Hej! Intessant reflektion om egot,något jag inte riktigt förstår är de med att gud skapade egot för då skulle inte alla finna honom,bara de som övervann egot. Varför tyckte gud att inte alla skulle finna honom? Jag förstår om du inte vet vad guds tanke med det är men hur menade de på, i texten som du läste att det var?

vänligen

Tommy

Egot är min vän, för jag har inga fiender…

Hälsning
Niklas

Det finns inget att övervinna eller finna för vi är redan allt.  Det är när vi slutar identifiera oss med tänkandet eller egot som vi förstår att vi redan har funnit Gud för Gud finns i oss alla. Det är en dualitet detta för hade inte egot funnits hade vi inte vetat om det andra.

Vi behöver ha alla tankar som vi har för att komma på att vi inte behöver dom. Likadant med lidandet, vi behöver lida tillräckligt mycket för att ge upp och då inser vi att det finns inget lidande. Det är bara jag själv som skapar mitt eget lidande, ingen annan. Detta kommer alla människor komma på förr eller senare om inte i detta livet så i nästa.

#1

Jag tror man får se det så här…Gud menade inte att alla inte skulle kunna finna honom. Bara att egot gör det svårt och att man först måste övervinna egot

#4

Men om man övervinner egot, övervinner man inte en del av sig själv då?

Jag uppfattar egot som nödvändigt där vi lever, i vår fysiska värld. Bara det att något har gått snett, och egot har fått mer utrymme än vad som var menat.

/Niklas

#0 Ang. historien om berget och finna "Gud" påminner mig om en dröm jag hade för flera år sen.

Drömmen: Jag satt på en hög bergstopp, det fanns inga andra berg i sikte. Målet var att klättra ner från berget, men jag vågade inte resa på mig och det var nödvändigt för att kunna börja klättra ner från den höga bergstoppen.

Då sträcker sig en stor vit hjälpande hand ner från himlen. Det var Anden, som hjälpte mig att våga resa mig upp. Därefter var jag tvungen att klara mig på egen hand nerför berget.

Jag (egot) är den person som lever här och nu med alla mina upplevelser och erfarenheter i livet. Jag är medveten om att det finns ett inre jag som är ren och fri från yttre påverkan.

Om man vill bli/vara vårt inre jag som är ren och fri från yttre påverkan då finns det saker att övervinna och finna för att nå det målet.

Om vi håller oss till det här livet så är mina erfarenheter om lidandet att det skapas när vi är försvarslösa barn som sedan omedvetet fortsätter skapa mer lidande i vårt liv tills den dag när vi bli medvetna om orsaken/händelsen och löser upp den blockerade energin som skapade lidandet från början, dvs. i vår barndom.

Jag håller inte med om att när man har lidit tillräckligt mycket och till slut ger upp att det inte finns något lidande. Lidandet finns kvar, men lidandet har förändras till något annat istället i förklädd form och det kan få oss att tro att det inte finns något lidande kvar, men det är inte sanningen.

Först behöver man inse att lidandet finns kvar väl dolt bakom förklädnaden och när man åter är medveten om själva lidandet då kan man lösa upp den blockerade energin när lidandet skapades.

Så länge vi inte identifierar oss med lidandet eller våra negativa känslor finns inget lidande. Men det är inte förrän vi ger upp som vi slutar identifiera oss med det. Då förstår vi också att det bara är ett ställe i mig där kärlek fortfarande saknas.

/Jesper

Niklas!

jag tänker att övervinna mer betyder att man inte längre styrs av det egoistiska beteendet. Att vi  inte längre lever i illusionen utan  nu medvetet identifierar oss med Ego, Jaget… och själv styr och kontrollerar hur vi använder egot…mer eller mindre egoistiskt.

/ Peter

#5 vi föds ej med egot , egot för att vi identifierar oss med kroppen osv som gör att vi inte ser sanningen, maya.

Egot är inte våran personlighet. Den är skapad av vårat sinne då vi växer upp. Många tror att man förlorar sin identitet när man fårlorar egot om man nu skulle förlora något som inte är vi utan man  inser vem man verkligen är ,är det då så farligt?

Anledningen att vi är på jorden är för att vi har brister när vi övervinner dom så slipper vi återfödas, moksha, nirvana.Moksa är meningen med livet enligt yogisar och munkar i öst.

Det gud menade med att alla inte ska hitta honom menar han att innan vi har förbättrat oss så pass mycket. Annars skulle ju folk som är elaka egoistiska kunna finna gud. och då är det ju ingen mening med att ha jorden över huvudtaget. Då kan lika gärna alla få komma till gud innan dom blivit bättre människor.

Därför är det inte viktigt hur mycket man läser och lär sig , utan att man praktiserar det lilla man lärt sig.  Man kan läsa hur mycket som helst men kommer ändå inte att förstå någonting förens man inte  själv upplever det. Då blir det som en aha-upplevelse.

Och det är sant att gud redan finns inom oss men så länge vi identifierar oss med egot så kommer vi aldrig att inse detta. Även om man läser om  detta så kommer man inte riktgit kunna  förstå det ,utan man måste uppleva det. Först då kan man veta att det verkligen är så.

Som sagt glöm inte att barn föds utan ego. dom är med gud hela tiden.

#8

Lidandet och andra negativa känslor finns inte endast om vi inte har kvar något lidande eller andra negativa känslor inom oss. Då kan det inte påverka oss längre.

Så länge lidandet och andra negativa känslor finns kvar inom oss fortsätter de att påverka oss även om man inte identifierar sig med dem.

Om man inte identifierar sig med dem men de finns kvar inom oss, då förnekar man att de finns, då finns det inget lidande eftersom man förnekar att lidandet finns.

När man ger upp en svår känsla som lidande och vi slutar identifiera oss med den känslan, innebär det att vi förtränger den svåra känslan som finns för att uthärda smärtan. Vi omvandlar och skapar en känsla som vi kan uthärda för att komma vidare i livet.

Ja, det påverkar mig eftersom jag fortfarande har instängda känslor. Men jag vet också att lidandet är någonting jag själv valt för att komma på att jag inte behöver det längre. Jag behöver inte lida mer och i det ligger sanningen om att det inte finns något lidande.

#9

OK! Då förstår jag nog.

#10

Jag tror att ordet "egot" har lite olika betydelse för dig och mig. Jag ser det som att egot alltid finns, så länge man är i den fysiska världen.
Till och med att äta är egoistiskt, för det gynnar ens egen kropp.

#13 som jag sa föds man inte med ego.

Men du kanske har en egen erfarenhet om egot hur det upstår.

Att äta är tex  inte egoistiskt. att köpa kläder osv till sig själv är inte egoistiskt det är nödvändigt. Man hitta egoism i olika skepnader så det blir lite väl mycket om man beskriva olika folk och vad dom gör som är egoistiskt, dom flesta är nog lite egoister i vissa lägen och vissa lite mer. Man kan inte heller begära att alla ska bli av med egot under ett liv. Om en person gör något för att hjälpa dom som inte har det så bra är det gott nog för det här livet även om den personen är egoistisk på sitt sätt ibland.

Egot gör så att du gör en felaktig identifikation av dig själv vem du är på riktigt. Egot kan också försöka få en att rättfärdiga ditt dåliga handlande så att man tycker det är ok.

Egot är ett snubbelblock om du vill finna gud. Du kan ha en annan uppfattning det accepterar jag, men alla som gått den spirituella vägen säger ju samma sak och även dom gamla skrifterna. Och därför lyssnar jag på dom. Eftersom det fungerat för alla dom. Att gå sin egen väg brukar oftast göra så man hamnar på ruta 1 sen igen. När man lärt sig av misstaget.

jag rekommenderar att du läser patanjali om du inte gjort det redan.

den kommer nog att ge dig en skjuts framåt ifall du förstår den.

#14

Jodå, nog har jag varit egoistisk. Det har nog de flesta…

Att äta är ju faktiskt egoistiskt. Det kan vara mer eller mindre egoistiskt, att äta kött ät mer egoistiskt, eftersom att man äter något som varit levande. Att äta växter är också egoistiskt, men mindre, eftersom att det inte har varit ett liv. Men ändå så tar man energin från något som vuxit, och använder det i sina egna handlingar. Även om man använder energin från maten till att göra goda gärningar senare i sitt liv, så är ju själva handlingen att äta egoistisk. Den gynnar ens egen kropp, och ens eget liv…

Jag menar självklart inte att det är fel att äta. Utan menar i stället att det inte är fel att vara lagom egoistisk. Alltså, naturligt egoistisk. Använda egot för det, det är menat att användas till. Som att äta…

Egot är enligt mig inte en snubbelbock till att finna Gud. Egot hjälper en till Gud, och när man har hittat Gud, så kan man lämna egot bakom sig.

