Tystnar tankarna någonsin?
Först måste jag säga, att jag inte är en buddhist, även om det ibland kan verka så 😊 Men om man vill börja meditera och intresserar sig för att tysta ner sitt sinne, minska ner på den inre dialogen och att lära sig att vara mer här och nu, för att hitta inre frid och harmoni så kan buddhistiska texter vara mycket hjälpsamma.
Här är en svensk text som handlar om mindfulness, för dem som intresserar sig: https://www.dhamma.se/buddha/91.htm
- Redigerat 10/23/21, 4:44 PM av FataMorgana
#0: Jag är rädd för tystnaden.
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.
#1:
Det finns många människor som är det. Efterom du ju kan tyska, har jag en bra artikel för dig här:
https://gedankenwelt.de/warum-haben-wir-angst-vor-der-stille/
#1:
Det är du inte ensam om. Skulle t.o.m tro att de allra flesta är rädda för tystnaden, för att de kanske är rädda att tappa kontrollen eller rädda för vad som blir kvar, när sinnet tystnat. Det är säkert individuellt vad man är rädd för, men vad jag har förstått är det rätt så vanligt att man är rädd för tystnaden.
Vad som har hjälpt mig, är att vara mycket ute i naturen och söka efter tystnaden där genom att bara lyssna på fåglarna och på hur vattnet porlar i bäckarna, på vinden och hur den susar i träden. I korta stunder av stillhet har jag sedan märkt, att även fast tankarna tystnar så fortsätter livet ha sin gång. Fåglarna tystnar ju inte fast mina tankar gör det och vattnet fortsätter porla i bäcken. Det har gett mig känslan av att jag trots tystnad fortfarande är högst delaktig i världen och absolut inte försvinner någonstans.
Och vad som hjälpt mig vidare, är alla mina övningar som jag gjort genom åren, som t.ex yogaövningar, visulaliseringsövningar och chakraarbete, men också att jag lärde mig Reiki och att jag arbetade psykologiskt på mig själv, på mina rädslor, fel och brister. Allt det här fick mig att bygga upp ett förtroende till vår inre livskraft / livsenergi och med tiden började jag förstå vad som finns att hitta inom mig, dvs det gudomliga, källan, den inre kärnan eller vad man vill kalla det för. Så ju mer jag jobbade på mig själv och ju mer jag jobbade med energisystemet, desto mindre blev mina rädslor för det som blir kvar när tankarna är tysta.
Så egentligen behöver du inte göra så mycket mer, än att fortsätta jobba med dig själv. Med tiden som du utvecklar dig kommer också denna rädsla att försvinna mer och mer, och egentligen finns det absolut inget som kan hända, förutom att du får mer frid och mer inre lugn.
När vi var små spädbarn hade vi ju heller ingen inre dialog, för innan någon talade om för oss, att det där är solen och det där är molnen så fanns dessa tankar inte hos oss. Ändå slog vårt hjärta och ändå fortsatte vi att andas och det helt utan att vi hade en massa begrepp för saker och ting. Så vi kan inte försvinna och vi kan inte dö, bara för att förståndet är tyst för en stund. Men det är erfarenheter, som man inte får över en natt, utan det tar tid att komma till sådana insikter och det tar tid att bygga upp sitt förtroende till det gudomliga, så det är bara att fortsätta jobba med sig själv.
#1:
Här är ett par videos med Nabala Krauss. Dom är på tyska, men du är rätt bra på tyska, så som jag förstått det. Hennes inre stillhet smittar nästan av sig och man kan riktigt se hur hon talar direkt ur tystnaden.
#4:
Man ser att hon är i fulll harmoni.
#1:
Här på den här sidan, under "Texte" hittar du några av hennes texter om du intresserar dig.