#0:

Det är inte samma sak att göra någonting för att man "måste" och för att man vill. Att känna sig tvingad till att göra en sak ger ingen glädje i att göra det och man kommer heller inte att lyckas lika bra, oavsett vad det är som man gör. Men speciellt en andlig väg och andlig utveckling är ingenting som man kan tvinga fram och tvång skulle trötta ut en med tiden. Då tänker jag t.ex. på Osho, som hade sin planerade dagliga rutin med att han tidigt på morgonen sprang flera kilometer. Sen hade han sina tider då han mediterade och han avstod från saker som dålig mat och alkohol. Det tog honom ingenstans. Först när han gav upp och till och med drack öl blev han upplyst.

Däremot kan nyfikenhet och intresse vara en booster för andlig utveckling. Man ska t.ex. meditera när man har lust att göra det, för meditationens skull och inte som rutin för att uppnå någonting.

Men man ser att det finns många pseudogurus som säger att "det här måste vi göra". Om vi inte gör det händer blablabla…….. Det finns ingen säkrare väg att blockera sin egen andliga utveckling. Rädsla är ingen drivkraft för andlig utveckling och det är heller ingen drivkraft att sträva efter det. Men fundamentalistiska religioner, sekter och självutnämnda gurus arbetar med för det första med rädsla och för det andra hänger de ut ett bete som folks egon ska nappa på, att "bli något speciellt".

Men andlig utveckling är att inse att ingen av oss är "något speciellt", samtidigt som man inser att varje människa på något sätt är speciell pga att alla är egna individer och ingen är den andra lik. Vilken roll spelar det 5 minuter före döden att "vara något speciellt", bättre an andra? Vilken roll spelar det 5 timmar, 5 dagar, 5 veckor, 5 månader, 5 år eller 50 år före döden? I ögonblicket som vi dör är alla varelser en och samma sak. Det är ingen skillnad mellan myggan och människan som dör. Vi kan inte ta med oss någonting när vi dör. "Det speciella" skulle också dö med oss.

Mycket skönt att höra att det faktiskt finns de som har förstått detta! Man måste inte gå en viss väg, göra på ett visst sätt eller ens göra "nyttiga" saker för att ha ett bra liv. Det är LUSTEN det kommer an på…..

Det finns ett faktum som jag tycker, på ett
mycket enkelt sätt, visar just på detta med all hets kontra en avslappnad och lustfylld stil; vi vet ju att det hela tiden förekommer att människor som gör allt "rätt" - äter nyttigt, motionerar, röker inte, dricker inte o.s.v. - men så plötsligt en dag så bara dör de! Rakt av! Oavsett ålder. Men inga fysiska fel eller sjukdomar upptäcks….. Och så har vi motsatsen; den där morbrodern/farbrodern/farfar/morfar/mormor/farmor som bara äter det hen v i l l äta och/eller röker som borstbindare och/eller dricker alkohol och/eller aldrig rör sig mer än nödvändigt - och lever livets glada dagar tills de blir 95 år och sedan bara lugnt somnar in….. Det händer hela tiden. Och ingen fattar någonting! "Men vetenskapen visar ju ofelbart att……" och "det vet ju varenda människa att man MÅSTE……" och " det är ju OMÖJLIGT……".
Så vad är skillnaden?? Den är väldigt, väldigt enkel och uppenbar tycker jag: den som lever som hen VILL, som hen verkligen mår BRA av, oavsett vad det innebär och vad vetenskapen säger m.m. gör-inte-motstånd! Hen tvingar sig inte till någonting, bryr sig inte ett skvatt om vad andra tycker eller tror att de vet. Genom icke-motståndet och icke-rädslan för allting, och konsten att slappna av och njuta av det som gives i stunden (utan att oroa sig för framtiden hela tiden!) skapar de själva en egen "fåra" i livets flod som ger dem vad de mår bra av eftersom de mår så bra av det! Enkelt och finurligt va´?! :-)

