Finns något som kallas för sömnparalys, har jag varit med om lite då och då på senare tid. Det förklaras ungf som en motsats till att gå i sömnen, typ att hjärnan är vaken/vaknar men kroppen är i ett slags förlamat stadie (som den ska vara i då man sover annars går och rör man sig i sömnen). Ofta ser man då också gestalter eller andra saker och upplever det som väldigt otäckt. Men då känner man sig som sagt som förlamad, vet inte om det var så det kändes för dig?

När jag har upplevt detta har det inträffat när jag vaknar efter sömn, oftast när jag sover på dagen när jag jobbat natt. Senaste gången såg jag en ljus gestalt vid sängen som sa något som jag inte kunde uppfatta, var som något konstigt ljud bara. Och fick panik, men kunde inte skrika, kom bara nåt pip ur mig, och kunde inte röra mig, upplevde det som att gestalten höll fast mig, men vaknade ur paralysen efter några sekunder med ett ryck. Endel tror att detta har ett samband med ut ur kroppen upplevelser, att det är som en början till dessa, ska försöka nästa gång att inte bli så rädd utan bara slappna av så kanske man får uppleva en uku i samband med detta :)

Om det är sömnparalys eller uku så är det iaf inte något farligt, utan drabbar ganska många även om de flesta inte hört talas om själva begreppet.

Låter som att din energiklon är påväg ur din kropp. Det kan vara en resa du behöver ta, så jag tycker du ska låta denna närvaro lyfta dig ur din kropp! 
Kanske är det för att välkomna dig tillbaka till de andra planen och "heala" dig.

Det kanske är din guide/ängel/whatever som är närvaron :) Finns ingenting att vara rädd för, så känn bara kärleken om det händer igen, och låt närvaron ta med dig på en resa. :)

Fins efter min erfarenhet och berättelser från andra människor som jag tagit del av Väldig många väldig"konstiga" upplevelser och erfarenheter som kan hända just i samband med sömn,insömnande,våknande .Sömnsfären allmänt är jo for de flesta av oss den enaste porten till de indre .och andliga-dimensioner.Det du beskrivar låter inte ovanlig alls i de sammenheng (om man vil läsa efter kroniker där någon gjort sig det engagerade besväret med att samla ihop sånne berättelser från individer kan jag personligen anbefale Skriftene som publicerats av The Monroe Institute och Robert Bruce,men det fins flera och..)och personligen har jag aldrig varit med om eller hört av att någon har tatt skada av sånne händelser.

Forstår att det kan vara skrämmande,rädsla är en naturlig reaktion på det okända och den har sin rätta plats.Ibland beskytter rädslan oss ifrån att göra fel steg och ibland är den bara en första affektreaktion på något som vi senare(så snart vi -med lite mod och tilltro-gått et steg vidare )ser var egentlig ofarlig (eller till och med gott) .

Vilken av de två alternativene det är i ditt tillfelle är du väl den bästa som kan känna efter i själva situationen.

Du skrev att upplevelsen kändes omhändertagende i grunn under det skrämmande.Låter inte så negativt tycker jag.Men som sagd ,du vet bäst tror jag.

Du kände tydligt et närvaro skrev du,du kanske kan prova kommunicera med dette väsen eller vad det nu var/är,du kanske på något vis kan få et svar på vad det vil/gör med dig?

Lycka till.

När något svårt hände mig kände jag mig rent fysiskt buren…men jag var aldrig rädd utan kände mig hela tiden trygg.

Jag tror att det är en god "kraft" som vill hjälpa dig.