Vad är det som säger dig att jag inte går en spirituell väg? Jag mediterar, och tränar yoga varje dag. Gör goda handlingar, osv. Försöker hitta mig själv, och Gud.
Du måste inte lyssna på mig, men det är intressant att diskutera, och kanske lära av varandra…

Det är möjligt att patanjalis text/er är intressant att läsa. Men jag tror inte att jag behöver läsa de texterna för att hitta sanningen. Som sagt mediterar jag, och tränar yoga varje dag. Det duger för mig. Sanningen finner man genom att uppleva och erfara. Texter kan ge en, en skjuts framåt, men jag har inte bråttom. Jag gillar livet. Än finns det saker kvar att se… =)

Jag föds fri från yttre påverkan.

Jag blir egot som växer under livets gång, men det är också jag/egot som får insikter, klarhet och som frigör energin som jag/egot har skapat under livets gång.

Det leder till att man minskar den felaktiga identifikationen man har om sig själv, vem man är osv. för att slutligen åter bli sitt jag utan egot, dvs. det jag som föddes fri från yttre påverkan.

Om du läste patanjali skulle du kanske se på saken annorlunda.

Du tror att du kan finna gud utan böcker eller någon guru, vilket inte kan såvida du inte har sådan karma ifrån förra liven endast då skulle det kunna vara möjligt.

Men då du tror att egot kan hjälpa dig att finna gud tror jag inte så är fallet.Och eftersom du tror det så rekommenderade jag dig att läsa patanjali eftersom det kanske kan få dig att förstå vad yoga är och kanske förstå vad egot egentligen är och varför det står i vägen för att finna gud.

Tror du egot som gör allt för att överleva ska hjälpa dig att finna gud och sen säga hejdå?

Men om du tror att egot ska hjälpa dig att hitta gud säger jag bara lycka till du kommer då inte finna gud i det här livet.

Skulle du kasta dig ut i sjön där det är som djupast för att öva dig på att simma då du är nybörjare?  Lite samma sak är det om man tror att man kan finna gud på sitt eget sätt.  traditionella yogan har tradition på flera tusen år det fungerar fortfarande. Så varför ska man inte läsa böcker dom skrivit om man inte kan hitta en guru? Sen kanske du inte vill finna gud det är ju en annan sak. Eftersom du säger att du ej har bråttom.

Det finns dom som gör yoga i indien hela livet utan att finna gud, vissa för att dom får stort ego andra börjar samla på sig pengar eller blanda spiritualitet med sex. egot finns alltid där och kan dra ner dig. Vissa tror att egot försvinner för gott men om man kollar på vissa stora personer så börjar man att  undra om inte  egot ligger på lur hela tiden för att dra ner en. om man kollar hur det blev för dom.

Sanningen upplever man genom det man erfar det är så sant, men om du inte läser några böcker så vet du inte vad sanningen är. Det är ju sånt som dom som funnit gud redan har skrivit ner. Så först måste du läsa det sen kan du uppleva det och se att det stämde.  Om du inte läser hur vet du om det du upplevde var rätt. Du kan även läsa bhagavad gita där står mycket som stämmer som jag själv upplevt att det var så.men  skulle jag inte ha läst det skulle jag inte vara medveten om det.  Du gör som du vill om du vill läsa eller inte för  har du inte bråttom kan du ju göra det i framtiden men skjut inte upp det till nästa liv bara.

Att äta kött tex är fel enligt yama och niyama men ingen som gör yoga skulle tvinga en student att sluta äta kött utan det får man komma underfund med själv. Ahimsa- non violence innebär att inte skada andra och även att inte äta kött.

#17

Tack för ditt inlägg.

Men jag tror fortfarande inte att man behöver läsa för att finna Gud. Jag undrar hur de gjorde som fann Gud första gången? De som inte hade texter…?

Du säger att man behöver läsa för att finna Gud. Du har fel.
Att läsa kan hjälpa en på vägen, men det är inte nödvändigt att läsa.

Ärligt talat, yogflame, så gör du mig frustrerad. Du verkar ha svårt att lyssna…
Jag ser ingen mening att diskutera under en längre period, med någon som har svårt att lyssna.
Även om det gör ont i mig att skriva det till dig…

Tack igen för dina inlägg.

/Niklas

Som jag ser det så föds vi med vårt Ego…om man med det menar att Ego är vår identitet som individ, personen bakom det vi gör.

Det vardagliga egot och medvetandet känner vi redan till. Som sagt så ser jag vårt Ego först och främst som den identitet, individ vi är. När Det egot eller vår individuallitet lever och uttrycker sig i det vardagliga livet. Då får egot en aktiv roll, där vår medvetenhet har den avgörande rollen för hur mycket eller litet egoistiska vi är.
Med ökad medvetenhet blir vi mindre egoistiska och själviska, samtidigt som vårt Ego blir mer tydligt och distinkt.
En paradox kan tyckas att vi blir mindre egoistiska genom att vara mer Ego.
Det är därför nödvändigt att särskilja på Ego och egoism.
Ego är den vi egentligen Är, när vi inte är egoistiska och egoistiska är vi mer eller mindre tills vi blir medvetna om "hur" att inte vara egoistiska

/ Peter

Peter, det låter insiktsfullt. Det finns en klarhet i det du skriver…

Så vi föds med vårat Ego. Men vår handling kan vara mer eller mindre egoistisk?
Hmm… Ja, varför inte?

Men kan man i livet, här i det fysiska livet, bli helt fri från egoistiska handlingar?

/Niklas

Jag vill inte gå in på personer för mycket… Men man ser en skillnad i Peters inlägg, och yogflames.

Peter får mig oftast att lyssna. Jag är inte säker på hur. Men det finns en klarhet i det Peter (du) skriver… En öppenhet.

Det går att samtala med öppna personer… Då är förändring möjlig.

Jag håller med om allt som Peter skriver i inlägg #19 förutom en liten sak.

När vi föds och när vi är små spädbarn då upplever vi det vi ser runt omkring oss på ett lite annorlunda sätt. Det gör vi pga att vi inte har lärt oss något ännu. Det är det som jag menar med att man föds ren och fri från yttre påverkan.

Därför ser jag istället att egot skapas först när vi börjar bli medvetna om vad som är vad, när vi börjar lära oss saker och vi blir individer med alla våra lärdomar, upplevelser och erfarenheter.

Om man söker efter sanningen bör man vara så öppen som möjligt. För det är sällan sanningen ser ut som man tror eller förväntar sig att den ska se ut, enligt mina erfarenheter.

#22

Visst är det så att vi föds som fria människor till vårat liv. Men egot finns nog med när vi föds. Det tror jag. Egot är som en kroppsdel.

Men man har ju olika uppfattningar om vissa saker… Man kan ju argumentera i oändlighet… =)
Ibland får man acceptera att man ser lite olika på saker.
Sedan kan man också komma till insikt, att man egentligen visst såg ganska lika på det.

Tänker att när själen åter skall inkaneras och välja den kropp den skall födas i på Jorden. Då är det också ett val där själen väljer att blir individen, den person som inkaneras. Det är den identifikation eller Ego som jag menar att man föds med.

Som Ego, eller din identifikation med sig själv, som person. Är det sedan en livsuppgift att bli medveten om hur Egot uttrycker sig som egoistiskt och och hur du med din uppmärksamhet medvetet styr Egots mer eller mindre egoistiska beteende.

***

Jag kan också komma på mig själv, eller märka på hur folk reagerar när jag är för ivrig i att vilja berätta och förklara det jag tror på.

Jag har också lyssnat och läst mycket om vad Yogisarna säger…och det är bra.

Samtidigt är det så som Yogflame sa i ett annat inlägg jag läste här i…#10…"Därför är det inte viktigt hur mycket man läser och lär sig , utan att man praktiserar det lilla man lärt sig. Man kan läsa hur mycket som helst men kommer ändå inte att förstå någonting förens man inte själv upplever det. Då blir det som en aha-upplevelse".

Säkert betyder det att för att få en aha-upplevelse, behöver man transcendera och gå bortom alla tankar. Alla föreställninga om hur man tror att något är… och istället själv erfara och kunna uppleva hur det är

Den erfarenheten och upplevelsen av den , kan man bara få genom att direkt erfara Källan och Medvetandet.

Men eftersom Medvetandet genomsyrar och återfinns i allt och i vår egen medvetenhet, mer eller mindre. Då kan vi med uppmärksamheten, intuitionen, känslan och tankens hjälp till viss del medvetandegöra oss om Medvetandet.