Själv har jag t.e.x. fått uppleva hur min egen kropp tagit kommandot när jag har mått för dåligt för länge (av många orsaker) och bara paniskt försökt leta fram (tvinga fram) bättre resultat, ett bättre liv, utan att lyckas, och då betett sig och skapat resultat som definitivt inte är möjligt enligt vetenskapen! Lik förbenat har den gjort det! Tänk då om jag också haft förmågan/orken att bara släppa allt motstånd (d.v.s. försöken att t v i n g a fram en förändring enligt vad som anses rätt och riktigt och den enda möjliga vägen….. ) och i stället konstaterat att: jag vet inget om morgondagen och kan därför inte göra något åt den, så jag tar och köper en stor påse godis och går på bio, för det vet jag att jag VILL göra och mår bra av NU. Och när man mår bra (verkligen bra, alltså) och struntar i olyckskorparna och morgondagens ev. innehåll och risken att gå upp ett kilo i vikt (det var det värt i så fall) så kommer man sannolikt att upptäcka att man aldrig går upp det där kilot…. Däremot är "risken" stor att man kommer att få möjlighet att göra något man verkligen vill även nästa dag, och nästa dag och………och sedan bara sitter man där med ett liv där man mår BRA. Inte spelar det någon roll hur det gick till - det kan andra få oroa sig över, om de vill. Där har vi stor magi i all sin glans!

#2:

Tack för ett bra inlägg! 👍 Det där med att äta och leva hälsosamt är en grej där man kan säga att man har tur om man just gillar t.ex. den nyttiga maten eller gillar att träna. Gillar man mer det ohälsosamma, måste man hitta en kompromiss. T.ex. gillar jag öl, men jag gillar inte verkningen av alkohol och alkohol är skadlig. Min kompromiss är att jag bara dricker en Gösser till maten ett par ggr. i veckan.

Jag håller med om att det inte funkar att tvinga fram saker som ett bättre liv. Det är bättre att helt enkelt bara göra sitt bästa, utan förväntningar. Om man inte är nöjd med resultatet vet man åtminstone att man ändå har gjort sitt bästa och att man inte hade kunnat göra det bättre. Då har man ingen anledning till att bli besviken över sig själv.

Jag råkar att ha turen att jag gillar den nyttiga maten mycket mer än den onyttiga och jag gillar också att träna min kropp. Jag tränar så lång tid att om jag skulle sluta upp, skulle det kännas som om en del av mig skulle dö. Vem som inte har turen att gilla det, kan lära det, för i längden mår man bättre av det. Det kan kännas bra att äta godis just nu, men senare betalar man för det och man känner inte priset. Då har man inget annat val än att göra en kompromiss, t.ex. så som jag med ölen. 😊

#2:

Vilket insiktsfullt inlägg du skrev 😊

Ja lusten är som balsam för själen. Att här och nu göra det som man verkligen vill och mår bra av är väl det som vi är här för att göra. Kanske är det så enkelt som att det just är det som är meningen med livet, dvs att njuta av det som livet har att erbjuda.

Det är ju inte för inte som vi är födda med våra sinnen, som t.ex med ett smaksinne som skiljer mellan gott och surt (mellan ätbart och giftigt), så varför inte äta det som man tycker är gott och spotta ut det som blir för surt, i stället för att leva efter en massa måsten och krav. För om vi lyssnar inåt, på vad kroppen och själen verkligen vill ha och just nu mår bra av så leder nog våra sinnen oss på en bra väg, till ett liv man mår bra av. Och det är väl ändå det som är meningen.

Kan bara instämma med er alla i tråden, det är som en galenskap därute att uppnå en massa och visst äta nyttigt och sunt är inte dumt men en del går så till den vildaste överdriften så det helt kontrollerar deras liv. Måtta med allt brukar jag säga, jag äter och dricker det som jag mår bra av och mår jag inte bra av ja men då låter jag bli så enkelt är det.

Att vi skulle vara med andliga, upplysta och allt det där är enbart sektbeteenden och rädsla för att behöva göra flera liv för att uppnå något men se reinkarnationen det köper jag inte alls inte en chans vi vill tillbaka hit när vi väl är hemma i en underbar andevärld 😎

Det förs fram så mycket rädsla och skrämseltaktik och visst folk får väl tro vad dom vill men skrämma andra eller styra andra det har dom absolut inte rätten till.

Jag minns en diskussion som fanns för många år sedan i en dold grupp om det här med att hjälpa utsatta och där var det en medlem som hade det knapert och sa hen kunde inte hjälpa andra i olika länder eller våra egna här i Sverige och bums hade hen ett drev på sig där det hette att hen var oandlig som inte ställde upp med bidrag till behövande.

