra kurser för att lära ut andra denna "kunskap".

Men jag säger som vanligt tvärtemot, dvs att ingen kunskap som vi med förståndet kan förstå kan på något sätt hjälpa oss att avidentifiera oss från kroppen och få oss att erfara den villkorslösa gudomliga kärleken och vår andliga natur.

Man kan jämföra det med socker. Man kan lära sig allt om socker och känna till sockrets kemi och struktur och vilka smakreceptorer det är som aktiveras när vi suger på en sockerbit. Men även om man känner till allt det där vet man inte hur socker smakar förrän man själv har smakat och för att känna smaken behöver man inte veta allt det där.

Att med huvudet veta någonting om kärlek är alltså inte samma sak som att vara kärlek och att veta någonting om det gudomliga är inte samma sak som att med hela sitt innersta väsen erfara att man är det gudomliga själv. Att med huvudet förstå hur vi alla är Ett och sammankopplade genom kvantfysiska teorier och kvantfält är inte samma sak som ett direkt erfarande av det.

Kunskap som hjälper oss framåt i den fysiska verkligheten är som jag redan skrev i mitt huvudinlägg bara bra, men kunskap om det andliga hjälper oss verkligen inte framåt på den andliga vägen. Där är det självobservation och meditation som är vägen, så som Buddha sa.

#4:

Så länge man studerar sockrets kemi i sin kemibok ser man inte sockerbiten som ligger brevid och får aldrig reda på hur socker smakar.

Jag är säker på att varken Jesus eller Buddha visste någonting om kvantfysik. Men de visste hur "socker" smakar.