Vi kan med dessa sinnets verktyg närma oss Källan och Medvetandet och på vägen snappa upp och uppfatta helhets sammanhang, kunskap och Medvetandets egenskaper på ett mer intuitivt sätt.

_ Peter

Peter, du skrev:

Men eftersom Medvetandet genomsyrar och återfinns i allt och i vår egen medvetenhet, mer eller mindre. Då kan vi med uppmärksamheten, intuitionen, känslan och tankens hjälp till viss del medvetandegöra oss om Medvetandet.

Så du menar att man måste läsa, för att hitta Gud?
Jag tror fortfarande inte att det är så.

Kanske du kan svara på hur de första som fann Gud gjorde? De som inte hade texter att läsa.

Visst kan man bli ivrig om att vilja delge sin syn på sanningen, men att vara helt stängd, leder ingen vart. Då blir andra frustrerade, ingen vill lyssna.
Men vill man prata för döva öron, då kan man ju banka så hårt man kan på sin sanning, och glömma att lyssna på andra.

Hälsning
Niklas

Niklas!

Är du fortfarande frustrerad eller…

Du undrar om man måste läsa för att hitta Gud?

Det var inte jag som sa något om det… och att till viss del fick dig att tro det förstår jag inte…Får be dig läsa vad jag skrev och lyssna på vad jag menade.

Jag skrev någonstans om en disciple till Ali Shankara som inte läste och studerade alla skrifterna som de övriga desciplerna gjorde. Han var nöjd med att ta hand om sin Guru och sköta om Ashramen.

En dag när de andra satt och läste kom han gående förbi och sjöng en glad sång…Han hade blivit upplyst genom sin kärlekshandling, (Bhakti Yoga) till sin Guru, Shankara och funnit Gud

_ Peter

Retep han hade en guru, vad jag skrev är att om man inte har en guru så behöver man läsa böcker alla yogisar som skriver böcker säger samma sak.

Dom som inte behöver läsa böcker eller ha en guru har isaåfall haft det enligt ens karma och samskara. Men detta är väldigt sällsynt.

Jag tror att den som tror han föds med ego identifierar sig så kraftigt med egot så  att det ser omöjligt ut att han varit utan egot, det är en då en del utav en.  Och egot gör allt för att vara i centrum och att få bestämma.

glimtar verkar förstått det hela om jag läser inläggen.

Även krishna rama hade gurusar, krishna säger i bhagavad gita att han skapade guru-disciple för att bevara sanningen men att även efter en tid blir sanningen suddig och förvrängd och det är då det kommer något som kan visa sanningen igen.

Niklar du blir frustrerad säger du, har det med egot att göra att du tänker att jag är tex besserwisser(isåfall är alla yogisar det)? Isåfall visar det en spegelbild utav dig att det att ditt ego styr dig. Act but dont react. om nån berömmer dig ska du inte få för mycket luft, om någon kritiserar dig ska du inte heller bli arg. Då har man kontroll över egot.

Du säger att jag ska lyssna på dig och det gör jag men du verkar tro att lyssna betyder att jag ska ändra mig och ta del av din erfarenhet och komma fram till en slutsats.

Du kanske har svårt att tro på vad jag säger det är mänskligt. men det jag säger står i bland annnat i vedantan och alla yogisar har kommit fram till samma sak.

Om du tror du kan finna gud på egen hand när vissa som mediterat i 30 år inte ens avancerat så får du tro det.

Det är ditt fria val att pröva dig fram på egen hand. jag ville bara ge info , men jag förstår att alla här inne inte är mogna för det.

För att du läser finner du inte gud, du måste praktisera det du lärt dig men läser du inte så lär du dig ingeting och kan inte praktisera något och utvecklas ej, låter logiskt.

Och eftersom du verkade missa det fetstilta och såg logiken i det hela betyder det kanske att du inte är redo för det ännu.

jag säger inte detta för att skada dig , jag säger det för att hjälpa dig att föstå att man inte behöver egot.

Men egot vill ju inte försvinna så förstår om du bortfärdar detta det är egots sätt att överleva. Egot gör allt för att överleva. Hade du läst dessa böcker hade du sett det även mycket retep skrivit har han skrivit av från patanjali som du tyckte att det var svårt först men sen förstod du.

Och vad det gäller dom första som hade sanningen så har gud den möjligheten. Du vet ju inte om dom första som vart upplysta blev det av sig självt. Förr i tiden hade man inte datorer telefoner och sånt som stör ens lugn och ro. Inga lampor som lyste i natten utan man var tvungen att sova. Men jag förstår att du tycker det är svårt att förstå eftersom du lever här och nu och har allt det.

Och jag vet ej dina tankar o känslor men om någon här blev arg eller stött betyder det att dom måste jobba på sitt ego.

#26, Peter.

Får nog be dig om ursäkt… Jo, jag var nog frustrerad fortfarande. Lyssnade inte på, vad du menade med det du skrev, i inlägg #24…

Nu har jag tränat yoga, och mediterat så är lugnare inom mig..

Vilken vacker historia, eller vad man ska kalla den, om denna disciple till Ali Shankara.

Efter mitt träningspass så fick jag ett meddelande. Om att vi inte har så mycket tid. De vill hjälpa oss…
Men de kan inte visa sig. För människan är för ostabil.
Sådana budskap bekymrar mig.
Men nu handlade inte denna tråd om det.

yogflame.
Jag respekterar dig som person. Men har inte läst ditt inlägg, för det tar för mycket energi.
Du har säkert en del av sanningen, som många (alla) andra, men det tar för mycket av mina krafter att diskutera med dig.
Kanske läser jag ditt inlägg senare. Om det nu var helt eller delvis menat till mig.

*går för att lugna mitt fortfarande något ostabila inre*

Då behöver du inte läsa inlägget nu, yoga handlar om att samla på sig energi. Om du tycker du gör av med energi ska du inte läsa det nu eftersom det blir för mycket för dig uppenbarligen.

Jag skulle inte vilja säga att jag sitter inne med hela  sanningen och verkligen inte alla andra som du verkade antyda.

Men jag försöker att följa traditionella yogan och dom gamla skrifterna och det är vad jag läst/upplevt  och försöker förmedla.  Det som fungerar för alla andra yogis lär nog fungera för mig med. Förhoppningsvis så finner även jag sanningen snart.

#29

Jag hoppas att du, och alla, finner sanningen.

Ljus och kärlek till allt levande,
och till hela existensen.
Niklas

yogflame: Jag förstår vad du pratar om.

Jag vet ingenting om traditionell yoga och jag har aldrig läst några skrifter eller böcker i ämnet. Jag följer inte någon tradition överhuvudtaget.

Jag har haft en "vägledare" för flera år sen, men nu är jag ensam och står på egna ben. Det som är intressant är att min vägledare inte heller följde traditionell yoga.

Niklas: Ja, förr eller senare, på något sätt finner vi nog sanningen till slut :)

Glimtar! det du säger i #22 håller jag med om…men det är inte heller det jag menar när jag säger att Ego först och främst är vår identitet. En personlighet som till en början är som ett spädbarn ren och fri från yttre påverkan.

Nu är det nog inte riktigt så endå, eftersom vi har karma med oss… som ganska snart kan visa sig, som ett egoistiskt beteende.

Som jag skrivit tidigare så är Egot vår identitet och som ligger närmast Medvetandet. Jag utgår gärna från Medvetandet, från det som ligger bortom.
Det vardagliga egot och medvetandet känner vi redan till. Som sagt så ser jag vårt Ego först och främst som den identitet, individ vi är. När Det egot eller vår individuallitet lever och uttrycker sig i det vardagliga livet. Då får egot en aktiv roll, där vår medvetenhet har den avgörande rollen för hur mycket eller litet egoistiska vi är.
Med ökad medvetenhet blir vi mindre egoistiska och själviska, samtidigt som vårt Ego blir mer tydligt och distinkt.
En paradox kan tyckas att vi blir mindre egoistiska genom att vara mer Ego.
Det är därför nödvändigt att särskilja på Ego och egoism.
Ego är den vi egentligen Är, när vi inte är egoistiska och egoistiska är vi mer eller mindre tills vi blir medvetna om "hur" att inte vara egoistiska.

#32 Ok :)

Karmadelens existens är jag inte klar över, har lagt den biten på is så länge, så det kan jag tyvärr inte yttra mig om för tillfället :)

Några tankar:

Det är möjligt, att man genom sitt förhållningssätt i livet, kan bli fri från egoistiska handlingar.
Man äter, men det är inte egoistiskt. För man förhåller sig till livet annorlunda.

För att bli helt fri från sin egoism, så tror jag att man måste acceptera Egot.
Då kommer jag automatiskt in på sådant, som jag tycker du har skrivit om, Peter. Vad intressant =)

#31 Vem vet du kanske följde det i något tidigare liv. Eller så närmar du dig målet bara.