Då minns jag att jag exploderade för personen var öppen med att den inte hade råd och kämpade själv med sin ekonomi men fick ändå ta massor med skit och ansågs av övriga gruppen vara oandlig för där var kravet tydligen att hjälper du inte behövande så är du inte andlig och personen lämnade den gruppen minns jag även jag för det där var så fult och lågt beteende av så kallade andliga och dom ansåg sig över hen med sitt drev och det var verkligen tragiskt att se.

Det här var många år sedan men man ser liknande än i dag du ska vara på ett visst sätt, du ska hela tiden kämpa för att nå andra sidan men den når vi alla oavsett hur vi lever, vad vi gör och vi är här på jorden nu och då ska vi leva jordelivet med alla dess med och motgångar sen kan vi leva i anden när vi väl är hemma i ljuset.

Det här med att uppnå en massa är bara ett spel för galleriet för då upphöjer man sig själv för stunden men när det lugnat ner sig då dimper man snabbt ner i sitt svarta hål igen. Det viktigaste är att bara vara sig, göra det man känner är rätt och känns det fel avstå svårare än så är det inte.

Allt det där upplysta det är ren lögn och handlar istället om dom som är uppblåsta och vill göra sig märkvärdiga på andras bekostnad med en massa invecklade läror som knappt går att uppnå och missar någon något så är snabbt förståsigpåarna där med hu fy och bön och sänker personen samtidigt som dom själva får en tillfällig kick av att tro sig vara mer än den stackars lilla människan som dom just tryckt ner men vet ni vem som verkligen reser sig det är den lilla människan som vågade vara sig själv där finns vinsten att gå sin väg som för sig känns rätt oavsett vad andra säger och tycker 😎

#5:

Det finns dom som har en föreställning av "andlighet" och sen klassar dom (deras ego) människor som antingen andliga eller oandliga enligt den föreställningen. Och så klart klassar dom sig själva i den andliga kategorin.

Men vi är alla till vår sanna natur andliga, vad som dock inte innebär att alla lever ett andligt liv. Men det finns många olika sätt att leva ett andligt liv. Ett andligt liv lever man i första hand för sig själv och om man hjälper andra måste det inte vara just det som andra föreställer sig att man måste göra. Var och en har ju olika möjligheter till att hjälpa andra. Att uppfylla andras förväntningar är i alla fall inget tecken på ett andligt sätt att leva.

Sen är det just dom som sprider mest skrämsel som tillskriver andra att agera utifrån rädsla. Men själva lever dom i en fantasivärld där eliten vill decimera oss, t.ex. med ett vaccin, med 5G och annat. Håller man inte med dom när man kommenterar deras klipps, är det rädsla som styr dom när dom tar bort sådana kommentarer. Kritiker klassas som påhoppare, lågfrekventa, troll, styrda av demoner osv., medan dom själva ser sig som kärleksfulla ljusarbetare. Det är väl den femdimensionala kärleken. 😄

Men vem som lever i en sådan fantasvärld och är full av rädslor och högmod reflekterar inte över sig själv. Andligt? 😄

#6 Att uppfylla andras förväntningar är i alla fall inget tecken på ett andligt sätt att leva.

Kan bara instämma med dig där, det är helt vi själva som måste vara som vi är inte vad andra förväntar sig av oss men tyvärr finns det många människor som har stort behov av andras bekräftelse och då lever dom inte som dom känner inifrån utan som andra förväntar sig av dom.

#7:

Det andliga sättet är att för det första väcka så lite förväntningar hos andra som möjligt och för det andra befria sig från behovet av att få bekräftelse av andra, vad som är en medvetandeprocess på den andliga vägen.

Passande ett citat av Don Juan i en av Castanedas böcker:

"Krigarens självförtroende är inte samma sak som vanliga människors självförtroende. Den vanliga människan söker visshet i betraktarens ögon och kallar det självförtroende. Krigaren söker otadlighet i sina egna ögon och kallar det ödmjukhet. Självförtoende betyder att vara säker på sin sak, ödmjukhet innebär otadlighet i tankar och känslor. (Berättelser om makt sid 16"