Det finns ju olika vägar till gud, dock så är yoga den snabbaste.

Så det är möjligt att du tog den långa vägen men nu börjar närma dig. sakta men säkert som man brukar säga.

Jag överlåter egoism till er andra.

Retep om din karma är att ha ego från förra livet så stärks ditt ego medans du växer upp, vissa får mer ego än andra. Ingen som växer upp som barn undgår ego. Men vissa kan inte bli av det i det här livet.Man kan se att barn är med gud hela tiden för dom ger unconditioal love vilket inte vore möjligt om dom hade ego. Det Spirituella handlar bland annat om att ge kärlek utan att kräva tillbaka precis den egenskapen har barn.

Men jag vet inte kanske tror att du var annorlunda när du var liten och därför har en annan uppfattning. Jag tror även du föddes utan ego. Men du var nog för liten för att komma ihåg det.

Oavsett om man skiljer på ego och egoism så är egoism baserat på ego eftersom det är samma ordrot. hero heroism hör också ihop. Skiljer man på sig själv ifrån andra och inte ser att allt hänger ihop så hjälper man inte dom andra och då uppstår egoism som började med ego.  Inget ego ingen egoism.

ego är en som skiljer på sig själv ifrån  andra , en yogi kan säga "allt är brahman" då identifierar yogin sig inte som en individuell person alltså utan ego om man förstår att allt hänger samman…….. medans egoism är en som bara tänker på sig själv. Du har säkert läst allt detta men du kan inte koppla ihop dessa saker och därför står du fast vid punkten om ego. Om man vill utvecklas måste man släppa sitt ego och tankesätt och inte identifiera sig med egot.

unconditional love, allt är brahman, inget ego.

#35 Aha, de energier känner jag väl igen!

Fick flera insikter om mig själv. Vet vad jag behöver jobba med.

#35 igen! Ibland kan man överraska sig själv :) Blev just medveten om att energin/känslan som jag kände när jag läste ditt inlägg var som ett glatt möte med en gammal bekant. Det är även samma energi/känsla som jag förknippar med mitt inre jag, min andliga vägvisare och Anden.

Yogflame #35

I stället för att försöka förklara något som är din egen motsättning och säga att "då uppstår egoism som började med ego. Inget ego ingen egoism". Kunde du stanna upp litet och se att det har jag redan förklarat. Se attnär du säger "Inget ego", då betyder det att du föds med Ego för att sedan kunna bli egoistisk. Det börjar med Ego som inte är egoistiskt, som bara är du, du som en individ. Om du föddes utan Ego skulle du inte vara en individ och inte kunna bli egoistisk

_Peter

Egot kanske man aldrig kan bli helt fri från som människa, men det viktiga är att kunna iakkta sitt eget ego tor jag, att kunna ta ett steg ifrån det och förstå att det är egot i en som "håller på". Vill ha uppmärksamhet, ha rätt, ha åsikter osv.Då kan man skratta lite åt hur egot surrar på, men man kan veta samtidigt att " det där är inte JAG".

Egot finns där, men man behöver inte tro på det, utan i stället försöka lyssna på kärleken, den del i en som är tillåtande och varm.Vi har ALLA sidor inom oss som vi får acceptera, sedan har vi också ett val, vad vi gör med dessa olika sidor.Så tänker jag.

så här säger adyashanti:

om du lider, finns det något viktigt att förstå, nämligen att du inte ser sanningen just då.

Lidande är ju något subjektivt och kan förändras om man förändrar sin inställning till saken.

Men det är knepiga saker att få till i verkliga livet.När det glimmar till och man förstår att ingenting behöver vara lidande.

#38 egot är en modifikation av sinnet. Din uppfattning är att man föds med ego. Du har rätt att ha den uppfattningen. Även om inte jag håller med efter vad jag läst och själv förstår det hela.

om man föds med ego så kan man ej vara med gud.  Ta det som en lerklump lerklumpen är ingenting förutom en lerklumt men med modifikation blir det en lerkruka. Lerkrukan fanns "inte" där hela tiden utan man var tvungen att modifiera den så att det blev just en lerkruka.

Så ser jag på egot , sinnet finns där hela tiden och genom sinnet skapas egot.

Och om jag ska stanna upp för du redan förklarat det så förstår jag inte varför du inte förstår det.

Fast jag förklarar allt är brahman osv så ser du inte samband och kan lägga ihop pusselbitarna. Om du inte förstår det så leder diskussionen ingentstans.

Min tanke var inte att förändra dig det kan du endast själv göra. vad jag förmedlade var att slå bort mörkret ignoransen. Det är inte bara mina ord utan står skrivet i dom flesta yogaböcker. Om du inte förstår eller inte håller med spelar inte mig någon roll. Om du förstår däremot blir jag glad.

#37

Det blir väl så att du känner igen energin eftersom vi befinner oss på nära nivåer kan jag tänka mig.. Det blir som soulmates som man har inkarnerats med i flera liv. Vem vet vi kanske har utbytt några erfarenheter eller ord förut.

#38

Härligt!
Detta visar på andlig utveckling. Att kunna se att man kanske menar lika som andra, även om man inte använder samma termer. Se bakom orden, och mellan raderna.

Rätta mig om jag har fel.

Vänligen
Niklas

För att förklara igen RETEP om man säger ALLT ÄR BRAHMAN JAG ÄR BRAHMAN. så identifierar man sig inte med "jag" och därför är man utan ego.

Men det räcker inte att känna det utan man måste uppleva det.

Om du fortfarande inte förstår att barn är utan ego tycker jag du ska slå upp vad ordet ego betyder.

Egot är en felaktig idenfikation när man identfierar sig med sig själv och separerar sig från dom andra. Alltså när du tror du är individen Peter och inte ser att allt är brahman.

Barn ger unconditional love vilket en som vet vad brahman är också gör det. En som har ego kan inte hjälpa till utan dom skor sig ofast själva. Sen finns ju olika grad av ego vissa kankse kan hjälpa någon i familjen men där stannar det. Tänker på jul. Eller folk som ger för att dom behöver något tillbaka då är det ej unconditional med utan krav på något tillbaka

Men det kanske är så att du så ser egot som en del av dig eftersom du haft ditt ego så länge och inte kan förstå hur du kan vart utan ett ego. Det kan jag acceptera som förklaring. Även om du aldrig skulle erkänna en sån sak.

#41, yogflame.

Du visar på ignorans. Kanske är ditt ego inte i sin naturliga form?
Du, yogflame, kanske måste acceptera ditt eget ego, innan du kan släppa in andras synsätt, och åsikter…

Det är ingen mening för dig, yogflame, att argumentera mot detta inlägg, för jag vet ungefär hur du kommer att skriva. Du har skrivit det många gånger nu. Jag förstår dig.
Men håller inte med i mycket av det du säger.
Din attityd visar på låg andlig utveckling.

Du, yogflame, måste ändra på din attityd, innan du kan fortsätta din utveckling.
Man kan läsa många texter, men om man inte lyssnar, så spelar det ingen roll…

Argumentera gärna inte emot detta, om du inte har något nytt synsätt att komma med. Det kommer i annat fall inte leda någonstans ändå.

Se frågetecknen i detta inlägg som en undran. Inte en direkt fråga till dig.

Ljus, och kärlek.
Niklas

Niklas du har just visat mig att ditt beteende är ett ego som fått sig en törn, Du sa ju att din energi gick åt när du läste vad jag skrev så antar att det var din ilska eller att du vart frustrerad.

Om jag har gjort dig arg så måste du rannsaka dig själv. I yogan säger dom act but dont react så du ska inte reagera.

Du säger hela tiden att jag ska lyssna på dig. Du följer din egen väg som du tror räcker. Ska jag då lyssna på dig?Jag har ju sagt att jag lyssnar på dig men tänker inte ändra uppfattning eftersom du är ute och cyklar om man kollar gamla skrifterna och yoga.

Varför är det så viktigt för dig att ha rätt, och sen få andra att tycka som du. Enligt mig har du fel efter vad jag läst i böckerna och själv upplevt , ska jag då lyssna på dig tycker du? Det vore att gå bakåt.

Om du tror att jag försöker få andra att tycka som mig så är det inte så. Jag tycker som gamla skrifterna och yoga. Och om du tycker det är fel så kanske du ska ta en fundering på om yoga verkligen är något för dig om du inte ens tror på vad yoga står för. Om du har svårt när jag skriver saker pga ditt ego läs böckerna så kommer du se samma saker fast det kommer från upplysta och du kanske lättare kan ta till dig det då.

Du pratar om ljus och kärlek, men ändå verkar du ha hat djupt inom dig som kommer upp till ytan när jag skriver saker. Jag hoppas du kan ta bort detta.Det är ditt ego som talar och inte den du är på riktigt.

#45, yogflame.

Du gör mig förbluffad, för du förstår mig inte alls.

Vad som gör mig arg, är när jag ser något orätt. Det gör mig arg. Vad som gör mig frustrerad, är personer med ignorans.
Det gör mig frustrerad. Det gör mig frustrerad. Du gör mig frustrerad…

Därför undviker jag dina inlägg i största möjliga mån…

Men när du är otrevlig/ger dig på någon annan, så har jag inte så mycket att välja på, än att stiga in.

Ljus, och kärlek.
Niklas

Allt sitter i ditt sinne jag är inte frustrerad. Du har problem inom dig som du först måste lösa om du blir det. Som tex  lycka man kan vara lycklig fast man är på ett olyckligt ställe allt sitter i sinnet.

Om du ser mig som ignorans som betyder utan kunskap, så är det som att du inte tror på gamla skrifterna. Det har du full rätt att göra men du kommer då inte komma särskilt långt med din yoga. Du kanske ska fråga dig själv varför du gör yoga. Om du ser det som en kroppsport så kan du fortsätta som du gör. Gör du det för att bli mer andlig kanske du ska följa yogan och inte din egen väg.

Så jag har inte så mycket mer att säga dig utan jag har visat dig en spegebild av dig.

Om man säger saker och att folk har fel så kommer alltid folk ta illa vid sig,  om folk visar sin ilska fast dom pratar om kärlek betyder det att dom har problem med sitt ego. Blir dom arga när man säger att dom har fel har egot fått sig en törn. Detta skulle betyda att man inte kan säga någonting.

Men folk kan också förstå vad man säger och ta hjälp utav det.

Min mening är inte att göra dig arg , men nu vet du vad du måste arbeta med.

Så om du sprider ljus och kärlek i dina meddelande ska det även spegla dina inlägg annars säger du en sak och gör en annan.

Yogflame!

Det är tid för dig att ta en time out…igen!

Bara för att du läser om Yogierna och att "om man säger ALLT ÄR BRAHMAN JAG ÄR BRAHMAN. så identifierar man sig inte med "jag" och därför är man utan ego"

Varken du eller jag kan säga det , så det är inget vi kan använda oss av!

Vi har ett Ego och är mer eller mindre egoistiska

#47, yogflame.

Du verkar söka uppmärksamhet. Nu vill du ha min uppmärksamhet.
Jobbigt för mig, för jag vill egentligen inte ge dig den uppmärksamhet du vill ha.

Yoga är bara ett ord. Verklig yoga, är att hitta, och följa sin egen väg. Det gör de Upplysta. De har hittat sin väg, och följer den, ovilkorslöst. Deras väg, är kärlek.

Låt oss säga så här. Jag utför inte yoga, jag mediterar inte.
Jag utför övningar, som ger mig insikt och frid. Jag utför övningar, där meningen är att lära sig, att se saker för vad de är.

Kalla det jag för för vad du vill.

Du, yogflame, tror att du vet. Du vet ingenting. Jag vet ingenting. Ingen vet ingenting. Alla vet nånting, men ingen vet allt.
När man inser hur lite man vet………..
Då börjar man utvecklas.

Den som säger sig veta, vet inte mycket.

Den som visar sig säker är osäker….

"Så jag har inte så mycket mer att säga dig…"

Så skönt att du inte har något mer att säga mig, yogflame.

Ni kanske uppmärksammade att jag hade bråttom i mitt förra inlägg.

Det ska inte stå:

Kalla det jag för för vad du vill.

Det ska stå:

Kalla det för vad du vill.

En liten rättning.

/Niklas

Retep  Och varför kan man inte använda sig av det när man beskriver egot? Förstår man brahman har man inget ego….  Det är sant oavsett om jag upplevt det eller inte, har ingen betydelse för sanningen är sanningen. Du hakar upp dig på småsaker som brahman och ser därför inte helheten och sanningen. Om du förstår brahman och barn så kan du förstå logiken i det men du missar den för att du inte vill att jag ska ha rätt, men se det såhär , det är inte jag som har rätt utan det blir då skrifterna och på så sätt kan du förhoppnignsvis lättare förstå.

Eller Vill du inte förstå eller ser du inte förklaringen?  Jag förklarar hur det är men du säger att jag inte kan använda mig av det. jorden är rund, det har forskarna sagt år jag inte använda mig av det när någon forskare sagt det?

Jag kan ta timeout igen mig kvittar det.  Blir du stött av att jag inte håller med dig? Eller att skrifterna förklarar det annorlunda än hur du känner det.

Du niklas har visat mig att du hade ilska långt inom dig. förhoppningsvis kan du se det själv. och bättra dig. Och förstå vad kärlek är som du pratar så fritt om.

yoga handlar inte om att hitta sin egen väg det handlar om att finna sitt inre sin själ sitt rätta jag. Eftersom du inte följer yoga eller du säger åtminstonde det , så förstår jag att du tror att det kan vara så. Och har överseende med det.Innan du förstår  yoga så gör du inte yoga patanjali beskriver när man är redo för att börja med yoga.

Guru-disciple är ett led av yogisar och målet är att bli upplyst. Att gå sin egen väg leder inte till upplysning iallafall inte om man blir arg när någon inte vill lyssna på saker som strider emot gamla skrifterna. man kan finna gud utan yoga men det tar längre tid, yoga däremot skulle kunna transfomera dig i det här livet även om du visat din ilska. Många vill anpassa yogan efter deras egen vilja och inte anpassa sig till vad yogan är, då lyckas man inte.

Jag ville att du skulle läsa patanjali , om du gör det kanske du kan förändras i det här livet och förstå yoga. Annars kommer det ta flera liv.

Du kanske till och med tackar mig i framtiden även om du inte känner så nu.

_Du behöver inte skriva mer till mig om du inte vill, men om du har någon fråga någon gång så svarar jag på den, jag skulle aldrig ignorera dig eller bli arg på dig för det du sagt förut.. även om du sagt massa dumma saker så förlåter jag dig för det.
_

Jag tar från och med nu inte del i denna tråd längre………..

Yogflame!

Jag förstår din förklaring! Men det som står i skrifterna och som Yogisarna säger det skall förstås och har sin fulla förklaring på minst två sätt. Dels skall du kunna erfara sanningen bakom "Förstår man brahman har man inget ego" och dels ska du kunna förstå det helt och fullt med ditt intellekt. När du sen förstår det på dessa två sätt samtidigt, då skall du vara medveten om det på en kosmisk nivå. Och när du är det så skall du kunna ha den förfinade perceptionen att det är din sanning. Och när den sanningen förenas med den totala sanningen då först har yoga uppstått på Enhetsnivå och därefter kan det Enhetsmedvetandet  upphöjas till Brahman.

När man söker efter sanningen, kärleken, upplysning, sitt inre jag, eller Anden så kommer man förr eller senare att stå inför en förändring i sin andliga utveckling. Man står inför ett val. Det är ett resultat för att man har sökt.

När det händer, när man står inför valet och förändringen då kan man uppleva en stark rädsla för förändras. Rädslan uppstår för att man inte vet vad som händer, man vet inte vad som kommer att hända och hur resultat kommer att bli. Man är trygg med det som man redan vet och känner till.

Det gör att försvarsmekanismerna triggas igång för man vill skydda sig själv så mycket man bara kan. Man blir rädd, arg, frustrerad osv. Det är helt naturligt i processen.

Vad man då kan göra är att bli medveten om sin rädsla, ilska, frustration osv., bli medveten om alla de känslor som dyker upp för att kunna lösa upp dem.

När man gör det, då växer man i sin utveckling och kommer närmare sanningen.

Gör man inte det, då står man still i sin utveckling och kommer inte närmare sanningen än så.

Det är ett frivilligt val som man gör, ett val som känns rätt för den andliga utveckling.

Det valet gör man när man är redo för att utveckla sig till nästa steg.
Steget/valet som man tar innebär att man ökar sitt medvetande och man kommer närmare sanningen.

Processen sker stegvis, man skulle inte klara av att få till sig allt på en och samma gång, så man kommer att stå inför flera val.

För varje steg man tar så ökar man sitt medvetande, att öka sitt medvetande innebär att man vet saker, och man kommer närmare sanningen.

Alla som har ökat sitt medvetande vet saker, men det sker stegvis och på olika nivåer. Det innebär att alla personer som är på samma nivå vet samma saker.

Är man inte redo för det valet så är det bättre att vänta tills man känner att man är redo för att göra den förändringen, eller så gör man det inte alls.

Valet är fritt och det är ditt val :)

Jag skrev att jag inte skulle ta del i tråden. Det var min tanke, men antar att jag har svårt för det.

Glimtar:

Jag håller med dig.

Ett bra sätt att bli medveten om sin frustration, eller ilska tycker jag är att uttrycka den.
Genom att till exempel säga:

"Jag är frustrerad."

Vill man bli mer medveten, kan man säga:

"Därför att…… *anledning*"

På så sätt blir man själv mer medveten, även de omkring en.
Det är då också mindre risk att man skadar andra, genom sin frustration.

Att säga dåliga saker om någon, på grund av sin frustration, är inte ett bra sätt att få uttryck för den.
Av den anledningen är det bättre att säga, som skrivet:

"Jag är frustrerad."

Nu säger inte jag, att jag är frustrerad. För det är jag inte. Inte just nu.
Men frustration är en mänsklig upplevelse, så frustrerad blir man igen, och igen.

#53 om du förstår det så förstår jag inte varför vi diskuterar om det ännu. Du vet ju att det stämmer då även om du inte upplevt det. Eller så tror du inte på gamla skrifterna.

Du vet ju inte heller om jag delvis eller helt förstår att allt är brahman.

Vad bra att det löste sig för alla här  i tråden,dels tack vare glimtars bra förklaring.

För det är ju inte bra att vara ilsken, om allt är kärlek ska där inte finnas plats för ilska.

#55 Bra att du kom tillbaka till tråden!

Det stämmer att man blir mer medveten på det sätt du beskriver, men att bli mer medveten är inte samma sak som att öka sitt medvetande. Att öka sitt medvetande är något helt annat.

För att öka sitt medvetande då får man göra på ett annat sätt än det sätt som du beskriver ovan.

Istället för att uttrycka sin känsla t.ex. frustration, genom att säga det och förklara varför, så kan man fundera över varför man känner frustration. Varför är jag frustrerad? Vad är orsaken till det?

Orsaken är alltid en händelse/ett minne (oftast barndomsminnen) när man upplevde känslan frustration och när man gjorde det då blockerade man energi. Den blockerade energin påverkar oss och gör att man skapar nya situationer i livet då man känner och upplever känslan frustration igen.

När man minns den händelsen igen som när den hände i barndomen, då frigörs den blockerade energin, och då skapar man inte längre några nya liknande situationer.

Det kan även finnas andra barndomsminnen när man upplevde frustration. Då gör man samma sak som jag beskrev ovan.

När man har fått tag på alla de minnen där det finns blockerad energi och frustration och frigjort all blockerad energi, då blir man helt fri från frustration. Man kommer inte längre att känna och uppleva frustration igen. Det innebär också att man ökar sitt medvetande.

Ja, det är mänskligt att känna och uppleva känslor. Man blir inte mindre mänsklig för att man frigör sig från "jobbiga" känslor som t.ex. rädsla, ilska, hat, tvivel och frustration mm, det ger istället mer plats för inre frid och kärlek. Det är inte fy skam det heller. Bra att du kom tillbaka till tråden! :)

Det stämmer att man blir mer medveten på det sätt du beskriver, men att bli mer medveten är inte samma sak som att öka sitt medvetande. Att öka sitt medvetande är något helt annat.

För att öka sitt medvetande då får man göra på ett annat sätt än det sätt som du beskriver ovan.

Istället för att uttrycka sin känsla t.ex. frustration, genom att säga det och förklara varför, så kan man fundera över varför man känner frustration. Varför är jag frustrerad? Vad är orsaken till det?

Orsaken är alltid en händelse/ett minne (oftast barndomsminnen) när man upplevde känslan frustration och när man gjorde det då blockerade man energi. Den blockerade energin påverkar oss och gör att man skapar nya situationer i livet då man känner och upplever känslan frustration igen.

När man minns den händelsen igen som när den hände i barndomen, då frigörs den blockerade energin, och då skapar man inte längre några nya liknande situationer.

Det kan även finnas andra barndomsminnen när man upplevde frustration. Då gör man samma sak som jag beskrev ovan.

När man har fått tag på alla de minnen där det finns blockerad energi och frustration och frigjort all blockerad energi, då blir man helt fri från frustration. Man kommer inte längre att känna och uppleva frustration igen. Det innebär också att man ökar sitt medvetande.

Ja, det är mänskligt att känna och uppleva känslor. Man blir inte mindre mänsklig för att man frigör sig från "jobbiga" känslor som t.ex. rädsla, ilska, hat, tvivel och frustration mm, det ger istället mer plats för inre frid och kärlek. Det är inte fy skam det heller

Tack, Glimtar.

Jag tror att du råkade lägga in dubbelt med text i ditt inlägg, men man förstår ändå!

Intressant det där. Vad är då skillnaden mellan att bli mer medveten, och öka sitt medvetande? =)

Du skrev:

Istället för att uttrycka sin känsla t.ex. frustration, genom att säga det och förklara varför, så kan man fundera över varför man känner frustration. Varför är jag frustrerad? Vad är orsaken till det?

Det är sant. Men jag ser inget fel, i att meddela resten om att man är frustrerad, om man tror att det gör nytta.
Det kan också hjälpa en att bearbeta frustrationen, och eventuella minnen.
Frustrationen lättar då, när man talar om att man är frustrerad, också ser man lättare varför. Sedan kan personerna i omgivningen anpassa sig efter ens frustration, förstå sned steg (som jag tog i denna tråd, till exempel, vilket Peter gjorde mig medveten om).

Min frustration kom av en anledning. Det var upp till mig att bearbeta den, och att inte ge utlopp för den på fel sätt. Jag valde att ta hjälp av övriga i den bearbetningen. Samtidigt fick personen i fråga, som triggade min frustration, bli medveten om det faktum, och det faktum att han möjligtvis kan trigga andras frustration. På så sätt fick denna person ett val, om att fortsätta sitt beteende, och riskera att trigga mer frustration, eller ändra beteende…

Man signalerar sin status. Då får omgivningen chans att anpassa sitt beteende lättare, efter den verkliga situationen.
Det är enligt mig något bra.. =)

Så om ni någon gång är frustrerade, i ett sammanhang där jag ingår, signalera det då, så kan jag anpassa mig lättare, och kanske till och med hjälpa er =)

Tack igen, Glimtar.

/Niklas

#58 Oj då, ber om ursäkt för det! Jag hade stora problem när jag skulle skicka iväg det. Tur att det gick att läsa ändå.

Skillnaden mellan att bli mer medveten och att öka sitt medvetande:

Att bli mer medveten om något innebär att man lär sig mer om något = Det man lär sig kan vara både sant eller falskt.

Att öka sitt medvetande innebär att man expanderar sitt medvetande. När man gör det så vet man att något är sant, det är alltid sant = Sanningen. Man får alltså tillgång till en del av sanningen.

Det är inte fel att säga till någon att man är frustrerad. Det går jättebra att göra båda sakerna. Både att tala om för andra att man är frustrerad och sen fråga sig själv varför man är frustrerad och hitta orsaken till det

#59

Det är ingen fara, gick bra att läsa ändå =)

Jag håller inte riktigt med om att, att lära sig något är att bli mer medveten. Medvetenhet är att få större insikt om någon. Att lära sig om något, behöver nödvändigtvis inte betyda att man för ett större medvetande om det man lär sig om.
Men att lära sig om något, kan ju leda till insikt, vilket leder till större medvetande.

Jag förstår hur du menar, och på ett sätt har du rätt. Men håller inte med, för att enligt mig så är att bli mer medveten, och att öka sitt medvetande samma sak.

Så tänker jag =)

Jag tänkte lite på det om frustration. Att du menar på att det kommer från ett barndomsminne/händelse, om jag uppfattar det rätt.
Så om man står och väntar på bussen, som inte är i tid, också blir man frustrerad. Jag undrar om det betyder, att det också är från ett barndomsminne/händelse…

…jag tror att frustration kan komma av en händelse i ett tidigare skede av ens existens (tidigare liv, eller händelse tidigare i detta liv).

Men jag tror grunden till frustration, är att man inte får/tror sig inte få/har svårt att släppa ut det man känner.

Som när man står och väntar på bussen som inte är i tid. Man blir arg, irriterad. (Detta är bara ett exempel på hur det kan vara).

Men man vet att man inte kan ställa sig bland folket, och skrika, av irritation. Man blir frustrerad.

Frustration = instängda, obearbetade känslor, som vill komma ut och ta plats…

Hur gör man då för att inte stänga dessa känslor inne? =)

Jo, som sagt, så kan man säga till sig själv, eller till någon i ens omgivning som kan hantera det…:

"Jag är irriterad… Bussen är inte i tid." Punkt.
Sanning? Ja. =)

Man accepterar sakerna för vad de är, man tar plats, är inte otrevlig, och frustrationen löses upp… =)
Bra va?? =)

/Niklas

Jag håller inte heller med om det jag skrev

Det är inte lätt när man anväder samma ord när sakerna har olika betydelser. För att visa skillnad på ordet ökad medvetenhet, kommer jag använda expandera medvetandet istället.

Först måste man bli medveten, sen ökar man sitt medvetande, detta gör man för att kunna expandera sitt medvetande som ger tillträde till sanningen. Så att öka sitt medvetande innebär att man inte har expanderat sitt medvetande, man har inte tillträde till sanningen.

Blev det förstårligt nu?

Jag är inte insatt i tidigare liv ännu. Det är möjligt att det finns känslor i ett tidigare liv som behöver lösas upp. Har man möjlighet att testa så gör ett försök.

Det är riktigt, blockerad energi finns i barndomsminnena, det är sällan man skapar blockerad energi som vuxen. Det kan inträffa vid en traumatisk händelse, men oftast sker det under barndomen.

Att minnas för att lösa upp blockerad energi är som ett detektivarbete. Det brukar inte vara så lätt att barndomsminnet enbart handlar om frustration. Det brukar vara starkare känslor som ligger bakom frustrationen, t.ex. ilska i barndomsminnet.

Enklaste sättet är att börja i nuet med en situation där man känner en jobbig känsla, och så går man bakåt i tiden med liknande händelser för att slutligen komma till själva barndomsminnet där den blockerade energin finns.

Om man får upp minnen spontant tar man itu med dem på en gång för att se om det finns blockerad energi i minnet eller om det leder vidare till ett annat minne/andra minnen istället.

Du skrev: Hur gör man då för att inte stänga dessa känslor inne? =)

Dessa bundna känslorna vill lösas upp/frigöras. De vill inte uttryckas, stängas inne eller förträngas. De vill lösas upp. :)

Om man accepterar att de jobbiga bundna känslorna finns, då kan man inte expandera sitt medvetande. Man kan bli medveten om saker, man kan öka sitt medvetande, men man kan aldrig expandera sitt medvetande om man accepterar de bundna känslorna och har kvar den bundna energin inom sig.

För att expandera sitt medvetande måste man frigöra blockeringen/känslorna.

Jo, jag tror jag förstår hur du menar.
Så man måste först bli medveten, om att man kan bli mer medveten… Sen måste man använda den medvetenheten, till att bli mer medveten.
Om exempelvis, medvetenheten…

Intressant det där, med tidigare barndomsminnen.
Jag tror inte att det är någon skillnad, faktiskt, i att minnas minnen från barndommen, och tidigare liv… =)
Enda skillnaden, finns i det ytliga.. Så att säga.

Underbart att få ta del av din erfarenhet, Glimtar! =)

Jag skrev:

Hur gör man då för att inte stänga dessa känslor inne? =)

Vad jag menade då, var att inte stänga inne känslor, som kommer upp nu. Färska, nya känslor. Av till exempel irritation.
Vuxna människor, kan ju också bli irriterade… =) Och det tror jag inte alltid måste bottna i barndomsminnen, eller i minnen från tidigare liv..
Håller ni med? =)

Som du skriver. Självklart är det rätta, inte att acceptera dessa bundna känslor, från tidigare händelser (barndomen, traumatisk händelse, tidigare liv, och liknande…). För det leder ingen vart. Man måste, som du menar, lösa upp dom =) Då kan utvecklingen fortsätta… =)

/Niklas

Ja, nu börjar du  förstå :)

Nu behöver det landa i dig och sen sjunka in på djupet också.

Sk. färska nya känslor, bottnar alltid i gamla känslor/minnen enligt mina erfarenheter.

#65

=) Du skrev..:

Sk. färska nya känslor, bottnar alltid i gamla känslor/minnen enligt mina erfarenheter.

I så fall borde det ju vara så att alla känslor, bottnar i en upplevelse. Den första upplevelsen, man upplevde, i den så kallade fysiska resan. För tja…. 1000 liv sedan?? Eller mer? Miljoner liv sedan..? Beroende på hur gammal ens själ är… =)

Men jag tror faktiskt inte att det är hela sanningen..

Jag tror att nya känslor kan skapas. Nu.

Så är det ju.. =)

Så där håller jag inte med dig, Glimtar. Känslor bottnar inte alltid i tidigare minnen, eller tidigare känslor… =)

/Niklas

Det är en intressant tanke :) Tyvärr kan jag inte svara på det ännu.

Hur upplever du ett tidigare liv när du mediterar?.

Känner du känslor när du ser ditt tidigare liv?

Det finns bara ett sätt att ta reda på om det är sant eller falskt, det får du veta om du frigör energi och expanderar ditt medvetande :)

Vet inte om du såg mitt inlägg #67.

Men jo, jag upplever känslor, när jag upplever ett tidigare liv. Starka sådana…
Det är ganska jobbigt. Men nödvändigt ibland… För att kunna gå vidare..
Ibland måste man släppa det som hänt, och se här och nu. Och framåt.. =)

Jag har till och med upplevt att jag ändrat på vad som har hänt.. I ett tidigare liv.. =)

/Niklas

#69

Tro mig, jag har frigjort energi, och expanderat mitt medvetande…. =)

Det är otroligt frigörande.. Underbart.

Antar att jag menar, att man inte alltid behöver gå runt och tänka: "denna känsla kommer egentligen från ett tidigare liv".

Det ger känslan, av att den känslan inte är äkta.. Att den bara är något som ska kastas bort.
Det är synd.
Känslor är vackra, och ska upplevas.

Men bara på ett sätt, som är okej.

Ingen annan, eller en själv, ska ta skada av att man upplever sina känslor, fullt ut.

Men det är inget fel, att leva sina känslor. Känslor är till för att levas… =)
På ett acceptabelt sätt.

/Niklas

#70 Det låter väldigt intressant! :)

#71 Jag tror på att du har frigjort energi och det kan kännas underbart, men du har inte expanderat ditt medvetande (förlåt för att jag måste skriva det).

Jag har varit oklar när jag tidigare har skrivit om att expandera sitt medvetande.

Jag har nog tidigare fått det att låta som att man expanderar sitt medvetande varje gång man frigör energi, men det är inte sant, så är det inte.

Det verkar som att det krävs en viss mängd frigjord energi för att man ska kunna expandera sitt medvetande.

Glimtar.

Vad är det som får dig att tro att jag inte har "expanderat" mitt medvetande?

Hälsning
Niklas

Åh, jag vet inte hur jag ska kunna förklara det.

Jag märker det, jag ser det, jag känner det,  jag vet det.

Det väcker sorgkänslor inom mig som jag behöver ta itu med så det behöver jag göra nu. Kan inte fortsätta att skriva mer just nu.

#75

Du behöver inte oroa dig för mig.. =)

Glimtar.

Vad är det du märker, ser, känner, och vet om mig?

Glimtar…

Jag tror inte att du varken märker, ser, känner, eller vet något om mig.

Om du tror att du gör det, så har du fel…

Om du tror att jag inte har expanderat/ökat/blivit mer medveten…
… så tror jag inte att du har någon större djupgående kunskap om vad medvetande är.

Det gör mig sorgsen att märka, att man inte kan ha en ärlig diskussion med varandra, på ett forum som detta. Utan påhopp från andra.

Men så är ju världen. Speciellt i det samhälle vi lever i…
… det är synd, och sorgligt.

Trots detta är jag positiv. För det kommer att vända… Inom en snar framtid, kommer vi att kunna leva med mer harmoni.

Det är den gnistan, och den eviga elden inom mig, som håller mig stark. Och får mig att fortsätta resan mot ljuset…
… för det är i ljuset vi började. Och i ljuset skall vi åter vila…

Men tills dess.
Lycka, frid, kärlek, och medvetande,
till allt levande, och hela existensen…
Niklas

Det där med att expandera sitt medvetande, eller vidga eller utveckla…eller  hur vi ser på det. Det är nog litet svårt att säga och även att riktigt veta…

Det handlar ju inte om vad man tänker och inte heller riktigt om vad man upplever…Utan mer om att man erfarit medvetandet. (Detta kan sägas vara en expansion). Och att den upplevelse man fått av att erfara medvetandet, den kan man då göra sig medveten om att man haft.

Att utveckla sitt medvetande kan då vara att man gjort sig mer medveten om Medvetandet och genom de glimtar man fått av helheten.

Men egentligen är det kanske så att"expandera" sitt medvetande innebär att man har upplevelser av Varat, av Transcendentalt Medvetande

Att ha utvecklat sitt medvetande också och egentligen är att Leva i Kosmisk Medvetenhet

---Man kan känna saknad och sorg när man påminns om att man"expanderat" och att man saknar det och längtar dit igen…

_Peter

Niklas! Jag såg just ditt PM, efter att ha postat ett inlägg

Jag är upptagen resten av kvällen men vill ge dig litet funderingar i morgon…hoppas jag

Ha det bra! _Peter

#79, Peter.

Tack för det, och tack för dig. Du gör denna resa mot ljuset, lättare… =)

Det är som du skriver…
Det är som du skriver.

Därför är det också konstigt, att bestämt säga, att någon ej har expanderat sitt medvetande… Vilket Glimtar påstod, om mig.
Det är som att säga att någon inte har utvecklats.
Och det är ett  felaktigt påstående. För om det går att utvecklas andligt (vilket det gör), och om det går att "expandera" sitt medvetande (vilket är svårt att veta…. eftersom "expandera" bara är ett ord…)…
Då har varje levande människa expanderat sitt medvetande…. Eller blivit mer medveten om sitt medvetande.

För annars skulle de inte vara människor.

Därför… Glimtar. Så har du fel…

#80, Peter.

Ser fram emot dessa funderingar. =)

Tack.

/Niklas

Niklas!

Det var exakt detta som jag var rädd för att det skulle hända.

Det handlar om sanningen. När man expanderar sitt medvetande då vet man saker som man normalt sett inte vet. Det är ett resultat som man får på köpet när man expanderar sitt medvetande.

Det gäller alla som expanderar sitt medvetande. Har man expanderat sitt medvetande så går det inte att få det ogjort. Man kan inte ångra sig.

Kanske borde jag ha hållt tyst, men jag ville vara ärlig. Ber om ursäkt för det.

Den dagen när du har expanderat ditt medvetande, då kommer du förstå och då kommer du att veta vad jag pratar om. För då kommer du uppleva det själv, det som jag upplever nu. Du kommer då att veta vem som har expanderat sitt medvetande och vem som inte har gjort det.

Jag tyvärr inget mer att tillföra på det här forumet.

Glimtar.

Jag vet saker som man "normalt sett inte vet"… Om du med det menar kunskap, och intuition… Vilket egentligen också bara är ord.

Du, Glimtar, verkar inte veta exakt vad du pratar om…

Jag vet vad du pratar om… Jag förstår dig.

Men det du säger… slår inte ann. Det känns inte rätt.

Jag litar mer på min intuition, och min förmåga till kunskap, än på dig, Glimtar.

Tråkigt för din egen del, att du tycker att du inte har något mer att tillföra detta forum.
Själv har jag tappat mitt förtroende, för dig. Det jag faktiskt, för inte så länge sedan hade.

Men det är bara att acceptera… Sånt är livet…

Måste ge kritik till de som har hant om Andlig utveckling iFokus. Det är en intressant sajt..
Men ni verkar inte uppmärksamma vissa saker.
Det som pågår/har pågått i denna tråd till exempel..

Det är inte första gången. Har varit liknande förr.
Får hoppas att det lugnar ned sig nu..
I en sån här miljö störs den "Andliga utvecklingen".

Förstår att det inte alltid är lätt att uppmärksamma. Men det har varit liknande förr. Som sagt. Inte första gången…

/Niklas

#85 Jag kan hålla med om att vi har varit frånvarande i en del diskussioner på ett tag. Jag har haft dataproblem och fick byta ut hårddisken. Fick tillbaka datorn denna vecka.

Jag kan däremot inte gå in och styra upp hur snabbt som helst…

#82 det är inte ok att säga om någon expanderat sitt medvetande eller inte. Även om man tror att man fått korrekt information. De flesta här inne har troligen mycket intuition och kan uppfatta saker om varandra men det är otroligt svårt att avgöra om det som man upplever är sant eller en del av en illusion. Det är heller inte ok att berätta om det som man uppfattar om inte någon frågar specifikt om det.

********

Det är heller inte rätt att skriva om man tror att någon är tex upplyst eller inte. Eller vilken initiering en viss person har tagit eller inte. Uppfattar man något om sådana saker så bör man låta personen själv få göra sina egna insikter.

#44 det är heller inte ok att säga att någon har låg andlig utveckling eller att personen visar på ignorans.

******

Rent generellt bör man inte gå in på hur andra människor är utan mer diskutera sakfrågan.

Yogflame

Du har mycket som du vill säga och många intressanta tankar men tänk lite mer på hur du uttrycker dig. Skriv inte så mycket om hur du uppfattar personerna som du diskuterar med. Det är inte ok att skriva vad man tycker att andra personer behöver arbeta med eller vad man uppfattar att någon behöver förändra om personen inte själv ber om ens uppfattning.

Jag förstår att du vill uppmuntra andra att läsa och studera de texter som har gett dig insikter och som har hjälpt dig i din andliga utveckling. Men det som är rätt för en person behöver inte vara rätt inriktning för en annan. Jag tror att vi kommer i kontakt med det som vi behöver just nu för vår fortsatta utveckling. Ibland betyder det att man studerar djupa texter andra gånger behöver man meditera, hitta en kreativ energi eller försöka integrera andligheten i vardagen.

Man kan bara ge förslag på det man tycker är bra hjälp på vägen men sen får man släppa det och låta var och en följa det som han/hon vill eller behöver på den andliga vägen.

#86

Det är förståeligt att man inte kan styra upp snabbt, men som sagt så har det pågått ett tag. Vilket jag tror är flera veckor.

Men nu verkar det ju ordna sig…
Får vi hoppas.

Det är synd när medlemmarna känner att de måste stiga in, och försöka skapa någon ordning… Eller försvara andra.
Det är ju inte meningen.
Även om det enda rätta är att agera om man ser något orätt. Då menar jag inte utifrån sin egen sanning… Utan orätt som i att någon skadas…

/Niklas

Medvetande tänker jag att vi alla expanderar gradvis. Jag ser det som att vi går in i nya större sfärer av medvetande. Erfarenhet och inlärd kunskap kan ge oss tillräcklig med insikt så att vi till slut expanderar in i en ny sfär av ökat medvetande.

Jag tänker att det lilla barnet först blir medveten om sig själv. Därefter ökar medvetenheten om större delar av helheten; den egna familjen, grupper man är en del av, regionen man bor i och senare blir man medveten om globala skeenden. Varje gång expanderar man sitt medvetande att omfatta större sfärer av helheten.

Så ser jag på det.

När vi utvecklas andligt så kommer vi också in i nya sfärer av medvetande. Det är det här som tex initieringarna är en del av. Vid första invigningen så blir man definitivt gruppmedveten och kommer i kontakt med själen och börjar gå på den andliga vägen. Man blir pånyttfödd in i den andliga riktningen.

Den andra invigningen medför bl.a. att man expanderar sitt medvetande till att omfatta kärlek till hela mänskligheten och att kunna identifiera sig med alla människor och känna kärlek för alla.

Vid den tredje invigningen expanderar men sitt medvetande till att omfatta kontakten med den Andliga Triaden och källan. Därefter fortsätter man med ännu högre sfärer av medvetande…

#89

Känner igen det med att gå in i nya sfärer av medvetande.
Som att det kommer ett ljus som sluter sig om en…
Sen blir allt lugnt och tyst.
Men efter ett tag får man nya så kallade hinder att ta sig ann.

Jag funderar på hur vårt ego får oss att vara egoistiska, kanske inte så mycket i meningen att hävda sig eller vara ovänlig eller så.

Utan mer som ett behov, en kraft att vilja förstå, att få bekräftelse på det man tror, det man vill skall vara sant.

Även om man egentligen inte har den fulla förståelsen, har erfarit det själv och har den kunskapen man eftersträvar.

Vårt ego är en tillgång om vi kan välja att använda det så, det är vårt verktyg för att möta och uppleva motsättningar, motpolerna orden och de olika tankarna, de olika uppfattningarna.

Att ta tillvara och finna balans i detta är en del av Livets Konst. Det är att möta motpolerna och inse illusionen i det. Att det inte är en motsättning även om det är en motpol.

_Peter

Vad jag kommer att tänka på är hur det gnistrar när två poler möts.

När manligt och kvinnligt möts.

Svart och vitt.

Som att det smäller till… =)

/Niklas

…både motsatser och motsättningar finns, men de har bara betydelse så länge vi ser dem som en motsättning. När vi inser att det är en del av illusionen och det Jordiska livet. Då kommer vårt ego att förhålla sig annorlunda till det och där finns öppningen för föreningen och Enhet.

_Peter